• Mest lästa inlägg

  • Senaste kommentarer

    Adventstid återigen!… om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om HBT och tro
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om Yoga och annat trams – s…
    Profilbild för AnnikawollschlagerAnnikawollschlager om Uppdaterad länk i ”Svens…
    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Mikael AspelinMikael Aspelin om Utmattningssyndrom – Eft…
  • Senaste inläggen

  • Arkiv

Livet, Assange, terrordåd och Svinalängorna

Livet snurrar i en hög takt för tillfället, nästan så att det passerar förbi mer än levs för min del. Ändå kan jag inte sätta fingret på vad det är som trissar upp tempot, är det månde vanlig julstress? Kanske, men vi har gjort julklappar för en månad sedan, vi har ordnat julaftonens mat och umgänge, och också den återstående delen av helgerna fram till och med nyår. Kanske är det för fixerat? Kanske, men rätt så mycket valfrihet och framförallt gott om trevliga människor ska vi möta. Kanske är det bara en stor mängd små saker som omsluter tiden som påverkar?

Alla händelser sammantaget har gjort att de stora saker som timat ibland oss såsom arresteringen av Julian Assange, bombdådet i Stockholm (och framförallt dess fortsättning nu i julhandeln i kungliga huvudstaden) kriget i Afghanistan osv helt har fallit bort ur min verklighet, jag har nog ägnat mig lite åt navelskådning. Ända tills igår då vi  ägnade oss åt biofilmsskådande på MB i Lycksele. Vi såg Svinalängorna och fick då en påminnelse om så många andra som inte mäktar med mer än just att klara var dag och stund. 400 000 barn räknas leva direkt drabbade av missbruk och kampanjen Vit jul känns som en självklarhet att stödja. Den kunde lika gärna ha hetat ”God jul”, för det är ju det som blir resultatet för så många utan alkohol.

Mitt navelskådande var också tvunget att ta en paus under förra helgens uppmärksammande av Livets söndag, en söndag för att uppmärksamma att livet faktiskt är hotat från flera håll. I början innan födseln är det hotat, i slutet när man inte är produktiv, när man är sjuk, arbetslös, svag, då du inte producerar ekonomiskt värde, då är också ditt värde lägre (alldeles för ofta) och livet och människovärdet hotas då.

Gud blev människa

Så i kväll så fick vi så ännu lite hjälp att fästa ögonen på ”trons upphovsman och fullkomnare”, Ray of Gospel och Cyndee Peters sjöng, predikade och showade i Lycksele kyrka. Hon fick glädjen att komma in hos oss i publiken och hon betonade på många sätt det stora som vi firar i jul, att Gud blev människa för oss, för vår skull.

God kväll!

Födelsedag

Det händer fort fler saker än vad gamla inlägg handlar om. Detta skulle ha kommit upp under veckan, men det blir ett stort tack i efterhand till alla som förgyllde lördagens festligheter!

Vi har just firat Jesu dödsdag, och den natt då han blev förrådd, då han tog ett bröd tackade, bröt det och gav åt lärjungarna och sade:

Tag och ät detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta till min åminnelse.

 Och då han likaså tog kalken,tackade och gav åt lärjungarna och sade:

Drick av den alla. Denna kalk är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse. så ofta ni dricker av den,gör det till min åminnelse.

Alltså skärtorsdagen, och skärtorsdagen den 16 april 1981 då föddes jag. Det är numera snart 29 år sedan vilket jag tänkte fira.

Skärtorsdag och redan efter annandag påsk

Ska snart till flygplatsen och hämta celebert besök, först lite predikoförberedelser inför påskdagen dock. Men däremellan kommer ju skärtorsdag och långfredag och påsknatt. Tidigare predikningar (Anna-Saras och Martins)  kan avnjutas i väntan på kommande.

Eftersom det inte direkt flyter i kontakten mellan dator och blogg i Skellefteå så har nu mor och far återvänt till Vikbolandet. Tack för besöket!

