• Mest lästa inlägg

  • Senaste kommentarer

    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om Yoga och annat trams – s…
    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om HBT och tro
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om HBT och tro
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om Yoga och annat trams – s…
    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Mikael AspelinMikael Aspelin om Utmattningssyndrom – Eft…
  • Senaste inläggen

  • Arkiv

Kort om nyheterna

Idag tittade vi på de lite mer fördjupande nyheterna i Aktuellt. Särskilt två nyheter diskuterades: Rättegången mot/om/kring Pirate Bay och Konstfacks-studenten som sprayade ned en tunnelbanevagn.

Jag facinerades av dessa nyheter och funderade i den förstnämnda över att det nästan blivit som en slags folk-/massrörelse för Pirate Bay-skaparna. Förr protesterade man mot kärnkraft, för miljön eller eldade upp Scan-bilar för djurens skull. Hur ska man sammanfatta detta med Pirate Bay för sina barnbarn en dag?

Jo du förstår lilla Emma, när farfar var liten så kämpade han för att få gratis tillgång till musik, filmer och annan kultur som andra kämpat för att producera.

Oj, farfar, du är en riktig hjälte!

Fast med tanke på vad resultatet blev av alla ansträngningar kring kärnkraften, istället för ett nästan ”nej” och beslut om avveckling så blev det o0kej med utbyggnad året innan kärnkraften skulle vara avvecklad. Detta gör ju att jag kan förstå att resignation och uppgivenhet och behovet av att slå ihjäl tid på annat sätt uppkommer, men lite konstigt känns det. Jag skulle vilja dela med mig av två tips för den som känner engagemangslust: ECPAT, Amnesty

Dessutom finns ju alltid din lokala församling.

Kring Konstfack har det ju stormat lite på sistone, men detta med tunnelbanevagnen var tydligen ett tag sedan. Hur som haver så skulle konst provocera enligt både kulturministern och Ernst Billgren och Lars Vilks. Men är det verkligen konstens uppgift? Lite mer krav har jag nog än så, något måste det väl tillföra samhället/mig/världen?

När vi bodde i Uppsala så var det två tjejer som badade top-less på Centralbadet, vilket väckte uppmärksamhet. De ville uppmärksamma att de tyckte det var diskriminerande att endast män fick bada utan kläder på överkroppen. Skillnaden är inte så stor jämfört med en rondellhund eller att spreja i en tunnelbanevagn, men att det var ett debattinlägg att simma utan topp det köper jag, men inte att det är konst (vilket de två inte hävdade heller).

Nu är det sovdags. Jag ska nog drömma om något annat, Guds rike eller så hoppas jag!

Ny predikan, samt några tankar från Jesaja

Jag lade just upp en rykande färsk predikan, från dagens söndagsmässa i Sankt Olovs kyrka, över ”Sexagesima” och ”Det levande Ordet”.

Jag tycker verkligen om dagens texter, den gammaltestamentliga med sitt sätt att rikta vår blick mot Guds alltid störee/högre perspektiv:

Mina planer är inte era planer och era vägar inte mina vägar, säger Herren. Liksom himlen är högt över jorden, så är mina vägar högt över era vägar, mina planer högt över era planer. (Jesaja 55:8-9)

Detta kanske inte direkt ger någon direkt okontrollerade glädjeyttringar, men om vi läser vad som sägs innan så kanske vi får hålla i oss så vi inte blir ”Av glädje överfallna”.

Kom, alla ni som törstar, kom hit och få vatten, kom även om ni inte har pengar! Förse er med säd, så att ni får äta! Kom och få säd utan pengar, vin och mjölk utan att betala! Varför lägger ni pengar på det som inte är bröd, er lön på sådant som inte mättar? Lyssna till mig, så får ni äta gott och njuta av feta rätter. Kom till mig och hör noga på, lyssna, så får ni liv. Jag sluter ett evigt förbund med er, den nåd jag har visat David skall bestå. (Jesaja 55:1-3)

Gud visar omsorg om sitt folk, en omsorg som jag tror att vi kan tillräkna oss, för i kapitlen innan så kopplas vi hedningar in i Guds räddningsplan.

