• Mest lästa inlägg

  • Senaste kommentarer

    Adventstid återigen!… om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om HBT och tro
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om Yoga och annat trams – s…
    Profilbild för AnnikawollschlagerAnnikawollschlager om Uppdaterad länk i ”Svens…
    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Mikael AspelinMikael Aspelin om Utmattningssyndrom – Eft…
  • Senaste inläggen

  • Arkiv

En ovanlig söndag

Vi går mot sjätte söndagen efter trettondagen, en lite ovanlig gynnare som inte inträffar särskilt ofta. Temat är ”Gud verkar nu” och det kan väl få vara vår bön att Gud ska göra.

Vi går också mot en ovanlig söndag så tillvida att det är en söndag, den första på mycket länge, som inte Hosni Mubarak leder Egypten. Nu går Egypten (under militärens förhoppningsvis temporära ledning) och stora delar av arabvärlden kanske mot en ny tid, eller så blir det en likadan tid, men med andra namn, eller så blir det en än sämre tid, vi vet inte, men vi vet att ”Gud verkar nu” och att vi får be den allsmäktige gripa in även här.

Avslutar med den kollektbön/dagens bön som återfinns i vår evangliebok:

Helige Gud, som alltjämt skapar och ger liv, lär oss att med iver söka din frälsning och i allt ära dig. I Jesu namn. Amen

 

 

Dominoeffekt över hela arabvärlden

The Domino effect: Pan-Arab unrest – Features – Al Jazeera English.

Tänk om det är så att vi nu får vittna om något stort? Rent av större än vem som vann Fångarna på fortet! I länken visas olika händelser från den arabiska världen, tänk om frihetens vindar kan få rum på nya platser!?

Vårt hopp, en liten helgsmålsbetraktelse?

För tillfället sker kanske stora och omvälvande saker, eller också så är det samma visa som vanligt, nyhetsrapportering tycks i alla fall innehålla ett visst mått av hopp tycker jag.

Det första är att det kanske finns något hopp om vett och sans i vårt kära lands migrationspolitik. Hoppet kanske består i bön, Wikileaks och träaktig mediehantering av deporta… (förlåt) migrationsminister Billström och utrikesminister Bildt? Utan bön sker väl inte mycket, därnäst verkar de uppgifter som framkommit ifrån den upphaussade sajten Wikileaks ha gjort (sanna eller ej) att även så pass religionsblinda publikationer (förlåt, lite elakt, men ibland är det fascinerande med många journalisters oförmåga att se på religion på ett kunnigt sätt) som Aftonbladet och DN menar att just kristna irakier borde få någon slags gehör för sin skräck inför återvändande till Irak (detta skedde i söndagens Agenda).

Alltså, inget direkt hoppfullt har väl hänt än och många funderar väl hur orden växlades den där gången (och andra gånger som vi inget vet om), men kanske kommer nu Irak, flyktingar och särskilt, kristna flyktingar upp på agendan? Fast att få till ett samtal om Irak och avvisningarna till en rätt  säker död verkar vara svåra att få till stånd (Billström och Bildt ville inte svara på några frågor på kallelse i alla fall och många är nu upprörda och frågande)? I mina ljusaste stunder hoppas jag det spiller över på övrig migrationspolitik, och fick man sedan drömma fritt så skulle en vettig migrationspolitik med rimliga skyddsskäl och rimlig bevisbörda för att erhålla asyl sedan kombineras med ett vettigt sätt att komma in i samhället, men där är det väl än mer bön som ska till?

Är världen, likt vi i Luleå skärgård, på rätt spår?

Nå, två andra nyheter som man kan fundera över är, först: Allt detta om Tunisien och om det håller på att hända något som liknar Berlinmurens fall, eller om det kommer surt efter i landet och i andra delar av arabvärlden? Egyptier tycktes i alla fall hoppas på det första och många är nog positiva eller hoppfulla eller beslutsamma och arga, fast president/envåldshärskare Mubarak tycks hård och orolig.

Israel och Palestina, återigen är det bara Wikileaks att luta sig mot, men lite spännande att det tycks finnas visst intresse för samarbete (dock dolt för oss i väst trots att vi alltid vet bäst i denna fråga).

Detta disparata inlägg avslutar dock i den som är Alpha och Omega, början och slutet, i den som vi lever, rör oss och är till i, i den som är vårt enda hopp och som har det eviga livets ord och genom vilken alla människor kallas att komma till Gud, nämligen Jesus Kristus. I helgen (vilken av tradition börjar klockan 18 på lördagskvällen, då det är helgsmål vilket på många håll firas som en enkel gudstjänst och på än fler håll uppmärksammas genom att kyrkklockorna ringer) är temat ”Jesus är vårt hopp”

100 dagar och asylpolitik

SVT är just programmet om Sverigedemokraternas första 100 dagar i Riksdagen, och deras roll och inflytande, avslutat. Kanske hade det varit roligt och bra att se, men orken fanns inte. Lite tyckanden kommer istället nu när orken infunnit sig igen. Det första och största tyckandet är att det är lätt hänt att man som ansvarig politiker, och kanske också som medborgare, gör det lite för enkelt: Sverigedemokraterna är de onda och vi de goda, men är det verkligen så enkelt?

