Luthers eventuella felande oviktigt?

Kyrkpressen har Luthers eventuella felande fått några goda och tänkvärda kommentarer, men jag vill ändå hävda att Luthers (eller hela västkyrkans) eventuella felande är oviktigt i sammanhanget.

Vad jag verkligen ville åt var varningen för avgudar. Jesus varnar för Mammon, och här gör Paulus ett tillägg till detta som känns väldigt viktigt i våra tider.
Man kan säga att de avgudar som varnas för i Nya Testamentet är i högsta grad levande och verksamma nu.
Detta var mitt ärende, sedan flög nog rubriksättardjävulen i mig.

Kristendom i skolan

En het potatis, hur mycket ska kyrkan vara involverad i skolan? Svaret varierar nog beroende på vem man är, jag antar att Christer Sturmark (hemsida och blogg) inte tycker att inblandningen av kyrkor eller av kristen tro bör vara lika hög som jag tycker att den kan vara.

I Finland har man börjat med ett kul koncept för bibelkunskap tycker jag: Bibelkuppen.

I Sverige finns det ju sedan länge Bibeläventyret.

Mer av kärlekens Gud och räddningens goda budskap (evangelium) till våra barn!

Humanisternas blogg

Sedan vi började blogg så har jag börjat göra utflykter i bloggsfären på internet. Via Humanisternas hemsida kom jag till något som heter ”Humanistbloggen”. Där jag förväntade mig att finna allsköns lustmord och seriösare dito på religon i allmänhet och kristen tro i synnerhet. Döm av min förvåning (till hjälp i dömandet så ska jag säga att den var stor) då jag finner mycket intressant rörande vad en kyrka är:

  • Var går gränsen för att fortfarande kunna kalla sig kyrka?
  • Vill man vara med i en kyrka som inte står för något?
  • Något man inte kan ta bort ur kristen tro, om den fortfarande ska vara kristen, är att Jesus var Gud som dog och uppstod.

Många av dessa frågor är sådan som borde diskuteras i varje församling i Svenska kyrkan och i andra kyrkor.

Upprinnelsen är en artikel i Aftonbladet av Patrik Lindenfors, med titeln: ”Släng ut mig”. Intressant läsning den också.

Kan man skriva ”Läs och begrunda” om något utgivet av Humanisterna? Om man kan det så gör jag det.

Luther hade fel

Söndagens episteltext från Efesierbrevet kapitel fem, vers fem, säger:

Ni vet ju mycket väl att ingen kan få del i Kristi och Guds rike om han är otuktig eller oren eller självisk, alltså avgudadyrkare. (Efesierbrevet 5:5)

På vilket sätt ger det Luther fel? Jo, i de tio Guds bud som återfinns i Luthers lilla katekes (och således i vår svenska tradition) utelämnar han det andra budet:

Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. (5 Mosebok 5:8-9)

Eller kortare uttryckt:

Du ska inte göra dig några avgudar och inte tillbe dem eller tjäna dem.

Jesus nämner ju främst ekonomiska tillgångar, eller Mammon, som en avgud att tydligt ta avstånd ifrån:

Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. (Matteusevangeliet 6:24)

Paulus nämner här otukt, orenhet och själviskhet som det som gör eller i alla fall konstituerar en avgudadyrkare.

Både att hylla pengar som det högsta och mest eftersträvansvärda, att hänge sig åt otukt, orenhet och själviskhet (jag, mig mitt) är väl inte dirket okända fenomen för oss nutidsmänniskor? Utgör inte dessa de främsta frestelserna (och kanske vanligast förekommande synderna) för oss?

Vad ska vi göra med denna information? Kanske ska vi se upp med vad olika lärare säger, när inte ens Luther är gångbar alltid och överallt?

En annan sak som vi kan ta med oss från texten är versen efter:

Låt ingen bedra er med tomt prat. (Efesierbrevet 5:6)

Allt är inte lika bra, en del saker bygger upp dig och andra, en del saker tjänar Guds rike och människors bästa, annat gör inte det. Allt är inte lika. en del är gott en del är ont. Om du vandrat med den helige Anden en tid så vänds också ditt sinne mer och mer till att känna igen vad som är vad och vi märker rätt så snart att efterföljelse efter vår Herre och Mästare ofta är en motkultur med andra värderingar jämfört med det övriga samhället.

