Verkligheten

Dagens evangelietext är ett trevligt stycke där många rika kommer till sin trygga medelklasskyrka och lägger lite lagom mycket pengar i kollekten, så där inuti handen så att det inte syns (men självklart kan det ju inte vara några mynt eftersom det mycket tydligt inte skramlar då pengarna läggs i kollekthåven/-korgen). Läs gärna vidare själv i Markusevangeliet (kapitel 12, verserna 41-44).

Sedan kommenterar Jesus allas våra ansträngningar när en fattig kyrkomedlem ifrån Mellanöstern lägger ned ”två små kopparmynt, några ören” (vi som till och med lever i ett land där örena är hotade som betalningsmedel).

Det jobbiga med denna bibelpassage är dels att den är på riktigt, det är ingen liknelse, och att det sker om och om igen i vår värld. Fattiga människor (ekonomiskt sätt) offrar liv, tid, energi, jag sitt allt för att andra ska kunna få den frihet som Jesus ger, medan jag ofta nöjer mig med att få in ett ord här och där om att jag tror på Gud när jag träffar människor.

Gud använder dock även mig, fantastiskt! Men nog blir jag ofta utmanad och inspirerad av andras tro, särskilt från våra bröder och systrar från andra platser på vår jord.

Budbärarens chefredaktör, Erika Cyrillus, har en utmanande och tänkvärd och hoppfull inledning i Världen idags helgdel över den ovan citerade markustexten.

God helg och en välsignad vecka önskas alla!

Svininfluensan i Skellefteå

Så har det hänt, mamma meddelade mig via sms: Svininfluensan (okej egentligen ”influensa A H1N1”, om jag har förstått det rätt) har nu kommit till Skellefteå och inte vilken del som helst av denna inte allt för stora stad, utan till Sörböle, alltså platsen där vi bor (”Mekane Walldén”)*. Den har brutit ut bland Sörböleskolans elever kunde vi bland annat se på TV4-nyheterna.

Det verkar ändå rätt så lugnt i vår stad och enligt rapporter så har ingen blivit allvarligt sjuk vad man vet, men nu återstår väl för oss att göra som Skriften säger, att be och arbeta för vår stad:

Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra, och be till Herren för den Ty dess välgång är er välgång. (Jeremia 29:7)

Nu är vi väl inte deporterade hit utan har valt denna stad självmant, men att arbeta och be för den är nog lika Gudi behagligt! Man skulle också kunna lägga märke till hur rätt Jeremia hade om man ser till de senaste årtusendena, så länge det går bra för en stad, ett land eller en plats så är det helt okej med judar (och utlänningar och andra, enligt människors uppfattning, avikande typer), men så fort det börjar kärva till så sitter de trångt till.

Pogromer, alltså våld och förföljelse mot judar, har vi sett av och till i olika delar av världen, nu ser vi ett hårdare kliat mot judar och kanske också staten Israel, eller så blandar man bara ihop dessa två.

Vi ser också hur detta finns i Sverige, Sverigedemokraterna är ständigt aktuella med sitt rasistiska och oetiska program så fort det vankas demokratiska val, även om det så gäller Svenska kyrkan, helt absurt.

Vi  kan ju passa på att minnas att även killen med mustaschen blev framröstad till en ledarposition,

* Mekane Yesus-kyrkans webblats

Alpha

Är just hemkommen ifrån denna termins Alphakurs. Dagens ämne var ”Varför måste Jesus dö?” Har du aldrig gått Alpha? Har du aldrig varit med om Ungdoms-Alpha så gör vad du kan för att vara med om det och medan du väntar på din möjlighet, be järnet för dessa ungdomar som idag berikat mig så mycket och återigen gjort så att jag måste släppa extravaganserna i tron och komma åter till grunden, tillbaka till Jesus.

Se gärna dessa videor på Alpha logo_liten-kanalen på Youtube:

Om Gud finns, vad skulle du fråga då?

Om livets mening

Den helige Mikaels dag och den åttondedagen

Herrens uppståndelsedag

Önskar dig en välsignad Herrens uppståndelsedag, eller med andra ord: Önskar dig en trevlig söndag! Söndagen firas ju på den första dagen i veckan, dagen efter sabbaten (den judiska veckans sista dag), den dag då Jesus uppstod.

