Lagens tredje bruk och 100 sätt att rädda världen (98 sätt kvar)

Jag fortsätter mitt tipsande från Johan Tells bok 100 sätt att rädda världen. Lagens tredjebruk är ju som tidigare nämnt ett begrepp som behandlar vad vi kristna ska göra, inte för att bli räddade utan för att vi är räddade och vill göra som Jesus gjorde.

Vidareförmedlingen av dessa tips är gjord lite med glimten i ögat och lite på blodigaste allvar. Jordens undergång, eller hotet därom, är inget vi ska ta lätt på. Att det sedan kan finnas en eskatologisk sida av begreppet ”jordens undergång”, som har att göra med att Jesus kommer tillbaka, det må så vara. Jag tror dock att Gud helst själv bestämmer tiden för nyskapelsen av himmel och jord.

Nu till dagens två tips.

Tells tips nr. 54

Använd internet. Ladda ner musik. Jodå, det går att göra lagligt…Samma sak med tidningar, tidskrifter, resekataloger.

Tells tips nr. 55

Använd biblioteket. Att låna böcker, skivor och filmer är ett resurssparande kulturellt återbruk som miljön blir glad av.

Dessutom är det kul att gå på biblioteket tycker jag!

PS. Det är inte böter på seriealbum och dylikt på Skellefteå Stadsbibliotek, det mesta annat visar sig ofta kosta trots att det borde vara gratis på bibliotek. Skumt? DS.

PPS. PS betyder inte Princess Sofie denna gång. DS.

PPPS. Princess Sophie är hämtat från boken och filmen Da Vinci koden av Dan Brown. DS

PPPPS. Slut på tramset! DS

Lagens tredje bruk och 100 sätt att rädda världen (99 sätt kvar)

Så här i fastetider då det är lite läge att tala om (och arbeta med) att släppa saker, verksamheter och annat för att släppa in Gud så kan det vara lämpligt att reflektera över helgelse (alltså hur vi lever ett liv efter Guds vilja)

Vill därför dela med mig av ytterliggare några av Johan Tells tips för ett liv i Jesu efterföljd (vilket ju är vad lagen i dess tredje bruk handlar om). Om man nu ska vara helt petig så säger inte Tell att det är för ett liv i efterföljelse, men de fungerar bra som en del i helgelsen.

Luther menar (om jag förstått det rätt) att vi i dopet, i frälsningen, i det vi får förlåtelse för våra synder och andra sådana tillfällen då vi tar emot Guds nåd att vi då är helt och fullt helgade (alltsåv att vi är hundra procent efter Guds vilja), men att vi så fort vi börjar göra (eller inte göra, att inte ingripa kan ju vara nog så allvarligt) olika saker då minskar vår helgelse. Vi går helt enkelt ifrån Gud. Intressant, om man tänker så så kan vi alltså inte göra så mycket för vår frälsning, men vi kan arbeta på den som Paulus säger i Filipperbrevet:

Därför, mina kära, ni som alltid varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er utan ännu mer nu när jag är borta. (Filipperbrevet 2:12)

Och så får vi notera

Det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte. (Filipperbrevet 2:13)

Här kommer så dagens träningsprogram:

Tells tips nr. 25

Spar på vattnet. Främst för att vattnet drar energi när det renas, pumpas och värms. Annars råder generellt ingen vattenbrist i Sverige….En kort dusch förbrukar bara en tiondel så mycket vatten som ett bad… Betänk att så mycket som 25 procent av den totala energiförbrukningen i en svensk villa går åt till att värma vatten.

Och i den tid vi spara genom våra förkortade duschar då får vi mer tid för bön. Viola!!! Ett mycket fastefähigt tips!

Att se saker på nytt sätt

Ibland kan samma sak på ett nytt sätt öppna ögonen och fördjupa. Det hände mig här om dagen då vi sjöng en (för mig) känd lovsång. På svenska börjar den ”Du som är törstig…” Det är en bra sång, och i tisdags sjöng vi den på engelska, vilket jag aldrig gjort förut. Jag tyckte att den engelska texten var så bra så jag vill dela den med er:

All who are thirsty
All who are weak
Come to the fountain
Dip your heart in the stream of life
Let the pain and the sorrow
Be washed away
In the waves of His mercy
As deep cries out to deep…

Vineyard Songs

Lagens tredje bruk och 100 sätt att rädda världen

Rubriken skapar kanske lite olika reaktioner:

Vad då för lag? Svea rikes?

eller

Är det där riktigt lutherskt?

eller

Vore det inte bättre att skriva något om evangeliet?

