• Mest lästa inlägg

  • Senaste kommentarer

    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om Yoga och annat trams – s…
    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om HBT och tro
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om HBT och tro
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om Yoga och annat trams – s…
    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Mikael AspelinMikael Aspelin om Utmattningssyndrom – Eft…
  • Senaste inläggen

  • Arkiv

Lagens tredje bruk och 100 sätt att rädda världen (96 sätt kvar)

Att på alla sätt främja Guds rikes utbredning genom att följa vår Herres och Mästares exempel och fotspår och på så sätt rädda världen, tjäna våra medmänniskor och främja rätten, det skulle kunna vara en beskrivning av ”lagens tredje bruk”.

Några gånger har jag vidareförmedlat tips ifrån boken 100 sätt att rädda världen av Johan Tell, jag tänkte fortsätta med ytterliggare ett idag. Det är viktigt hur vi lever, inte bara i relationer till Gud och varandra, utan också hur vi lever med avseende på vårt uppdrag att råda över skapelsen (1 Mosebok 1:26). Det visar sig ofta att lagens största bud får stor inverkan på vår vardag om vi följer det fullt ut (naturligtvis lämnar oss inte Gud med bara ett påbud utan också en dos evangelium, som kristen får vi den helige Ande, Hjälparen för att hjälpa oss att följa Guds kärleksfulla vilja).

Lagens kungsbud (dvs. det största, högsta eller främsta budet):

Mästare, vilket är det största budet i lagen? Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.” Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna. (Matteusevangeliet 22:36-40)

Om även profeter som Tell vilar på Bibelns Gamla Testamentets lagar låter jag vara osagt, men samtidigt har jag väl antytt vad jag tror om kopplingen mellan Tells tips och Guds vilja?

Över till Johan Tell

Tells tips nr. 99

Transportkolla. Titta dig omkring. Räkna vilka av dina prylar som är svensktillvekrade. Hur många fick du ihop? Tre: dotterns smörkniv (för oss som har dåligt med döttrar kan vi räkna den vi gjorde i slöjden, min kommentar), mosterns drejade blomkruka och en Bruno Mathssonfåtölj. Det visade sig att den svenska mobilen var tillverkad i Kina, den svenska spisen i Norge, den svenska dammsugaren i Ungern och den svenska tröjan i Kambodja.

För modiga och tåliga öron (eller om jag åsyftar ögon?), nu kommer Tells tips nr. 97 (känsliga tittare varnas)

Bli en förebild. Men ingen dryg sådan…Beväpna dig med en samling ahfanismer, fakta som väcker et ”åh fan, det hade jag ingen aning om.” Som:

* en enda droppande kran kan förbruka 25 000 liter om året, vilket är lika mycket som går åt för 400 duschar;

* om alla svenska lämnade in sina använda kapsyler för återvinning skulle stålet räcka till 2 200 nya bilar (kanske kan vi skänka det för broderlig delning mellan Volvo och SAAB så drar det ned deras kostnader lite? min kommentar);

* Vi 9 miljoner svenskar förbrukar mer energi än Indonesiens drygt 200 miljoner invånare

Squash

Squash är både en sorts grönsak och en sport. Idag har jag avnjutit den sistnämnda formen, dock utan allt för mycket form från min sida. 2-3 i game till min motståndare. Kul dock att vara igång med serien (i Skellefteå kan man spela månadsstegar på Hälsostudion). Vid sammanräkningen räknas varje game hävdas det så det var ju bra att jag vann två då.

Men det viktigaste är ju inte att vinna utan att kämpa väl?

Vet inte hur det är med andra, men jag har då svårt att riktigt ta ut mig om jag inte får jaga poäng. Vet inte varför det är så. Innan syndafallet kunde man säkert spela squash utan att man promt var tvungen att vinna, nu får man försöka vinna och förlora på ett snyggt sätt utan att ”missbruka Herren din Guds namn”, medelst svärord, vrede etc.

Nu är det matdags, inte squash, men väl spenatsoppa och mycket smaskigt bröd till.