I kapitlen innan så har vi läst om ”den lidande tjänaren”, eller som vi känner honom: Jesus Kristus. (1) Vi har läst om hur Gud ska upprätta Sion eller Jerusalem.

I kapitlen som följer läser vi hur Guds förbund gäller fler och fler tills Gud slutligen säger

”Jag skall ge dem [som vill tjäna Herren] glädje i mitt bönehus” ”mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk”. (2)

Vi kan också, när vi väl slutat jubla som tokar dock helt i enlighet med Skriften, (3) tänka vilka tänkvärda ord för oss i denna tid. Detta som Gud frågar: Vad lägger du dina pengar på? Varför? Kom till mig, jag är den trygga klippan/hamnen/famnen som håller, eller som Gud säger här: ”Kom till mig och hör noga på, lyssna, så får ni liv.” Gud erbjuder oss liv, Gud erbjuder oss grundtrygghet, Gud erbjuder oss ett liv utan att vara bundna till vad vi får och inte fårför de pengar vi har eller inte har eller strävar efter. Gud har en bättre idé: Ditt liv, och mitt liv, har så mycket mer djup och rikedom, så mycket mer verklighet än vad vi inser:

Liksom himlen är högt över jorden, så är mina vägar högt över era vägar, mina planer högt över era planer.

Låt oss vara nyfikna och öppna för ett liv tillsammans med Gud i all sin rikedom. Det börjar vid Jesu kors och går sedan, tillsammans med Anden, hela vägen till vår Far.

(1) Jesaja 52:13-53:12)

(2) Jesaja 56:7 (se parallell Matteusevangeliet 21:13, då Jesus anknyter till det sistnämnda stället då han rensar templet på köpmän, växlare med flera)

(3) Filipperbrevet 4:4 : ”Gläd er alltid i Herren”. Sett till vad vi har i Gud så har vi alltid kan vi alltid glädja oss

Familjen i rampljuset, Teliabutiken, Familjens jurist och Jesus i skön förening?

När detta inlägg först kom till, för ett par dagar sedan, så visste jag inte att den kommande söndagen hade utropats till ”Äktenskapets dag” av Svenska Evangeliska Alliansen, det gör kanske inlägget än mer spännande.

Låt dock inte det vara ett hinder för att se de goda poängerna i inlägget.

Det är en svår balansgång mellan att framhäva det Gudi behagliga (så som jag uppfattar det) i en fungerande familj, bestående av minst en kvinna och en man (och kanske fler till exempel barn, föräldrar och andra) och att inte lyckas trampa ned varenda människa som inte lever exakt så. Att sedan detta med familjens vara eller inte vara är en stridsfråga med gamla anor och stolta traditioner av övertoner, hetsiga tongångar och ideologisk enögdhet, istället för en mänsklig och resonerande och kärleksfull ton gentemot varandra gör det extra delikat att uttrycka några tankar överhuvudtaget.

Så varför gör han det då? Delvis för att jag tror att den mänskligt sätt bästa, alltså i överensstämmelse med de specifikationer (om detta uttryck som för tankarna närmast till produktion av exempelvis bilar) som Gud givit oss människor, och det samhälleligt klokaste förhållningssättet är att på allt sätt värna stabila familjer med goda relationer. Jag tror helt enkelt att det är bäst för oss.

Med detta inte sagt, som den uppmärksamma läsaren nog noterat, att alla andra sorters relationer och sätt att leva är helt ofunktionella eller i varje given stund och situation sämre/skadligare (eller ens dåligt/skadligt jmfört med givna alternativ) än en familj i enlighet med vad jag skissade på här ovan.