Alla dessa reaktioner är förståeliga. För att vi alla ska vara på samma bana så börjar jag med en förklaring av begreppet i rubriken, ”Lagens tredje bruk”. Datt det är det som vi som kristna ska göra, inte för att få vara med Gud, inte för att bli räddade, utan vi gör det på grund av att vi blivit frälsta (räddade) till livet genom Jesu död och uppståndelse. Lagens tredje bruk är själva efterföljelsen, själva vår vandring i Jesu fotspår. Jesus sammanfattar kravet på våra liv kort och kärnfullt, till och med smärtsamt tydligt:

Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig. (Matteusevangeliet 5:48)

Så det är alltså något som inte bara har med Svea rikes lag att göra, även om mycket i den ursprungligen kommer ur Skriften.

Är det då lutherskt? Luther talar väl aldrig om lagens tredje bruk, men många hävdar att han ändå menar att det är något som hör till kristenlivet.

Detta om evangeliet då? Vore det inte viktigare? Jo, på ett sätt. Grunden för ett ett evigt liv tillsammans med Jesus (med start här och nu och fortsättning på andra sidan döden), och grunden för att dessa handlingar (gärningar), som lagens tredje bruk talar om, ska gälla är att:

om du med din mun bekänner att Jesus är Herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad.            (Romarbrevet 10:9)

På krånglig svenska kan man säga att lagens tredje bruk det är det som en kristen ska göra, inte för frälsningen men väl för rättfärdigheten.

Nu går vi vidare till vad jag egentligen ville.

Det talas mycket om miljö, om hur vi kan leva och om vi verkligen får leva som vi gör. Jag tror att du och jag har mycket att bidra med för att uppfylla vårt uppdrag att råda över skapelsen (1) och att vårda och bevara den (2). Vi fick en mycket tänkvärd bok, en bok som manar till handling, i present: 100 sätt att rädda världen av Johan Tell. Jag tänkte dela med mig av några tips som är enkla, men effektiva för att i vardagen kunna hjälpa till att rädda världen.

Tells tips nr. 1:

Ring din politiker. Du kan aldrig själv rädda världen. En politiker kan å andra sidan inte rädda världen utan dig. Det behövs ett brett folkligt stöd för att driva en miljövänlig politk, vilken kan handla om att införa begränsande regler och förbud, men även om att använda ekonomiska medel…

Ytterligare en fördel med tips nr. 1 är att vi får mer kontakt mellan politiker och väljare, något som både politiken mår bättre av (mer verklighetskontakt) och du (du slipper att bara snacka skit om politiker, du får istället möjlighet att börja göra något åt det du pratar om (lite jobbigare, men mer Gudi behagligt))

Nu kanske det får vara bra med utmaningar för denna gång.

To be continued…?


Fotnoter

1) Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.” (Första Mosebok 1:26)

2) Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den. (Första Mosebok 2:15)

Fasta på olika sätt

Inför denna fasta har jag funderat mycket på fasta och vad det innebär, hur den ligger i kyrkoåret och vad som sägs i Bibeln.

En av mina vänner pratar ofta om fasta och vad jag förstår fastar ganska ofta, till exempel inför olika stora saker som ska ske, eller angående böneämnen och dylikt. Den traditionen är rätt så ny för mig så jag är inte riktigt inne i detta än, men finner mycket gott där.

När jag var i Etiopien var det fasta varje onsdag och fredag (om jag inte missminner mig), då fick man ganska ofta endast fisk (ovanligt dock, det är långt till havet i Etiopien) och grönsaksrätter på många restauranger, riktigt hur de gör under fastlagen vet jag inte (kanske festar de stenhårt då med tanke på att de har så många fastedagar under resten av året?).

