Helljus framtid och ny predikan

En fråga som uppkom när vi flyttade ifrån mellansveriges mer tättrafikerade vägar till de med vägrenar, älgar och mörker fyllda vägarna i norra Sverige var detta: hur ska vi förbättra Huldas (Volvo V40 från -02) lysen? Det slutade med glasögon ifrån NBB (Nordisk bilbelysning)och mäkta starka helljus!

Vi går nu mot slutet av kyrkoåret (faktiskt har vi just nu passerat helgsmålet (lördag klockan 18) och är nu inne i adventstiden) och på grund av/tack vare viss barnledighet i arbetslaget så fick jag glädjen att kika framåt mot slutet av kyrkoåret tillsammans med några ganska mycket äldre än jag på ett äldreboende vid en andakt och vi konstaterade att man kan ofta säga att det var bättre förr, men för en kristen så återstår det bästa!

Framtiden är helljus! När Kristus kommer tillbaka så blir det en tillvaro bortom vår fantasis gränser!

Jag har lagt upp en ny predikan (nåja en opublicerad ska det väl stå) på predikosidan som betonar vårt uppdrag att berätta om denna framtid och se till att alla förstår att de är erbjudna denna tillvaro.

Men inte bara framtiden är helljus, utan också vår tillvaro nu när vi lever med Jesus. Inte som att allt är frid och fröjd, men som att Guds ljus har förmågan att lysa mitt in i vårt mörker, Gud vill dela våra liv, något som vi får påminna oss om nu i adventstid då vi firar att Gud blev människa i Jesus för att rädda oss ifrån synden, ondskan och döden.

Vår adventsljusstake har fått lite för starka lampor, kanske vill den påminna om att Gud vill ge oss en helljus framtid (och nutid)?!

Fars dag

Igår var det så lite speciellt. Många uppmärksammade det, även Dressman (kanske beläget här?) och många barn med fäder. Men vad är då så speciellt med gårdagens firningsobjekt? Farsta, en förort till Stockholm, kan det komma något gott från Farsta? Jag tycker det är sympatiskt i alla fall att uppmärksamma det som inte alltid lyfts fram, kanske ser det inte mycket ut för världen, men som den just bortgångna Eva Spångberg sa:

Är man något så är man obrukbar för Gud

Riktigt så enkelt är det väl inte, men ju mer vi låter Gud handla genom oss, ju bättre blir det för oss och andra! Och som om inte Eva Spångberg vore nog så finns ju alltid Skriften och då Natanaels ord: ”Kan det komma något gott ifrån Nasaret (en plats långt obetydligare än Farsta)?” och till svar fick han: ”Följ med och se” och han såg och lärde känna Jesus, världens ljus och räddare!

Så låt oss frimodigt fortsätta att fira den i våra ögon obetydliga orten Farsta, även nästa år! Kanske leder det till Jesus!?

Sjukdom och trons kraft

Med delar av familjen i olika grader av sjukhet så blev denna söndags gudstjänst den som tillhandahölls via radions P1. glädjen, mitt i sjukligheten, blev stor då det visade sig vara ifrån Vasakyrkan i Umeå och predikant ingen mindre än vår före detta klasskamrat: Anna Olsson (då hette hon Selberg). Uppbyggda efter goda ord och trygg norrbottensdialekt så har dagen fortsatt rätt så bra!

Anna Olsson och Kristina Sturk

Trons kraft var temat och vi fick exempel på detta och tillämpningar, tack så mycket! För övrigt är det ju spännande att som vanligt de söndagar när vår tid ställer om sig kika hur många som redan varit där respektive kommer om en timme, för vår del gick det ju som så att vi inte kom alls, men det är tveksamt om det går att skylla vintertiden för det!?

Ge oss idag vårt bröd för dagen som kommer

Samtidigt som man i Norge försöker resa sig och ta itu med vad som skett genom en man med galna idéer och samtidigt som människor dör i svält på Afrikas horn och samtidigt som människor dödas i arabvärlden och mellanöstern så flyter livet som det brukar för oss, med Johannes som välsignad förändring.

De senaste två dagarna har vi avslutat morgonbönen på jobbet med att be Herrens bön och då bett om vårt dagliga bröd och genast när vi gått vidare till det fika som alltid följer efter så har vi blivit bönhörda över förväntan. Första dagen så blev det nybakade mjukkakor ifrån bagarstugan och nästa dag så kom det en omfattande frysrensning gående.

Kul tyckte vi! Men samtidigt så stämmer det till eftertanke om hur sällan jag tänker på de underbara gåvor ger varje dag, det som jag är så van vid att jag knappt reflekterar över. Tack!