Och tack alla som förgyllde min och min sambos inflyttningsfest! :-)

Jag vågade – OS och prövningar

Igår gjorde jag det, fast jag högt och tydligt vid flera tillfällen hade deklarerat att jag inte kommer att göra det. Jag skyllde på mina nerver, jag tycker inte om dramatik.

Vad jag gjorde? Jag såg på Sverige mot Vitryssland i OS-hockeyn (herrar). För den som förträngt eller inte vet något om bakgrunden till mina känslor så ges här möjligheten att fördjupa sig (Lasse Granqvist i Radiosporten).

Det var lugnt för nerverna i halva matchen, 3-0 till Tre Kronor var som balsam, men sedan började det. Alldeles för länge stod det 3-2 i sista perioden och då vågade jag knappt titta, inte förrän de sista 10-12 sekunderna blev jag lugn (efter 4-2 målet).

Vad har nu detta med prövning att göra? Söndagens tema är ju prövningens stund. Ett tillfälle, eller ett uppdrag eller något som vi står inför som kommer ifrån Gud och som styrker oss och vår relation till honom då vi går in och igenom prövningen (här någonstans är det lämpligt att släppa OS-hockeyn, den bilden har nog tjänat ut nu).

Söndagens episteltext säger så här: Salig är den som håller ut då han prövas; när han har bestått provet skall han få det eviga livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom. (Jakobsbrevet 1:12)

En fridfull helg önskar jag var och en!

Tjugondag Knut, nu är det slut

Idag är det renplockat på julsaker, förutom de där små julpynten som går att hitta av och till fram till midsommar. Vi knutade ut julen redan i måndags eftersom vi båda kunde deltaga görandet då. Så ingen julgran finns mer att beskåda, ett minne får dock komma med i detta inlägg.

Idag är det bara jag hemma, dock kommer min främsta nådegåva hem om en liten stund, så då har jag ägnat mig åt andra avslutningar: Jag har varit och tagit adjö av mitt arbetslag i Sankt Olovs församling. Sedan hade jag glädjen att få några hem på middag vilket var väldigt trevligt!

Den kommande söndagens gudstjänst är det så dags att ta adjö av församlingen, vi får lämna varandra vid livets källa (temat för söndagen). Precis som med julens slut (i kyrkan är den dock inte slut, vi firar väl framemot Kyndelsmässodagen den 7 februari) som jag vet kommer varje år (plötsligt är krubban passé, fastän påskens kors aldrig behöver tas ned och läggas undan (konstigt undrar varför?)) så är det ändå överraskande att denna tid i Sankt Olov nu är slut. På fredag ska vi ha ett avslutande samtal och så söndagens gudstjänst.

Nå, ni ska ha ett stort tack för denna tiden, och även om avslutningen inte blev vad jag trott eller hoppats så hoppas jag att den långa goda tiden ska väga upp och bevara denna tid i mitt liv i ljust minne! Tack för det som varit, nu vandrar vi vidare:

O, hur saligt att få vandra hemåt vi vår Faders hand. Snart vi slutat ökenfärden och går in i Kanaans land. Härligt sången där skall brusa, stark som dånet av en vattuflod: Äran tillhör Gud och Lammet, som oss vunnit med sitt blod.

Och så får vi sjunga tillsammans:

Här vi skiljs ifrån varandra, här är möda sorg och strid, men uti i den gyllne staden snart vi mötas får i frid. Härligt sången där skall brusa, stark som dånet av en vattuflod: Äran tillhör Gud och Lammet, som oss vunnit med sitt blod.

Väl mött på vandringen!

Profetiskt tal

Jag läser just nu en liten skrift med namnet ”flammor – profetisk tidskrift”.

Ganska intressant läsning och som vanligt i sådana här sammanhang så rör mycket Jesu återkomst och tecken på att den är nära. Intressant, tankeväckande och något som manar till eftertanke:  Hur förbereder jag mig inför Jesu återkomst? Lägger jag ned minst lika mycket energi på det som att griljera skinka, köpa julklappar etc?