Mekane Yesus och lagens tredje bruk och församlingstillväxt

Det har varit mycket om lagens tredje bruk på sistone, alltså vad vi ska göra som kristna, och det kan verka som att jag menar att vi ska sjunga med i den allmänna och ofarliga kören som sjunger om att vara snäll mot miljön. Det är ju bra att vara det (och synnerligen Gudi behagligt tror jag), men en kyrka som siktar mot vad världen vill och gör istället för vad Gud vill är väldigt farligt, den riskerar att förlora sig själv.

Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. (Matteusevangeliet 6:24)

Just i frågan om att rädda miljön så är ju Gud och världen stundtals ganska nära varandra, men det gör det ju till en än mer delikat uppgift att balansera emellan.

Nå vart vill jag komma med detta då?

Jo, jag skulle vilja lyfta upp ett exempel från en av våra systerkyrkor, en kyrka där inte allt fungerar perfekt, men där viktig orsak till detta är den snabba ökningen av antalet medlemmar (spännande att fundera över jämfört med många av våra svenska sammanhang). Kyrkan är Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus (EECMY).

EECMY är världens näst största lutherska kyrka. De har devisen/slogan ”Proclaming the whole Gospel to the whole person.” Nu börjar vi komma till vad jag vill, lagens tredje bruk är inte bara något som vi kan syssla med, nej det är den väg som vi ska följa. Vi vandrar då i vår Herres och Mästares fotspår. Kanske någon har funderat på, efter alla rubriker med ”Lagens tredje bruk” i sig, om detta bruk bara leder till att vi ska släcka lampan i rummet efter oss, spara på vattnet när vi diskar och flyga mindre. Nej, denna vandring i Jesu fotspår leder snarare till väckelse och att Guds rike breder ut sig på jorden.

Vi går tillbaka till exemplet EECMY. 1959 är den officiella starten, men arbetet som nu är EECMY började för längre sedan än så. Vid starten var man ungefär 20 000 medlemmar, nu är man cirka 4,5 miljoner (jämför med den största lutherska kyrkan i världen, Svenska kyrkan som gått från cirka noll medlemmar till cirka 7 miljoner på cirka tusen år).

Här nedan är deras logo och kanske också en delförklaring till varför framgångarna för evangeliet följt dem?!

eecmys-logga

Hela evangeliet till hela personen. Inte ett stympat evangelium och inte en glömd bit av människan. Låter som något att tänka på.

Vad kan de mena då?

När jag var där och gjorde ett fältstudium om församlingsplantering (med fokus på Västra synoden (ungefär stift)) så slogs jag av några saker.

Det första var att det inte gick att skriva/behandla ”bön” som en faktor för alla planteringar och all tillväxt, för man bad konstant om allt möjligt. Här i Sverige behöver vi nog påminna oss mer om detta

I övrig fann jag tre starkt bidragande  faktorer till tillväxten.

  • Karismatik – Kraftgärningar, under, helanden, tecken, tydlig andeutgjutelse i bästa apostlagärningarnastil (många församlingar firade sin ”pingst”, dvs. när Anden börjat att på ett srskilt sätt verka i deras församling vilket lett till en stark tillväxt).
  • Socialt arbete – Det har varit en naturlig del i den lutherska kyrkans missionssammanhang sedan starten, den har varit en naturlig del av kyrkan sedan starten. Likaledes är den en av fyra saker som en församling i Svenska kyrkan ska göra (enligt Kyrkoordningens 2 kapitel, första paragrafen ”Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission”).
  • Vittnesbörd av en enskild person, till en specifik plats – Detta är ofta kopplat till de två första genom att personen ofta upplevt ett helande eller ett ingripande av levande Gud i sitt liv eller i sin närhet och sedan tar denne med sig budskapet om detta hem till sin hemtrakt och vittnar och börjar samla människor för att be.

Man kan tycka att jag kom lite bort ifrån ämnet, men jag vill poängtera att lagens tredje bruk inte bara är för att rädda världen i största inomvärdsliga allmänhet, utan ett direkt sätt att vittna om Jesus och sprida budskapet om Guds frälsning för hela mänskligheten.

