• Mest lästa inlägg

  • Senaste kommentarer

    Adventstid återigen!… om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om HBT och tro
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om Yoga och annat trams – s…
    Profilbild för AnnikawollschlagerAnnikawollschlager om Uppdaterad länk i ”Svens…
    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Mikael AspelinMikael Aspelin om Utmattningssyndrom – Eft…
  • Senaste inläggen

  • Arkiv

Verbi Tjator och söndagens predikan

Kanske kan man undra om jag inte gör annat än att påminna om kyrkovalsloggaoch att framföra Anna-Sara som en god kandidat till kyrkomötet!? Är jag enbart en ordtjatare (kanske heter det Verbi Tjator?).

Man kan lätt tro att i mångt och mycket är en ordtjatare (jag kan lätt och ofta snöa in på olika saker), sedan har jag också getts en tillmälet: ”Verbi Divini Minister” (det gudomliga Ordets tjänare), som man ibland kallar de som vigts till präster (givetvis är det ju lite av ett nonsens, alla är vi i lika hög grad Ordets (Jesu) tjänare). I min del av att tjäna Gud ingår att predika, vilket jag ibland gör med viss bävan.

Denna söndag handlade om enheten i Kristus (texten var Efesierbrevet kapitel 4 verserna 1 till 6), och ganska stor del av min tes cirkulerade kring hur vi mer och mer behöver jobba för enheten (jag kompletterade detta med hur Gud arbetar med oss och enheten), det kan vara en känslig sak att prata om. Inte minst för att det också handlar om hur jag är och gör.

Här kommer i alla fall predikan. Håll till godo!

Den återfinns också på predikosidan.

SM i kanotslalom och vikten av att inte bygga dammar

I helgen har vi tränat på vårt kanothandlag, tillsammans med Tommy och Helena, i trakterna av Bodbysund. En härlig tur i mestadels medströmmande vatten. Dock var inte handlaget det mest upptränade som man kan tänka sig och färden blev vinglig och slalomaktig, ja stundtals blev det som för kråkan i sången (om prästens lilla kråka) ”än slank vi dit och än slankt vi dit”, dock ingen tur ned i diket!

Herrens dag (söndagen) tillbringades ute i Guds skapelse och på vattnet (se ovan), detta gjorde att vi inte kom in för gudstjänst under söndagen utan åkte på tältmöte i Bureå på lördagkvällen. Två saker tar jag med mig ifrån denna afton:

1. Mötena var ekumeniska sedan nitton åt tillbaka. Genom att sträva efter att vara ett och att tillsammans vara Kristi kropp, alla kyrkor och samfund, så är jag övertygad om att vi gör något efter Guds vilja.

2. Predikanten talade om att vara en kristen, det är en skillnad som gör skillnad. Det är inte samma som att vandra genom livet utan vår Herre. I vårt kristna liv är det också viktigt att vara öppen för Gud, att vara en kanal som Gud kan handla igenom i världen. Det är dock viktigt att inte bygga för kanalens utlopp så att det blir en damm av unket, stillastående vatten. Vattnet från Gud är levande vatten och utan slut och ände, vi fylls ständigt på och vi ska då ständigt släppa ut Guds liv i världen, till våra medmänniskor.

Grattis på födelsedagen!

Idag firar många kyrkor den helige Johannes Döparens dag. Till skillnad från andra martyrer så firar man hans födelsedag, inte hans dödsdag. Nu vet man väl inte om han föddes just den tjugofjärde juni, likalitet som man vet om det nu är sex månader kvar till Jesu jordiska födelse, om aftonen den tjugofjärde december, i den heliga natten.

Idag har jag varit på utflykt till Sankt Johannes kyrka i Skellefteå (det var lite varmare än vad som antyds på bilden, temperaturen låg kring 25°C).

Landskyrkan3

Kanhända ser den lite bekant ut, kanske är det för att du varit i Tornio och tittat på kyrkor, eller så är det för att du är mer bekannt med att kalla den kort och gott ”Landskyrkan” eller möjligtvis ”Skellefteå Landsförsamlings kyrka”?

Landskyrkan är i alla fall namngiven efter den helige Johannes Döparen, mannen som vi idag kan minnas. Förelöparen till Jesus, den som skulle bereda Guds folk och världen på att nu visar sig snart världens frälsare, var redo!

Andakten på vår utflykt handlade om oss och Johannes Döparen, ”Den högstes profet” som den helige Ande säger genom hans pappa, Sackarias, då han föds:

Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet, ty du skall gå före Herren och bana väg för honom. Så skall hans folk få veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder genom vår Guds barmhärtighet och mildhet. (Lukasevangeliet 1:76-78) Bibel 2000

Pingst, så komme vår i Jesu namn

Vi befinner oss mitt emellan de söndagar som, i den svenska evangelieboken, har namnen ”Söndagen före pingst” och ”Pingstdagen”. Pingst tycks sålunda vara viktigt!

Denna helg och högtid firar vi inte bara att Gud steg ned till jorden, eller om man så vill steg in i vår tillvaro. vi firar inte bara att Jesus dog och uppstod för dina och mina synders skull, för att allt som skiljer oss från Gud ska kunna tas bort så att vi får och kan umgås med Gud på det sätt som han vill.

Nej, vi firar att Gud har stigit in i oss, i våra hjärtan, in i din och min tillvaro. För två tusen år sedan, när Anden för första gången gavs åt alla som tagit emot Gud, gick det till så här:

När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala. (Apostlagärningarna 2:1-4) Svenska Folkbibeln

Denna gång gick det dramatiskt till. På liknande sätt, med hörbara dunder och även emellanåt synliga blixtar från himlen, beskrev flera av de personer jag intervjuade under min etiopienresa väckelsens början i deras kyrka. Många kyrkor firade sin ”pingst” när Anden tydligt började verka just där.

Denna första utgjutelse skedde för två tusen år sedan, långt bort, men den sker också nu och nära: Varje gång någon kommer till tro och varje gång som någon döps i vår Herre Jesu Kristi namn (ja, eller annorlunda uttryckt: I den treenige Gudens namn), då utgjuts (eller snarare ingjuts) Anden i en människa. Genom tron griper vi tag och tar del av de löften som Gud knyter till dopet: Barnaskap hos Gud, syndernas förlåtels, att dö och uppstå med Kristus etc.

I episteltexten för söndagen före pingst läser vi lite om vad Anden gör i och med oss:

Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn. (Romarbrevet 8:16) Bibel 2000

Att vi är barn, det innebär att vi får del av fastheten, grunden och tryggheten hos Gud.

Att vi är barn det innebär att vi är lika vår Pappa, det innebär att han vill att vi ska vara lika honom. Därför har vi fått den helige Ande, som också kallas Hjälparen så att vi kan mer och mer leva vårt liv som ett vittnesbörd om Gud genom att mer och mer leva ett liv likt Guds natur, alltså i kärlek och helighet.

”Så kommer vår i Jesu namn” är hämtat från Svenska Psalmboken, nr. 198 ”Likt vårdagssol i morgonglöd gick Jesus fram ur natt och död till liv förutan like.”