Andra söndagen i fastan, en god påminnelse om vårt beroende av Gud

Veckan efter andra söndagen i fastan, en söndag mitt i lunken av fastesöndagar. Inte märkvärdig på något sätt, men ändå ganska tung tycker jag. Temat är ”Den kämpande tron”, både Jakobs brottning vid Jabbok (Första Mosebok 32:22-32) och den kanaaneiska kvinnan som kommer till Jesus utanför Tyros och Sidon (Matteusevangeliet 15:21-28) illustrerar utmärkt detta tema.

Men det är inte det jag främst tänker på när jag tycker den är lite tung. Det är just att det är den andra söndagen i fastan. Kanske fastar du som läser, kanske inte (glöm dock inte Jesu ord: ”När ni fastar…” (Matteusevangeliet 6:16), inte ”Om ni fastar”, något stort finns i fastan. Detta att avstå världen till förmån för Gud är inget skojigt bonusbud, utan alldeles nödvändigt tror jag för vårt liv i Andens närhet). I alla fall, denna söndag har inget av glansen av de söndagar och firningsdagar som föregått den.

Vi har festdagar som fastlagssöndagen och de andra dagarna i fastlagen då fastan tycks vara långt borta och vi får glädja oss åt allt det goda som vi ständigt  tar emot från Gud, (fastlagen varierar lite i längd mellan olika kyrkotraditioner, men varar åtminstone från söndagen innan askonsdagen till och med fettisdagen (dagen innan askonsdagen)). Läs gärna Anna-Saras underbara text om fastlagen och fastlagssöndagen och Kärlekens väg som temat är på fastlagssöndagen.

Sedan kommer askonsdagen då fastan inleds. Då är det lätt att man med stor iver och goda föresatser börjar avstå ifrån det man tänkt fasta ifrån.

Endast några få dagar senare kommer första söndagen i fastan, den första festdagen, eller pausen i fastan, eftersom det inte är fasta på söndagar. Då firar man alltid att Jesus uppstod (dagen efter sabbaten, alltså söndagen). Varje söndag är en liten påskdag, Jesu uppståndelsedag.

Sedan kommer så en lång vecka till andra söndagen i fastan och man märker hur svårt det är att leva enbart med hjälp av goda föresatser. Ständigt längtar man efter lite mera surfande än man i sitt hjärta beslutat. ”Kanske kan man ändå ta en kaka till, jag vill ju inte göra den ledsen som bakat.” Kanske inte TV:n är avstäng så där som man tänkt för att man istället skulle be och läsa Bibeln.

Nej, efter en tid brukar den mest vane fastaren inse att fasta inte främst är en fråga om att själv lyckas avstå något för att ägna mer tid och energi till Gud, utan att fasta än en gång visar av hur total oförmögna vi är att själva göra Guds vilja och hur beroende vi är av Faderns trofasthet, Andens kraft och Jesu broderskap.

I Bo Giertzs bok Stengrunden så finns det en god bild av vår kamp mot synd och bortvändhet från Gud och ett liv i kärlek. Han säger att vi går där på vårt hjärtas åker, vi finner många stenar (synd och bortvändhet) som hindrar växtligheten och ger dålig jordmåg. Vi tar vår spade och börjar avlägsna dem en efter en, i jakten på att bli kvitt flera så gräver vi igenom jorden och lägger fler och fler stenar vid sidan av. Men tillslut, när vi tror att i stort sett hela åkern är fri från sten och att såningsmannens säd kan falla obehindrat på vår åker och finna god jord (Lukasevangeliet 8:4-18), då när den sista stenen ska tas upp på spaden så kör vi spaden ner i själva berget, ner i hjärtats stengrund.

Den stengrund som dagligen märks då vårt hjärta visar upp sitt innehåll:

Det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser. Sådant orenar människan. (Matteusevangeliet 15:19-20)

Det fantastiska, mitt i den svaghet och svårighet vi upplever när vi försöker göra som vår Mästare bjuder: ”Följ mig” (Markusevangeliet 1:17, med parallellställen), är att Jesu blod är ett försoningsblod som när det rinner ned på och träffar vårt hjärtas hårda stengrund förvandlar den till en klippa att  bygga vårt liv på.

