Sjukdom och trons kraft

Posted on 30 oktober 2011 by Martin Walldén

Med delar av familjen i olika grader av sjukhet så blev denna söndags gudstjänst den som tillhandahölls via radions P1. glädjen, mitt i sjukligheten, blev stor då det visade sig vara ifrån Vasakyrkan i Umeå och predikant ingen mindre än vår före detta klasskamrat: Anna Olsson (då hette hon Selberg). Uppbyggda efter goda ord och trygg norrbottensdialekt så har dagen fortsatt rätt så bra!

Anna Olsson och Kristina Sturk

Trons kraft var temat och vi fick exempel på detta och tillämpningar, tack så mycket! För övrigt är det ju spännande att som vanligt de söndagar när vår tid ställer om sig kika hur många som redan varit där respektive kommer om en timme, för vår del gick det ju som så att vi inte kom alls, men det är tveksamt om det går att skylla vintertiden för det!?

Filed under: Familj, kristen tro | Tagged: , | Leave a comment »

Ge oss idag vårt bröd för dagen som kommer

Posted on 15 augusti 2011 by Martin Walldén

Samtidigt som man i Norge försöker resa sig och ta itu med vad som skett genom en man med galna idéer och samtidigt som människor dör i svält på Afrikas horn och samtidigt som människor dödas i arabvärlden och mellanöstern så flyter livet som det brukar för oss, med Johannes som välsignad förändring.

De senaste två dagarna har vi avslutat morgonbönen på jobbet med att be Herrens bön och då bett om vårt dagliga bröd och genast när vi gått vidare till det fika som alltid följer efter så har vi blivit bönhörda över förväntan. Första dagen så blev det nybakade mjukkakor ifrån bagarstugan och nästa dag så kom det en omfattande frysrensning gående.

Kul tyckte vi! Men samtidigt så stämmer det till eftertanke om hur sällan jag tänker på de underbara gåvor ger varje dag, det som jag är så van vid att jag knappt reflekterar över. Tack!

Filed under: kristen tro | Tagged: , , , , , , | Leave a comment »

Solidaritet i medieskugga på Afrikas horn

Posted on 06 augusti 2011 by Martin Walldén
Vi har ofta anledning till självkritik, både i vår efterföljelse av kärlekens Gud och i våra prioriteringar av våra resurser och vår tid. Nu på söndag har vi likt de flesta söndagar möjlighet att både be kraftens Gud om att gripa in där hopplöshet råder, och vi har också möjlighet att ekonomiskt stödja de insatser som görs för den akuta situationen och för att långsiktigt stärka regionen.

Afrikas horn och dess svält och dess orsaker och möjliga åtgärder (långsiktigt och akut) hamnar ofta i skuggan av annat.

 

 

Filed under: inför helgen, kristen tro och samhälle | Tagged: , , , , , , | Leave a comment »

Dop och hjärngympa

Posted on 18 juli 2011 by Martin Walldén

I dagens gudstjänst var det dop, Sena hette dopkandidaten. Vi fick reda på att Sena betyder ”välkommen in”, vilket ju passar som hand i handske som beskrivning av vad som sker i dopet!).

Om dopet är enkelt och nådefullt så kan man ibland vilja stretcha de små grå med lite samtal, i början på min tid i Lycksele råkade jag på början av en debatt mellan John Lennox och Richard Dawkins, men jag hittade inte slutet. Nu har jag funnit det, heureka, men frågan om vad Dawkins svarar har jag fortfarande inte svaret på eftersom jag inte har lyssnat färdigt än.

Filed under: kristen tro, kristen tro och samhälle | Tagged: , , , , | Leave a comment »

Lapplandsveckan

Posted on 10 juli 2011 by Martin Walldén

Idag var vi på vad som ibland kallas ”Jesusveckan”, men som också kallas ”Husbondlidveckan”, men som oftast går under benämningen ”Lappis”. En slags jesusmanifestation mitt i Norrlands inland, närmare bestämt i Husbondliden. Det var avslutningsmöte och Niklas Piensoho predikade.

Jesusvecka och jesusmanifestation, det bör väl vara varje vecka och varje tillfälle som vi har Jesus så centralt och tydligt i våra liv? Ibland behöver vi dock påfyllning och vara vid mästarens fötter, eller också lite mer tydligt försöka visa att vi vill följa honom, då är det glädjande med Lapplandsveckan och en glädje att få ha den så nära inpå.

Likaså är det en glädje att få höra om en god fortsättning på Jesusmanifestationen i Stockholm, mest har jag hört ifrån Jesusmanifestationen i Kalmar där också Svenska kyrkan deltog ifrån högsta ort, biskop Jan-Olof Johansson! Mycket roligt, jag tror nämligen att Svenska kyrkan är en otroligt viktig kyrka i ekumeniken och för att vinna Sveriges folk för Jesus, för att presentera evangeliet för hela Sverige, hög som låg, och för att presentera ett alternativ till det samhälle som allt mer verkar säga: ”Du är värd vad du tjänar/orkar, men inget värd om du inget kan, orkar eller om du inget har.”