Vi kan se på rapportering och våra tankar om vad som händer och vem som gör vad och varför, ett intressant exempel är hämtat ifrån Västerbottens Folkblad (bra skrivet, dock tycker jag att det verkar som att islam inte är den bästa grogrunden i sig för människovärde och demokrati, men kanske kan de kombineras).

Vi kan också se på hanteringen av våra kristna bröder och systrar, eller om man inte är kristen så på våra bröder och systrar som är förföljda. Migrationsminister Tobias Billström slår lite för ofta liksom knut på sig själv för att slippa att använda de verktyg han har för att vi i Sverige ska kunna vara så humana som vi kan mot de i dessa dagar så hårt trängda irakier som är i Sverige, exempel ifrån Världen Idag.

Dessutom har vi väl inte lyckats så särskilt bra med att ge människor möjlighet att rota sig i Sverige, förutom de som kom under de stora arbetskraftsinvandringarna. Det är inte lätt att lyckas få försöka klara sig och få använda sin utbildning och sin energi och sin framåtanda, det tycks vara lättare att fastna i ett lite för passiviserande system. Detta leder förstås inte till något gott för vårt samhälle eller för enskilda individer utan leder väl främst till att en brun nyans lägger sig över debatten?!

Bön och fasta för detta kanske vore den bästa vägen, och så det gamla klassiska ”ora et labora”, att som kristna ”be och arbete” för Guds rikes utbredning även i dessa frågor!

Den som har sett mig har sett Fadern

Jesus pekade inte på sig själv utan på sin Far och på det faktum att Gud också vill vara vår, din och min, Far. Fantastiskt! Jesus sade också att han hade kommit för att tjäna och ge sig själv till lösen. Han sade också att vi skulle följa honom.

Ibland möter man människor som tjänar och ibland kan man fyllas av hopp, så i dag rekommenderar jag ett besök i Etiopiens huvudstad, Addis Abeba, och de engagerade medarbetarna på Win Souls for God, Josse och Erika. Läs, stöd, be är väl vad man kan säga!

Skavlan, julmarknad och frälsningsarmén

Var idag på julmarknad på Gammplatsen i Lycksele, en trevlig och kall (om än lite mildare än de utlovade 21 minusgraderna) tillställning med mycket mys och kvalité och en trevlig samling av UF-företag.

Marschallhållare i trä

Vi såg då några dockor gjorda av Elisabet Bildström (kantor i Björksele/Kristineberg). Däribland några frälsningsarmésoldater (Sveriges första föreställde de) och kom då att tänka på en man som medverkade i det ganska oförargeligt trevliga SkavlanSVT, mannen heter Raine Gustafsson och har varit hemlös i 20 år, om jag förstod det hela rätt, och har just släppt en bok med sina krönikor ur Situation Sthlm.

Raine Gustafsson pratade då om välgörenhet som bara sträcker sig över jul, han nämnde till exempel Frälsningsarmén och framhöll nästan dem som ett dåligt exempel, jag tror inte att de gör ett dåligt arbete så på den punkten är jag lite tvekande, men hans poäng om att hjälpa på riktigt och kontinuerligt den tog tag i mig. Ack så viktigt, och så svårt.

Han hade nu fått en lägenhet och ber om välsignelse och frid och frihet för dig!

Trogna tjänare i Herrens örtagård, trots allt det mest rättvisande epitetet tycker jag

Är det rättvist?

Det är onsdag kväll, den 13 oktober. Jag har spelat volleyboll. När jag trött och glad kommer ut till min cykel så faller snö i stora blöta flingor sakta mot marken.

Är det rättvist? Jag som har flyttat till inlandet och allt, borde inte det premieras?

Min mobil funkade inte som den skulle, är det rättvist? Ny mobil har jag dock nu fått via jobbet, och också köpt mig en, men vad har jag då ställt till med? Läs tankar ifrån Svenska kyrkan: Etik kostar mer än en krona och Schystare och grönare mobil och Högt pris för billig mobil.

W.W.J.D? – undrar jag?

Och vad ska jag göra?

Påven Benedikt XVI

I väntan på att den vid tillfället inspelade filmen släpps till allmän beskådan så kommer här lite bilder på Petri efterföljare: Hans helighet Benedikt XVI

Väntan

Mycken väntan

Förväntansfull väntan

Allvarlig väntan

Nåja, lite svårt att vara så gravallvarlig är det allt

Vackert var det i St. James's Park var det, goda vinägerchips hade de också (jag blev dock rätt ensam om den påsen av någon anledning...?

