Livet Gud och allting

Ursäkta att jag tjatar, jag har ett par gånger tagit upp Humanisternas vilseledningskampanj som gärna vill hävda att Gud nog inte finns, eller som det verkar att Gud inte finns.Varför är det så viktigt för mig? Varför ta upp det? Varför ge uppmärksamhet till något som jag inte tycker är riktigt vist? Jo, därför att jag uppfattar det som att Humanisterna tycker att de har ett bättre alternativ än mig, något som skulle vara bättre.

Det är ju givetvis helt okej att tro och tycka så samt att vilja att andra ska tycka så, men, och det är ett stort men, vad är det för något vi erbjuds istället? Vad är det för livsåskådning som vi ska bekänna oss till? Man hävdar att det är en sekulär livsåskådning och ett sekulärt samhälle som man förespråkar, ett samhälle som inte tar ställning till en viss religion eller livsåskådning. Jag har full förståelse för om man tycker att det låter rätt och sunt, men hur blir det egentligen? Ett samhälle måste fortfarande ha en grund, något måste man ta ställning för gemensamt, tillexempel så tänker jag att samhället (alltså vi tillsamamns) gärna får ta ställning för godhet, kärlek och medmänsklighet, och ställning mot ondska, förtryck, orättvisa etcetera. Detta är jag övertygad om att Humanisterna också tycker och tänker.

Hur kommer då detta till uttryck denna goda, sekulära samhällsordning? Vad gör det för skillnad, enligt Humanisternas sätt att se det? Lite av det kan vi läsa i det manifest som publicerades på DN-debatt härförleden. Andra delar av det kan vi lära oss i testet som man kan göra för att ta reda på om man är humanist eller inte, enligt Humanisternas definition.

Och vad är då problemet? Jo, i manifestet så tycks det vara så att onda uttryck för religion, såsom sharialagar och dylikt är ont, vilket ju är sant, men att också allt som har med religion att göra är väldigt nära att jämställas med sharialagar, omskärelse, förtryck av homosexuella, förtryck av kvinnor och negligerande av mänskliga rättigheter. Det mesta som har med religion att göra blir då ont. Det är ju givetvis falskt, fel och okunskap (eller medveten vilseledning).

Likadant är det i testet man kan göra, där känner jag som kristen inte igen mig i beskrivningen av religion (och då framför allt kristen tro).

Vad är det då som är så farligt med detta? Jo, om detta är alternativet, alltså oupplyst tyckande och dömande av andra och kanske också medvetet, eller opåläst, förvridande av sina meningsmotståndare och deras grunder och även deras karaktär, då förstår jag inte hur det skulle kunna vara ett bättre alternativ och en stabilare grund för samhällsbygge än Jesus?!

Dessutom visar man på hur komplicerat det är att tala om en sekulär stat, för ska den inte favorisera någon livsåskådning ja, då kan den inte heller ställa sig på den ateistiska sidan, vilket jag får intrycket av att Humanisterna menar att en sekulär stat ska göra. Just den delen, vad staten ska ha för hållning, det är en svår fråga, men jag är övertygad om att svaret på den frågan inte heter intolerant humanism (däremot läste jag ett exempel på icke-intolerant humanism, och där är det lättare att se att något gott kan komma ur allt detta, däremot säger ju Anders Ekman inte mycket här som omöjliggörs om du istället är bekännande kristen, men det är en annan fråga).

Om vi nu skulle försöka att bygga ett samhälle med Jesus som ledstjärna då behöver vi ju veta lite om honom, så vem är Jesus? Först av allt: kärleken, alltså den som inte dömer den homosexuelle, fifflaren, den prostituerade, den fattige, den förtryckte, utan den som vill resa oss upp, som vill att vi ska leva i kärlek och gemenskap med varandra och med Gud (kärleken själv) och som vill ge oss hjälp till och i detta genom sin helige Ande. Detta måste kunna vara en rimligt god grund för ett gott samhälle, trots att vi människor inte är goda helt igenom, om vi tillsammans med varandra och den Allsmäktige försöker leva i kärlek.

Nu är det ju inte så enkelt att bygga ett samhälle på religion. Vi diskuterade detta över en middag i Spanien, och vi hade ganska olika bild av vad det skulle innebära att en stat var kristen. Hela västeuropa är fullt av exempel på hur man bygger, eller byggt, länder med hjälp av kristendomen. De flesta av oss kristna skulle nog tycka att inkvisitionsdomstolar (mycket lika shariadomstolar) är onskefullt och väldigt olikt Jesus, likaså att blanda ihop Kristi kropp (alltså Guds kyrka) med statens monopol på våldsutövning och härskande.

En stat byggd på kristen tro

Men i min värld är inte detta att bygga en stat på kristen tro, utan en stat byggd på religon. En stat byggd på kristen tro är byggd efter den levande, kärleksfulle Gudens vilja. En stat byggd som de gamla i exempelvis Europa där kyrka och makt var sammansväxt, det är en stat byggd mer efter den ondes vilja, en stat som inte är för alla och för allas bästa. En stat byggd på kristen tro, det är en stat som är ganska lik en fungerande variant av svensk demokrati tror jag, det är en stat där rätt och rättvisa och kärlek får vara riktmärken, där allas lika värde som människor är grunden och där allas åsikt är viktig. Om vi dessutom tar in i beräkningen att för en kristen så finns ett personligt ansvar gentemot Gud och en personlig relation till Gud att hämta styrka ifrån för goda gärningar.

En kristen stat gifter inte ihop staten med Gud (eller kyrkan) för makt korrumperar och vittnesbördet om, och från, Jesus blir lidande så fort vi har en överhetskyrka.

Det var några tankar inför framtiden för oss i Sverige idag, en framtid där förhoppningsvis Svenska kyrkan blir slutligt fri ifrån maktens bojor och frestelser så att hon kan vara sin Herre, Jesus, trogen fullt ut.

Filed under: kristen tro och samhälle | Tagged: kristen tro och samhälle | 2 Comments »