Lagens tredje bruk och 100 sätt att rädda världen (96 sätt kvar)

Att på alla sätt främja Guds rikes utbredning genom att följa vår Herres och Mästares exempel och fotspår och på så sätt rädda världen, tjäna våra medmänniskor och främja rätten, det skulle kunna vara en beskrivning av ”lagens tredje bruk”.

Några gånger har jag vidareförmedlat tips ifrån boken 100 sätt att rädda världen av Johan Tell, jag tänkte fortsätta med ytterliggare ett idag. Det är viktigt hur vi lever, inte bara i relationer till Gud och varandra, utan också hur vi lever med avseende på vårt uppdrag att råda över skapelsen (1 Mosebok 1:26). Det visar sig ofta att lagens största bud får stor inverkan på vår vardag om vi följer det fullt ut (naturligtvis lämnar oss inte Gud med bara ett påbud utan också en dos evangelium, som kristen får vi den helige Ande, Hjälparen för att hjälpa oss att följa Guds kärleksfulla vilja).

Lagens kungsbud (dvs. det största, högsta eller främsta budet):

Mästare, vilket är det största budet i lagen? Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.” Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna. (Matteusevangeliet 22:36-40)

Om även profeter som Tell vilar på Bibelns Gamla Testamentets lagar låter jag vara osagt, men samtidigt har jag väl antytt vad jag tror om kopplingen mellan Tells tips och Guds vilja?

Över till Johan Tell

Tells tips nr. 99

Transportkolla. Titta dig omkring. Räkna vilka av dina prylar som är svensktillvekrade. Hur många fick du ihop? Tre: dotterns smörkniv (för oss som har dåligt med döttrar kan vi räkna den vi gjorde i slöjden, min kommentar), mosterns drejade blomkruka och en Bruno Mathssonfåtölj. Det visade sig att den svenska mobilen var tillverkad i Kina, den svenska spisen i Norge, den svenska dammsugaren i Ungern och den svenska tröjan i Kambodja.

För modiga och tåliga öron (eller om jag åsyftar ögon?), nu kommer Tells tips nr. 97 (känsliga tittare varnas)

Bli en förebild. Men ingen dryg sådan…Beväpna dig med en samling ahfanismer, fakta som väcker et ”åh fan, det hade jag ingen aning om.” Som:

* en enda droppande kran kan förbruka 25 000 liter om året, vilket är lika mycket som går åt för 400 duschar;

* om alla svenska lämnade in sina använda kapsyler för återvinning skulle stålet räcka till 2 200 nya bilar (kanske kan vi skänka det för broderlig delning mellan Volvo och SAAB så drar det ned deras kostnader lite? min kommentar);

* Vi 9 miljoner svenskar förbrukar mer energi än Indonesiens drygt 200 miljoner invånare

Andra söndagen i fastan, en god påminnelse om vårt beroende av Gud

Veckan efter andra söndagen i fastan, en söndag mitt i lunken av fastesöndagar. Inte märkvärdig på något sätt, men ändå ganska tung tycker jag. Temat är ”Den kämpande tron”, både Jakobs brottning vid Jabbok (Första Mosebok 32:22-32) och den kanaaneiska kvinnan som kommer till Jesus utanför Tyros och Sidon (Matteusevangeliet 15:21-28) illustrerar utmärkt detta tema.

Men det är inte det jag främst tänker på när jag tycker den är lite tung. Det är just att det är den andra söndagen i fastan. Kanske fastar du som läser, kanske inte (glöm dock inte Jesu ord: ”När ni fastar…” (Matteusevangeliet 6:16), inte ”Om ni fastar”, något stort finns i fastan. Detta att avstå världen till förmån för Gud är inget skojigt bonusbud, utan alldeles nödvändigt tror jag för vårt liv i Andens närhet). I alla fall, denna söndag har inget av glansen av de söndagar och firningsdagar som föregått den.

Vi har festdagar som fastlagssöndagen och de andra dagarna i fastlagen då fastan tycks vara långt borta och vi får glädja oss åt allt det goda som vi ständigt  tar emot från Gud, (fastlagen varierar lite i längd mellan olika kyrkotraditioner, men varar åtminstone från söndagen innan askonsdagen till och med fettisdagen (dagen innan askonsdagen)). Läs gärna Anna-Saras underbara text om fastlagen och fastlagssöndagen och Kärlekens väg som temat är på fastlagssöndagen.