Klippa, du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig.  Vattnet, blodet som går fram från ditt hjärta, o Guds Lamm, låt det bli en dubbel bot för min synd och lagens hot. (Svenska Psalmboken nr. 231:1)

Om jag strävar aldrig så, räcker ej min kraft ändå till att lyda helt din lag. Om jag gråter natt och dag, står dock syndens fläckar kvar. Blott i dig jag frälsning har. (Svenska Psalmboken nr. 231:2

Gud är god

Vaknade på helt fel sida i morse, inte jättebra eftersom det är söndag och gudstjänstfirardags. Morgonen gick sådär dåligt som nästan bara mornar kan göra.  När jag kom till jobbet gick jag in i andaktsrummet, fäste blicken på krucifixet på väggen och slog upp Lilla brevariet, en liten bönbok som man får när man prästvigs, på morgonbön för söndag.

Efter en kort inledning med en psalm så följer en tystnad, då brukar jag lyfta blicken och se på korset och Jesusfiguren som hänger där. En god påminnelse om vad det innebär att jobba i kyrkan, en påminnelse om varför jag är där. Söndagens andakt fortsätter med psaltarpsalm sextiotre:

Du är min hjälp, under dina vingars skugga jublar jag. (Psaltaren 63:9)

Allt rann av mig. I Gud kan vi alltid glädja oss! Vi är alltid Guds barn, myndiga och fria, men alltid hans älskade barn.

Efter psaltarpsalmen följer så en vers från Nya Testamentet, på söndagen från Hebreerbrevet:

Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. (Hebreerbrevet 12:2)

Efter NT-texten följer så åter en tystnad, att då följa uppmaningen från texten, att fästa blicken på Jesus, det var en stor upplevelse. Det är inte alltid som jag upplever en sådan tydlig närhet i min relation med Gud som denna morgon. Det kunde jag inte ana då jag vaknade. Gud är både oväntad och god!

Frid och allt gott!

Lagens tredje bruk och 100 sätt att rädda världen (98 sätt kvar)

Jag fortsätter mitt tipsande från Johan Tells bok 100 sätt att rädda världen. Lagens tredjebruk är ju som tidigare nämnt ett begrepp som behandlar vad vi kristna ska göra, inte för att bli räddade utan för att vi är räddade och vill göra som Jesus gjorde.

Vidareförmedlingen av dessa tips är gjord lite med glimten i ögat och lite på blodigaste allvar. Jordens undergång, eller hotet därom, är inget vi ska ta lätt på. Att det sedan kan finnas en eskatologisk sida av begreppet ”jordens undergång”, som har att göra med att Jesus kommer tillbaka, det må så vara. Jag tror dock att Gud helst själv bestämmer tiden för nyskapelsen av himmel och jord.

Nu till dagens två tips.

Tells tips nr. 54

Använd internet. Ladda ner musik. Jodå, det går att göra lagligt…Samma sak med tidningar, tidskrifter, resekataloger.

Tells tips nr. 55

Använd biblioteket. Att låna böcker, skivor och filmer är ett resurssparande kulturellt återbruk som miljön blir glad av.

Dessutom är det kul att gå på biblioteket tycker jag!

PS. Det är inte böter på seriealbum och dylikt på Skellefteå Stadsbibliotek, det mesta annat visar sig ofta kosta trots att det borde vara gratis på bibliotek. Skumt? DS.

PPS. PS betyder inte Princess Sofie denna gång. DS.

PPPS. Princess Sophie är hämtat från boken och filmen Da Vinci koden av Dan Brown. DS

PPPPS. Slut på tramset! DS

Lagens tredje bruk och 100 sätt att rädda världen (99 sätt kvar)

Så här i fastetider då det är lite läge att tala om (och arbeta med) att släppa saker, verksamheter och annat för att släppa in Gud så kan det vara lämpligt att reflektera över helgelse (alltså hur vi lever ett liv efter Guds vilja)

Vill därför dela med mig av ytterliggare några av Johan Tells tips för ett liv i Jesu efterföljd (vilket ju är vad lagen i dess tredje bruk handlar om). Om man nu ska vara helt petig så säger inte Tell att det är för ett liv i efterföljelse, men de fungerar bra som en del i helgelsen.

