Vänner, nya perspektiv, praktikant och Kristi kropp

Har tagit en liten paus ifrån sollapandet på vår stillsamma balkong, det blev så varmt att jag kände att en paus skulle sitta fint! Anna-Sara och jag har en lugn dag där nästa projekt är att göra kalops. Daniel däremot, vår vän och blivande kollega ifrån Uppsala, sliter och släpar på mitt kontor i Sankt Olovsgården.

Vi har glädjen att ha Daniel boende hos oss under några veckor, han gör praktik i Sankt Olovs-församling fram till den sjunde juni.

Det är härligt att träffa honom och våra samtal ger dessutom perspektiv på den jag blivit i min yrkesidentitet och ger insikter om skillnaden mellan studier och arbete. Helt enkelt är det som Ordspråksboekn säger:

Järn ger skärpa åt järn, människa åt människa. (Ordspråksboken 27:17) Bibel 2000

Våra samtal och att få arbeta och vila med Daniel har påmint mig i Guds rike och i den kristna församlingen behöver vi varandra.

Bön

På söndag är det bönsöndagen vilket förpliktigar till att uppmärksamma bönen. Detta gör jag gärna och gudstjänsten kommer att innehålla många olika former av bön. Att förbereda en predikan om bön känns dock svårt. Stora och viktiga, och på ett sätt självklara ämnen, är svåra att predika över tycker jag. Det finns liksom så många trådar att dra i.
I bönsöndagens evangelietext (Luk. 18:1-8) uppmanar Jesus oss att alltid be. Alltid. Det kan kännas både tungt och kravfullt, men jag tror inte att det är tanken. För fortsättningen är… och inte ge upp. Bön och hopp!

När bön ger känslan av att jag ska lyfta mig i håret, sträva mot ouppnåeliga höjder, då blir det tungt och svårt – och fel. När vi istället låter bönen landa i oss, komma nära så att vi istället kan stå stadigt med båda fötterna på jorden – då har vi hamnat rätt.

Vi byggde katedraler högt mot himlen men du gick hela tiden längre ner. (Sv. Ps. 717)

Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er. (Ef.3:17-19)

Kyrkovalet, ännu en Jesusmanifestation?

Ja, snälla, låt oss göra det kommande kyrkovalet (20.09.2009) till ytterliggare en variant av Jesusmanifestationen!

Det är du och jag som avgör hur det går för Svenska kyrkan och därmed en stor del av sveriges kristenhet. Många har åsikter om Svenska kyrkan: för liberal, för konservativ, för pengafixerad, för politiskt engagerad, för öppen, för sluten, för…

Ja, allt är hon, allt tror hon, allt hoppas hon, allt uthärdar hon, Kristi kyrka. Låt oss be att den del av den synliga (Svenska) kyrkan som sammanfaller med den osynliga kyrkan (Kristi kyrka) växer sig allt större och blir allt rikare på all slags godhet!

Om det är så att du letar alternativ och inte vet vad du ska ta dig till med din rösträtt så ska jag ge dig tre tips.

I Luleå stift finns det minst två goda kandidater (säkert många fler, men dessa två får du tips om här och nu):

I Strängnäs stift har äntligen en till oss närstående prästkollega kommit ut som förstanamn för sin nomineringsgrupp:

I övrigt så tänker jag så här i valet:

Det är viktigast med nomineringsgruppernas frihet från partipolitik på riks- och stiftsplan. På lokalplanet, i församlingen, så är det ändå främst personens Jesus-relation/-engagemang som måste vara det avgörande. Om du hör Jesu kärlek i personens ord, och om du känner Andens vind i personens gärningar, då kanske det kan vara en person att kryssa (alltså personrösta, som i riksdags och EU-parlamenstvalet).

Kryssa lugnt!

Skenhelighet – eller vad man nu ska kalla det

Prästskjortan – fylld av associationer.
Vad tänker du när du ser en person klädd i prästskjorta?

I kyrkan? Jo, det är ju helt naturligt
På sjukhuset? Har någon dött?
På bussen? Ja, det är klart… även präster måste ju åka till jobbet
På systembolaget? Jaha, är det nattvardsvin eller?
I klädbutiken? Vaddå? Har inte präster kostym helt enkelt?

