En del tror att inlandet är dött och att allt är mörkt och utan hopp. Andra arbetar på att föra ljuset in i världen, oavsett var det är mörkt. Det sistnämnda är ju verkligen kyrkans uppgift!
Rapporterna från Kristineberg har varit mörka och dystra, allt läggs ned, nu också kyrkan. Till exempel P4 Västerbotten.
En dag som denna då det regnat i Lycksele likt när Noa byggt klart sin ark kanske man skulle kunna dela just en text ifrån detta, kanske något om hur mycket regn det kan komma?
Johannes råkade idag ut för en skada så att blodvite uppstod och jag fick då begagna ett plåster med Jesusmotiv som han fick på en gudstjänst för ett tag sedan och en tröstis som han fick på sin mors födelsedag (så att han inte skulle bli avundsjuk tror jag orsaken var att han fick present i samband med detta).
När Johannes fick plåstret så var det i samband med ”barnens minuter” i gudstjänsten, jag minns nu inte allt som M. sade om detta med plåstret, men jag kom att tänka på vad som sägs om Jesus av Jesaja, för att beskriva vad som ger oss frihet, friheten i Kristus. Frihet från synd och ondska, frihet till kärlek och ett liv tillsammans med Gud.
Texten är om den lidande tjänaren:
Han var genomborrad för våra överträdelser skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. (Jesaja 53:5)
Putte Walldén har nu gjort premiär i som blåbärsplockare. Inte helt enkelt att ha med sig en 15 månaders och samtidigt få ihop några bär, men med rätt sorts eget blåbärsris i närheten och visuell kontakt med plockande förälder gick det bra. Vi återkommer med eventuell snöskottning, lövräfsande (egen räfsa har han, men vi får se hur det är med viljan och förmågan) med mera, gräsklippningen är roligast med någon i handen, så det är svårt att göra samtidigt (hans plastklippare gör nämligen inte gräset särskilt mycket kortare.
Tre veckor har gått sedan jag slutade vara föräldraledig! Det var inte utan ett visst vemod som jag åkte till jobbet första dagen. Det kändes tomt och konstigt att inte få vela dagarna med vår fina son. Men samtidigt känns det spännande och utmanande att få komma igång och arbeta igen. Det är verkligen en förmån att ha ett arbete att gå till.
Här kan ni i alla fall se ett av den gångna veckans arbetsuppgifter, en ny predikan på temat ”nådens gåvor”! Länken går till sidan med mina predikningar, ni hittar min nya predikan längst ner.
Den gångna helgen har vi kommit ihåg vad som skedde på Utöya för ett år sedan. Vi har blivit påminda om vad vi själva gjorde och hur vi reagerade. Själv hade jag lite överraskande blivit vikarie för en kollega som blivit sjuk, dagen då själva attentatet i Oslo och på Utöya skedde hade vi besök av kära vänner och jag skulle ha en trevlig dag i en by utanför Lycksele, Vinliden. Dagen blev inte som vi tänkt, nog inte som någon tänkt. Sakta gick det upp för oss vad som hänt och höll på att hända. Söndagen hade jag, återigen som vikarie, och en kollega sedvanlig drive-in gudstjänst på Gammplatsen i Lycksele. Annorlunda och sorgligt.
Imorgon och de flesta andra dagar kommer vi inte att bli påminda om andra inbrott som ondskan gör i vår värld, en värld full av hemskheter, i behov av omvändelse och Guds nåd och kärlek.*
Den kväll då Anna Lindh mördades firade vi en vanlig veckomässa i Uppsala, jag minns att en del av de som medverkade inte ville sjunga som man brukar varje mässa: ”Helig, helig, helig…hela jorden är full av din härlighet.” Detta eftersom det inte tycktes så den kväll då hon mördades, det kändes heller inte så dagen efter attentaten i Norge.
Och ändå, det är bara hos Gud vi som mänsklighet har vårt hopp. Den ondska som vi gör mot varandra, den död vi sprider omkring oss, den kan bara sonas och ge oss försoning med varandra och en framtid tillsammans genom den död som Jesus dog på korset för din och min ondska, din och min synd. För att skänka världen frid och frihet finns ingen annan än Gud, jag vill göra som Simon Ådal uppmanar: ”Jag tänker be för Sverige” och resten av världen förstås!
Under parollen ”Från bloggrollen” uppmärksammas emellanåt några av våra vänner och släktingar i just bloggrollen, här svärfar Stefan Tornberg och en het fråga i dessa tider, i alla fall i norrlands inland: Sjukvården
Livet Gud och allting 