• Mest lästa inlägg

  • Senaste kommentarer

    Adventstid återigen!… om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om HBT och tro
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om Yoga och annat trams – s…
    Profilbild för AnnikawollschlagerAnnikawollschlager om Uppdaterad länk i ”Svens…
    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Mikael AspelinMikael Aspelin om Utmattningssyndrom – Eft…
  • Senaste inläggen

  • Arkiv

Ljuset har återvänt!

Efter ett ofrivilligt bortavarande ifrån den världsvida webben så är vi nu åter, tack vare min intelligenta svåger (tillika Anna-Saras broder). En ”hard reset” (alltså ut med stickproppen ur väggen, vänta och så sätt tillbaka den igen) så funkar allt*, oförklarligt som allt för ofta i det nya, moderna felfria tekniksamhället. Tack så mycket!

Ljuset kommer åter? Bild ifrån personalresan till London, någon form av marsch för eller emot Nordirlands självständighet (antagligen mot).

Noterar att sedan valet så har inte mycket hänt, förutom att det är marknad i Lycksele och att några skribenter nu äntligen har noterat att ondskan varken fanns personifie

rad i herr Adolf eller i Jimmie Åkesson. I stället är det väl så att vi alla har mycket att sträva mot om vi ska kunna mota ondskan ur världen och att vi alla ytterst har att lita på förlåtelsen för vår ondska, våra synder, genom att Jesus har tagit konsekvensen av densamma på sig i sin död på korset och gjort det möjligt att bli fri genom sin uppståndelse:

Jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag. (Romarbrevet 7:15)**

Detta innebär ju förstås inte att jag tror på så mycket gott ur den uppkomna situationen, men trots allt är ju 5,7% inte 57% eller ännu mer så att fortsätta kämpa för ett godare Sverige än vad som varit och en bättre migrationspolitik än förut är fortfarande kamper som måste kämpas och vinnas!

Söndagens predikan i Lycksele kyrka innehöll några visdomsord om radikalitet som gick ut på att om vi tyckte predikan var radikal så var den ändå mindre radikal än vad Jesus och bibeltexterna var, något som bör stämma till eftertanke då vi talar om relationer (som i fallet om ett bättre Sverige och en humanare migrationspolitik). Jesus levde gott och han kallar oss att ta emot Guds kärlek så att vi kan ge den vidare.

Några kommentarer:

Kyrkorna i Sveriges Kristna Råd har sammanställt en rapport om det svenska asylsystemet.

* Givetvis var det inte datorn det var fel på, fattas bara, utan själva fördelaren av det trådlösa närverket.

** Läs gärna sammanhanget i Romarbrevet 7:14-25

Valet 2010. Vem vann?

Vi har varit på personalresa till London från i tisdags till i måndags morse. Vi har bott på Svenska sjömanskyrkan, vilket låter mindre osedligt på svenska än på engelska (det var svårt att komma på ett bättre ord när vi skulle berätta för olika personer var vi bodde), och några av oss på Finska sjömanskyrkan.

Efter några timmars försening är vi äntligen utanför Svenska sjömanskyrkan

Vi som bodde på den svenska var nog allmänt överhövan nöjda. Trevliga människor som mötte oss, god frukost och bra rum! Den finska gav tyvärr upphov till mindre jubel.

Det är ett politiskt intresserat och medvetet arbetslag som vi är i och följaktligen så var vi mycket nyfikna när klockan hade passerat 8 på kvällen. Hur har det gått? Kom NSDA… förlåt Sverigedemokraterna in i riksdagen? Vilket block blev störst? Fick detta block i så fall egen majoritet? Vem vann egentligen? Kunde man gjort annorlunda för att minska inflytandet från Sverigedemokraterna? Många av frågorna fick ju sina svar, men den viktigaste frågan: Vem vann? är väl fortfarande obesvarad (Wetterstrand/Eriksson, Reinfeldt, Sahlin). Ett stort arbete ligger framför politiker och oss andra att visa på det gudagivna människovärde som vi alla har, nu tänker jag inte bara på vad Jimmie Åkessons parti vill utan att det gäller i alla våra relationer och i våra prioriteringar varje dag och stund.

Vi har en stor uppgift att be för de som styr i politiken och i ekonomin och på andra sätt.

Valet 2010

Är det ett ödesval vi står inför? Vet ej, men ett inte helt enkelt val tror jag att man kan säga att jag tycker att det är. I min värld så är det ovanligt mycket gott som förenas med mindre bra när det blev två så tydliga sidor.

Miljön finns på vänstersidan, omtanken om familjen på högersidan, arbeten för fler på högersidan, men mer omtanke om sjukskrivna kanske på vänstersidan(?) och så där håller det på genom alla frågor, å ena sidan och å andra sidan.

Har börjat göra valtester, kanske kan de ge lite vägledning? Fast egentligen är det nog bara två partier denna gång som kan aspirera på min röst, men man vet aldrig.

SVT:s och SR:s valkompass

SvD:s valkompass, med kommentarer

Expressens valkalkyl

Aftonbladets valkompass

För en kristen finns det förstås bara ett mål i världen: Jesus for President! Men vad det betyder i valurnorna, det är böneämnet!