Kommer han? Ser du nå't? Är det han?

Och så kom han...nej vänta, det var inte han

Så väntan igen...

Så äntligen kom the Popemobile! Hoppas nu bara att hr f.d Ratzinger sitter i akvariet!?

Och det gjorde han!

Snabbt var det över och dags att se sig om efter lite mat ifrån det förlovade landet!

Jag säger som telefonrösten: ”Tack för att du väntar!”

Nu till det alla undrat?! Hur får man veta mer om påvebilen? Jo här, och här om de som varit av märket Mercedes-Benz, och här är de bästa av Papamobilerna.

Valet 2010. Vem vann?

Vi har varit på personalresa till London från i tisdags till i måndags morse. Vi har bott på Svenska sjömanskyrkan, vilket låter mindre osedligt på svenska än på engelska (det var svårt att komma på ett bättre ord när vi skulle berätta för olika personer var vi bodde), och några av oss på Finska sjömanskyrkan.

Efter några timmars försening är vi äntligen utanför Svenska sjömanskyrkan

Vi som bodde på den svenska var nog allmänt överhövan nöjda. Trevliga människor som mötte oss, god frukost och bra rum! Den finska gav tyvärr upphov till mindre jubel.

Det är ett politiskt intresserat och medvetet arbetslag som vi är i och följaktligen så var vi mycket nyfikna när klockan hade passerat 8 på kvällen. Hur har det gått? Kom NSDA… förlåt Sverigedemokraterna in i riksdagen? Vilket block blev störst? Fick detta block i så fall egen majoritet? Vem vann egentligen? Kunde man gjort annorlunda för att minska inflytandet från Sverigedemokraterna? Många av frågorna fick ju sina svar, men den viktigaste frågan: Vem vann? är väl fortfarande obesvarad (Wetterstrand/Eriksson, Reinfeldt, Sahlin). Ett stort arbete ligger framför politiker och oss andra att visa på det gudagivna människovärde som vi alla har, nu tänker jag inte bara på vad Jimmie Åkessons parti vill utan att det gäller i alla våra relationer och i våra prioriteringar varje dag och stund.

Vi har en stor uppgift att be för de som styr i politiken och i ekonomin och på andra sätt.

Pridefestivalen och kristdemokraterna och Svenska kyrkan

Det kan sägas direkt att jag tror att det på Stockholms Pridefestival finns mycket som stärker människor, jag tror att den är bra för många. Det kan också sägas direkt att jag jag tror att det finns mycket av livets avigsidor som kommer till uttryck där. Men inget av detta är det tänkt att handla om, utan om kyrkan. Att vara i världen men inte av världen. Svårt men nödvändigt.

Kristdemokraterna har fått mycket kritik för att de inte är på Stockholm Pride, säkert har Svenska kyrkan fått beröm för att man är representerad. Det är både domprost och biskop ifrån Stockholm närvarande, man ordnar seminarier och mässa och annat. Jag tycker ofta att det är gott när kyrkorna i Sverige är närvarande där människor är, Jesus var också där. När vi lever våra liv då är det viktigt att följa Jesus, och han gick ut och mötte människor, handlade kärleksfullt genom helande, närvaro, tröst, demonutrivning, profetior etc, men däremot så var han inte okritisk till de sammanhang han var i. Var något fel så sade han det:

Inte heller jag dömer dig. Gå nu och synda inte mer (Johannesevangeliet 8:11)

Det fick kvinnan som ertappats med äktenskapsbrott höra (mannen som inte nämns i texten hoppas jag får en uppsträckning på domens dag, Gud är ju trots allt rättvis).

Nå det jag eftersträvar är varken att döma kristdemokraterna för att de inte är officiellt representerade, eller döma Svenska kyrkans organisation för att de är närvarande, utan jag vill snarare problematisera prioriteringarna hos våra biskopar och vår centrala ledning.

Den 22 maj så var det Jesusmanifestationen i Stockholm (alltså samma stad där nu Stockholm Pride är), även om det är viktigt att vara närvarande i andra sammanhang än rent kyrkliga så är en ekumenisk satsning av detta slaget något som Sveriges största kyrka och världens största lutherska kyrka borde omfatta med öppna armar. Istället nöjer man sig med att inte vara delaktig överhuvudtaget ifrån ledningshåll.

Det är något att undra över. Man kan knappast säga att man inte fått förfrågan eller att man inte känner till arrangemanget, det har trots allt pågått några år.

Nå, ändå vill jag uppmana oss alla, kritiska som okritiska, att be för och be om välsignelse över Svenska kyrkans ledning, över ärkebiskop Anders Wejryd, över kristdemokratiska partiet och över Stockholm Pridefestival.

Ett lättare bibelstudium över Matteusevangeliet 5:17-20 samt 5:43-48 kan med fördel göras!