Luther menar (om jag förstått det rätt) att vi i dopet, i frälsningen, i det vi får förlåtelse för våra synder och andra sådana tillfällen då vi tar emot Guds nåd att vi då är helt och fullt helgade (alltsåv att vi är hundra procent efter Guds vilja), men att vi så fort vi börjar göra (eller inte göra, att inte ingripa kan ju vara nog så allvarligt) olika saker då minskar vår helgelse. Vi går helt enkelt ifrån Gud. Intressant, om man tänker så så kan vi alltså inte göra så mycket för vår frälsning, men vi kan arbeta på den som Paulus säger i Filipperbrevet:

Därför, mina kära, ni som alltid varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er utan ännu mer nu när jag är borta. (Filipperbrevet 2:12)

Och så får vi notera

Det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte. (Filipperbrevet 2:13)

Här kommer så dagens träningsprogram:

Tells tips nr. 25

Spar på vattnet. Främst för att vattnet drar energi när det renas, pumpas och värms. Annars råder generellt ingen vattenbrist i Sverige….En kort dusch förbrukar bara en tiondel så mycket vatten som ett bad… Betänk att så mycket som 25 procent av den totala energiförbrukningen i en svensk villa går åt till att värma vatten.

Och i den tid vi spara genom våra förkortade duschar då får vi mer tid för bön. Viola!!! Ett mycket fastefähigt tips!

Att se saker på nytt sätt

Ibland kan samma sak på ett nytt sätt öppna ögonen och fördjupa. Det hände mig här om dagen då vi sjöng en (för mig) känd lovsång. På svenska börjar den ”Du som är törstig…” Det är en bra sång, och i tisdags sjöng vi den på engelska, vilket jag aldrig gjort förut. Jag tyckte att den engelska texten var så bra så jag vill dela den med er:

All who are thirsty
All who are weak
Come to the fountain
Dip your heart in the stream of life
Let the pain and the sorrow
Be washed away
In the waves of His mercy
As deep cries out to deep…

Vineyard Songs

Lagens tredje bruk och 100 sätt att rädda världen

Rubriken skapar kanske lite olika reaktioner:

Vad då för lag? Svea rikes?

eller

Är det där riktigt lutherskt?

eller

Vore det inte bättre att skriva något om evangeliet?

Alla dessa reaktioner är förståeliga. För att vi alla ska vara på samma bana så börjar jag med en förklaring av begreppet i rubriken, ”Lagens tredje bruk”. Datt det är det som vi som kristna ska göra, inte för att få vara med Gud, inte för att bli räddade, utan vi gör det på grund av att vi blivit frälsta (räddade) till livet genom Jesu död och uppståndelse. Lagens tredje bruk är själva efterföljelsen, själva vår vandring i Jesu fotspår. Jesus sammanfattar kravet på våra liv kort och kärnfullt, till och med smärtsamt tydligt:

Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig. (Matteusevangeliet 5:48)

Så det är alltså något som inte bara har med Svea rikes lag att göra, även om mycket i den ursprungligen kommer ur Skriften.

Är det då lutherskt? Luther talar väl aldrig om lagens tredje bruk, men många hävdar att han ändå menar att det är något som hör till kristenlivet.

Detta om evangeliet då? Vore det inte viktigare? Jo, på ett sätt. Grunden för ett ett evigt liv tillsammans med Jesus (med start här och nu och fortsättning på andra sidan döden), och grunden för att dessa handlingar (gärningar), som lagens tredje bruk talar om, ska gälla är att:

om du med din mun bekänner att Jesus är Herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad.            (Romarbrevet 10:9)

På krånglig svenska kan man säga att lagens tredje bruk det är det som en kristen ska göra, inte för frälsningen men väl för rättfärdigheten.

Nu går vi vidare till vad jag egentligen ville.

Det talas mycket om miljö, om hur vi kan leva och om vi verkligen får leva som vi gör. Jag tror att du och jag har mycket att bidra med för att uppfylla vårt uppdrag att råda över skapelsen (1) och att vårda och bevara den (2). Vi fick en mycket tänkvärd bok, en bok som manar till handling, i present: 100 sätt att rädda världen av Johan Tell. Jag tänkte dela med mig av några tips som är enkla, men effektiva för att i vardagen kunna hjälpa till att rädda världen.