Kanske tänker du något helt annat, vad vet jag. Helt klart är det så att prästklädseln drar blickarna till sig. Nu när det har blivit vår och varmt döljs inte min skjorta längre av kläder hela tiden och det är lätt att känna sig uttittad. Och jag börjar fundera över om jag borde bete mig på något speciellt sätt när jag har skjortan på och är ute och rör mig bland folk?
Egentligen en väldigt dum tanke, för jag borde väl alltid vara sig själv (eller hur? – precis som alla andra). Och det är här  jag idag upptäckte min skenhelighet! För visst är det så att jag tänker mig lite extra för när jag cyklar med prästskjortan. OCH när jag var på väg hem från jobbet (med cykel) körde jag ganska snabbt och vårdslöst just då en bil kom. Tror ni inte att jag helt automatiskt kände efter som jackan var stängt! Puh! Den var stängd!

Öster, väster, norr och söder

Vi har åkt åt alla håll och kanter i några dagar nu och det känns skönt att landa igen i Skellefteå. Det är märkligt att Skellefteå känns så mycket hemma. För mindre än ett år sedan var ”staaan” för mig bara en plats där man stannade för att äta hamburgare på MAX. Nu är det hemma!

Norrköping, Linköping, Söderköping/Stegeborg och Luleå var de platser som vi besökte under vår intensiva valborgshelg – hemma för oss på många sätt också. Och för en kristen är ju på sätt och vis allt ”hemma” där vår Herre finns.

Som det står i Svenska psalmbokens psalm 102:3

Öster, väster, norr och söder
korsets armar överskygga:
alla äro våra bröder
som på jorden bo och bygga.
Då vi bröders bördor bära,
med och för varandra lida,

är oss Kristus åter nära,
vandrar osedd vid vår sida.

Så två bilder från vår turné:

Ylva och jag fick oss lyxiga glassar i Söderköpings egen glassrestaurang

Ylva och jag fick oss lyxiga glassar i Söderköpings egen glassrestaurang

På väg till lunch i Luleå under vår sista grupphandledning som pastorsadjunkter

På väg till lunch i Luleå under vår sista grupphandledning som pastorsadjunkter

Om ”Om Jesus” och om käpphästar

Jag har just börjat läsa boken Om Jesus av Jonas Gardell. Anna-Sara har sagt att jag inte får ”käpphästa” när jag gör det. Med ”käpphästa” menas att tjata om mina favoritämnen, som är väldigt förutsägbara för min livskamrat, och att göra det i hög grad. Jag tror att när det gäller något sådant som att greja med Bibelns trovärdighet och den ”historiske Jesus” så har jag väldigt nära till käpphästningen.

Jag vet inte om käpphästnings-förbudet också gäller på bloggen? Jag tror att Anna-Sara är nöjd så länge hon slipper höra samma sak om och om igen. Problemet är ofta inte att hon inte håller med, men att hon tycker att man kan nöja sig med att orera om ett ämne lite mer kortfattat och lite mer sällan än vad jag tycker (eller gör).

Åter till boken, nu när jag kommit ut som Gardell-läsare. Jag kan också avslöja att jag läste Om Gud när den kom. Jag förväntar mig att finna ungefär samma sak nu som då: En del tänkvärda och intressanta frågor och frågeställningar, men en ganska smal forskningsfora som presenteras som om den vore all forskning som finns, eller i alla fall en väldigt stor del av huvudlinjerna, och som blandas ihop med Gardells eget tyckande och också blandas med ömsom hållningen att inget i Bibeln egentligen går att veta om det stämmer och hållningen att man kan bygga resonemang och hämta information i från bibeltexten.

Jag vet inte om jag kommer att finna detta, men efter de första kapitlena kan jag ana denna tendens, och med erfarenheterna från Om Gud så misstänker jag att det kommer att sluta så. Tyvärr.

Tyvärr av flera skäl, dels det skälet att jag gillar mycket av Gardells humor och hans sätt att presentera allvarliga saker så att skrattet fastnar i halsen och hans poäng sätter sig i hjärtat. Dels tyvärr för att fler än en recensent, och säkert läsare, utan så mycket teologikunskap verkar tro att mängden fotnoter ger trovärdighet och tyngd åt Gardells bok, men jag menar att det är fotnoternas innehåll som är relevant. Det blir ju lite intressant när inte bara Gardells berättarteknik och bokens litterära höjd bedöms, utan även Gardells kunskaper, av olika teologiska ”närapåteologianalfabet-skribenter” i recensioner  (exempel: Västerbottens-Kuriren, Norrköpings-Tidningar, Norrbottens-Kuriren).

Vad vet de om teologi? Vad vet de om Gud? Hur kan de bedöma det som de ger ett omdöme om?

Det braiga är förstås att vår Herre och frälsare blir ett ämne som kommer upp i det offentliga samtalet.