Sedan är det ju som alltid, Jesus säger att vi inte kan veta stunden och att vi alltid ska vara beredda. Några Jesusord ifrån Matteusevangeliets tjugofjärde kapitel får belysa detta:

Budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma. (Matteusevangeliet 24:14)

Ty det skall bli ett lidande vars like inte har funnits från världens början till denna dag och inte heller skall finnas. (Matteusevangeliet 24:21)

Ty liksom blixten kommer från öster och lyser ända till väster, så blir det vid Människosonens återkomst. (Matteusevangeliet 24:27)

Dagen och timmen känner ingen, inte ens himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. (Matteusevangeliet 24:36)

Något inom det profetiska som kanske är ännu viktigare är inför den kommande julhelgen. IOGT-NTO har en särskild utmaning till oss alla om en vit jul och även Blå Bandet uppmanar oss till en vit jul, inte bara i trädgårdarna och på taken utan en vit jul som bor i hjärtat och i gemenskapen. En helg utan alkohol, för barnens och mänsklighetens skull.

Detta, som jag ser det, profetiska tilltal (profetia innebär ”ord ifrån Gud”, inte nödvändigtvis ett tal om framtiden) delas också av dagens Norra Västerbotten och Studio P1.

En god, vit och kärleksfull jul önskas dig och er!

Andra advent – ”Guds rike är nära”

Så är helgen här, en helg full av arbete. Dock trevligt sådant. Jag har haft förmånen att träffa en hel mängd yngre och äldre barn som visat sig från sin allra bästa sida och verkligen charmat mig. Jag har träffat dessa barn i samband med dop och i den svenskkyrkliga dopordningen så läser man ifrån Markusevangeliet:

Folk kom till honom med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem. (Markusevangeliet 10:13-16)

Detta handlar ju inte om dop, men väl om Guds rike (temat för den helg som vi nu är inne i). Inte för att jag vet exakt hur Jesus tänkte sig detta med barnen och Guds rike, jag tror till exempel inte att det handlar om ålder (då skulle det vara ganska kört för många av oss som blivit kristna efter det att vår barndom tagit slut), men kanske handlar det om förhållningssätt har det slagit mig i mitt umgänge med alla dessa härliga, roligt, spontana, nyfikna, okonstlade barn?

Om något av dem läser detta, eller kanske ännu troligare någon av era föräldrar, så ska ni veta att jag vill säga: Tack för predikan och textutläggningen!

Pingst, så komme vår i Jesu namn

Vi befinner oss mitt emellan de söndagar som, i den svenska evangelieboken, har namnen ”Söndagen före pingst” och ”Pingstdagen”. Pingst tycks sålunda vara viktigt!

Denna helg och högtid firar vi inte bara att Gud steg ned till jorden, eller om man så vill steg in i vår tillvaro. vi firar inte bara att Jesus dog och uppstod för dina och mina synders skull, för att allt som skiljer oss från Gud ska kunna tas bort så att vi får och kan umgås med Gud på det sätt som han vill.

Nej, vi firar att Gud har stigit in i oss, i våra hjärtan, in i din och min tillvaro. För två tusen år sedan, när Anden för första gången gavs åt alla som tagit emot Gud, gick det till så här:

När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala. (Apostlagärningarna 2:1-4) Svenska Folkbibeln

Denna gång gick det dramatiskt till. På liknande sätt, med hörbara dunder och även emellanåt synliga blixtar från himlen, beskrev flera av de personer jag intervjuade under min etiopienresa väckelsens början i deras kyrka. Många kyrkor firade sin ”pingst” när Anden tydligt började verka just där.

Denna första utgjutelse skedde för två tusen år sedan, långt bort, men den sker också nu och nära: Varje gång någon kommer till tro och varje gång som någon döps i vår Herre Jesu Kristi namn (ja, eller annorlunda uttryckt: I den treenige Gudens namn), då utgjuts (eller snarare ingjuts) Anden i en människa. Genom tron griper vi tag och tar del av de löften som Gud knyter till dopet: Barnaskap hos Gud, syndernas förlåtels, att dö och uppstå med Kristus etc.