Tells tips nr. 1:

Ring din politiker. Du kan aldrig själv rädda världen. En politiker kan å andra sidan inte rädda världen utan dig. Det behövs ett brett folkligt stöd för att driva en miljövänlig politk, vilken kan handla om att införa begränsande regler och förbud, men även om att använda ekonomiska medel…

Ytterligare en fördel med tips nr. 1 är att vi får mer kontakt mellan politiker och väljare, något som både politiken mår bättre av (mer verklighetskontakt) och du (du slipper att bara snacka skit om politiker, du får istället möjlighet att börja göra något åt det du pratar om (lite jobbigare, men mer Gudi behagligt))

Nu kanske det får vara bra med utmaningar för denna gång.

To be continued…?


Fotnoter

1) Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.” (Första Mosebok 1:26)

2) Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den. (Första Mosebok 2:15)

Fasta på olika sätt

Inför denna fasta har jag funderat mycket på fasta och vad det innebär, hur den ligger i kyrkoåret och vad som sägs i Bibeln.

En av mina vänner pratar ofta om fasta och vad jag förstår fastar ganska ofta, till exempel inför olika stora saker som ska ske, eller angående böneämnen och dylikt. Den traditionen är rätt så ny för mig så jag är inte riktigt inne i detta än, men finner mycket gott där.

När jag var i Etiopien var det fasta varje onsdag och fredag (om jag inte missminner mig), då fick man ganska ofta endast fisk (ovanligt dock, det är långt till havet i Etiopien) och grönsaksrätter på många restauranger, riktigt hur de gör under fastlagen vet jag inte (kanske festar de stenhårt då med tanke på att de har så många fastedagar under resten av året?).

När jag var yngre tänkte jag inte mycket på fasta utan tänkte att det var något som man inte behövde göra, kanske är det så, med avseende på frälsningen, men med tanke på efterföljelsen verkar det svårt att avvara att fasta:

När ni fastar, se inte så dystra ut som hycklarna (Matteusevangeliet 6:16-17)

När ni fastar, inte  om.

Men att fasta är inte bara enkelt:

Nej, detta är den fasta jag vill ha: … dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du en ser honom … (Jesaja 58:6-7)

Som synes är det bara utdrag ur Jesajatexten men det räcker mer än väl (en del har också behandlats tidigare). Inte trängs det så många vid mitt köksbord som delar mitt bröd (eller min morgongröt), inte heller är det fullt i våra gästsängar, jag har också klart fler än två skjortor (alla t-shirts oräknade).

Askonsdagens tema i kyrkoåret är: ”Bön och fasta”, jag börjar förstå varför: ”Detta är den fasta jag vill ha”

Biskopsval i Stockholms, Härnösand och Borgå

För tillfället är det mycket biskopar i media. Biskopar som tycker att Svenska kyrkan ska behålla vigselrätten och biskopar som tycker att Svenska kyrkan inte ska behålla vigselrätten.

Detta kan ju synas viktigt, men jag skulle säga att det finns mer som är viktigt kring våra biskopar för tillfället.Det stundar biskopsval till biskopsstolarna i Stockholms stift, Härnösands stift och Borgå stift (Finland).

Ofta och på många sätt framförs det kritik rörande våra biskopar och kring Svenska kyrkan, också från undertecknad. Svårt kanske att tänka sig att det skulle vara annorlunda än att många engagerade människor gav uttryck för olika tankar och åsikter inom en så stor rörelse och rörande en så stor påverkansfaktor i samhället som Svenska kyrkan, vilken dessutom bygger på det viktigaste och mest engagerande och (som det verkar) mest anstötliga som tänkas kan: Jesus Kristus.

Att invända och opponera sig är viktigt när något hotar att skymma Kristus, men det är inte lika viktigt som att be.

Vi behöver be för biskosvalen, be för evangeliets framgång i Sverige och Finland (på andra sätt och genom biskoparnas verk). I Trosbekännelsen säger vi: ”Vi tror på Gud Fader allsmäktig…”, vilket ju faktiskt borde innebära att vi tror att Gud kan göra allt?

Vi läser i Johannesevangeliets sextonde kapitel att vi tycks ha bibliska skäl till att tro att Gud är allsmäktig:

Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig.  (Johannesevangeliet 16:23-24)

Tänk om vi gnällt och invänt och fördömt istället för att be i Jesu namn och låta vår glädje bli fullkomlig?