Ett annat skäl till att jag tar upp detta just nu är för att jag blev påmind om att allt i samhället inte är så dumt, ibland springer man på oväntade glädjeämnen, som dessa två i från Skellefteå:

Teliabutiken i Skellefteå försöker locka oss in till sig med detta budskapfamiljen-i-rampljuset

I Skellefteå finns det också en advokatbyrå/juristfirma med namnet ”Familjens jurist”.

familjens-jurist

Och kanske borde vi vara fler som är just det: Familjens jurist, eller familjens värnare.

Det handlar om allt från lagstiftning som kan gagna eller motverka familjer, eller som kan motverka relationen barn till förälder eller som kan motverka barnens bästa, till hur vi själva handlar gentemot våra familjer. Arbetet och olika ”förverkliga dig själv-projekt”, eller egotrippar av olika slag har ofta en stor påverkan på våra relationer och på våra familjer.

Sedan är det ju som så att det finns allt för många som inte funnit sig vad de tror är sin livskamrat, och de som funnit någon som inte är livskamraten utan en tyrann, eller de som är kallade att inte finna någon alls. Dessa ovanstående rader är förstås inte till för att köra ned något vast och obehagligt i halsen på er, utan jag delar (så gott jag kan, jag försöker och vill i alla fall) den frustration och sorg och längtan detta kan ge upphov till.

Biskoparna och vigselrätten och Kyrkans tidning

Så kom den så, torsdagen, då det i brevlådan dimper ned en tidning som en av mina vänner kallade ”Torsdagsdepressionen”. Vi talar alltså om Kyrkans tidning. Det finns mycket att säga om denna publikation, men en sak kan slås fast, det kan inte vara lätt att vilja skildra en så spretig rörelse som Svenska kyrkan. Sedan önskar ju förstås jag att redaktionen antingen kunde undvika att i så hög grad enbart driva en linje (vilken jag inte heller alltid uppskattar, det är ingen helt roseniansk/evangelisk-luthersk publikation vi talar om ) eller vara duktigare på att lyfta fram olika sidor av ett ämne/ärende. Men de har sin fulla rätt att göra som de gitter, och jag har min fulla rätt att läsa eller inte läsa samt att applådera eller bli besviken över opinionsbildningen i tidningen och opinionsbildning annorstädes. Vi lever ju, tack gode Gud, i en demokrati! Om Herren dröjer så får jag kanske anledning att återkomma till Kyrkans tidning någon gång.

Nu gällde det närmast en fråga som varit på tapeten en längre tid (nåja en knapp vecka) som aktualiserades i hög grad av denna veckas nummer av Kyrkans tidning: Vigselrätt eller ej för Svenska kyrkan? Onda biskopar eller goda biskopar? Vilka är egentligen mörkermän (eller är kanske några talibaner som Lennart Koskinen uttryckte det)? (1)

Jag tänkte återkomma till huruvida något av biskopslägren har kommit fram till något som i mitt tycke är klokt, för stunden glädjer jag mig åt att biskoparna faktiskt inte bara sticker huvudet i sanden och bugar under herr Reinfeldt och andra makthavare och opinionsbildare som kanske inte alltid vill vara med i kyrkan, men gärna styra den (eller i alla fall ha åsikter kring hur den ska agera och inte agera i olika frågor).

Jag kan redan nu yppa att jag är mest positiv till de nio biskopar som önskade att kyrkan skulle avsäga sig/fråntas vigselrätten. Tydligen är det så att man inom vår lagstiftande församling inte är lika positiv, bland annat verkar man tycka att detta kommer i senaste laget (vilket förstås kan vara sant ur deras synvinkel).

Dock tycks en majoritet (om än knapp bland de som besvarat enkäten) av Kyrkomötets ledamöter vara inne på samma linje som jag, de uppskattar att biskoparna nu gjort sin röst hörd.

(1) För detta blev Koskinen anmäld av en präst till kyrkans ansvarsnämnd, anmälan togs tillbaka efter att biskop Koskinen bett om ursäkt.