Lycka till inför allas vår medborgerliga plikt så småningom!

Gudrun Schyman och efterföljelse

I dagarna har diskussionerna om Gudrun Schyman och Feministiskt initiativs uppeldande av pengar under Almedalsveckan fortsatt. Enligt Gudrun Schyman

[Kan] att elda upp 100 000 kronor … verka desperat, och det är det också. Det är en desperat reaktion på en desperat situationdesperat reaktion på en desperat situation

Anledningen till att bränna 100 000 kr på en grill var för att påvisa löneskillnaderna mellan män och kvinnor, detta ska vara skillnaden varje minut mellan våra löner. Om det är så så måste man säga att det är mycket, väldigt mycket till och med. Sedan tar väl förstås detta ingen hänsyn till utbildning, befattningens krav, frivilliga val att vara hemma med barn eller andra faktorer? Men att få upp det på dagordningen känns dock lite relevant kan jag tycka.

Dock har detta tilltag fått många negativa och tveksamma reaktioner: Aftonbladet, Expressen-ledarblogg, Expressen

Kanske är det osmakligt, kanske inte, de flesta av oss verkar i alla fall inte direkt förlora på det, dock så vinner den som har mest pengar mest på att 100 000 kronor försvinner ur systemet. Dessutom kan man ju undra hur mycket de andra partiernas kampanjer kostar och om de får lika mycket tillbaka, effekten tycks välspridd och värdefull för dessa 100 000 kr.

För att avrunda och för att ansluta till denna veckas tema i kyrkoåret: Efterföljelse (av vår Herre Jesus Kristus alltså, inte av politiska figurer) så tänkte jag göra något som jag nog inte trodde att jag skulle göra, nämligen länka till, samt uppmärksamma valda delar ur, Feministiskt initiativs nyhetsbrev.

Det jag främst tänker på är Tomas Mazettis motivering till att han skänkte pengarna och kanske allra främst detta om att ifall han inte hade skänkt dem utan använt dem som vi gör mest så hade ingen protesterat.

Du [Birgitta Ohlsson] kunde och kan skänka pengarna till det projekt du nämner och med dina egna ord: räddat fyrahundra småflickor. Men du gör det inte. Du prioriterar dig själv. Precis som varenda svensk gör när han eller hon köper en platt-tv, en båt, en handväska eller allt annat som kanske inte är direkt livsnödvändigt.

Här någonstans bränner det till, här snarare än på grillen, för vad någon annan gör med sina pengar det kan jag enbart ha åsikter om, men med mina egna pengar där har jag plötsligt ett val att göra något. Jag kan låta mina sparpengar samlas i företag som gör vapen, producerar porr, utvinner råvaror på oetiskt vis, eller jag kan låta dem arbeta för en bättre värld.

De flesta av oss träffas hårt av Jesu ord:

Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? (1 Johannesbrevet 3:17)

Just innan i 1 Johannesbrevet så får vi också förtydligande om att det inte är för vad vi gör som vi har gemenskap med Gud eller som vi erhåller Guds kärlek, men för oss Jesu lärjungar, för oss kristna så gäller det att följa Jesus i hans kärleksgärningar med den kraft som Anden ger, och när vi misslyckas så får vi den förlåtelse som Jesus förvärvat åt oss.

Från snö till väta

I helgen var vi i Göteborg hos svåger och svägerska. Mycket trevligt, men lite blött. Göteborg bjöd på stora snövallar, många Mini och rikligt med vatten. I och C bjöd istället på trevligt umgänge och glädje! Tack för i helgen! Här skulle det kommit lite bilder, men allt verkar inte vara som det ska (för vilken gång i ordningen?) så bilderna får vänta lite. Istället kan den som önskar tänka vidare på lite olika saker kika vidare bakom länkarna som följer. En del är upprörande, annat glädjande och också lite tankeväckande.

Lars Ohly goes Hamas/Hizbolla/Iran (alltså in under kampropet: ”Inget Israel på våra gator!”)

God glass (ordlekar kan man aldrig få för många av, lite som Ben&Jerry-glass? Men ett frågetecken reses för ägaren Unilever, god eller ond?)

Kristna i valrörelsen, absolut självklart och absolut mycket viktigt!

Drottning Silvia och bön

Bloggrekord

Det märks att kyrkomötets debatt om könsneutrala äktenskap intresserar, förra veckan slogs årets bloggrekord här på vår blogg. Kul att ni vill läsa vad vi har att säga, tråkigt att just denna fråga är den som sätter Svenska kyrkan i fokus. Jag hade önskat att exempelvis Jesus, Bibeln eller frälsningen hade varit lika intressant…

Allt gott i höstregnet!

Mitt i allt

Jag är, som Martin skrev tidigare, på kyrkomötet den här veckan. Det är roligt, påfrestande, lärorikt, tröttsamt, intressant och intensivt. Under förmiddagen beslutade vi i en mängd frågor, bland annat den mest uppmärksammade frågan det här året – den om vigsel och äktenskap. Efter debatten igår träffade jag CUFaren Stefan Lundkvist som hade följt delar av debatten. Hans kloka reflektioner hittar ni här.

Annars är det härligt att vara i Uppsala igen! Fast så mycket av själva Uppsala hinner jag väl egentligen inte uppleva. Det är universitetshsets väggar som blir mest betraktade, och det är förvisso ingen dålig syn. Ni som har varit inne i aulan vet vad jag talar om. Det är verkligen magnifikt!
Det är fascinerande hur annorlunda hösten är här i Uppsala mot för i Skellefteå.  Här är det FUKTIGT! Och väldigt vackert med alla STORA löv som gulnat på träden. Kanske ska jag ta en extra sväng förbi en stor fin lövhög ikväll på väg hem till hotellet… :-)

Svininfluensan i Skellefteå

Så har det hänt, mamma meddelade mig via sms: Svininfluensan (okej egentligen ”influensa A H1N1”, om jag har förstått det rätt) har nu kommit till Skellefteå och inte vilken del som helst av denna inte allt för stora stad, utan till Sörböle, alltså platsen där vi bor (”Mekane Walldén”)*. Den har brutit ut bland Sörböleskolans elever kunde vi bland annat se på TV4-nyheterna.

Det verkar ändå rätt så lugnt i vår stad och enligt rapporter så har ingen blivit allvarligt sjuk vad man vet, men nu återstår väl för oss att göra som Skriften säger, att be och arbeta för vår stad:

Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra, och be till Herren för den Ty dess välgång är er välgång. (Jeremia 29:7)

Nu är vi väl inte deporterade hit utan har valt denna stad självmant, men att arbeta och be för den är nog lika Gudi behagligt! Man skulle också kunna lägga märke till hur rätt Jeremia hade om man ser till de senaste årtusendena, så länge det går bra för en stad, ett land eller en plats så är det helt okej med judar (och utlänningar och andra, enligt människors uppfattning, avikande typer), men så fort det börjar kärva till så sitter de trångt till.

Pogromer, alltså våld och förföljelse mot judar, har vi sett av och till i olika delar av världen, nu ser vi ett hårdare kliat mot judar och kanske också staten Israel, eller så blandar man bara ihop dessa två.

Vi ser också hur detta finns i Sverige, Sverigedemokraterna är ständigt aktuella med sitt rasistiska och oetiska program så fort det vankas demokratiska val, även om det så gäller Svenska kyrkan, helt absurt.

Vi  kan ju passa på att minnas att även killen med mustaschen blev framröstad till en ledarposition,

* Mekane Yesus-kyrkans webblats

Kyrkomöte i Uppsala

Svenska kyrkans kyrkomöte har haft sin första session denna vecka och därför har jag befunnit mig just där, i Uppsala, tisdag-fredag. Kyrkomötet fyller mig med blandade känslor. Det är en fantastiskt mötesplats för människor från hela vårt land, från alla möjliga fromhetsinriktningar (eller inga inriktningar alls) och det är full fart från morgon till kväll! Det är härligt!
Samtidigt är Kyrkomötet mycket en blek kopia av Sveriges Riksdag. Det är mycket som är som det alltid har varit, det är dolda maktstrukturer och fiffel i korridorerna. Det kan vara svårt att veta hur man ska kunna påverka i ett sådant sammanhang. Särskilt tydligt tycker jag att det har blivit nu när vi ska behandla frågan om hur Svenska kyrkan ska definiera det kristna äktenskapet, helt plötsligt händer det en massa saker och ingen vet egentligen hur det gick till. I början av året skulle vi definiera äktenskapet som en relation mellan en man och en kvinna. Nu är man konstig om man tycker så. Jag har svårt för dessa tvära kast, då förlorar den demokratiska processen mitt förtroende. Vilka bestämmer och hur? Jag har under veckan suttit i gudstjänstutskottet som har behandlat denna fråga, i vilken jag har reserverat mig till förmån för det äktenskapsbegrepp vi har i dagsläget. Jag tror att det skadar Svenska kyrkan på många sätt om denna fråga drivs igenom, särskilt nu.

Dag Sandahl bloggar också om detta, om än understundom lite väl spydigt…

Såhär vackert är det i Universitetshusets aula där kyrkomötet hålls. Foto: IKON

Såhär vackert är det i Universitetshusets aula där kyrkomötet hålls. Foto: IKON

Pandemi – året runt, världen runt

Vår kära lokaltidning, Norra Västerbotten, har sina sidor (självklart har den det, det är ju en tidning, men jag kunde inte komma på en lämpligare inledning). Idag tar både Ola Theander och en insändare upp samma sak som radioprogrammet Kaliber gjorde härförleden (länk till programmet): Alkohol är inte nyttigt, det är inte i det stora hela ens roligt (i alla fall inte om man räknar rolighet per krona, det är ett dyrt nöje för samhället och för många människor kostar det betydligt mer än vad som kan räknas i pengar).

Intressant och tänkvärt tycker jag, likaså denna DN-artikel.