• Mest lästa inlägg

  • Senaste kommentarer

    Adventstid återigen!… om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om HBT och tro
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om Yoga och annat trams – s…
    Profilbild för AnnikawollschlagerAnnikawollschlager om Uppdaterad länk i ”Svens…
    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Mikael AspelinMikael Aspelin om Utmattningssyndrom – Eft…
  • Senaste inläggen

  • Arkiv

En utmaning i fastan, ny predikan

Ibland behöver vi utmaningar av olika slag, men att säga det känns inte alltid lätt. Det är lätt att börja darra på manschetten och bli osäker, för jag själv klarar ju inte att leva som jag vill eller som jag tror Gud vill, men Gud vet det och älskar och räddar ändå. Ungefär så är balansgången i min predikan från midfastosöndagen.

Hertiginna av Östergötland, en utmaning i fastan

Så har det skett; ett barn är oss fött, en dotter är oss given, herraväldet är lagt på hennes axlar, fast bara symboliskt förstås. En tronarvinge har fötts, välkommen till världen Estelle Bernadotte, hertiginna av Östergötland!

Hon är i ett stort sällskap, cirka fem barn på två sekunder hävdar DN att det föds, men alla har förstås inte förlossningsläkare och barnmorska och allt världens kunnande på sin sida vid födseln (en del barn har allt kunnande emot sig så att de dör innan födseln (för en del framstår detta obegripligt nog som något positivt, för andra mer självklart som något negativt (ytterligare ett exempel))). Alla har inte heller en ljusnande framtid att vänta när de väl fötts, utan har det snarare ganska svårt att klara sig mot svält och krig och våld, tyvärr.

Så här i fastetid får vi utmana oss själva att avstå ifrån det som tar kraft ifrån oss, det som vi lägger energi och pengar och tid på och istället satsa på våra medmänniskor, nära eller långt borta. Inte för att Jesus enbart räddar den som kan tjäna mer, utan för att han kallar oss att be om kraft att tjäna våra medmänniskor, under fastan och hela tiden, som askonsdagens episteltext ifrån Jakobsbrevet säger:

Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, 16vad hjälper det då om någon av er säger: ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död. (Jakobsbrevet 2:14-17)

Nydöpta underverk i Olaus Petri församling i Örebro

Fet tisdag och fet vy

Glad påsk! kan man kanske säga denna karnevaldag?! Eller att nu börjar förberedelserna för att minnas och för att fira det viktigaste som någonsin hänt, både i världshistorien och i ditt och mitt liv: Att Jesus dött och uppstått för att vi skulle kunna vinna evigt liv, syndernas förlåtelse och för att döden, synden och ondskan skulle förlora sin makt över oss.

Under fastan kan vi avstå lite olika saker och företeelser för att kunna fokusera på andra och på vår relation med Gud, men förhoppningsvis blir det en god blandning av säck och aska och av att tillsammans med vår himmelske Faders och den glädje och kraft han ger genom Anden förbereda oss och begrunda det stora i att Gud blev människa för att dela våra villkor och för att ge oss möjlighet att leva i gemenskap med honom!

Delar en vy från Tärnaby som kan få påminna oss om något av den storslagenhet och godhet som Fadern är och vill ge oss!

Fet vy skapad av vår fett goda Far!

Till sist ett par ord ifrån Jesaja:

Detta är den fasta jag vill se:… (Jesaja 58:6 ff)

 

Hopp

Hopp, ett ack så viktigt ord, ett ack så viktigt fundament för ett gott liv.

Hopp, en räddningsplanka för oss när livet är mörkt.

Hopp, svårfångat när livet går sönder.

Hopp, underbart och upplyftande när vi får tag i det.

Hopp, inte enkelt att skapa för oss.

Hopp, vad Gud vill ge oss: Hopp om att vara med nu och alltid, hopp om att han har all makt i himlen och på jorden, hopp om att han en dag ska komma tillbaka för att hämta de sina och för att föra rätt och rättfärdighet till seger, hopp om att döden, hatet, ondskan och synden en dag ska förintas.

Dagens tema är ”Jesus är vårt hopp”, ett hopp som kommer av vår tro:

Vi vill inte att ni är utan kunskap, bröder, om de som somnat in, för att ni inte ska få sorg såsom resten, som inte har hopp. För om vi tror att Jesus dött och uppstått, på samma sätt ska Gud bringa tillbaka de som somnat in i Jesus. (1 Thessalonikerbrevet 4:13-14)

Förra söndagens tema: ”Jesus skapar tro” sätter vår tro och vårt hopp in i Guds sammanhang, Jesus skapar tro och vi får ta emot den och vara försäkrade om vår tro i dopet och i Jesu historiska död på korset och hans uppståndelse.

Åsa Molin skriver förtjänstfullt om hopp och tro i sin bok

På mitt nattduksbord ligger en bok med undertiteln: ”en bok om hopp”, det är Åsa Molins bok: ”Och hjärtat vänder sig om – en bok om hopp”, en uppmuntrande bok som just målar hoppet för oss som lever med Jesus, en uppmuntrande bok för den som ännu har detta underbara kvar att upptäcka.

Som avslutning en länk till bibelstudie med Åsa Molin från Torpkonferensen 2011.

 

Kristen höger och andra politiska funderingar

Vi i den kristna högern..nej så säger väl ingen? Vilka är de? Är de onda, som Stefan Swärd menar att ledande kristdemokrater tycker? Kan inte undgå att fundera om inte Swärd har en poäng. Det tycks som om kd är rädda för den del av samhället som en gång skapade partiet och gav det sin prägel av värnande av goda värden, (läs mer i kd:s egen beskrivning, en rätt så initierad wikipediaartikel och Birger Schlaugs tankar (zic!). Jag tror faktiskt att en röst som kd:s behövs, bara kd själva tror på det. Att som nu vara allmänt ignenting kan ju inte vara roligt och inte är det någon större poäng att rösta bort min röst på inget? Nå, det är långt kvar till nästa val så det hinner nog ordna upp sig!

Kd:s nya politik? Korset i papperskorgen och innehållslös politik likt tömda kassar?

Så över till andra sidan, alltså inte i religiöst hänseende (där det skulle syfta på himlen), till den senast avgångne partiledaren, Håkan Juholt. Det känns på många sätt lite konstigt och kanske lite taffligt att ett så stort parti har svårt att hitta sig själv och när de hittat någon man tror kan berätta vem man är och ska vara då är inte han som han ska vara. Vem styr egentligen, undrar jag? Och vart är vi på väg, eller vart är s på väg?

Inte lika lätt att få svar på som när Kristian och Fredrik leder den lättsamma fredagsunderhållningen ”På spåret”, men lösningen är väl ganska lik: Vet man inte vart vi är på väg, så kan man vänta på upplösningen, men för kd och s är det inte lika enkelt, lösningen måste man nog jobba på.

Välsignelser över alla politiker i vårt land!

 

Helljus framtid och ny predikan

En fråga som uppkom när vi flyttade ifrån mellansveriges mer tättrafikerade vägar till de med vägrenar, älgar och mörker fyllda vägarna i norra Sverige var detta: hur ska vi förbättra Huldas (Volvo V40 från -02) lysen? Det slutade med glasögon ifrån NBB (Nordisk bilbelysning)och mäkta starka helljus!

Vi går nu mot slutet av kyrkoåret (faktiskt har vi just nu passerat helgsmålet (lördag klockan 18) och är nu inne i adventstiden) och på grund av/tack vare viss barnledighet i arbetslaget så fick jag glädjen att kika framåt mot slutet av kyrkoåret tillsammans med några ganska mycket äldre än jag på ett äldreboende vid en andakt och vi konstaterade att man kan ofta säga att det var bättre förr, men för en kristen så återstår det bästa!

Framtiden är helljus! När Kristus kommer tillbaka så blir det en tillvaro bortom vår fantasis gränser!