Den viktigaste jesusmanifestationen, mötet och relationen med oss var och en och alla som önskar möta och följa hnom. På bilden Andreas och Petrus och deras möte med sin Mästare.

Filed under: inför veckan, kristen tro och samhälle, kyrkligt, predikningar | Tagged: , , , , , , , , | Leave a comment »

His hand in mine

Posted on 09 juli 2011 by Martin Walldén

Elivs Presley spelade in en del kristna album vilka blivit favoriter för mig. På ett album sjunger han en sång som heter: ”His hand in mine”.

Som barnförälder blir det lätt en del kort, och ett av dem fick mig att tänka på denna sång och på Guds närvaro och ledning

His hand in mine, men här gäller det mig och vår lille Johannes

Filed under: Familj, kristen tro, personligt | Tagged: , , | Leave a comment »

Vardagsrummet

Posted on 06 juli 2011 by Martin Walldén

Vi har mitt i den nya tillvaron som småbarnsföräldrar plötsligt fått ett par ryck och satt upp tavlor, de tavlor som stått i kassar och kartonger i ett drygt år. När jag så tittar på bilder av vad vi gjort och skrev bildtexten till följande bil slog det mig vilken kortfattad och god predikan det blev: Treenigheten i vardagsrummet, Gud mitt i vardagen, inte Gud bara på söndag förmiddag utan hela livet, alltid.

Treenigheten på plats i vardagsrummet

 

Filed under: inför veckan, kristen tro och samhälle, personligt | Tagged: , , , | Leave a comment »

Doppa näsan i brännhett vatten

Posted on 27 juni 2011 by Martin Walldén

Med berått mod ska jag en gång till kasta mig ut i farvattnen utanför gaza-remsan och kommentera ”Ship to Gaza”. Några kommentarer som kan belysa svårigheten i detta företag, att ifrån vår avlägsna (ibland överlägsna?) position skapa något gott för israeler och araber/palestinier kommer här:

Jackie Jakubowski

Bo Widegren

David Karlsson

Siewert Öholm

Lukas Berggren

Det svåra är väl inte att tycka något, det är jag bra på. Det svåra är att göra något. Jag hoppas på en god fredlig utveckling i mellanöstern, jag tror att inspärrning, murar, avspärrningar, check points etc skapar fler terrorister, mer aggression mot Israel. Jag tror också att Hizbollah, Hamas och de andra är förödande för sina egna och för området och för Israel likaså orättfärdiga diktaturers stödjande av dessa (såsom Iran).

Så vad är min roll? Kanske är det att se vilka jag tycker minst om eller vilka jag skulle kunna se som mina motståndare och sedan följa min mästare och be för dem, särskilt för den som tycker illa om mig eller angriper mig!?

Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig. (Matteusevangeliet 5:43-48)

Till sist en tanke i samma anda ifrån Jonathan Ashauer i tidningen Dagen.

Filed under: kristen tro och samhälle, politik, samhälle | Tagged: , , , , , , , | Leave a comment »

Ship to Gaza och 1967 års gränser

Posted on 20 juni 2011 by Martin Walldén

Kyrkans tidning och flera andra ska nu åter börja rapportera ifrån Ship to Gaza. Spännande är ett ord för det hela. Snedvriden debatt är ett annat.

Det är ju så att Ship to Gaza har fullständigt korrekt då de beskriver situationen på Gazaremsan som:

en politiskt skapad humanitär nödsituation i Gaza

 och jag håller helt med om att situationen i Mellanöstern och mellan araber och israeler ofta blir helt vidrig för den vanliga människan och min bön är att det ska bli varaktig fred och förståelse och läkedom i denna del av världen, liksom i andra där konflikter råder.

Men det som blir snett i debatten är att den israeliska staten framställs som förande krig emot den arma bonde som förlorat sina marker på andra sidan avspärrningen, eller förande krig mot den kvinna som förlorat hus och hem, man och söner och döttrar i strider kring Västbanken eller Gaza. Men de som ska jämföras, de som är i opposition till varandra är ju den israeliska staten och organisationer som till stor del är att jämställa med terroristorganisationer: PLO, Fatah, Hizbolla och Hamas.

Dessa är inga gullegrisar, dessa är inga knypplande, fredliga palestinier, dessa organisationer har i allt för hög grad som mål att motverka Israels existens, ja till och med förvägra Israel rätt att finnas. I allt för hög grad gör man detta med undervisning för barn i denna genre, men man är också ett tungt ok på sina respektive befolkningars axlar. Starka misstankar om att man använder civila byggnader och människor som levande sköldar framkommer allt som oftast. 

