• Mest lästa inlägg

  • Senaste kommentarer

    Adventstid återigen!… om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om HBT och tro
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om Yoga och annat trams – s…
    Profilbild för AnnikawollschlagerAnnikawollschlager om Uppdaterad länk i ”Svens…
    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Mikael AspelinMikael Aspelin om Utmattningssyndrom – Eft…
  • Senaste inläggen

  • Arkiv

Från bloggrollen: Kan vi inte…

Denna gång vill jag dela något kort, men önskvärt. Jag behöver själv bli bättre på detta.

Storasyster i Vassen: Kan vi inte….

Från bloggrollen: Förskoledebatt

Under rubriken ”Från bloggrollen” delar vi ibland med oss av andras visdom, här tänkvärdheter ifrån Jenny Jarvid om barnomsorg.

Att vara Jenny Jarvid: Förskoledebatt.

Från bloggrollen: Hur ofta ska jag fira gudstjänst?

Under parollen ”Från bloggrollen” kommer det att bjudas på andras ord, här Tomas Jarvid om gudstjänstfirande.

 

Från bloggrollen

Parbring om arvoden som grund för engagemanget i kyrkan. Tänkvärt!

Beröringsskräck? Jesus och övriga samhället

Det har nyss varit nationaldag, en numera röd dag på bekostnad av annandag pingst.

Det har nyss varit skolavslutningar, numera en ganska krampaktig sak på allt för många håll i Sverige och till och med en angelägenhet för Aktuellt.

Det är också idag söndag, en ännu så länge röd dag i våra almanackor, dock kanske inte längre till minne av vår frälsares uppståndelse i det allmänna medvetandet. De två förstnämnda verkar kunna ge upphov till skräck, fascination, ilska och glädje och allt däremellan och jag har funnit tre intressanta infall på ämnena som på något sätt ha att göra med beröringsskräck, beröringsskräck med kristen tro och beröringsskräck med Sverige.

Väl bekomme!

Sofia Lilly Jonsson om nationaldagsfirande och om skolavslutningar i kyrkan

Tidningen Dagen och Lovisa Bergdahl om skolavslutningar i kyrkan

Miriam Wredén Klefbeck om skolavslutningar i kyrkan

Nytt i bloggrollen

Efter att ha följt dessa bloggar under en längre tid så tog jag mig också före att faktiskt underlätta för andra att glädja sig över dem:

Storasyster i vassen

Vandra vägen

Att vara Jenny Jarvid

Sista, konfirmation och annandag pingst

Sista, ett avslappnat och samtidigt laddat ord. I helgen har det varit konfirmation i Lycksele församling, förhoppningsvis inte den sista konfirmationen, men den sista för min del innan jag går på föräldraledighet. Alla förberedelser inför vad som skulle sägas, vad som skulle framföras, det är sista gången jag hade ansvar för något i Lycksele kyrka på länge. En predikan till blir det i sommar, på Stegeborgsgårdens 50-års jubileum, sedan är det paus.

Det känns stort, och konstigt. Störst av allt känns dock att få ägna tiden åt Johannes istället, någon har sagt att den första församlingen det är familjen och någon annan har sagt att barnen är viktiga!

Det har varit Jesusmanifestation i helgen (precis som varje helg alltså då vi samlas i våra kyrkor och annorstädes och firar den uppståndne Jesus), denna gång är det en efterlängtad Jesusmanifestation i Umeå. Jag tycker det är ett smart drag att ha ekumeniska samlingar när det är liv och rörelse, så en måndag är ju smart, dessutom är det måndagen som också är annandag pingst! Mycket härligt, för vår kyrka behöver ju inte bry sig om att det inte är en helgdag i almanackan, hur skulle då kyrkans firande se ut i Nordkorea, Saudi-Arabien, det gamla romarriket eller alls någonstans där almanackan inte är utformad efter kyrkoåret?!

Vi är en skara som längtar i Lycksele också, vi får se om och hur och när det kan bli, tills dess gläds vi åt detta!

 

Predikningar för påskdagen och andra söndagen i påsktiden

Nu kommer två predikningar, kanske som en aperitif för de som ska lyssna på predikan av Markus Ahlstrand i morgon i Lycksele kyrka ity kanske ansluter han till något ur dessa imorgon.

Låt er väl smaka här finns påskdagens predikan, och här finns predikan ifrån andra söndagen i påsktiden.

