Gott nytt nådeår!

Det gamla är förbi, det nya har kommit. 2009 hälsades av arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin som ett skitår, vilket har fått efterföljare genom SSU i år (kanske inte snällt eller rättvist, men en smula påpassligt).

I kyrkan är man som vanligt lite före. Kyrkoåret började den 29 november, alltså första advent. Tema t för den söndagen, som sedan sätter tonen för hela det nya året är: ”Nådens år”. Är inte det fantastiskt? År efter år så finns Gud vid alla människors sida, goda och onda, rika och fattiga, och sträcker ut sin hand redo att ta tag i den som sträcker sin hand mot den helige. Det nu ingångna 2010 är utropat som ett bönens år i Svenska kyrkan, låt oss tillsammans ta tillfället i akt att be med människor till frälsning och be för oss själva, vår församling (oavsett vilken del av Kristi kyrka den tillhör) och vårt land och vårt samhälle!

Julens glädje, nyårets glädje och Guds godhet

Idag är det dagen före nyårsafton. Vi har varit på utflykt till Vojakkala och Anna-Saras farmor och farfar. Ett besök på IKEA hanns också med, några satsade på soffor, andra i sällskapet satsade enbart på restaurangen. Gott tyckte jag!

Nu är det i kyrkans värld juletid, den festtid som följer efter adventstidens förberedelse- och fastetid. Inför det nya året vill jag så dela med mig av två strofer ur två sångtexter som spelats mycket på radio och TV och i vår Spotify, men som nu helt kommer att konkureras ut av andra mer eller mindre musikaliska yttringar.

Den första är ifrån ”En stjärna lyser så klart” som väldigt vackert och talande fångar det stora som vi firar under jul: att Gud blir människa, en av oss.

Kärleken världen behöver,
vet vi att barnet bär
Vår långa vandring är över,
stjärnan har stannat här

Himmelen ligger och slumrar
på jordens gula halm

Tänk om vi helt kunde förstå att här är vår frihet och vårt hem, här är platsen, här är omständigheterna som låter oss vara helt oss själva, här kan vi vara ”vi”, här får jag vara ”jag”.

Den andra strofen är ifrån en av de äldre sångerna, en som brukar ses som svårsjungen, men också svårslagen i skönhet när den sjungs av en god sångare: ”O, helga natt

Ty frälsar’n krossat våra tunga bojor,
vår jord är fri, himlen öppen nu är.

Uti din slav du ser en älskad broder,
och se, din ovän skall bli dig så kär.

Kort och konsist vad evangeliet är och vad det ger för konsekvenser: Vi får leva med Gud och då ges oss möjligheten att se på våra medmänniskor med Guds ögon, slaven ser du inte, endast din broder i henom. Likaså är ovänen en tills nu okänd vän. Detta är ett mirakel när det sker, fullt i klass med Guds mer spektakulära ingrepp i vår värld (OBS!!! Länken är endast för modiga tror jag).

Om man vill fundera mer på detta med om man kan falla ned, såsom inför en härskare, och i detsamma hälsa sin egen frihet så kan man fundera tillsammans på denna blogg (minns att hålla en god ton i samtalet). Jag fann tankarna spännande!

God fortsättning och gott nytt år!

Profetiskt tal

Jag läser just nu en liten skrift med namnet ”flammor – profetisk tidskrift”.

Ganska intressant läsning och som vanligt i sådana här sammanhang så rör mycket Jesu återkomst och tecken på att den är nära. Intressant, tankeväckande och något som manar till eftertanke:  Hur förbereder jag mig inför Jesu återkomst? Lägger jag ned minst lika mycket energi på det som att griljera skinka, köpa julklappar etc?