Men dagen efter sabbaten gick [kvinnorna] i gryningen till graven med kryddorna som de hade gjort i ordning. De fann att stenen var bortrullad från graven, och när de gick in kunde de inte finna Herren Jesu kropp. De visste inte vad de skulle tro… (Lukasevangeliet 24:1-4a)

Denna söndag är ärkeängeln Mikaels dag och in i handlingen kliver några av hans kamrater för att berätta för kvinnorna, och sedermera för oss, vad det är som har hänt (ängel betyder just budbärare)

… men då stod där två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev förskräckta och sänkte blicken mot marken, men männen sade till dem: ”Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. (Lukasevangeliet 24:4b-6a)

Den åttonde dagen

I helgen har vi varit i Lövånger på inspirationsdagar med bland andra Elisabeth Sandlund (tidningen Dagens chefredaktör), Hakon Långström (fd. domprost i Stockholm och engagerad i Jesusmanifestationen) och Berit Simonsson (inspiratör i Oas-rörelsen).

Talet sju

Mycket bra och gott! En sak, som egentligen var ganska ovidkommande, var detta med den åttonde dagen. Det var Berit som mer eller mindre i en bisats kom in på detta, hon betonade hur mycket betydelse som ligger i ord, siffror och företeelser i Bibeln som vi inte alltid ser och förstår direkt. Talet sju det är Guds tal, det står för fullkomlighet och allt Gud är.

Sju dagar har veckan och den sista dagen var sabbatsdagen, då vi ska vila:

Tänk på att hälla sabbatsdagen helig. Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer. (Andra Mosebok 20:8-10)

Okej, varför inte det då? Jo:

Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag. (Andra Mosebok 20:11)

Talet sex

Talet sex är människans tal, det är ganska nära Guds tal, men det är inte riktigt. Det är ett ofullkomligt tal. Men inte ofullkomligt som i fullkomligt odugligt, utan bara just inte fullkomligt.

När jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna du fäste där, vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom? Du gjorde honom nästan till en gud, med ära och härlighet krönte du honom. Du lät honom härska över dina verk, allt lade du under hans fötter… (Psaltaren 8:4-7)

I lite mindre positiv bemärkelse har vi det i Uppenbarelseboken, the number of the beast, djävulens tal:

Här gäller det att vara vis. Den som har förstånd må räkna ut vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sexhundrasextiosex. (Uppenbarelseboken 13:18)

Antagligen är det helt medvetet som det är dubbeltydigt: ”en människas tal” (som i en bestämd person) eller ”en människas tal” (som i människans, när det handlar om eller betecknar människans/människor/mänskligheten inom talmystiken). Denna bok är ju fylld av referenser till judisk talmystik och världshistoriska händelser.

Den åttonde dagen

Så tillsist, det jag återigen blev så påmind om och som jag tycker är kul/intressant/uppbyggligt att tänka på när jag firar gudstjänst, för ibland kan det kanske kännas som att den är lite torr och tråkig, men den firas som en eskatologisk (dvs. med kopplingar till den sista tiden, då Jesus kommer tillbaka) och frälsningshistorisk (att Jesu död och uppståndelse, genom dopet och tron, tar bort min synd (allt det som hindrar mig från att komma till Gud) och ger mig evigt liv, med början här och sedan fortsättning i himlen en gång) påminnelse: Jesus har dött för vår skull och han har uppstått för att vi ska få liv i överflöd!

Talet åtta står i judisk talmystik för en ny början. Det var en beteckning för den nya dagen, den nya tiden som skulle börja då Messias kom.

Och nu har Messias, Jesus, kommit och den nya tiden, Guds rike, har börjat bryta in i världen!

Tänk att varje söndag, varje vecka, är en ny start, en ny början med öppning mot den nya skapelsen och framtiden med vår Herre i evighet!

Min reservation

Nu finns gudstjänstutskottets betänkande och således också min reservation på Kyrkans Tidnings hemsida.

