• Mest lästa inlägg

  • Senaste kommentarer

    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om Yoga och annat trams – s…
    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om HBT och tro
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om HBT och tro
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om Yoga och annat trams – s…
    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Mikael AspelinMikael Aspelin om Utmattningssyndrom – Eft…
  • Senaste inläggen

  • Arkiv

Fars dag

Igår var det så lite speciellt. Många uppmärksammade det, även Dressman (kanske beläget här?) och många barn med fäder. Men vad är då så speciellt med gårdagens firningsobjekt? Farsta, en förort till Stockholm, kan det komma något gott från Farsta? Jag tycker det är sympatiskt i alla fall att uppmärksamma det som inte alltid lyfts fram, kanske ser det inte mycket ut för världen, men som den just bortgångna Eva Spångberg sa:

Är man något så är man obrukbar för Gud

Riktigt så enkelt är det väl inte, men ju mer vi låter Gud handla genom oss, ju bättre blir det för oss och andra! Och som om inte Eva Spångberg vore nog så finns ju alltid Skriften och då Natanaels ord: ”Kan det komma något gott ifrån Nasaret (en plats långt obetydligare än Farsta)?” och till svar fick han: ”Följ med och se” och han såg och lärde känna Jesus, världens ljus och räddare!

Så låt oss frimodigt fortsätta att fira den i våra ögon obetydliga orten Farsta, även nästa år! Kanske leder det till Jesus!?

Sjukdom och trons kraft

Med delar av familjen i olika grader av sjukhet så blev denna söndags gudstjänst den som tillhandahölls via radions P1. glädjen, mitt i sjukligheten, blev stor då det visade sig vara ifrån Vasakyrkan i Umeå och predikant ingen mindre än vår före detta klasskamrat: Anna Olsson (då hette hon Selberg). Uppbyggda efter goda ord och trygg norrbottensdialekt så har dagen fortsatt rätt så bra!

Anna Olsson och Kristina Sturk

Trons kraft var temat och vi fick exempel på detta och tillämpningar, tack så mycket! För övrigt är det ju spännande att som vanligt de söndagar när vår tid ställer om sig kika hur många som redan varit där respektive kommer om en timme, för vår del gick det ju som så att vi inte kom alls, men det är tveksamt om det går att skylla vintertiden för det!?

När träden avlövas ser man länger från vårt kök

Rubriken är hämtad ifrån Tomas Sjödins första bok: När träden avlövas ser man längre från vårt kök.

I vårt fall är det inte så mycket lövmängden på den lilla rönnen som påverkar utan snarare frodigheten hos våra pelargoner på insidan av fönstret, nu när de flyttat och det snart är mörkare än de tycker om så kunde man i går se vinterns första snö. Välkommet nog så stannade den inte så länge, på kvällen var det barmark igen. vintern är nu en hel vecka senare än förra året och kan väl i mitt tycke avvakta ett tag till.

Om man inte fått nog, inte av vinter, utan av Tomas Sjödin så kommer han imorgon att lunchtala i Missionskyrkan i Lycksele.

Stilltje

Allt medan världen ständigt snurrar vidare och orkaner av stora händelser som svält i Afrika, omvälvningar i Mellanöstern och osäkerhet i arabvärlden så är det kav lugnt på Livet, Gud och allting, för livet är inte så lugnt på andra sidan datorskärmen. Här försöker vi hinna med både kärleken till varandra och till Johannes och samtidigt arbeta och klara av att bli med hus.

Stort och spännande är det alltihop, och rätt så bra går det. Ibland hinner vi till och med vara sociala med andra än oss tre. Husägande och görande som kommer därav får vi allt som oftast hjälp med, tack för det! Men hjälpen kan skapa nya frågor, som nu när snickarkollegan tyckte att vi skulle förbereda nästa projekt genom att köpa hem sockelskruv, hjärnan, invand på kyrkotänkande, funderade på vad han sa: ”sockenskruv”? undras just om det är bättre än ett fungerande kyrkoråd för att hålla ihop församlingar på dekis?

Rimligt att tänka sig är att inläggsfrekvensen under en tid framöver inskränker sig till ett par, tre, fyra stycken i månaden, men hav förtröstan, läs Romarbrevet (enligt Luther något man bör göra varje dag) och invänta nyheter!

Tills dess rekommenderas Pär Parbrings tankar om familj och bloggande.

Lev och må!

Bärtider

Bryt upp! Bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt äventyr. (Karin Boye)

 

Gud för uppbrott och förvandling, lär oss glömma bort vårt jag. Driv oss ut att bygga broar till en okänd morgondag. Det finns underbar förlossning i det blod som göts en gång. Det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång. (Britt G. Hallqvist/Svenska Psalmboken nr. 285 vers 3)

 

Vi vet att då det tält som är vår jordiska boning rivs ner har Gud en byggnad åt oss i himlen, en evig boning som inte är gjord av människohand. Medan vi är här ropar vi av längtan efter att få ikläda oss vår himmelska boning. Ty har vi väl klätt oss i den skall vi inte stå där nakna. Vi som ännu bor i tältet ropar i vårt betryck; vi vill ju inte bli avklädda, vi vill bli påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet. Gud har själv skapat oss just för detta, och som en borgen har han gett oss Anden. (Paulus/2 Korinthierbrevet 5:1-5)

Som man kanske kan ana så står en flytt nu nära förestående, vi packar och planerar och tiden räcker inte till så särskilt mycket, men snart, snart så kanske vi äntligen kan flytta in i vårt första hus (nåja ett bostadsrättsparhus, men ändå)!

