Walldéns underbara resa genom Sverige

Vi känner oss som Nils Holgerson två gånger om, vi har nämligen åkt en nätt liten turné från Lycksele till Skåne och lite allt möjligt däremellan. En riktig semester är när man får stanna och äta glass vid många bensinmackar, och många bensinmackar har det blivit. Glasskvoten fylldes  dock med råge i Söderköping på Smultronstället. Ett besök där har blivit sommartradition.
Snart följer vi vidare i Nils Holgerssons spår då det bär norrut. Det ska bli besök i Luleå och sedan släktträff i Övertorneå och en sväng på Pajala marknad. Och möjlighet till stopp vid fler bensinmackar :-)

Glass i stora lass i Söderköping!

Här var Nils Holgersson

Ny predikan på Heliga trefaldighets dag eller Missionsdagen och kristna skolgrupper

Nu börjar det röra på sig lite i predikandet, denna är ifrån Lycksele kyrka på själva Gudomens egen dag. Men som man också kan ana i det dubbla temat, Guds väsen har med oss att göra, Guds väsen har med mission att göra.

När jag nu skriver om mission och om Gud och Guds karaktärsdrag så är det kanske värt att uppmärksamma skolverkets okunnighet och partiella blindhet, en blindhet och okunnighet som jag upplever allt för ofta får framträda och får företräde (exempelvis när den delas av olika instanser inom migrationsverket och i asylprocesser, och tillika delas av politiker och opinionsbildare allt för ofta journalister och andra inom media).

Jag fastnade denna gång för två artiklar ur Dagen, dels ifrån den 4 juni och Claes-Göran Aggebo ifrån Skolverket, och dels ifrån idag (9 juni) med respons på detta.

Sveriges Radios program Kaliber samt Brunchrapporten har också mer eller mindre begåvade tankar kring detta med kristen tro och skola/vardagsliv. Notera gärna lagtexten på högersidan. Kan kännas svårt att riktigt förstå att man inte kan ha en kristen skolgrupp med rastaktiviteter i en demokratisk skola utifrån skollagen i alla fall.

Mediakrönika: Kronprinsessbröllop

Knäppte på TV:n, strax efter 20 i afton. Vi kom mitt in i ett program om kronprinsessan och monarkin (med bland annat bilder ifrån kungens eriksgata i Nordmaling), viket följdes av ännu ett avsnitt i serien om kungliga bröllop. Jag funderar ibland på vilken hund som får mest mat i mig, den republikanska (huvudet?) eller den monarkistiska (hjärtat?)? Käre svärfar har en vinkling kring detta med eventuell brudförsäljning (nej, det där var lite elakt det är ju trots allt ganska fint med brudöverlämning, men samtidigt så skaver det mot något inom mig). Om det är som hovet försöker göra gällande, att framledandet av Viktoria skulle visa att Daniel har accepterats att vara med i statsbäreriet så tror jag att den symboliken hade varit tydligare om kungen hade lett fram Daniel till en väntande Viktoria. Då hade statschefen överlämnat en accepterad gemål åt den blivande statschefen.

Förövrigt är att rapportera att vi nu närmar oss den stora dagen med stormsteg och att förberedelserna idag tog ett stort steg framåt genom att bröllopskläder anskaffades (helt färdiga är vi nu inte, men den svåra biten tror jag att vi avklarade idag i residensstaden).

Nationaldag och Jesusmanifestation

Imorgon är det Sveriges nationaldag, en dag som ofta brukar utmärkas av ekumeniska gudstjänster som ett utslag av vår kallelse som kristna vara ett, en slags lokal Jesusmanifestation. Förra året var detta en anspänd dag då rasistiska grupper valt att samlas i Skellefteå och just på torget under den tid som var bokad för gudstjänst. De finns mycket att säga om detta, till exempel att kampen för alla människors rättigheter och påminnandet om alla människors skyldigheter aldrig blir riktigt klart (på den här sidan evigheten), och att kampen mot en förkastlig åsikt och yttringar av denna lätt kan bli allt för lik och föras med allt för snarlika metoder som det man bekämpar. Lite utav detta visade sig tyvärr föregående år. I år hoppas jag på en god gudstjänst och stark bön för Lycksele och vårt land och sedan ett trevligt fortsatt firande av nationaldagen på Gammplatsen.

Aktuellt med Gaza, Ohlson-Wallin med mera

Ibland blir man tagen av hur världen ser ut, det kan gälla tillgång på vatten och god hygien, ibland kan det handla om andra saker. Gårdagens aktuellt gjorde mig ledsen, jag fick känslan av att vilja skrika och den stora frågan jag ställde mig var: Varför? Varför sker sker som det sker?

Jag såg inte det goda i det som rapporterades, vem blev hjälpt? Vilken av ”dessa mina minsta” fick det ett uns bättre? Jag hoppas dock att vi människor, oavsett var vi bor, kan försöka leva som bröder och systrar, men jag är lite tveksam till om någondera sidan lyckades föra oss närmare detta?

Om man nu har kommit igenom Israel och Gaza delen av Aktuellt så kan man fortsätta med Elisabeth Ohlson-Wallin. Jag tror att jag bara gråter lite i stillhet, likadant här som med ”Ship to Gaza” så ser jag inte att enbart de ömmande skälen bakom det som sker.

En bra sak var i alla fall forskningen kring ADHD, det är bra att vi vet mer och mer om det som drabbar människan och som hindrar oss från goda liv.

Välsignelser till oss alla!