Sedan är det ju som alltid, Jesus säger att vi inte kan veta stunden och att vi alltid ska vara beredda. Några Jesusord ifrån Matteusevangeliets tjugofjärde kapitel får belysa detta:

Budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma. (Matteusevangeliet 24:14)

Ty det skall bli ett lidande vars like inte har funnits från världens början till denna dag och inte heller skall finnas. (Matteusevangeliet 24:21)

Ty liksom blixten kommer från öster och lyser ända till väster, så blir det vid Människosonens återkomst. (Matteusevangeliet 24:27)

Dagen och timmen känner ingen, inte ens himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. (Matteusevangeliet 24:36)

Något inom det profetiska som kanske är ännu viktigare är inför den kommande julhelgen. IOGT-NTO har en särskild utmaning till oss alla om en vit jul och även Blå Bandet uppmanar oss till en vit jul, inte bara i trädgårdarna och på taken utan en vit jul som bor i hjärtat och i gemenskapen. En helg utan alkohol, för barnens och mänsklighetens skull.

Detta, som jag ser det, profetiska tilltal (profetia innebär ”ord ifrån Gud”, inte nödvändigtvis ett tal om framtiden) delas också av dagens Norra Västerbotten och Studio P1.

En god, vit och kärleksfull jul önskas dig och er!

Snö och Mariapredikan!

Det SNÖAR! Igår och idag, hur mycket som helst. Jag överdriver inte om jag säger att snön på garageuppfarten räckte till mina knän. Det kändes som att bada i snö för snön var sådär fjäderlätt och porös. Det var en annorlunda start på dagen.
Men jag chansade inte på att bilen också ville bada i snö, så jag skottade en väg till den istället.

I söndags var det inte riktigt lika mycket snö, men desto mer predikande. Två gudstjänster han vi med. En av dessa höll jag i och här kommer min predikan!

Saab och Maria och klimatet

Denna helg har för bloggen inneburit många sökträffar för predikningar över fjärde advents tema: ”Herrens moder”, alltså Maria. Jag ber och hoppas att de som sökt och funnit blivit uppbyggda och själva kan byga upp andra i de fall där ni står i predikotjänst.

I Sverige har mycket av intresset handlat om SAAB och den nu uppkomna bristen på SAAB bland bilvärldens varumärken, en lite tår kan jag känna i ögonvrån. En bön för alla familjer som får denna dystra julklapp.

I världen har fokus legat på det ”Rädda världen projekt” som man samlats kring i Köpenhamn. En bön för vårt gemensamma hem.

Hur kan jag då göra något? För vår värld, för min medmänniska, för Guds rike, för mig själv? Vi kan alla säga som Maria och ställa oss i Guds tjänst för att bära Jesus till vår värld:

Maria sade: Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt. (Lukasevangeliet 1:38)

Vi får lita på att det är för vårt och andras bästa, och att Guds löfte håller:

Ty för Gud är ingenting omöjligt. (Lukasevangeliet 1:37)

En vacker dag

En vacker dag så kanske man kommer överens nere i Köpenhamn på klimatmötet.

En vacker dag kanske alla världens problem är lösta.

En vacker dag…så säger man ibland när man tänker på framtiden. Men redan idag är det en vacker dag. Jag vaknade upp vid klockan nio och solen strålade (nåja, men det var inte molnigt som de senaste månaderna i alla fall) och snön låg vit och vacker.

En vacker dag som det är idag, den får alldeles snart sin goda fortsättning, nu ska vi ivär och hämta upp en nyförlovad, efterlängtad vän vid flygbussen.

Svininfluensevaccinering

Så har jag då sällat mig till de lätt hypokondriskas skara, denna vecka började nämligen allmänhetens fria åkning gällande influensavaccin, och jag hängde på. Efter att ha tagit vaccinet så får man en checklista för de vanligaste biverkningarna, men den kanske vanligaste biverkningen stod inte med: Detta att man får lite av alla biverkningarna, även de som drabbar 1 av 6 000 000 000.