Kanske är detta vårt nya hem? Naturnära och idylliskt!

Låt barnen komma hit till mig

och hindra dem inte”, så säger Jesus i Markusevangeliets tione kapitel. ”Idag har detta skriftställe gått i uppfyllelse,” ja lite så känns det efter förmiddagens högmässa. Vi har välkomnat barnvärdar och framförallt välkomnat barn i gudstjänsten i Lycksele kyrka. Min känsla efter dagens trevande start på detta äventyr är att detta kan bli riktigt bra och att vi gått ifrån en direkt barnfientlig kyrka till en barnvänlig! Ett ”halleluja” kostar jag på mig!

Inspirationen till våra barnvärdar i Lycksele kyrka kommer ifrån projektet ”Barnmöjliggörare” (läs mer: St. Mikaels församlings slutrapport, och än fler slutrapporter och tankar).

Lika trevligt i kyrkan för Johannes och andra?

Ge oss idag vårt bröd för dagen som kommer

Samtidigt som man i Norge försöker resa sig och ta itu med vad som skett genom en man med galna idéer och samtidigt som människor dör i svält på Afrikas horn och samtidigt som människor dödas i arabvärlden och mellanöstern så flyter livet som det brukar för oss, med Johannes som välsignad förändring.

De senaste två dagarna har vi avslutat morgonbönen på jobbet med att be Herrens bön och då bett om vårt dagliga bröd och genast när vi gått vidare till det fika som alltid följer efter så har vi blivit bönhörda över förväntan. Första dagen så blev det nybakade mjukkakor ifrån bagarstugan och nästa dag så kom det en omfattande frysrensning gående.

Kul tyckte vi! Men samtidigt så stämmer det till eftertanke om hur sällan jag tänker på de underbara gåvor ger varje dag, det som jag är så van vid att jag knappt reflekterar över. Tack!

Vad saknas?

Leif Zetterling skapar bilder i EWK:s anda, roliga och tänkvärda, men ibland kanske ett uttryck för ett lite oreflekterat, i svensk debatt vanligt förekommande, tänkande om mellanöstern och Israel!?

Nedanstående bild, som finns på ursprungsplats om man klickar på den, visar på ett tydligt, roligt och kreativ sätt världen och dess resursanvändare och resursinnehavare, förutom en flagga: Israels. Varför?

Var är Assad och Kim Jong-Un?

Om nu Israel ska stå vid USA:s sida så bör väl regimer, långt mörkare och hotfullare för världen och människovärdet än det demokratiska (men inte felfria) Israel, stå uppradade bredvid Kinas och Rysslands flaggor? Jag saknar här till exempel Syrien, ett land i ropet för tillfället, Burma/Mayanmar, Iran och Nordkorea, bara för att nämna några.

Dessutom handlade väl teckningen om resursfördelning, och att säga att Israel har i stort sett del i samma resurser som USA är kanske lite övermaga? Då är nog många av de saknade staterna mer beroende av Kinas och Rysslands bitar.

Jag har för min del svårt att se att det är korrekt att göra på detta vis, jag förstår då mer bilder såsom denna:

Det är dåligt när gränser mellan Israel och dess inte helt välvilligt inställda grannar hindrar kärleken. Det är antagligen kontraproduktivt att ha så kraftiga avspärrningar, det leder antagligen till dåliga relationer och i sin yttersta konsekvens till att nya terrorister växer upp bakom avspärrningarna. Det är tragiskt att avspärrningarna finns och att freden inte finns.

Med hopp om en maktkritisk fortsättning för alla illustratörer i våra tidningar!

Solidaritet i medieskugga på Afrikas horn

Vi har ofta anledning till självkritik, både i vår efterföljelse av kärlekens Gud och i våra prioriteringar av våra resurser och vår tid. Nu på söndag har vi likt de flesta söndagar möjlighet att både be kraftens Gud om att gripa in där hopplöshet råder, och vi har också möjlighet att ekonomiskt stödja de insatser som görs för den akuta situationen och för att långsiktigt stärka regionen.

Afrikas horn och dess svält och dess orsaker och möjliga åtgärder (långsiktigt och akut) hamnar ofta i skuggan av annat.

 

 

Barnperspektiv

Det går i vågor med uppdaterandet, mycket kommer ibland, lite andra dagar, men mest av allt så kommer det halva tankar som stannar som utkast och aldrig publiceras.

Orsaken är enkel, den heter Johannes, en alldeles underbar plutt som tar mycket tid och engagemang och som sätter lyckokänslor (och trötthetskänslor) i svall!

När man har barn får man i alla fall se saker som man inte alltid annars fått se, till exempel skötrum och skötbordshumor.

Här kommer så ett exempel ifrån skötrummet i Norrängskyrkan i Lycksele: