• Mest lästa inlägg

  • Senaste kommentarer

    Adventstid återigen!… om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om HBT och tro
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om Yoga och annat trams – s…
    Profilbild för AnnikawollschlagerAnnikawollschlager om Uppdaterad länk i ”Svens…
    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Mikael AspelinMikael Aspelin om Utmattningssyndrom – Eft…
  • Senaste inläggen

  • Arkiv

En dikt i tiden, men till vem?

Gårdagens dikt tycker jag främst ska förstås som en kommentar till alla oss som årtionde efter årtionde låter diktatorer hota sitt folk utan att agera och till alla oss som låter hemska åsikter florera så länge de inte stör oss, men som så fort något hotar oss eller (ännu aktuellare) när diktatorerna är på väg ned (och inte kan sälja olja eller billig arbetskraft eller på annat sätt vara till nytta för oss) skyndar oss att fördöma och svära oss helt fria.

Men kanske är inte det revolutionärt? Kanske är det inte kristeligt? Kanske är det rent av fegt och ovärdigt människor och särskilt de som vill följa mannen från Nasaret?

Så återigen; What is revolutionary?

En dikt i tiden, med en bön om demokrati, fred och frihet

To whom it concerns

To everyone that strives for freedom and justice

May God be with you in the present and in the future

 

Revolutionary

What is revolutionary

What is radical

You have entered my life

You have embraced my soul

You didn’t break in

You was waiting at the door

 

What is revolutionary

What is necessary

 

You have laid a new foundation

You have raised me up

You are the Freedom

You are the Future

You are the Beginning

You are the End

 

What is revolutionary

What is love

 

Who is revolutionary

He who is the Way, the Truth, the Life, the Love

 

Peace be with you

 

 

En ovanlig söndag

Vi går mot sjätte söndagen efter trettondagen, en lite ovanlig gynnare som inte inträffar särskilt ofta. Temat är ”Gud verkar nu” och det kan väl få vara vår bön att Gud ska göra.

Vi går också mot en ovanlig söndag så tillvida att det är en söndag, den första på mycket länge, som inte Hosni Mubarak leder Egypten. Nu går Egypten (under militärens förhoppningsvis temporära ledning) och stora delar av arabvärlden kanske mot en ny tid, eller så blir det en likadan tid, men med andra namn, eller så blir det en än sämre tid, vi vet inte, men vi vet att ”Gud verkar nu” och att vi får be den allsmäktige gripa in även här.

Avslutar med den kollektbön/dagens bön som återfinns i vår evangliebok:

Helige Gud, som alltjämt skapar och ger liv, lär oss att med iver söka din frälsning och i allt ära dig. I Jesu namn. Amen

 

 

Dominoeffekt över hela arabvärlden

The Domino effect: Pan-Arab unrest – Features – Al Jazeera English.

Tänk om det är så att vi nu får vittna om något stort? Rent av större än vem som vann Fångarna på fortet! I länken visas olika händelser från den arabiska världen, tänk om frihetens vindar kan få rum på nya platser!?

Vårt hopp, en liten helgsmålsbetraktelse?

För tillfället sker kanske stora och omvälvande saker, eller också så är det samma visa som vanligt, nyhetsrapportering tycks i alla fall innehålla ett visst mått av hopp tycker jag.

Det första är att det kanske finns något hopp om vett och sans i vårt kära lands migrationspolitik. Hoppet kanske består i bön, Wikileaks och träaktig mediehantering av deporta… (förlåt) migrationsminister Billström och utrikesminister Bildt? Utan bön sker väl inte mycket, därnäst verkar de uppgifter som framkommit ifrån den upphaussade sajten Wikileaks ha gjort (sanna eller ej) att även så pass religionsblinda publikationer (förlåt, lite elakt, men ibland är det fascinerande med många journalisters oförmåga att se på religion på ett kunnigt sätt) som Aftonbladet och DN menar att just kristna irakier borde få någon slags gehör för sin skräck inför återvändande till Irak (detta skedde i söndagens Agenda).

Alltså, inget direkt hoppfullt har väl hänt än och många funderar väl hur orden växlades den där gången (och andra gånger som vi inget vet om), men kanske kommer nu Irak, flyktingar och särskilt, kristna flyktingar upp på agendan? Fast att få till ett samtal om Irak och avvisningarna till en rätt  säker död verkar vara svåra att få till stånd (Billström och Bildt ville inte svara på några frågor på kallelse i alla fall och många är nu upprörda och frågande)? I mina ljusaste stunder hoppas jag det spiller över på övrig migrationspolitik, och fick man sedan drömma fritt så skulle en vettig migrationspolitik med rimliga skyddsskäl och rimlig bevisbörda för att erhålla asyl sedan kombineras med ett vettigt sätt att komma in i samhället, men där är det väl än mer bön som ska till?

Är världen, likt vi i Luleå skärgård, på rätt spår?

Nå, två andra nyheter som man kan fundera över är, först: Allt detta om Tunisien och om det håller på att hända något som liknar Berlinmurens fall, eller om det kommer surt efter i landet och i andra delar av arabvärlden? Egyptier tycktes i alla fall hoppas på det första och många är nog positiva eller hoppfulla eller beslutsamma och arga, fast president/envåldshärskare Mubarak tycks hård och orolig.

Israel och Palestina, återigen är det bara Wikileaks att luta sig mot, men lite spännande att det tycks finnas visst intresse för samarbete (dock dolt för oss i väst trots att vi alltid vet bäst i denna fråga).

Detta disparata inlägg avslutar dock i den som är Alpha och Omega, början och slutet, i den som vi lever, rör oss och är till i, i den som är vårt enda hopp och som har det eviga livets ord och genom vilken alla människor kallas att komma till Gud, nämligen Jesus Kristus. I helgen (vilken av tradition börjar klockan 18 på lördagskvällen, då det är helgsmål vilket på många håll firas som en enkel gudstjänst och på än fler håll uppmärksammas genom att kyrkklockorna ringer) är temat ”Jesus är vårt hopp”

100 dagar och asylpolitik

SVT är just programmet om Sverigedemokraternas första 100 dagar i Riksdagen, och deras roll och inflytande, avslutat. Kanske hade det varit roligt och bra att se, men orken fanns inte. Lite tyckanden kommer istället nu när orken infunnit sig igen. Det första och största tyckandet är att det är lätt hänt att man som ansvarig politiker, och kanske också som medborgare, gör det lite för enkelt: Sverigedemokraterna är de onda och vi de goda, men är det verkligen så enkelt?

Vi kan se på rapportering och våra tankar om vad som händer och vem som gör vad och varför, ett intressant exempel är hämtat ifrån Västerbottens Folkblad (bra skrivet, dock tycker jag att det verkar som att islam inte är den bästa grogrunden i sig för människovärde och demokrati, men kanske kan de kombineras).

Vi kan också se på hanteringen av våra kristna bröder och systrar, eller om man inte är kristen så på våra bröder och systrar som är förföljda. Migrationsminister Tobias Billström slår lite för ofta liksom knut på sig själv för att slippa att använda de verktyg han har för att vi i Sverige ska kunna vara så humana som vi kan mot de i dessa dagar så hårt trängda irakier som är i Sverige, exempel ifrån Världen Idag.

Dessutom har vi väl inte lyckats så särskilt bra med att ge människor möjlighet att rota sig i Sverige, förutom de som kom under de stora arbetskraftsinvandringarna. Det är inte lätt att lyckas få försöka klara sig och få använda sin utbildning och sin energi och sin framåtanda, det tycks vara lättare att fastna i ett lite för passiviserande system. Detta leder förstås inte till något gott för vårt samhälle eller för enskilda individer utan leder väl främst till att en brun nyans lägger sig över debatten?!

Bön och fasta för detta kanske vore den bästa vägen, och så det gamla klassiska ”ora et labora”, att som kristna ”be och arbete” för Guds rikes utbredning även i dessa frågor!

Skavlan, julmarknad och frälsningsarmén

Var idag på julmarknad på Gammplatsen i Lycksele, en trevlig och kall (om än lite mildare än de utlovade 21 minusgraderna) tillställning med mycket mys och kvalité och en trevlig samling av UF-företag.

Marschallhållare i trä

Vi såg då några dockor gjorda av Elisabet Bildström (kantor i Björksele/Kristineberg). Däribland några frälsningsarmésoldater (Sveriges första föreställde de) och kom då att tänka på en man som medverkade i det ganska oförargeligt trevliga SkavlanSVT, mannen heter Raine Gustafsson och har varit hemlös i 20 år, om jag förstod det hela rätt, och har just släppt en bok med sina krönikor ur Situation Sthlm.

Raine Gustafsson pratade då om välgörenhet som bara sträcker sig över jul, han nämnde till exempel Frälsningsarmén och framhöll nästan dem som ett dåligt exempel, jag tror inte att de gör ett dåligt arbete så på den punkten är jag lite tvekande, men hans poäng om att hjälpa på riktigt och kontinuerligt den tog tag i mig. Ack så viktigt, och så svårt.

Han hade nu fått en lägenhet och ber om välsignelse och frid och frihet för dig!

