Igår högtidlighölls minnet av Olof Palme eftersom det var 25 år sedan som han sköts till döds. Många har pratat med varandra eller läst/hört ”Vad gjorde du?”/”Vad gjorde du när du fick veta att Olof Palme var skjuten?”
Själv satt jag vid frukostbordet morgonen efter och skulle tillsammans med resten av familjen (och kanske moster och kusin också?) lyssna på ”Ring så spelar vi”, men istället var det sorgemusik på radion. Jag minns dock själva Olof Palme rätt vagt, en femåring är väl inte överdrivet insatt eller intresserad av politik, annars har ju också det varit en populär fråga i sammanhanget: ”Vad betydde/betyder Olof Palme som politiker?”
Igår samtalade jag dock inte främst om Olof Palme utan om Jesus, och hur vi bör/kan/ska leva trovärdigt i vår kallelse att följa honom. Frågorna är lite lika: ”Vad gjorde du?”/”Hur var det när du mötte Jesus första gången?” och ”Vad betyder han idag?” Vi pratade utifrån Markusevangeliet och stycket om nytt vin i nya säckar, Markusevangeliet 2:18-22
Johannes lärjungar och fariseerna fastade. Då kom några och frågade honom: ”Varför fastar Johannes lärjungar och fariseernas, men inte dina lärjungar?” Jesus svarade: ”Inte kan väl bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är hos dem. Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta. Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den dagen är inne kommer de att fasta. Ingen syr fast en bit okrympt tyg på ett gammalt plagg. Då sliter ju det nya tyget med sig av det gamla och det blir en värre reva. Ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för då spränger vinet säckarna, och både vinet och säckarna förstörs. Nej, nytt vin slår man i nya säckar.” (Markusevangeliet 2:18-22)
I sammanhanget pratade vi om svårigheten att se att Jesus rör sig, eller annorlunda uttryckt att det gäller att vara uppmärksam just på Jesus och vad han vill, inte hur formen ser ut nu och att den alltid ska se likadan ut, viktigt, men svårt. Att se till att när Jesus kallar då skaffa sig nya säckar så att han kan fylla på med nytt vin/mer liv/möjlighet att leva i sin kallelse att sprida evangeliet på det sätt som Gud vill.
Vi pratade också om två böcker i ämnet: Carl-Henric Jaktlunds ”Jesus gick vidare, men kyrkan står kvar” och Adrian Plass ”Oväntat besök”, förutom bön och efterföljelse så rekommenderas dessa!
Förövrigt kan denna artikel från Newsmill vara av intresse, både vad gäller hur vi förhåller oss till diktaturer och till demokratier: ”När ska Sverige sluta gulla med diktaturer?”
Filed under: kristen tro, politik | Leave a comment »
Livet Gud och allting 