Livet Gud och allting

Idag tittade vi på de lite mer fördjupande nyheterna i Aktuellt. Särskilt två nyheter diskuterades: Rättegången mot/om/kring Pirate Bay och Konstfacks-studenten som sprayade ned en tunnelbanevagn.

Jag facinerades av dessa nyheter och funderade i den förstnämnda över att det nästan blivit som en slags folk-/massrörelse för Pirate Bay-skaparna. Förr protesterade man mot kärnkraft, för miljön eller eldade upp Scan-bilar för djurens skull. Hur ska man sammanfatta detta med Pirate Bay för sina barnbarn en dag?

Jo du förstår lilla Emma, när farfar var liten så kämpade han för att få gratis tillgång till musik, filmer och annan kultur som andra kämpat för att producera.

Oj, farfar, du är en riktig hjälte!

Fast med tanke på vad resultatet blev av alla ansträngningar kring kärnkraften, istället för ett nästan ”nej” och beslut om avveckling så blev det o0kej med utbyggnad året innan kärnkraften skulle vara avvecklad. Detta gör ju att jag kan förstå att resignation och uppgivenhet och behovet av att slå ihjäl tid på annat sätt uppkommer, men lite konstigt känns det. Jag skulle vilja dela med mig av två tips för den som känner engagemangslust: ECPAT, Amnesty

Dessutom finns ju alltid din lokala församling.

Kring Konstfack har det ju stormat lite på sistone, men detta med tunnelbanevagnen var tydligen ett tag sedan. Hur som haver så skulle konst provocera enligt både kulturministern och Ernst Billgren och Lars Vilks. Men är det verkligen konstens uppgift? Lite mer krav har jag nog än så, något måste det väl tillföra samhället/mig/världen?

När vi bodde i Uppsala så var det två tjejer som badade top-less på Centralbadet, vilket väckte uppmärksamhet. De ville uppmärksamma att de tyckte det var diskriminerande att endast män fick bada utan kläder på överkroppen. Skillnaden är inte så stor jämfört med en rondellhund eller att spreja i en tunnelbanevagn, men att det var ett debattinlägg att simma utan topp det köper jag, men inte att det är konst (vilket de två inte hävdade heller).

Nu är det sovdags. Jag ska nog drömma om något annat, Guds rike eller så hoppas jag!

Filed under: samhälle | Leave a comment »

Kristdemokraterna är ett parti som har potential att ligga nära till hands för mig när det är röstningsdags, men ibland blir jag besviken. Jag nås av beskedet att också kristdemokraterna ställer sig i lovsångskören kring kärnkraften (om än inte med hull och hår, Göran Hägglund säger att han personligen hade velat att det var ett annat läge än det som nu är).

Jag förstår att man, om vi ska kunna fortsätta leva över jordens resurser måste förse oss konsumenter och industrin med ständigt mera ström och energi, men jag förstår inte att det ska vara rätt att göra det.

Göran Hägglund talar om en ”salomonisk lösning”*, men kung Salomo, känd för sin visdom (förvisso också känd för byggandet av Jerusalems tempel, sin rikedom och sina många hustrur, samt avgudadyrkan och annat mindre smickrande), kanske hade gjort en annan bedömning. I alla fall gör jag det.

Kärnkraft är för mig inte salomonisk utan snarare draksådd. Vad kan det ligga för visdom i att stirra sig så blind på koldioxidhot att man gömmer att klimat och miljö och jordens framtid är en lite mer komplex fråga än så? Är det ett gott sätt att lämna över skapelsen till nästa generation (vilket väl i första ledet är  jag, och i andra barnen som nu leker obekymrat på någon lekplats): ”Varsågoda, detta ämnet kommer att vara livsfarligt för er och för andra delar av skapelsen tills långt efter Kristi återkomst, men vi orkade inte med att göra något på riktigt trots att vi nu vet om vilka stora utmaningar vi som världsbefolkning står inför (till skillnad från på 1980-talet då vi inte visste lika mycket om klimathotet, på 80-talet var vi också emot kärnkraften (då var det ju mindre än ett år sedan som reaktorhaveriet i Harrisburg, Pennsylvania, inträffade, nu har vi glömt det eftersom det inte är lika otäckt längre (vi orkar inte bli påminda om attt det alldeles nyligen inträffade incidenter i våra svenska kärnkraftverk))”.

Kanske säger inte Göran Hägglund på sättet angivet ovan, men att det skulle vara vist att behålla kärnkraften, det kan jag aldrig tro. Bekvämt kanske, men vist? Man kan också undra över vilka utsläpp som det finns kring brytning och anrikning av Uran?

Nej, bespara oss detta och se istället levnadsstandardönskemålet från oss i väst och industrins önskan om mer energi som stora och effektiva incitament till att lösningar av annat slag kommer att presenteras. En kombination av överlevnadsinstinkt och vinstintresse brukar kunna försätta de största berg.

Nu är det väl dags att gå och hämta morgontidnignen för att se om alliansregeringen har kommit på något mer rörande kärnkraft, det kan vara så enligt gårdagens nyhetssändningar. Hå, hå, jaja.

* Tack Olle för facktagranskningen (dvs. koll på stavningen av ”salomonisk”)!

Filed under: samhälle | Leave a comment »