En försenad bild

Nu verkar vi ha fått en något stabilare uppkoppling så jag försöker mig på att ladda upp en bild från den vinter som gått…

Bilden är från Umeå flygplats då vi kommit tillbaka från besök hos bror och svägerska i Göteborg. Det känns skönt att se sommarens ankomst när jag tittar ut genom fönstret som kontrast!

Bilen hade för övrigt tomt batteri när vi hade skottat fram den, men det är en annan historia…

Översnöad bil efter vårt besök hos bror och svägerska i Göteborg. Bilen hade fått slut på batteriet också, men det löste sig. Skönt hur som helst med sommaren som är på väg!

Annandag pingst: Gå med Gud, ända till Lycksele

Nu har vi påbörjat boandet i vår nya lägenhet i Lycksele. Varmt välkomna förbi! Det kan kännas lite obekvämt och jobbigt att flytta, så ock denna gång. Det kändes tråkigt att lämna vänner i Skellefteå och lite osäkert att flytta till en ny stad och möta nya människor. Nu är steget dock taget och tärningen kastad (nu närmast kastades den på spelkvällen i Forsdalakyrka, kul!) och vi får se var detta slutar och hur resan dit ser ut. Be gärna för oss i allt detta nya!

Viss tröst och uppmuntran kan hämtas så här på annandag pingst från pingstens stora firningsämne: Att Gud är med oss, i oss, hjälper och styrker, leder och korrigerar, ropar för oss och påminner oss om att vi är Guds barn.

I slutet på konfirmationsgudstjänsten i lördags sjöng vi ur Psalmer i 2000-talet, nr 814 (Gå med Gud):

Gå med Gud som skyddar dem som älskar.
Gå med Gud som lovar gå bredvid.
Gå med Gud som krigar mot det onda.
Gå med Gud som känner väl din strid.
Gå med Gud som hör när hjärtan ropar.
Gå med Gud som fäster sig därvid.
Gå med Gud som stöder den som vacklar,
rätar krökta ryggar,
stillar hunger i rätt tid.
Gå i frid. Gå i frid. Gå i frid.

Allt förändras – jag också

Jag är just hemkommen efter en välbehövlig retreat på Berget i Rättvik.
Hem till en lägenhet som är i förändring. Snart går flyttlasset till
Lycksele – äntligen på många sätt och vemodigt på många andra sätt.
Men klart är att allt förändras, det är livets gång, och
förhoppningsvis förändras både vi och våra omständigheter till det
bättre genom livet.
Under min väntan på Arlanda för att komma hem läste jag en bok som snart ska
återlämnas till dess rätta ägare. Boken heter just ”Allt förändras –
jag också” och är skriven av Rainer Haak. Bokens sista hälsing vill
jag skicka till er:

”Jag önskar dig inte
en lätt och bekväm väg utan hinder och ansträngningar.
Jag önskar dig
att du hittar den väg
som är rätt för dig
och som hjälper dig att utvecklas som människa.
Jag önskar dig inte
färdkamrater som bara skrattar
och skämtar bort allting
och som gör allting rätt.
Jag önskar dig tvärtom
människor som är ärliga mot dig
och som du kan lita på utan förbehåll.
Jag önskar dig inte
solsken varenda dag.
Men jag önskar dig
att den första solstrålen
efter det långa regnet
ska värma dig i djupet av ditt hjärta.” (Rainer Haak)

Kyrka och skola

Jag har just kommit hem ifrån Skolkyrkoforum i Örnsköldsvik.

Skolkyrka, det kan klinga lite olika i olika människors öron tror jag. Det kanske kan  låta lite mossigt och gammaldags och rent av livsfarligt för de små liven (Christer Sturmark m. fl.) med att blanda ihop kyrka och skola, det kan låta lite som  forna tiders ecklesiastikminister. Det kan också låta som om man ser till att, för allt man är värd, avhålla sig så mycket som möjligt ifrån att vara kyrka och enbart blir någon form av relationskonsult eller uppfostrare eller undrevisare i etik och moral. 

Jag kände mig på förhand lite skeptisk, jag kan tycka att det lätt blir diskussion om hur lite kyrka man kan vara när det har med skolkyrkofrågor att göra. Att inte vara kyrka är ett ämne som intresserar mig föga mer än löss i håret, jag tror på en missionerande kyrka och jag tror vi behöver mod att vara kyrka snarare än tvärtom.

Därför kommer jag ifrån dessa dagar upplivad. Vi hade gudstjänster och bön, seminarier och snack och mingel och allt möjligt. Vi fokuserade på att vara kyrka och att låta skolan vara skola och mötet däremellan, relationen där de kan sammanfalla. Och, det kanske viktigaste, jag tror att det går. Jag tror till och med att det är bra för båda parter, eller kan vara (det beror förstås på hur man gör), men det kan bli bra!

Nog är det vår alltid!

Martin tvekar fortfarande om det är vår i Skellefteå eftersom han är van att vår = vårblommor och ingen snö.
Med de kriterierna faller Skellefteå platt just nu. I går när jag skulle hämta cykelns sommardäck i förrådet fick jag pulsa i knähög snö över hela gräsmattan (som ju inte syntes, men jag vet ju att den finns där någonstans).

Men nog är det vår alltid!

Här kommer några saker som bekräftar att det är vår även i Skellefteå:
1. Solen värmer. Det är alldeles för varmt att ha på sig vinterskorna.
2. Barnen på gatan har tagit fram sina cyklar och vinglar glatt omkring.