Jag har lagt upp en ny predikan (nåja en opublicerad ska det väl stå) på predikosidan som betonar vårt uppdrag att berätta om denna framtid och se till att alla förstår att de är erbjudna denna tillvaro.

Men inte bara framtiden är helljus, utan också vår tillvaro nu när vi lever med Jesus. Inte som att allt är frid och fröjd, men som att Guds ljus har förmågan att lysa mitt in i vårt mörker, Gud vill dela våra liv, något som vi får påminna oss om nu i adventstid då vi firar att Gud blev människa i Jesus för att rädda oss ifrån synden, ondskan och döden.

Vår adventsljusstake har fått lite för starka lampor, kanske vill den påminna om att Gud vill ge oss en helljus framtid (och nutid)?!

Solidaritet i medieskugga på Afrikas horn

Vi har ofta anledning till självkritik, både i vår efterföljelse av kärlekens Gud och i våra prioriteringar av våra resurser och vår tid. Nu på söndag har vi likt de flesta söndagar möjlighet att både be kraftens Gud om att gripa in där hopplöshet råder, och vi har också möjlighet att ekonomiskt stödja de insatser som görs för den akuta situationen och för att långsiktigt stärka regionen.

Afrikas horn och dess svält och dess orsaker och möjliga åtgärder (långsiktigt och akut) hamnar ofta i skuggan av annat.

 

 

Dop och hjärngympa

I dagens gudstjänst var det dop, Sena hette dopkandidaten. Vi fick reda på att Sena betyder ”välkommen in”, vilket ju passar som hand i handske som beskrivning av vad som sker i dopet!).

Om dopet är enkelt och nådefullt så kan man ibland vilja stretcha de små grå med lite samtal, i början på min tid i Lycksele råkade jag på början av en debatt mellan John Lennox och Richard Dawkins, men jag hittade inte slutet. Nu har jag funnit det, heureka, men frågan om vad Dawkins svarar har jag fortfarande inte svaret på eftersom jag inte har lyssnat färdigt än.

Lapplandsveckan

Idag var vi på vad som ibland kallas ”Jesusveckan”, men som också kallas ”Husbondlidveckan”, men som oftast går under benämningen ”Lappis”. En slags jesusmanifestation mitt i Norrlands inland, närmare bestämt i Husbondliden. Det var avslutningsmöte och Niklas Piensoho predikade.

Jesusvecka och jesusmanifestation, det bör väl vara varje vecka och varje tillfälle som vi har Jesus så centralt och tydligt i våra liv? Ibland behöver vi dock påfyllning och vara vid mästarens fötter, eller också lite mer tydligt försöka visa att vi vill följa honom, då är det glädjande med Lapplandsveckan och en glädje att få ha den så nära inpå.

Likaså är det en glädje att få höra om en god fortsättning på Jesusmanifestationen i Stockholm, mest har jag hört ifrån Jesusmanifestationen i Kalmar där också Svenska kyrkan deltog ifrån högsta ort, biskop Jan-Olof Johansson! Mycket roligt, jag tror nämligen att Svenska kyrkan är en otroligt viktig kyrka i ekumeniken och för att vinna Sveriges folk för Jesus, för att presentera evangeliet för hela Sverige, hög som låg, och för att presentera ett alternativ till det samhälle som allt mer verkar säga: ”Du är värd vad du tjänar/orkar, men inget värd om du inget kan, orkar eller om du inget har.”

Den viktigaste jesusmanifestationen, mötet och relationen med oss var och en och alla som önskar möta och följa hnom. På bilden Andreas och Petrus och deras möte med sin Mästare.

Vardagsrummet

Vi har mitt i den nya tillvaron som småbarnsföräldrar plötsligt fått ett par ryck och satt upp tavlor, de tavlor som stått i kassar och kartonger i ett drygt år. När jag så tittar på bilder av vad vi gjort och skrev bildtexten till följande bil slog det mig vilken kortfattad och god predikan det blev: Treenigheten i vardagsrummet, Gud mitt i vardagen, inte Gud bara på söndag förmiddag utan hela livet, alltid.

Treenigheten på plats i vardagsrummet