Jag har just kommit hem ifrån Skolkyrkoforum i Örnsköldsvik.
Skolkyrka, det kan klinga lite olika i olika människors öron tror jag. Det kanske kan låta lite mossigt och gammaldags och rent av livsfarligt för de små liven (Christer Sturmark m. fl.) med att blanda ihop kyrka och skola, det kan låta lite som forna tiders ecklesiastikminister. Det kan också låta som om man ser till att, för allt man är värd, avhålla sig så mycket som möjligt ifrån att vara kyrka och enbart blir någon form av relationskonsult eller uppfostrare eller undrevisare i etik och moral.
Jag kände mig på förhand lite skeptisk, jag kan tycka att det lätt blir diskussion om hur lite kyrka man kan vara när det har med skolkyrkofrågor att göra. Att inte vara kyrka är ett ämne som intresserar mig föga mer än löss i håret, jag tror på en missionerande kyrka och jag tror vi behöver mod att vara kyrka snarare än tvärtom.
Därför kommer jag ifrån dessa dagar upplivad. Vi hade gudstjänster och bön, seminarier och snack och mingel och allt möjligt. Vi fokuserade på att vara kyrka och att låta skolan vara skola och mötet däremellan, relationen där de kan sammanfalla. Och, det kanske viktigaste, jag tror att det går. Jag tror till och med att det är bra för båda parter, eller kan vara (det beror förstås på hur man gör), men det kan bli bra!
Filed under: kristen tro och samhälle | Tagged: kristen tro och samhälle | 2 Comments »
Livet Gud och allting 