Likt många andra såg jag premiären av Skavlan på SVT, ett program som jag hade hoppats skulle få en uppföljning denna vecka (och hoppas får det senare under säsongen). Gäster var bland annat Björn Ulvaeus och den relgionskritiske och debattsugne evolutionstroende biologen Richard Dawkins.
Det jag främst tänkte ta upp här är SVT:s och Fredrik Skavlans roll som public service-organ och några saker i Dawkins sätt att resonera som framkom i programmet.
SVT och Skavlan: Det jag främst tänker på är att jag ser fram emot en senare veckas sändning där den kristen vetenskapsmannen och tillika bokaktuelle Oxfordproffesorn John Lennox kommer och besöker sändningen, om det behövs en känd kristen profil bredvid kanske Markus Näslund eller drottning Silvia kunde komma också? Och det jag då tänker på är att Skavlan hela tiden endast lät religionen handla om tröst och inte om sanning. Givetvis handlar tron om tröst, men inte en tröst mot bättre vetande, utan en stabil förnuftig grund att bygga livet på, i framgång och i motgång.
Jesus tycker om Richard Dawkins, Fredrik Skavlan och dig och mig! Gött! Varför inte lära känna en sådan vänlig och älskande själ? Som dessutom är vägen, sanningen och livet, inte bara sanning, inte bara väg inte bara liv utan ALLT!
Dawkins resonemang i Skavlan: Det man först kan notera i sändningen är att Dawkins sa att det går att vara vetenskapsman och troende, eftersom det uppenbarligen finns sådana (om han sedan tycker att de är dumma eller inte framgick inte, jag tycker det verkar som om han mer är förvånad över att man kan kombinera dem (lite som Christer Sturmark om John Lennox)).
Det andra som jag noterade är att han verkar intresserad av sanning, inte tröst vilket inte borde vara ett hinder för att ha religionen med i samtalet (”Ni skall lära känna sanningen och sanningen skall göra er fria”, säger Jesus).
Sedan följer lite om vad som sades i fortsättningen, det är som att han går ifrån dessa grunder och (som lite för ofta, visar sig vara en skicklig debattör och bra på att argumentera, men utan att för den skull framföra hållbara argument eller att vinna med hjälp av sanningen och logik).
Bibeln: Han säger bland annat att han inte vill följa något för att det står i en 2000 år gammal bok (Bibeln), men det är väl irrelevant? Är något sant så är det, oavsett hur gammal kunskapen är så frågan är inte hur gammal Bibeln är, utan hur trovärdig den är och är den trovärdig så måste man tro på den, oavsett åsikt innan.
Religion och inte vetenskap: Han inledde med att säga att det fanns kristna vetenskapsmän, men sedan gör han utan att motivera det en glidning och ställer hela tiden upp vetenskapen som något annat än tro (vilket det förstås är) och som något helt oförenligt. Alltså att vetenskapen leder till ateism, men det är ju något han måste visa. Ofta i sina böcker och också i detta program så hävdar Dawkins saker utan att argumentera varför han hävdar dem, tråkigt för diskussionen, men effektivt för debatten.
Filed under: kristen tro och samhälle | Tagged: apologetik, björn ulvaeus, fredrik skavlan, jesus, kristen tro och samhälle, richard dawkins, sanning, vetenskap | 2 Comments »
Livet Gud och allting 