När jag var yngre tänkte jag inte mycket på fasta utan tänkte att det var något som man inte behövde göra, kanske är det så, med avseende på frälsningen, men med tanke på efterföljelsen verkar det svårt att avvara att fasta:

När ni fastar, se inte så dystra ut som hycklarna (Matteusevangeliet 6:16-17)

När ni fastar, inte  om.

Men att fasta är inte bara enkelt:

Nej, detta är den fasta jag vill ha: … dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du en ser honom … (Jesaja 58:6-7)

Som synes är det bara utdrag ur Jesajatexten men det räcker mer än väl (en del har också behandlats tidigare). Inte trängs det så många vid mitt köksbord som delar mitt bröd (eller min morgongröt), inte heller är det fullt i våra gästsängar, jag har också klart fler än två skjortor (alla t-shirts oräknade).

Askonsdagens tema i kyrkoåret är: ”Bön och fasta”, jag börjar förstå varför: ”Detta är den fasta jag vill ha”

Biskopsval i Stockholms, Härnösand och Borgå

För tillfället är det mycket biskopar i media. Biskopar som tycker att Svenska kyrkan ska behålla vigselrätten och biskopar som tycker att Svenska kyrkan inte ska behålla vigselrätten.

Detta kan ju synas viktigt, men jag skulle säga att det finns mer som är viktigt kring våra biskopar för tillfället.Det stundar biskopsval till biskopsstolarna i Stockholms stift, Härnösands stift och Borgå stift (Finland).

Ofta och på många sätt framförs det kritik rörande våra biskopar och kring Svenska kyrkan, också från undertecknad. Svårt kanske att tänka sig att det skulle vara annorlunda än att många engagerade människor gav uttryck för olika tankar och åsikter inom en så stor rörelse och rörande en så stor påverkansfaktor i samhället som Svenska kyrkan, vilken dessutom bygger på det viktigaste och mest engagerande och (som det verkar) mest anstötliga som tänkas kan: Jesus Kristus.

Att invända och opponera sig är viktigt när något hotar att skymma Kristus, men det är inte lika viktigt som att be.

Vi behöver be för biskosvalen, be för evangeliets framgång i Sverige och Finland (på andra sätt och genom biskoparnas verk). I Trosbekännelsen säger vi: ”Vi tror på Gud Fader allsmäktig…”, vilket ju faktiskt borde innebära att vi tror att Gud kan göra allt?

Vi läser i Johannesevangeliets sextonde kapitel att vi tycks ha bibliska skäl till att tro att Gud är allsmäktig:

Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig.  (Johannesevangeliet 16:23-24)

Tänk om vi gnällt och invänt och fördömt istället för att be i Jesu namn och låta vår glädje bli fullkomlig?

Prövningens stund

Idag är det första söndagen i fastan och dagens rubrik är ”prövningens stund”. Evangelietexten som lästes i många kyrkor idag var hämtad från Matteusevangeliet kapitel 4 verserna 1-11. Där kan vi läsa om hur Jesus, i öknen, sätt på prov av djävulen. Också vi möter många prövningar i våra liv. stora och små. Och när vi gör det är det gott att påminna sig om att vi inte möter dem ensamma. Jesus har prövats precis som vi och han delar våra prövningar.

En psalm jag vill bära med mig ut i veckan som kommer är SvPs 48 – ”Vilken vän vi har i Jesus”. Jag ger den till er också:

Vilken vän vi har i Jesus, trofast, kärleksfull och god! När vi frestas, när vi prövas, vill han ge oss kraft och mod. Ofta tyngs vi ner av oro, glömmer att vi har en vän som har lovat vara med oss, hjälpa om och om igen.

Har du sorger och bekymmer, är du modlös trött och svag, Jesus hjälper dig att bära dina bördor dag för dag. Han som gråtit våra tårar ser vår ångest och vår nöd. Den som sörjer vill han trösta, den som vacklar ger han stöd.

Är du bitter och besviken, har ditt hjärta djupa sår, säg till Jesus vad du känner, våga tro att han förstår. Han som bar vår synd och plåga i sin egen kropp en gång älskar oss och ger oss vila, tänder hopp och föder sång.

