| Adventstid återigen!… om Utmattningssyndrom – Eft… | |
 | Ulrik Petersson om HBT och tro |
| Ulrik Petersson om Yoga och annat trams – s… |
 | Annikawollschlager om Uppdaterad länk i ”Svens… |
 | Martin Walldén om Utmattningssyndrom – Eft… |
 | Mikael Aspelin om Utmattningssyndrom – Eft… |
Oj vad jag har glömt att lägga in min predikan som jag hade på Tacksägelsedagen! (Titta i kalendern så ser ni hur länge sedan). Jag har verkligen tänkt, och tänk, och glömt och glömt. Men NU ligger den under ”Anna-Saras predikningar”. Tänk vilken skön känsla när man minns saker!
Filed under: kristen tro, kyrkligt, predikningar | Leave a comment »
Jag har ett långtidsprojekt, nämligen boken ”Fotsteg i glastrappan”. I somras påbörjades boken, men ännu är det inte utläst. Det gör ingenting, för jag blir glad och inspirerad varje gång jag läser något. Han är väldigt klok herr Malm. Det är svårt att göra utdrag ur boken, men jag gör ändå ett försök. Detta läste jag här om dagen:
”Parallellt med kunskapssamhällets framväxt har den kristna kyrkan haft sin egen utveckling i samma riktning. Om vi återvänder till 1800-talets väckelser i både kyrklig och frikyrklig tappning, så var det förvisso inte bara ömhet och öppna famnen människor kunde möta. Ibland gick omvändelseförkunnelsen över styr, och skapade höga trösklar mellan ”innanför” och ”utanför”… Och för många av dem som fick kyrkans förkunnelse i vrångstrupen, blev helvetesröken en signal att fly från allt vad Gud och andlighet hette. En djup rotad ateism eller agnostisism bredde ut sig i många skikt av samhället…
För andra som blev sårade men ändå inte ville släppa all kontakt med Gud, återstod en annan möjlighet. Har jag upplevt förnedringen att inte duga, att inte vara tillräckligt andlig, kommer jag med näbbar och klor att undvika allt som skulle kunna påminna om den upplevelsen. Kvar blir en radikal bejakelseteologi, vars enda och ständigt upprepade budskap är att Gud tar emot mig som jag är…
Min rädsla att på nytt räknas ut som oandlig gör att jag vägrar släppa in några andra budskap än de kravlöst bekräftande. Det blir som en saga, där jag bor i ett slott med höga murar och bred vallgrav. En dag bultar det på porten och jag ropar utan att öppna: ”Vem där?” Från andra sidan: ”Jag bär bud från kungen, som gärna vill träffa dig för att tala om ditt liv.” Och jag svarar: ”Försvinn härifrån, jag har lärt känna kungen som en god härskare som lämnar oss alla i fred.” Till slut sinar slottets förråd.
Under alla de rätta orden om Guds kärlek ligger här en djup rädsla för att verkligen konfronteras med Gud. Tänk om han inte är god? Så håller jag hellre fast vid min gudsbild och försvarar den mot allt som kan tänkas ifrågasätta den, än öppnar min dörr för en verklig relation till den levande Guden.” (Malm s.211f)
Filed under: kristen tro | Leave a comment »
Det märks att kyrkomötets debatt om könsneutrala äktenskap intresserar, förra veckan slogs årets bloggrekord här på vår blogg. Kul att ni vill läsa vad vi har att säga, tråkigt att just denna fråga är den som sätter Svenska kyrkan i fokus. Jag hade önskat att exempelvis Jesus, Bibeln eller frälsningen hade varit lika intressant…
Allt gott i höstregnet!
Filed under: kristen tro och samhälle, kyrkligt, politik | Leave a comment »
Idag är det söndag (om nu någon skulle vara ovetande om detta :-)) och jag har en lugn och skön förmiddag hemma i väntan på att fira gudstjänst i St. Örjans kyrka kl.16. Denna söndag handlar om att leva tillsammans, något som inte alltid är så lätt. Vi är ju så olika, tycker så olika, vill så olika och gör så olika. Jag har fått uppleva detta på nära håll under den vecka som gått. Särskilt detta med att tycka och vilja olika. I kyrkomötet kan man rösta om saken. Men hur enkelt är det i andra sammanhang? Och även när man kan det: har majoriteten alltid rätt?
En psalm vi ska sjunga idag som handlar om att leva tillsammans är en av min ungdoms favoritpsalmer, nr. 289 ”Guds kärlek är”.
Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem. Vi frihet fick att bo där gå och komma, att säga ”ja” till Gud och säga ”nej”. Guds kärlek är…
Vi vill den frihet där vi är oss själva, den frihet vi kan göra något av, som ej är tomhet men en rymd för drömmar, en jord där träd och blommor kan slå rot. Guds kärlek är…
Och ändå är det murar oss emellan, och genom gallren ser vi på varann. Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar. Vår fångdräkt är vår eget knutna jag. Guds kärlek är…
O döm oss, Herre, frisäg oss i domen. I din förlåtelse vår frihet är. Den sträcker sig så långt din kärlek vandrar bland alla mänskor, folk och raser här. Guds kärlek är…
Text: Anders Frostenson 1968
Filed under: inför helgen, kristen tro, kyrkligt, psalm | Leave a comment »
Igår gick jag in på ett konditori, en händelse som inträffar allt emellanåt, denna gång fick jag frågan: ”Är du präst?”. Eftersom jag var iförd prästkrage så var inte det jakande svaret någon högoddsare, men vi kommunicerar ju ofta så (med dylika varianter av retoriska frågor). Expediten sade att hon hade hört på radion att från första november kan homosexuella gifta sig i kyrkan.
Hon sade så, ”homosexuella”, men jag antar att hon menade människor som har en sexuell läggning där man attraheras av personer av samma kön som en själv, för det är väl just människor vi pratar om? Ibland i debatten kan jag undra om våra medmänniskor ses som just människor eller om dessa människor är reducerade till enbart en politisk stridsfråga som gör att vi kan berätta för de som inte tycker som vi hur dumma de är.
Sedan frågade hon vad jag tyckte, om jag var för eller emot, eller inte tyckte något eller inte ville säga. Jag tror inte att en exegetisk utläggning var det lämpligaste utan påpekade istället det lite lustiga att vara en del av statsförvaltningen och myndighetsutövningen, som vigselförrättare, nu när kyrkan är skiljd från staten. Både hon och ytterliggare en kund höll med.
När jag så tog upp min mobiltelefon hade jag ett meddelande från en vän som hört ”något om vigsel” och undrade om präster nu var tvungna att viga.
Redan innan konditoribesöket hade jag två gånger samtalat om vad för beslut som skulle fattas idag och vad vi tänkte om det och vad Jesus skulle tyckt och en massa aspekter. När jag så kom åter till Sankt Olovsgården kom jag i samspråk med en ämbetskollega och vi började fundera på när och hur vi ska samtala om vad som sker nu, den första november är ju ganska snart.
Vart vill jag nu komma med allt detta?
Jo, att det är nu det börjar. Samtalen med varandra, och andra. Det är nu vi ska leva med allt som har sagts, allt tyckande som har offentliggjorts, och allt tyckande som inte har offentliggjorts utan som vi kommer att upptäcka i olika sammanhang.
Personligen tycker jag att det är ett märkligt beslut och det är beslutat på ett märkligt sätt och på märkliga grunder. Jag tycker inte att det är mycket i allt detta som tyder på att det är en kyrka som har fattat beslutet (倪阔乐 (en för mig okänd Niklas, dock svenskskrivande) ger en icke-teologiskadad, från ateistisk horisont, utläggning av detta samt också en intressant kommentar om kyrkomötets beslut). Många aspekter som skulle kunna vara relevanta i andra sammanhang har fått gå före den stora frågan, hur relaterar Gud till allt detta: W.D.J.S?
Men oavsett vad jag tycker så är inte Kristi kyrka en gemenskap kring knäppa beslut, och inte kring visa beslut heller för den delen, utan Kristi kyrka (sorgligt splittrad i olika samfund här på jorden) är en gemenskap kring Jesus (till och med en gemenskap i Jesus) och det ger oss klara riktlinjer för det sp nu kommer. Vi får be vår Herre om hjälp att gå i hans fotspår i våra relationer:
Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra. (Johannesevangeliet 15:17)
Det är inte bara viktigt för de inbördes relationerna i kyrkan, utan också för missionen:
Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall ni också älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek. (Johannesevangeliet 13:34-35)
Filed under: kristen tro, kyrkligt | Tagged: kristen tro, kyrkligt | Leave a comment »
Dagens evangelietext är ett trevligt stycke där många rika kommer till sin trygga medelklasskyrka och lägger lite lagom mycket pengar i kollekten, så där inuti handen så att det inte syns (men självklart kan det ju inte vara några mynt eftersom det mycket tydligt inte skramlar då pengarna läggs i kollekthåven/-korgen). Läs gärna vidare själv i Markusevangeliet (kapitel 12, verserna 41-44).
Sedan kommenterar Jesus allas våra ansträngningar när en fattig kyrkomedlem ifrån Mellanöstern lägger ned ”två små kopparmynt, några ören” (vi som till och med lever i ett land där örena är hotade som betalningsmedel).