En positiv sak var att det inte var lika läskigt att få nålen instucken i sig som det har varit att se när det skett på andra i olika TV-inslag, tycker jag. Om sju timmar ska jag dock spela squash, vi får se om detta är en lyckad uppladdning. I Uppsala spelade jag en gång beach-volleyboll några timmar efter att ha gett blod, det blev ingen av mina större matcher kan man säga.

En bloddrypande bild på det enorma bandaget får avsluta inlägget.

Andra advent – ”Guds rike är nära”

Så är helgen här, en helg full av arbete. Dock trevligt sådant. Jag har haft förmånen att träffa en hel mängd yngre och äldre barn som visat sig från sin allra bästa sida och verkligen charmat mig. Jag har träffat dessa barn i samband med dop och i den svenskkyrkliga dopordningen så läser man ifrån Markusevangeliet:

Folk kom till honom med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem. (Markusevangeliet 10:13-16)

Detta handlar ju inte om dop, men väl om Guds rike (temat för den helg som vi nu är inne i). Inte för att jag vet exakt hur Jesus tänkte sig detta med barnen och Guds rike, jag tror till exempel inte att det handlar om ålder (då skulle det vara ganska kört för många av oss som blivit kristna efter det att vår barndom tagit slut), men kanske handlar det om förhållningssätt har det slagit mig i mitt umgänge med alla dessa härliga, roligt, spontana, nyfikna, okonstlade barn?

Om något av dem läser detta, eller kanske ännu troligare någon av era föräldrar, så ska ni veta att jag vill säga: Tack för predikan och textutläggningen!

Vad en handduk kan vara bra!

Vi firade i helgen första advent och det nya kyrkoåret med nyårsfika i lördags. En mycket trevlig tillställning.

Kanske var den dock i senaste laget för kvällens yngsta gäst, 3 år. Efter ett tag bytte hon om till pyjamas och förberedde sig för att varva ned. Som vi alla vet så är ingen sovstund fulländad utan en snuttefilt, själv har jag något som jag kallar ”papegoj-handduk” (eftersom den stänger ute ljud och ljus). Denna lilla dam hade den, tror jag i alla fall, praktiska vanan att inte vara bunden till en särskild snuttefilt utan det gick bra med vilken som helst vit diskhandduk. Så vi gick till skåpet och valde ut en lämplig (vi tog den översta).

Det såg väldigt mysigt ut att ligga mellan tidningshögen (under kudden) och mammas knä (ej med på bilden).

När alla gäster hade åkt hem och det var dags att plocka ihop och plocka undan så tittade jag lite extra på snuttefilten, den var märkt BE (efter Anna-Saras mormor) och gjord förhand med mycket omsorg.

Bokstäverna BE fick mig att tänka på begreppet ”böneduk” och så när jag idag hade andakt och läste på det ställe som stod i tur kom jag så småningom fram till Apostlagärningarnas nittonde kapitel:

Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer, så att man till och med tog dukar och plagg som varit i beröring med hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut. (Apostlagärningarna 19:11-12)

Gud har lite olika roliga sätt att svara på bön på. Så här i adventstid så blir vi påminda om att Gud verkligen besöker sitt folk, att Gud verkligen älskar alla människor, att Gud vill rädda oss alla och ha gemenskap med oss alla. Extra roligt då tycker jag att genom adventsfikat bli påmind om Guds hörande och svarande på våra böner, extra roligt att bli det genom en av de största i himmelriket (Markusevangeliet 9:33-37; 10:13-16).

Olika exempel på svenska efterföljare av bönedukskonceptet i lite mer organiserad form: Förbönsverige, Apg. 29

Ännu mer Domsöndag

På domsöndagen firade jag gudstjänst tillsammans med många andra i Sankt Olovs kyrka. Jag var både predikant och celebrant, vilket var roligt. Men det är en tuff text (Matteusevangeliet 25:31-46) och tuffa utmaningar som Jesus levererar, resultatet av min balansering mellan lag och evangelium kan läsas här: Domsöndagspredikan