Text: J. Scriven ca 1855, E. Magnusson 1984

Ny predikan – ”Kärlekens väg”

Nu finns förra söndagens predikan upplagd under ”Anna-Saras predikningar”. Temat var som jag tidigare skrev ”Kärlekens väg”. Trevlig läsning!

Kommentera gärna!

Fettisdag, att gå in i fastan med glädje!

Idag är det fettisdagen, en dag att äta semlor och glädja sig. Imorgon börjar fastan. På Kyrkpressens hemsida kan man rösta/ge sin tanke om vad man ska avstå från under fastan. Man kan välja på: Matvaror, konsumtion, ingenting, något annat och nöjen. Vissa matvaror är vad de flesta har angett som sin tanke om vad de vill avstå ifrån, vilket kanske inte var så otippat?!

Jag vet inte vad du tänkt att avstå ifrån, kanske är det också matvaror, kanske något annat?

Jag har inför denna fasta tänk mycket på vad fasta innebär. Hela fasteidén är riktigt konkret och lättförståelig: Att avstå delar av världen för att fylla denna plats i sitt liv med Gud. Under förfastan förbereder man sig inför fastan, sedan kommer fastlagen (vilken tycks variera lite i längd mellan olika kyrkotraditioner, men ofta är den i alla fall tre dagar: fastlagssöndagen (nu i söndags) till och med fettisdagen (idag)) då man riktigt tar i i festandet. Detta kan vi se i dansen och karnevalen i till exempel Rio de Janeiro och Rom. Ursprunget till dessa fester, som säkert nu tappat mycket av sin förankring i kyrkans liv, är kyrkoåret och dess festliga avslut av förfastan och ingången i fastan. Karneval lär också betyda ”kött adjö”, eftersom man under fastan inte äter kött i många traditioner)

Nu till det revolutionerande, eller i alla fall något jag funnit värt att notera:

Fastlagens festande och glädje påminner oss om att vi kan ta med oss glädjen in i fastan, in i förberedelsetiden inför påsken. Med glädje får vi förbereda oss för det som förvisso är tungt (vi är syndare, så Jesus led och dog på grund av mig), men samtidigt glädjefyllt (Jesus gjorde det för att han älskar mig, genom Jesus har jag nu förlåtelse och upprättelse).

Nu ska vi ut och äta semla och sedan glädja oss i förberdelsen för påsken.

Välsignelser och goda semlor önskar jag dig!

Bokrea, fastlagsfähigt eller fastefrestelse?

Om det är en stor last jag har (bokstavligt både stor och tung) så är det nog böcker. Jag tycker om böcker. En gång läste jag en sentens: ”Bokhyllan är den stege med vars hjälp du blir din övermans like”, den tycker jag mycket om!

I afton börjar så bokrean, Bokia i Skellefteå öppnar portarna vid midnatt. Jag har aldrig varit på en bokaffär öppen om natten när bokrean börjar, både jag och Anna-Sara är lediga imorgon. Fyndläge? Smashboll? Kanske vore det ett värdigt och fint sätt att fira inför fastan?

Vi befinner oss  ju i fastlagen, den festliga tid då det på andra håll i världen firas med karnevaler och annat, innan vi så går in i fastan då vi förbereder oss och riktar in oss mot påskens stora händelse: Jesu död på korset och hans uppståndelse.

Men, kanske blir det ändå ingen bokrea. Något som börjar mitt i natten börjar faktiskt rätt så sent, det tenderar likaledes att ta slut rätt så sent. Men den viktigaste orsaken är nog trots allt att jag inte behöver några fler böcker, likt de flesta i Sverige och i västvärlden behöver jag väl strängt taget betydligt mindre/färre än jag har. Av någon anledning har jag hamnat här, i ett land och i en omgivning som inte direkt gör fest och överflöd till något svårt, men som definitivt blir en utmaning under fastan och som definitivt är en utmaning annars i livet med Gud.

Det är lätt att söva sig eller döva sig med vad världen ger, mycket lättare än att fråga efter vad Gud vill och vad Gud ger.

Ta hand om er i natten och fyll endast en skottkärra per person.