Trogna tjänare i Herrens örtagård, trots allt det mest rättvisande epitetet tycker jag

Påven Benedikt XVI

I väntan på att den vid tillfället inspelade filmen släpps till allmän beskådan så kommer här lite bilder på Petri efterföljare: Hans helighet Benedikt XVI

Väntan

Mycken väntan

Förväntansfull väntan

Allvarlig väntan

Nåja, lite svårt att vara så gravallvarlig är det allt

Vackert var det i St. James's Park var det, goda vinägerchips hade de också (jag blev dock rätt ensam om den påsen av någon anledning...?

Kommer han? Ser du nå't? Är det han?

Och så kom han...nej vänta, det var inte han

Så väntan igen...

Så äntligen kom the Popemobile! Hoppas nu bara att hr f.d Ratzinger sitter i akvariet!?

Och det gjorde han!

Snabbt var det över och dags att se sig om efter lite mat ifrån det förlovade landet!

Jag säger som telefonrösten: ”Tack för att du väntar!”

Nu till det alla undrat?! Hur får man veta mer om påvebilen? Jo här, och här om de som varit av märket Mercedes-Benz, och här är de bästa av Papamobilerna.

Ljuset har återvänt!

Efter ett ofrivilligt bortavarande ifrån den världsvida webben så är vi nu åter, tack vare min intelligenta svåger (tillika Anna-Saras broder). En ”hard reset” (alltså ut med stickproppen ur väggen, vänta och så sätt tillbaka den igen) så funkar allt*, oförklarligt som allt för ofta i det nya, moderna felfria tekniksamhället. Tack så mycket!

Ljuset kommer åter? Bild ifrån personalresan till London, någon form av marsch för eller emot Nordirlands självständighet (antagligen mot).

Noterar att sedan valet så har inte mycket hänt, förutom att det är marknad i Lycksele och att några skribenter nu äntligen har noterat att ondskan varken fanns personifie

rad i herr Adolf eller i Jimmie Åkesson. I stället är det väl så att vi alla har mycket att sträva mot om vi ska kunna mota ondskan ur världen och att vi alla ytterst har att lita på förlåtelsen för vår ondska, våra synder, genom att Jesus har tagit konsekvensen av densamma på sig i sin död på korset och gjort det möjligt att bli fri genom sin uppståndelse:

Jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag. (Romarbrevet 7:15)**

Detta innebär ju förstås inte att jag tror på så mycket gott ur den uppkomna situationen, men trots allt är ju 5,7% inte 57% eller ännu mer så att fortsätta kämpa för ett godare Sverige än vad som varit och en bättre migrationspolitik än förut är fortfarande kamper som måste kämpas och vinnas!

Söndagens predikan i Lycksele kyrka innehöll några visdomsord om radikalitet som gick ut på att om vi tyckte predikan var radikal så var den ändå mindre radikal än vad Jesus och bibeltexterna var, något som bör stämma till eftertanke då vi talar om relationer (som i fallet om ett bättre Sverige och en humanare migrationspolitik). Jesus levde gott och han kallar oss att ta emot Guds kärlek så att vi kan ge den vidare.

Några kommentarer:

Kyrkorna i Sveriges Kristna Råd har sammanställt en rapport om det svenska asylsystemet.

* Givetvis var det inte datorn det var fel på, fattas bara, utan själva fördelaren av det trådlösa närverket.

** Läs gärna sammanhanget i Romarbrevet 7:14-25

Valet 2010. Vem vann?

Vi har varit på personalresa till London från i tisdags till i måndags morse. Vi har bott på Svenska sjömanskyrkan, vilket låter mindre osedligt på svenska än på engelska (det var svårt att komma på ett bättre ord när vi skulle berätta för olika personer var vi bodde), och några av oss på Finska sjömanskyrkan.

Efter några timmars försening är vi äntligen utanför Svenska sjömanskyrkan

Vi som bodde på den svenska var nog allmänt överhövan nöjda. Trevliga människor som mötte oss, god frukost och bra rum! Den finska gav tyvärr upphov till mindre jubel.

Det är ett politiskt intresserat och medvetet arbetslag som vi är i och följaktligen så var vi mycket nyfikna när klockan hade passerat 8 på kvällen. Hur har det gått? Kom NSDA… förlåt Sverigedemokraterna in i riksdagen? Vilket block blev störst? Fick detta block i så fall egen majoritet? Vem vann egentligen? Kunde man gjort annorlunda för att minska inflytandet från Sverigedemokraterna? Många av frågorna fick ju sina svar, men den viktigaste frågan: Vem vann? är väl fortfarande obesvarad (Wetterstrand/Eriksson, Reinfeldt, Sahlin). Ett stort arbete ligger framför politiker och oss andra att visa på det gudagivna människovärde som vi alla har, nu tänker jag inte bara på vad Jimmie Åkessons parti vill utan att det gäller i alla våra relationer och i våra prioriteringar varje dag och stund.

Vi har en stor uppgift att be för de som styr i politiken och i ekonomin och på andra sätt.