Sedan kommer askonsdagen då fastan inleds. Då är det lätt att man med stor iver och goda föresatser börjar avstå ifrån det man tänkt fasta ifrån.

Endast några få dagar senare kommer första söndagen i fastan, den första festdagen, eller pausen i fastan, eftersom det inte är fasta på söndagar. Då firar man alltid att Jesus uppstod (dagen efter sabbaten, alltså söndagen). Varje söndag är en liten påskdag, Jesu uppståndelsedag.

Sedan kommer så en lång vecka till andra söndagen i fastan och man märker hur svårt det är att leva enbart med hjälp av goda föresatser. Ständigt längtar man efter lite mera surfande än man i sitt hjärta beslutat. ”Kanske kan man ändå ta en kaka till, jag vill ju inte göra den ledsen som bakat.” Kanske inte TV:n är avstäng så där som man tänkt för att man istället skulle be och läsa Bibeln.

Nej, efter en tid brukar den mest vane fastaren inse att fasta inte främst är en fråga om att själv lyckas avstå något för att ägna mer tid och energi till Gud, utan att fasta än en gång visar av hur total oförmögna vi är att själva göra Guds vilja och hur beroende vi är av Faderns trofasthet, Andens kraft och Jesu broderskap.

I Bo Giertzs bok Stengrunden så finns det en god bild av vår kamp mot synd och bortvändhet från Gud och ett liv i kärlek. Han säger att vi går där på vårt hjärtas åker, vi finner många stenar (synd och bortvändhet) som hindrar växtligheten och ger dålig jordmåg. Vi tar vår spade och börjar avlägsna dem en efter en, i jakten på att bli kvitt flera så gräver vi igenom jorden och lägger fler och fler stenar vid sidan av. Men tillslut, när vi tror att i stort sett hela åkern är fri från sten och att såningsmannens säd kan falla obehindrat på vår åker och finna god jord (Lukasevangeliet 8:4-18), då när den sista stenen ska tas upp på spaden så kör vi spaden ner i själva berget, ner i hjärtats stengrund.

Den stengrund som dagligen märks då vårt hjärta visar upp sitt innehåll:

Det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser. Sådant orenar människan. (Matteusevangeliet 15:19-20)

Det fantastiska, mitt i den svaghet och svårighet vi upplever när vi försöker göra som vår Mästare bjuder: ”Följ mig” (Markusevangeliet 1:17, med parallellställen), är att Jesu blod är ett försoningsblod som när det rinner ned på och träffar vårt hjärtas hårda stengrund förvandlar den till en klippa att  bygga vårt liv på.

Klippa, du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig.  Vattnet, blodet som går fram från ditt hjärta, o Guds Lamm, låt det bli en dubbel bot för min synd och lagens hot. (Svenska Psalmboken nr. 231:1)

Om jag strävar aldrig så, räcker ej min kraft ändå till att lyda helt din lag. Om jag gråter natt och dag, står dock syndens fläckar kvar. Blott i dig jag frälsning har. (Svenska Psalmboken nr. 231:2

Gud är god

Vaknade på helt fel sida i morse, inte jättebra eftersom det är söndag och gudstjänstfirardags. Morgonen gick sådär dåligt som nästan bara mornar kan göra.  När jag kom till jobbet gick jag in i andaktsrummet, fäste blicken på krucifixet på väggen och slog upp Lilla brevariet, en liten bönbok som man får när man prästvigs, på morgonbön för söndag.

Efter en kort inledning med en psalm så följer en tystnad, då brukar jag lyfta blicken och se på korset och Jesusfiguren som hänger där. En god påminnelse om vad det innebär att jobba i kyrkan, en påminnelse om varför jag är där. Söndagens andakt fortsätter med psaltarpsalm sextiotre:

Du är min hjälp, under dina vingars skugga jublar jag. (Psaltaren 63:9)

Allt rann av mig. I Gud kan vi alltid glädja oss! Vi är alltid Guds barn, myndiga och fria, men alltid hans älskade barn.

