Igår gick jag in på ett konditori, en händelse som inträffar allt emellanåt, denna gång fick jag frågan: ”Är du präst?”. Eftersom jag var iförd prästkrage så var inte det jakande svaret någon högoddsare, men vi kommunicerar ju ofta så (med dylika varianter av retoriska frågor). Expediten sade att hon hade hört på radion att från första november kan homosexuella gifta sig i kyrkan.
Hon sade så, ”homosexuella”, men jag antar att hon menade människor som har en sexuell läggning där man attraheras av personer av samma kön som en själv, för det är väl just människor vi pratar om? Ibland i debatten kan jag undra om våra medmänniskor ses som just människor eller om dessa människor är reducerade till enbart en politisk stridsfråga som gör att vi kan berätta för de som inte tycker som vi hur dumma de är.
Sedan frågade hon vad jag tyckte, om jag var för eller emot, eller inte tyckte något eller inte ville säga. Jag tror inte att en exegetisk utläggning var det lämpligaste utan påpekade istället det lite lustiga att vara en del av statsförvaltningen och myndighetsutövningen, som vigselförrättare, nu när kyrkan är skiljd från staten. Både hon och ytterliggare en kund höll med.
När jag så tog upp min mobiltelefon hade jag ett meddelande från en vän som hört ”något om vigsel” och undrade om präster nu var tvungna att viga.
Redan innan konditoribesöket hade jag två gånger samtalat om vad för beslut som skulle fattas idag och vad vi tänkte om det och vad Jesus skulle tyckt och en massa aspekter. När jag så kom åter till Sankt Olovsgården kom jag i samspråk med en ämbetskollega och vi började fundera på när och hur vi ska samtala om vad som sker nu, den första november är ju ganska snart.
Vart vill jag nu komma med allt detta?
Jo, att det är nu det börjar. Samtalen med varandra, och andra. Det är nu vi ska leva med allt som har sagts, allt tyckande som har offentliggjorts, och allt tyckande som inte har offentliggjorts utan som vi kommer att upptäcka i olika sammanhang.
Personligen tycker jag att det är ett märkligt beslut och det är beslutat på ett märkligt sätt och på märkliga grunder. Jag tycker inte att det är mycket i allt detta som tyder på att det är en kyrka som har fattat beslutet (倪阔乐 (en för mig okänd Niklas, dock svenskskrivande) ger en icke-teologiskadad, från ateistisk horisont, utläggning av detta samt också en intressant kommentar om kyrkomötets beslut). Många aspekter som skulle kunna vara relevanta i andra sammanhang har fått gå före den stora frågan, hur relaterar Gud till allt detta: W.D.J.S?
Men oavsett vad jag tycker så är inte Kristi kyrka en gemenskap kring knäppa beslut, och inte kring visa beslut heller för den delen, utan Kristi kyrka (sorgligt splittrad i olika samfund här på jorden) är en gemenskap kring Jesus (till och med en gemenskap i Jesus) och det ger oss klara riktlinjer för det sp nu kommer. Vi får be vår Herre om hjälp att gå i hans fotspår i våra relationer:
Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra. (Johannesevangeliet 15:17)
Det är inte bara viktigt för de inbördes relationerna i kyrkan, utan också för missionen:
Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall ni också älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek. (Johannesevangeliet 13:34-35)
Filed under: kristen tro, kyrkligt | Tagged: kristen tro, kyrkligt | Leave a comment »
Livet Gud och allting 