Kyrkomöte i Uppsala

Svenska kyrkans kyrkomöte har haft sin första session denna vecka och därför har jag befunnit mig just där, i Uppsala, tisdag-fredag. Kyrkomötet fyller mig med blandade känslor. Det är en fantastiskt mötesplats för människor från hela vårt land, från alla möjliga fromhetsinriktningar (eller inga inriktningar alls) och det är full fart från morgon till kväll! Det är härligt!
Samtidigt är Kyrkomötet mycket en blek kopia av Sveriges Riksdag. Det är mycket som är som det alltid har varit, det är dolda maktstrukturer och fiffel i korridorerna. Det kan vara svårt att veta hur man ska kunna påverka i ett sådant sammanhang. Särskilt tydligt tycker jag att det har blivit nu när vi ska behandla frågan om hur Svenska kyrkan ska definiera det kristna äktenskapet, helt plötsligt händer det en massa saker och ingen vet egentligen hur det gick till. I början av året skulle vi definiera äktenskapet som en relation mellan en man och en kvinna. Nu är man konstig om man tycker så. Jag har svårt för dessa tvära kast, då förlorar den demokratiska processen mitt förtroende. Vilka bestämmer och hur? Jag har under veckan suttit i gudstjänstutskottet som har behandlat denna fråga, i vilken jag har reserverat mig till förmån för det äktenskapsbegrepp vi har i dagsläget. Jag tror att det skadar Svenska kyrkan på många sätt om denna fråga drivs igenom, särskilt nu.

Dag Sandahl bloggar också om detta, om än understundom lite väl spydigt…

Såhär vackert är det i Universitetshusets aula där kyrkomötet hålls. Foto: IKON

Såhär vackert är det i Universitetshusets aula där kyrkomötet hålls. Foto: IKON

Predikouppdateringar

Så här medan vi väntar på slutresultatet av kyrkovalsloggaså har det skett uppdateringar på Martins predikosida.

Kyrkovalsresultat

Nu kan man kika på hur ens röster i söndagens kyrkoval arbetat.

Att predika för sig själv – Friheten i Kristus

Att predika för sig själv är något som lärarna på Johannelund och som handledarna under praktikerna uppmuntrat och uppmanat till. Att prata för sig själv gör väl ganska många ganska ofta, och till viss del är det ganska likt att predika för sig själv. På söndagsmorgonen brukar jag faktiskt lite halvmumlande gå igenom predikan, lyssna om jag uppfattar att vår Herre har några förändringar och så återigen gå igenom vad som ska sägas.

Men det är nog inte detta mumlande som lärare och handledare i första hand menade, utan att predika för sig själv innebär att predika så att det är relevant och träffande också för mig som predikant. Vi är ett som församling, vi hör ihop, och vi står inför samme Gud och möter samma Herre när vi firar gudstjänst så alla tar också del av ordet i predikan, även predikanten.

Det är en bra påminnelse och något som också är närvarande då jag förbereder predikningar. Det är inte ovanligt att jag ser saker som jag inte sett förut och förstår Gud än lite mer, jag upplever att det är stort bara att få se honom på ryggen (som Mose, 2 Mosebok 33:18-23), men när vi så möts ansikte mot ansikte då kan det bli nästan mer än jag kan tro.

När jag skriver detta så lyssnar jag på Spotify och en skiva jag aldrig hört talas om ”Songs that changed the church”, vilket var en väldigt bra bakgrund när predikan om vår frihet i Jesus Kristus ska läggas upp. Jag tror att fler än jag anar att jag inte tar i så mycket som jag skulle kunnat, nästan tvekar lite. Ibland blir verkligheten så stor när jag ser den med Guds ögon, men bara en sådan sak som att en berättelse om ett fysiskt befriande från sjukdom är evangelietext när temat är ”Friheten i Kristus” borde nog stämma till eftertanke, os Gud finns mer frihet än jag ofta vågar tro.

Här kommer predikan och en länk till predikosidan.

Verbi Tjator och söndagens predikan

Kanske kan man undra om jag inte gör annat än att påminna om kyrkovalsloggaoch att framföra Anna-Sara som en god kandidat till kyrkomötet!? Är jag enbart en ordtjatare (kanske heter det Verbi Tjator?).

Man kan lätt tro att i mångt och mycket är en ordtjatare (jag kan lätt och ofta snöa in på olika saker), sedan har jag också getts en tillmälet: ”Verbi Divini Minister” (det gudomliga Ordets tjänare), som man ibland kallar de som vigts till präster (givetvis är det ju lite av ett nonsens, alla är vi i lika hög grad Ordets (Jesu) tjänare). I min del av att tjäna Gud ingår att predika, vilket jag ibland gör med viss bävan.

Denna söndag handlade om enheten i Kristus (texten var Efesierbrevet kapitel 4 verserna 1 till 6), och ganska stor del av min tes cirkulerade kring hur vi mer och mer behöver jobba för enheten (jag kompletterade detta med hur Gud arbetar med oss och enheten), det kan vara en känslig sak att prata om. Inte minst för att det också handlar om hur jag är och gör.

Här kommer i alla fall predikan. Håll till godo!

Den återfinns också på predikosidan.