Putte Walldén har nu gjort premiär i som blåbärsplockare. Inte helt enkelt att ha med sig en 15 månaders och samtidigt få ihop några bär, men med rätt sorts eget blåbärsris i närheten och visuell kontakt med plockande förälder gick det bra. Vi återkommer med eventuell snöskottning, lövräfsande (egen räfsa har han, men vi får se hur det är med viljan och förmågan) med mera, gräsklippningen är roligast med någon i handen, så det är svårt att göra samtidigt (hans plastklippare gör nämligen inte gräset särskilt mycket kortare.
Tre veckor har gått sedan jag slutade vara föräldraledig! Det var inte utan ett visst vemod som jag åkte till jobbet första dagen. Det kändes tomt och konstigt att inte få vela dagarna med vår fina son. Men samtidigt känns det spännande och utmanande att få komma igång och arbeta igen. Det är verkligen en förmån att ha ett arbete att gå till.
Här kan ni i alla fall se ett av den gångna veckans arbetsuppgifter, en ny predikan på temat ”nådens gåvor”! Länken går till sidan med mina predikningar, ni hittar min nya predikan längst ner.
Den gångna helgen har vi kommit ihåg vad som skedde på Utöya för ett år sedan. Vi har blivit påminda om vad vi själva gjorde och hur vi reagerade. Själv hade jag lite överraskande blivit vikarie för en kollega som blivit sjuk, dagen då själva attentatet i Oslo och på Utöya skedde hade vi besök av kära vänner och jag skulle ha en trevlig dag i en by utanför Lycksele, Vinliden. Dagen blev inte som vi tänkt, nog inte som någon tänkt. Sakta gick det upp för oss vad som hänt och höll på att hända. Söndagen hade jag, återigen som vikarie, och en kollega sedvanlig drive-in gudstjänst på Gammplatsen i Lycksele. Annorlunda och sorgligt.
Imorgon och de flesta andra dagar kommer vi inte att bli påminda om andra inbrott som ondskan gör i vår värld, en värld full av hemskheter, i behov av omvändelse och Guds nåd och kärlek.*
Den kväll då Anna Lindh mördades firade vi en vanlig veckomässa i Uppsala, jag minns att en del av de som medverkade inte ville sjunga som man brukar varje mässa: ”Helig, helig, helig…hela jorden är full av din härlighet.” Detta eftersom det inte tycktes så den kväll då hon mördades, det kändes heller inte så dagen efter attentaten i Norge.
Och ändå, det är bara hos Gud vi som mänsklighet har vårt hopp. Den ondska som vi gör mot varandra, den död vi sprider omkring oss, den kan bara sonas och ge oss försoning med varandra och en framtid tillsammans genom den död som Jesus dog på korset för din och min ondska, din och min synd. För att skänka världen frid och frihet finns ingen annan än Gud, jag vill göra som Simon Ådal uppmanar: ”Jag tänker be för Sverige” och resten av världen förstås!
Under parollen ”Från bloggrollen” uppmärksammas emellanåt några av våra vänner och släktingar i just bloggrollen, här svärfar Stefan Tornberg och en het fråga i dessa tider, i alla fall i norrlands inland: Sjukvården
Det har nyss varit nationaldag, en numera röd dag på bekostnad av annandag pingst.
Det har nyss varit skolavslutningar, numera en ganska krampaktig sak på allt för många håll i Sverige och till och med en angelägenhet för Aktuellt.
Det är också idag söndag, en ännu så länge röd dag i våra almanackor, dock kanske inte längre till minne av vår frälsares uppståndelse i det allmänna medvetandet. De två förstnämnda verkar kunna ge upphov till skräck, fascination, ilska och glädje och allt däremellan och jag har funnit tre intressanta infall på ämnena som på något sätt ha att göra med beröringsskräck, beröringsskräck med kristen tro och beröringsskräck med Sverige.
Livet Gud och allting 