Efter psaltarpsalmen följer så en vers från Nya Testamentet, på söndagen från Hebreerbrevet:

Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. (Hebreerbrevet 12:2)

Efter NT-texten följer så åter en tystnad, att då följa uppmaningen från texten, att fästa blicken på Jesus, det var en stor upplevelse. Det är inte alltid som jag upplever en sådan tydlig närhet i min relation med Gud som denna morgon. Det kunde jag inte ana då jag vaknade. Gud är både oväntad och god!

Frid och allt gott!

Lagens tredje bruk och 100 sätt att rädda världen (98 sätt kvar)

Jag fortsätter mitt tipsande från Johan Tells bok 100 sätt att rädda världen. Lagens tredjebruk är ju som tidigare nämnt ett begrepp som behandlar vad vi kristna ska göra, inte för att bli räddade utan för att vi är räddade och vill göra som Jesus gjorde.

Vidareförmedlingen av dessa tips är gjord lite med glimten i ögat och lite på blodigaste allvar. Jordens undergång, eller hotet därom, är inget vi ska ta lätt på. Att det sedan kan finnas en eskatologisk sida av begreppet ”jordens undergång”, som har att göra med att Jesus kommer tillbaka, det må så vara. Jag tror dock att Gud helst själv bestämmer tiden för nyskapelsen av himmel och jord.

Nu till dagens två tips.

Tells tips nr. 54

Använd internet. Ladda ner musik. Jodå, det går att göra lagligt…Samma sak med tidningar, tidskrifter, resekataloger.

Tells tips nr. 55

Använd biblioteket. Att låna böcker, skivor och filmer är ett resurssparande kulturellt återbruk som miljön blir glad av.

Dessutom är det kul att gå på biblioteket tycker jag!

PS. Det är inte böter på seriealbum och dylikt på Skellefteå Stadsbibliotek, det mesta annat visar sig ofta kosta trots att det borde vara gratis på bibliotek. Skumt? DS.

PPS. PS betyder inte Princess Sofie denna gång. DS.

PPPS. Princess Sophie är hämtat från boken och filmen Da Vinci koden av Dan Brown. DS

PPPPS. Slut på tramset! DS

Lagens tredje bruk och 100 sätt att rädda världen (99 sätt kvar)

Så här i fastetider då det är lite läge att tala om (och arbeta med) att släppa saker, verksamheter och annat för att släppa in Gud så kan det vara lämpligt att reflektera över helgelse (alltså hur vi lever ett liv efter Guds vilja)

Vill därför dela med mig av ytterliggare några av Johan Tells tips för ett liv i Jesu efterföljd (vilket ju är vad lagen i dess tredje bruk handlar om). Om man nu ska vara helt petig så säger inte Tell att det är för ett liv i efterföljelse, men de fungerar bra som en del i helgelsen.

Luther menar (om jag förstått det rätt) att vi i dopet, i frälsningen, i det vi får förlåtelse för våra synder och andra sådana tillfällen då vi tar emot Guds nåd att vi då är helt och fullt helgade (alltsåv att vi är hundra procent efter Guds vilja), men att vi så fort vi börjar göra (eller inte göra, att inte ingripa kan ju vara nog så allvarligt) olika saker då minskar vår helgelse. Vi går helt enkelt ifrån Gud. Intressant, om man tänker så så kan vi alltså inte göra så mycket för vår frälsning, men vi kan arbeta på den som Paulus säger i Filipperbrevet:

Därför, mina kära, ni som alltid varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er utan ännu mer nu när jag är borta. (Filipperbrevet 2:12)

Och så får vi notera

Det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte. (Filipperbrevet 2:13)

Här kommer så dagens träningsprogram:

Tells tips nr. 25

Spar på vattnet. Främst för att vattnet drar energi när det renas, pumpas och värms. Annars råder generellt ingen vattenbrist i Sverige….En kort dusch förbrukar bara en tiondel så mycket vatten som ett bad… Betänk att så mycket som 25 procent av den totala energiförbrukningen i en svensk villa går åt till att värma vatten.

Och i den tid vi spara genom våra förkortade duschar då får vi mer tid för bön. Viola!!! Ett mycket fastefähigt tips!