Jag vet inte om Ship to Gaza ens från början är intresserade av fred och rättvisa, men jag hoppas det. Tyvärr tvivlar jag på att denna och andra liknande aktioner är rätt väg att gå för att öka försåelsen, för att öka möjligheterna till fred.

1967 års gränser

Vid flera tillfällen, mest berömt på senare tid är väl president Obamas tyckande, framkommer åsikten att för att få en varaktig fred så ska 1967 års gränser gälla och två stater upprättas. Det är en spännande tanke, men jag undrar ofta hur den hänger ihop. 1967 års gränser innebär att man har de gränser som blev efter de arabiska staternas angrepp på den nyutropade staten Israel 1948, vad jag vet så skrevs inga fredsavtal då så varför just dessa skulle gälla är lite svårt att förstå på ett sätt. Det som ytterliggare krånglar till bilden är att 1948 års gränser ger överhuvudtaget inget utrymme för en palestinsk stat. För om jag förstår saken rätt så var då Gaza ett egyptiskt landområde och Västbanken en del av det som nu är Jordanien. Dessa två stater har väl också fredsavtal med Israel som reglerar gränserna, om jag förstått saken rätt?

Land för fred

Israel prövade konceptet att ge land för fred, Gaza överlämnades till palestinierna, men jag tror att den inrikespolitiska bedömningen inte otvetydigt är att detta gav önskat resultat!?

Salam och shalom

Men vi alla som inte direkt är utsatta för detta allt för långt gångna drama har som uppgift att be och arbeta för fred, kanske via Ship to Gaza, men jag tror att andra sätt är bättre, till exempel genom de projekt som finns där israeler och palestinier får mötas, som människor, sådant tror jag på!

 

Filed under: kristen tro och samhälle | Tagged: , , | 1 Comment »

Präst- och diakonvigning

Posted on 18 juni 2011 by Martin Walldén

Denna helg är det präst- och diakonvigning i Luleå, den sista av tre helger då det vigts nya kyrkans tjänare. En helg som bara borde framkalla glädje, och visst kan jag stämma in i de ord som ärkebiskop Nathan Söderbloms lär ha sagt till de nya prästerna en gång för länge sedan:

Ni är att gratulera!

Vigselfrågan

Men det är också så att det står lite knackigt till med både teologi och samverkan i vår kyrka. Förra veckans torsdagsdepression, alltså det lite smärtsamt skämtsamma tillmäle som en studiekamrat gav Kyrkans tidning, innehöll somt att fundera över. Det som behandlades då var vigselfrågan, en fråga som jag stilla hoppades skulle börja gå mot sitt slut som debattämne, i alla fall i den inomkyrkliga debatten, eftersom vi har ett kyrkomötesbeslut att förhålla oss till. Beslutet sade förvisso att vi antog en obiblisk vigselsyn, men att både den och den vigselsyn som kyrkan alltid haft, som Jesus hade och som Bibeln fokuserar på, alltså med en man och en kvinna i ett förbund, skulle finnas bredvid varandra.

Förutsättning för att vigas till präst

Men i Kyrkans tidnings rundfrågning framkommer det att man i flera stift ”ser positivt” på att man omfattar den nya synen på vad en vigsel är och att man i Stockholms stift förutsätter att man viger även samkönade par. Ärkebiskop Wejryd betonar dock återigen kyrkomötets beslut, men tar ändå inte tag i det problematiska i att en enskild biskop som han har tillsyn över tar sig alldeles egna friheter (sedan kan det ju ifrågasättas vilken makt som enligt Kyrkoordningen verkligen ligger hos Kyrkomötet/riksplanet och hur mycket som egenligen är stiftens makt i en episkopal kyrka och vilken betydelse det har att Kyrkoordningen säger att församlingen är den fraämsta enheten i Svenska kyrkan, men det är en annan fråga om än viktig, nu är läget att vi ska följa Kyrkomötets beslut vad jag förstår). 

Egen ordning?

En intressant fråga infinner sig, kan ett annat stift/en annan biskop bestämma sig för att endast bejaka kyrkans traditionella syn på äktenskapet? Med biskop Brunnes sätt att argumentera så borde det vara möjligt!?

Internationella reaktioner

Ärkebiskop Wejryd har nu också tagit tag i att besvara en skrivelse i vigselfrågan från våra systrar och bröder i Mekane Yesus-kyrkan, undrar om de blir nöjda? Hoppas att våra relationer i alla fall får fortgå!

Men nog sagt om detta, allt gott och Guds rika välsignelse över er, nya kollegor, önskar jag!

Filed under: inför helgen, kristen tro, kyrkligt, vänner | Tagged: , , , , , , , | Leave a comment »

« Föregående sida — Nästa sida »