Det jobbiga med denna bibelpassage är dels att den är på riktigt, det är ingen liknelse, och att det sker om och om igen i vår värld. Fattiga människor (ekonomiskt sätt) offrar liv, tid, energi, jag sitt allt för att andra ska kunna få den frihet som Jesus ger, medan jag ofta nöjer mig med att få in ett ord här och där om att jag tror på Gud när jag träffar människor.
Gud använder dock även mig, fantastiskt! Men nog blir jag ofta utmanad och inspirerad av andras tro, särskilt från våra bröder och systrar från andra platser på vår jord.
Budbärarens chefredaktör, Erika Cyrillus, har en utmanande och tänkvärd och hoppfull inledning i Världen idags helgdel över den ovan citerade markustexten.
God helg och en välsignad vecka önskas alla!
Filed under: inför veckan, kristen tro | Tagged: inför veckan, kristen tro | Leave a comment »
Så har det hänt, mamma meddelade mig via sms: Svininfluensan (okej egentligen ”influensa A H1N1”, om jag har förstått det rätt) har nu kommit till Skellefteå och inte vilken del som helst av denna inte allt för stora stad, utan till Sörböle, alltså platsen där vi bor (”Mekane Walldén”)*. Den har brutit ut bland Sörböleskolans elever kunde vi bland annat se på TV4-nyheterna.
Det verkar ändå rätt så lugnt i vår stad och enligt rapporter så har ingen blivit allvarligt sjuk vad man vet, men nu återstår väl för oss att göra som Skriften säger, att be och arbeta för vår stad:
Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra, och be till Herren för den Ty dess välgång är er välgång. (Jeremia 29:7)
Nu är vi väl inte deporterade hit utan har valt denna stad självmant, men att arbeta och be för den är nog lika Gudi behagligt! Man skulle också kunna lägga märke till hur rätt Jeremia hade om man ser till de senaste årtusendena, så länge det går bra för en stad, ett land eller en plats så är det helt okej med judar (och utlänningar och andra, enligt människors uppfattning, avikande typer), men så fort det börjar kärva till så sitter de trångt till.
Pogromer, alltså våld och förföljelse mot judar, har vi sett av och till i olika delar av världen, nu ser vi ett hårdare kliat mot judar och kanske också staten Israel, eller så blandar man bara ihop dessa två.
Vi ser också hur detta finns i Sverige, Sverigedemokraterna är ständigt aktuella med sitt rasistiska och oetiska program så fort det vankas demokratiska val, även om det så gäller Svenska kyrkan, helt absurt.
Vi kan ju passa på att minnas att även killen med mustaschen blev framröstad till en ledarposition,
* Mekane Yesus-kyrkans webblats
Filed under: kristen tro och samhälle, politik | Tagged: kristen tro och samhälle, politik | Leave a comment »
Är just hemkommen ifrån denna termins Alpha–kurs. Dagens ämne var ”Varför måste Jesus dö?” Har du aldrig gått Alpha? Har du aldrig varit med om Ungdoms-Alpha så gör vad du kan för att vara med om det och medan du väntar på din möjlighet, be järnet för dessa ungdomar som idag berikat mig så mycket och återigen gjort så att jag måste släppa extravaganserna i tron och komma åter till grunden, tillbaka till Jesus.
Se gärna dessa videor på 
-kanalen på Youtube:
Om Gud finns, vad skulle du fråga då?
Filed under: kristen tro | Tagged: kristen tro | Leave a comment »
Herrens uppståndelsedag
Önskar dig en välsignad Herrens uppståndelsedag, eller med andra ord: Önskar dig en trevlig söndag! Söndagen firas ju på den första dagen i veckan, dagen efter sabbaten (den judiska veckans sista dag), den dag då Jesus uppstod.
Men dagen efter sabbaten gick [kvinnorna] i gryningen till graven med kryddorna som de hade gjort i ordning. De fann att stenen var bortrullad från graven, och när de gick in kunde de inte finna Herren Jesu kropp. De visste inte vad de skulle tro… (Lukasevangeliet 24:1-4a)
Denna söndag är ärkeängeln Mikaels dag och in i handlingen kliver några av hans kamrater för att berätta för kvinnorna, och sedermera för oss, vad det är som har hänt (ängel betyder just budbärare)
… men då stod där två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev förskräckta och sänkte blicken mot marken, men männen sade till dem: ”Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. (Lukasevangeliet 24:4b-6a)
Den åttonde dagen
I helgen har vi varit i Lövånger på inspirationsdagar med bland andra Elisabeth Sandlund (tidningen Dagens chefredaktör), Hakon Långström (fd. domprost i Stockholm och engagerad i Jesusmanifestationen) och Berit Simonsson (inspiratör i Oas-rörelsen).