Vad är sanningen om dig?

Vem är jag? Jag tror att det är en av de frågor som följer de flesta av oss genom livet. Till och med Jesus ställde frågan en gång  (Mark.8:29)

När jag var tonåring svämmade tjejtidningar som Veckor Revyn över av test. ”Vilken kärlekstyp är du?” eller ”Vilken träningstyp är du?”. Som vuxen, nu mera förälder, är det kanske på andra sätt som frågan finns med. Kanske försöker vi istället hitta oss själva i den mat vi äter (eller inte äter), i de kläder som vi köper, eller de attribut som våra barn får på sig, eller i hur väluppfostrade våra telningar är. Vem vill jag vara? Och vem ser andra mig som?

Vi definieras väldigt ofta av andra och oss själva efter vad vi presterar, vad vi köper, säger, tycker, gör o.s.v.

Jag var på ett möte i fredags där prästen och debattören Ewa Lindqvist Hotz tog upp just detta. Och mitt i allt så uttryckte hon det så klockrent. Hon sade: ”Och jag känner att: Nej, det är inte sanningen om mig!”

Nej, det är INTE sanningen om mig! Sanningen om mig är inte vad jag köper, inte hur duktig jag är, inte hur välartad min son är, inte vilka åsikter jag har, inget av det jag lyckas prestera. Det är inte sanningen om mig, och det är inte sanningen om dig!

I somras när vår son var nyfödd och mest var ett litet skrutt som bara kunde skrika, äta, bajsa och sova, då blev det väldigt tydligt för mig vad sanningen om oss är. Jag satt med vår son i famnen och spelade piano och så hittade jag en psalm:

”Du vänder ditt ansikte till mig och ler mot ditt barn som en mor. Ditt ansikte lyser som solen. Det är detta som gör att jag tror, att du ler emot mig som en mor.” Sv ps. 763

Sanningen om oss är just detta! Vi är allt igenom älskade av vår himmelske förälder, Gud. I hans leende blick finns vi till. Inte för att vi gör något, utan för att han älskar oss! Mycket mer än jag älskar vår son! (Även om det är svårt att tro att någon kan älska mer än så :-))

Sanningen om dig: Älskad, förlåten och värdefull genom allt!

Yoga och annat trams – snart är det påsk

Yoga och samhället

Överallt smyger de sig in: streck-yoga, streck som i yoga följt av ett bindestreck; gravid-yoga, pensionärs-yoga, paus-yoga, lätt-yoga, yoga för dagisbarn eller skolbarn m.m. Det är alltid bara fina rörelser, inget andligt (precis som om en genomsnittlig svensk under de senaste decennierna har tränat upp sitt kunnande inom den andliga sfären så att den kan bedöma andlighet) utan bara mjuka fina rörelser.

Inte bara trångsynta kristna som jag själv känner olust inför detta, utan även andra. En på många sätt underhållande och tankeväckande essä om yoga och dylikt och lite annat var härförleden införd i husorganet: ”Nyandligheten har blivit kvinnokampens asätare”.

Snart är det påsk

Jag tror dock inte att skribenten skulle dela alla mina tankar om andlighet och dylikt, men jag vet ju inte jag har inte frågat. Själv brukar jag nämligen alltid varna för allt som är andligt och ofarligt och be den som grejar med det att fundera på vad för löften och utfästelser den andlighet gör/gjort som man är i kontakt med. Sällan vet någon så mycket om detta och framförallt så verkar det inte finnas så många som vi vet så mycket om och som vi har så stabil grund för att lita på som den klassiske, korsfäste Guden: Jesus Kristus, min och världens frälsare.

Kanske lite tråkigt för någon som söker meningen med livet, att svaret kan finnas om du söker i din närmaste kyrka, det behövs ingen jorden-runtresa eller knepiga meditationsformer, bara en enkel bön om att Jesus ska komma in i mitt liv och då förlåta mig synden som han dött för på korset. Men så enkelt och befriande!

Snart är det påsk, i helgen firar vi att påskveckan börjar genom att minnas hur Jesus red in i Jerusalem, precis som profeterna förutsagt, för att dö i enlighet med skrifterna och sedan uppstå. Är det någon som vi ber för eller tänker på, kanske ska vi bjuda med denne till ett kyrkbesök under den största helgen på året?

Plasen för de flesta kyrkbesök i påsk, Tärna kyrka