Solidaritet i medieskugga på Afrikas horn

Vi har ofta anledning till självkritik, både i vår efterföljelse av kärlekens Gud och i våra prioriteringar av våra resurser och vår tid. Nu på söndag har vi likt de flesta söndagar möjlighet att både be kraftens Gud om att gripa in där hopplöshet råder, och vi har också möjlighet att ekonomiskt stödja de insatser som görs för den akuta situationen och för att långsiktigt stärka regionen.

Afrikas horn och dess svält och dess orsaker och möjliga åtgärder (långsiktigt och akut) hamnar ofta i skuggan av annat.

 

 

Dop och hjärngympa

I dagens gudstjänst var det dop, Sena hette dopkandidaten. Vi fick reda på att Sena betyder ”välkommen in”, vilket ju passar som hand i handske som beskrivning av vad som sker i dopet!).

Om dopet är enkelt och nådefullt så kan man ibland vilja stretcha de små grå med lite samtal, i början på min tid i Lycksele råkade jag på början av en debatt mellan John Lennox och Richard Dawkins, men jag hittade inte slutet. Nu har jag funnit det, heureka, men frågan om vad Dawkins svarar har jag fortfarande inte svaret på eftersom jag inte har lyssnat färdigt än.

Lapplandsveckan

Idag var vi på vad som ibland kallas ”Jesusveckan”, men som också kallas ”Husbondlidveckan”, men som oftast går under benämningen ”Lappis”. En slags jesusmanifestation mitt i Norrlands inland, närmare bestämt i Husbondliden. Det var avslutningsmöte och Niklas Piensoho predikade.

Jesusvecka och jesusmanifestation, det bör väl vara varje vecka och varje tillfälle som vi har Jesus så centralt och tydligt i våra liv? Ibland behöver vi dock påfyllning och vara vid mästarens fötter, eller också lite mer tydligt försöka visa att vi vill följa honom, då är det glädjande med Lapplandsveckan och en glädje att få ha den så nära inpå.

Likaså är det en glädje att få höra om en god fortsättning på Jesusmanifestationen i Stockholm, mest har jag hört ifrån Jesusmanifestationen i Kalmar där också Svenska kyrkan deltog ifrån högsta ort, biskop Jan-Olof Johansson! Mycket roligt, jag tror nämligen att Svenska kyrkan är en otroligt viktig kyrka i ekumeniken och för att vinna Sveriges folk för Jesus, för att presentera evangeliet för hela Sverige, hög som låg, och för att presentera ett alternativ till det samhälle som allt mer verkar säga: ”Du är värd vad du tjänar/orkar, men inget värd om du inget kan, orkar eller om du inget har.”

Den viktigaste jesusmanifestationen, mötet och relationen med oss var och en och alla som önskar möta och följa hnom. På bilden Andreas och Petrus och deras möte med sin Mästare.

His hand in mine

Elivs Presley spelade in en del kristna album vilka blivit favoriter för mig. På ett album sjunger han en sång som heter: ”His hand in mine”.

Som barnförälder blir det lätt en del kort, och ett av dem fick mig att tänka på denna sång och på Guds närvaro och ledning

His hand in mine, men här gäller det mig och vår lille Johannes

Vardagsrummet

Vi har mitt i den nya tillvaron som småbarnsföräldrar plötsligt fått ett par ryck och satt upp tavlor, de tavlor som stått i kassar och kartonger i ett drygt år. När jag så tittar på bilder av vad vi gjort och skrev bildtexten till följande bil slog det mig vilken kortfattad och god predikan det blev: Treenigheten i vardagsrummet, Gud mitt i vardagen, inte Gud bara på söndag förmiddag utan hela livet, alltid.

Treenigheten på plats i vardagsrummet

 

Doppa näsan i brännhett vatten

Med berått mod ska jag en gång till kasta mig ut i farvattnen utanför gaza-remsan och kommentera ”Ship to Gaza”. Några kommentarer som kan belysa svårigheten i detta företag, att ifrån vår avlägsna (ibland överlägsna?) position skapa något gott för israeler och araber/palestinier kommer här:

Jackie Jakubowski

Bo Widegren

David Karlsson

Siewert Öholm

Lukas Berggren

Det svåra är väl inte att tycka något, det är jag bra på. Det svåra är att göra något. Jag hoppas på en god fredlig utveckling i mellanöstern, jag tror att inspärrning, murar, avspärrningar, check points etc skapar fler terrorister, mer aggression mot Israel. Jag tror också att Hizbollah, Hamas och de andra är förödande för sina egna och för området och för Israel likaså orättfärdiga diktaturers stödjande av dessa (såsom Iran).

Så vad är min roll? Kanske är det att se vilka jag tycker minst om eller vilka jag skulle kunna se som mina motståndare och sedan följa min mästare och be för dem, särskilt för den som tycker illa om mig eller angriper mig!?

Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig. (Matteusevangeliet 5:43-48)

Till sist en tanke i samma anda ifrån Jonathan Ashauer i tidningen Dagen.