Från fest och kyndelsmäss till förfasta och förberedelse inför fastan

Så var då förfastan igång. Den gångna söndagen växlade obarmhärtigt ifrån glädje och fest kring ”Kyndelsmässodagen” med, i Svenska kyrkan, full syra på liturgiken kring firningsämnet ”Uppenbarelsens ljus”, till förfasta och en vecka som mer får temat ifrån ”Septuagesima” med temat ”Nåd och tjänst”.

Läste en beskrivning av vad ”uppenbarelse” betyder: ”Att få syn på, eller få reda på, eller upptäcka, något som man inte på egen hand skulle ha kunnat upptäcka.” Något i den beskrivningen fick något att tändas i mig.

Detta kyrkoår så utgår söndagen ”Septuagesima”, men den ger ändå karaktär åt denna vecka (enligt kyrkalmanackan som styr/vägleder festgrad etc. i gudstjänsterna), det gör att det inte blir någon predikan på ett av mina favoritteman ”Nåd och tjänst”. Jag skulle ändå vilja dela med mig av en rad som jag ofta tuggar på, ifrån psalmen nummer 291 (Svenska Psalmboken)

Detta skall vår lösen vara: ej på eget bästa se.

I din kärlek oss bevara, kraft till tjänst blott den kan ge.

Så blir livets mening skön: kraft till tjänst är tjänstens lön.

Kraft till tjänst är tjänstens lön. Gud vill att vi ska tjäna, men i relation med honom. Kraften får vi ifrån Hjälparen, den Helige Ande.

Predikningar efter författare

Vi har gjort om lite i sorteringen av våra predikningar, det finns nu en flik för Anna-Saras och en för Martins. De återfinns längst upp på sidan. Om någon kommer på en briljant idé om hur man skulle kunna lägga upp pdf-filer så mottages tips om detta tacksamt!

Mer från Jokkmokks marknad

Jag kunde inte undanhålla detta fantastiska vykort som egentligen inte alls visade hur det såg ut i Jokkmokk när jag var där, men något i det fångade mig och jag blev alldeles glad av det!

vykort-jokkmokks-marknad

Biskop Martin Lind

Det må vara den förlåtet som trodde att denna rubrik skulle följas av en suck över något som kommit över biskopens mun och ut i media, jag är inte alltid på samma linje som biskop Martin i många teologiska frågor eller frågor som rör kyrkan, men denna gång skulle jag vilja uppmärksamma alla och en var på några av biskopens tankar på Svenska kyrkans hemsida.*

Han skriver om framtiden och att all kunskap vi har om Gud är från historien, men att Gud möter mig på min ”framtidssida”.

Han skriver att: ”Om framtiden vet jag ingenting, ingenting annat än att jag ska dö.” Men att ”Gud kommer till mig på min tunnaste sida, min sköraste sida, den där jag tänker att jag lättast kan gå sönder

* Om du läser detta via bloggen på Kyrkpressen.fi så är adressen <http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=201179#&gt;

Snö

insnoad-brevlada-skelleftea-09

mycket-sno-i-skelleftea

Jokkmokks marknad

Just återkommen till värmen (bara runt tio minusgrader), men inte hemkommen. Är i Luleå hos svärföräldrarna och hälften av svågrarna. Har just gjort något som jag länge velat göra, besökt Jokkmokks vintermarknad. Det var en härlig upplevelse, gott om snö, mat och trevliga människor. Jag bodde hos en kollega och vän, jag träffade min före detta kombo med fru och hela klanen jag bodde hos då jag gjorde praktik sommaren 2005.

Helt enkelt en helt galen och underbar helg!

Jag tänkte, på väg till mitt boende efter kyrkan i söndags, när jag gick och svettades i de nitton minusgraderna: ”Så här är det man ska bo! Det här är på riktigt!”

Så vi får väl se, Anna-Sara har i bekantskapskretsen orsakat rabalder rörande framtiden i Stensele-Vilhelmina församling, jag får väl orsaka rabalder med denna lappländska längtan!