Jesusmanifestationen

Den andra maj fylldes Sveriges huvudstad av 18000 Jesushyllare! Fantastiskt!

Jag var på plats förra året, mycket gott tyckte jag. Jag känner viss saknad över att inte ha varit där i år, men jag gläds så här på distans över den stora uppslutningen av människor och all bön för Sverige som skedde!

Sveriges-Radio, DN, Dagen

Svininfluensan finns, men är det Aktuellt med fördjupning?

Igår kväll såg vi Aktuellt med fördjupning. Jag vet nu väldigt mycket mer om ett fåtal saker, som det ju blir med fördjupning på en begränsad sändningstid, inget konstigt med det. Det jag fascinerades över var dock att det jag lärde mig mest om var svininfluensan. Ganska länge trodde jag att det var en oerhört farlig sjukdom. 24-miljonersstaden Mexico City var i det närmaste öde (nu överdriver jag lite) och vi fick höra att smittskyddsinstitutet, FN:s världshälsoorganisation och svenska ambassaden i Mexico City var involverad (det är ju synd om de tusen svenskarna som bor i Mexico, tycktes ett budskap vara).

För den som minns rapporteringen från fågelinfluensan så hade de visuella inslagens dramatik minskat något jämfört med då. Den gången såg vi en röd front som vandrade uppåt från Turkiet och allt närmare Europa. Mycket hotfullt. Denna gång fick vi nöja oss med en amerikakarta med pilar som utgick från Mexiko där rapporterade fall hade påträffats, sex stycken i Sverige).

I övrigt var tonläget rätt så uppskruvat, men så plötsligt meddelade någon av olycksrapportörerna att det var omkring tusen (eller om det var femtonhundra) rapporterade fall där personer misstänktes vara smittade (viss reservation för att jag inte minns siffrorna i detta stycke helt exakt). Sedan sade man också att det var ungefär lika allvarligt som en vanlig influensa eller till och med lindrigare. Ungefär där och då tappade jag ganska mycket av mitt intresse för svininfluensan. De sex svenska fallen hade också vid sändningens slut reducerats till fem som inte var smittade och en som var osäker. Man kan nog lugnt köra ut huvudet utan risk att transformeras till en gris verkar det!?

Under Svenska kyrkans fastekampanj, vilken syftade till att samla in pengar till rent vatten till behövande i världen, så hävdades det att ”Var femtonde sekund dör ett barn av bristen på rent vatten”. Något om detta hade kanske varit mer relevant?

annons-pojken-fastekampanjen-2009-jpeg

Eller kanske något från FN:s konferens om mänskliga rättigheter i Genève, som istället för att handla om mänskliga rättigheter till stor del kom att bli en möjlighet för odemokratiska, och i stor utsträckning totalitära, stater att angripa Israel. Okej, jag vet, alla tycker inte om Israel, och inte många tror väl att det är en stat som gör allt rätt och att det är den enda rättfärdiga staten på jorden, men ändå. Dessutom så var faktiskt konferensen redan slut, så gårdagens Aktuellt kunde inte ha innehållit något därifrån.

Det är ju sant, det finns alltid en anledning att inte ta upp ämnen. Dock lämnar jag dessa exempel på sådana saker kanske kunde varit viktigare att behandla i ett Aktuellt, med fördjupning, än en sjukdom som är ofarligare än en vanlig förkylning/influensa?

Tillbaka till Uppsala, eller skönheten med Västerbottens Jerusalem

När jag satte mig i bilen igår så visade dens termometer på 17°C, i och för sig hade den stått inomhus, men klockan var åtta på morgonen och termometern höll sig till femton och sexton grader under hela färden till Bergsbykyrkan (cirka femton minuters färd).
Detta var avslutningen på en vecka som har har skapat ett stort glassbegär och en stark längtan efter grillat, det vill säga vi har haft det svettigt och härligt och mestadels soligt.
Idag var vädret som förbytt, vi kände oss förflyttade till Uppsalas kalla regnblandade vindar. Jag gjorde dessutom en favorit i repris från studietiden, att klä mig alldeles för lätt med tanken ”jag ska ju bara en liten bit”, det blev en kall promenad.

Social samvaro

I går hamnade vi helt plötsligt hemma hos Olle på chili con carne med vitlöksbröd. Mycket trevligt! Spontana saker är alltid roligt och så även att umgås med Olle. Kvällen avslutades med choklad, glass och Robinson. Här ett kort från en annan kväll. Ni ser Martin och Olov med spelkorten i högsta hugg!

spel-med-olle