Talet sju
Mycket bra och gott! En sak, som egentligen var ganska ovidkommande, var detta med den åttonde dagen. Det var Berit som mer eller mindre i en bisats kom in på detta, hon betonade hur mycket betydelse som ligger i ord, siffror och företeelser i Bibeln som vi inte alltid ser och förstår direkt. Talet sju det är Guds tal, det står för fullkomlighet och allt Gud är.
Sju dagar har veckan och den sista dagen var sabbatsdagen, då vi ska vila:
Tänk på att hälla sabbatsdagen helig. Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer. (Andra Mosebok 20:8-10)
Okej, varför inte det då? Jo:
Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag. (Andra Mosebok 20:11)
Talet sex
Talet sex är människans tal, det är ganska nära Guds tal, men det är inte riktigt. Det är ett ofullkomligt tal. Men inte ofullkomligt som i fullkomligt odugligt, utan bara just inte fullkomligt.
När jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna du fäste där, vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom? Du gjorde honom nästan till en gud, med ära och härlighet krönte du honom. Du lät honom härska över dina verk, allt lade du under hans fötter… (Psaltaren 8:4-7)
I lite mindre positiv bemärkelse har vi det i Uppenbarelseboken, the number of the beast, djävulens tal:
Här gäller det att vara vis. Den som har förstånd må räkna ut vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sexhundrasextiosex. (Uppenbarelseboken 13:18)
Antagligen är det helt medvetet som det är dubbeltydigt: ”en människas tal” (som i en bestämd person) eller ”en människas tal” (som i människans, när det handlar om eller betecknar människans/människor/mänskligheten inom talmystiken). Denna bok är ju fylld av referenser till judisk talmystik och världshistoriska händelser.
Den åttonde dagen
Så tillsist, det jag återigen blev så påmind om och som jag tycker är kul/intressant/uppbyggligt att tänka på när jag firar gudstjänst, för ibland kan det kanske kännas som att den är lite torr och tråkig, men den firas som en eskatologisk (dvs. med kopplingar till den sista tiden, då Jesus kommer tillbaka) och frälsningshistorisk (att Jesu död och uppståndelse, genom dopet och tron, tar bort min synd (allt det som hindrar mig från att komma till Gud) och ger mig evigt liv, med början här och sedan fortsättning i himlen en gång) påminnelse: Jesus har dött för vår skull och han har uppstått för att vi ska få liv i överflöd!
Talet åtta står i judisk talmystik för en ny början. Det var en beteckning för den nya dagen, den nya tiden som skulle börja då Messias kom.
Och nu har Messias, Jesus, kommit och den nya tiden, Guds rike, har börjat bryta in i världen!
Tänk att varje söndag, varje vecka, är en ny start, en ny början med öppning mot den nya skapelsen och framtiden med vår Herre i evighet!
Filed under: inför veckan, kristen tro | Tagged: inför veckan, kristen tro | 2 Comments »
Att predika för sig själv är något som lärarna på Johannelund och som handledarna under praktikerna uppmuntrat och uppmanat till. Att prata för sig själv gör väl ganska många ganska ofta, och till viss del är det ganska likt att predika för sig själv. På söndagsmorgonen brukar jag faktiskt lite halvmumlande gå igenom predikan, lyssna om jag uppfattar att vår Herre har några förändringar och så återigen gå igenom vad som ska sägas.
Men det är nog inte detta mumlande som lärare och handledare i första hand menade, utan att predika för sig själv innebär att predika så att det är relevant och träffande också för mig som predikant. Vi är ett som församling, vi hör ihop, och vi står inför samme Gud och möter samma Herre när vi firar gudstjänst så alla tar också del av ordet i predikan, även predikanten.
Det är en bra påminnelse och något som också är närvarande då jag förbereder predikningar. Det är inte ovanligt att jag ser saker som jag inte sett förut och förstår Gud än lite mer, jag upplever att det är stort bara att få se honom på ryggen (som Mose, 2 Mosebok 33:18-23), men när vi så möts ansikte mot ansikte då kan det bli nästan mer än jag kan tro.
När jag skriver detta så lyssnar jag på Spotify och en skiva jag aldrig hört talas om ”Songs that changed the church”, vilket var en väldigt bra bakgrund när predikan om vår frihet i Jesus Kristus ska läggas upp. Jag tror att fler än jag anar att jag inte tar i så mycket som jag skulle kunnat, nästan tvekar lite. Ibland blir verkligheten så stor när jag ser den med Guds ögon, men bara en sådan sak som att en berättelse om ett fysiskt befriande från sjukdom är evangelietext när temat är ”Friheten i Kristus” borde nog stämma till eftertanke, os Gud finns mer frihet än jag ofta vågar tro.
Här kommer predikan och en länk till predikosidan.
Filed under: kristen tro, predikningar | Tagged: kristen tro, predikningar | Leave a comment »
Livet Gud och allting 