I episteltexten för söndagen före pingst läser vi lite om vad Anden gör i och med oss:

Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn. (Romarbrevet 8:16) Bibel 2000

Att vi är barn, det innebär att vi får del av fastheten, grunden och tryggheten hos Gud.

Att vi är barn det innebär att vi är lika vår Pappa, det innebär att han vill att vi ska vara lika honom. Därför har vi fått den helige Ande, som också kallas Hjälparen så att vi kan mer och mer leva vårt liv som ett vittnesbörd om Gud genom att mer och mer leva ett liv likt Guds natur, alltså i kärlek och helighet.

”Så kommer vår i Jesu namn” är hämtat från Svenska Psalmboken, nr. 198 ”Likt vårdagssol i morgonglöd gick Jesus fram ur natt och död till liv förutan like.”

Ny predikan upplagd och tankar om den kommande

Den predikan som nu publiceras höll jag i Bergsbykyrkan på långfredagen, en rätt så tung och korscentrerad predikan.

Denna söndag är det åter Bergsbykyrkan som gäller, då är det ”Den gode herden” som är tema, predikan kommer utgå ifrån den gammaltestamentliga texten från Hesekiel:

Ty så säger Herren, HERREN: Jag skall själv söka upp mina får och ta mig an dem. Liksom en herde tar sig an sin hjord när han är bland sina får, när de har varit skingrade, så skall också jag ta mig an mina får och rädda dem från alla de orter dit de skingrades en mulen och mörk dag. (Hesekiel 34:11-12) Svenska Folkbibeln

En sak som slår mig är ”Liksom en herde tar sig an sin hjord” eller som det står i Bibel 2000 (som är den Bibel som är antagen av Svenska kyrkans kyrkomöte och därför är den som ska användas under gudstjänster i Svenska kyrkan): ”Som herden vårdar sig om sin hjord”.

Hur vårdar sig då herden om sin hjord, om oss? Inte jättelätt för oss moderna människor att veta på rak arm, men med lite efterforskningar har det visat sig att vi vet en hel del om en herdes liv, och dennes vårdande om sina får, under denna tid (cirka 500-talet före Kristus). Bland annat så hade herden ansvaret för fårens liv, vilket blir än mer underbart när man läser evangelietexten för denna söndag. Den påminner om vem Jesus är, vad han gjort och vad det innebär för oss:

Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd. Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. (Johannesevangeliet 10:10-11) Bibel 2000

När jag var i Bergsbyn på långfredagen så handlade predikan, som man själv kan se när man tar del av den, mycket om korset, om Jesu lidande, hur våra synder drabbar Jesus och frågan var om det fanns något evangelium i långfredagens kors. Denna söndag då det handlar om den gode herden och Jesus som leder oss, sin hjord (utspridd i olika samfund, men samlade i en kyrka, en kropp, samlade och förenade av vår Herre i Kristi egen kropp), så är evangeliet, det glada budskapet om att Jesu död och uppståndelse gäller dig och mig, varje dag alltid, lättare att upptäcka.

Det var några tankar, nu följer en länk till predikan, som också finns under ”Martins predikningar”.

Fortsättning följer för 28-åringen

På bilden är det inte ”tjugoåttaåringen” som är i bakartagen. För oss båda har dock  dagens stora projekt varit bakande inför födelsedagsfika imorgon.

Anna-Sara har gjort grunden till tårtan (och mycket annat), jag har bakat syltgrottor, en kaksort som jag länge uppskattat och nu för första gången går i närkamp med, tror att jag fick kläm på det hela efter en stund.

På bilden syns nämnda syltgrottor och Anna-Saras tillverkning av ”schackrutor”.

kakbakning-infor-19-april-2009

Då så, då var allt färdigt! Tårtan ska garneras efter kyrkan imorgon, så ett av påskens vittnen (temat för söndagen) går hem och vispar grädde och plockar på bär innan gästerna kommer (kanske är du en av dem?).

Välkomna!