• Mest lästa inlägg

  • Senaste kommentarer

    Adventstid återigen!… om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om HBT och tro
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om Yoga och annat trams – s…
    Profilbild för AnnikawollschlagerAnnikawollschlager om Uppdaterad länk i ”Svens…
    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Mikael AspelinMikael Aspelin om Utmattningssyndrom – Eft…
  • Senaste inläggen

  • Arkiv

Olika objektiv

Ibland nås vi av olika information, för varken vi eller media är objektiv eller ska vi säga att vi alla använder mer eller mindre smala objektiv som fokuserar och utelämnar?

En liten bakgrund till FN:s råd för mänskliga rättigheter och de fördömmanden och påbud som kommer därifrån och Goldstonerapporten som i dagarna kommenteras och också revideras av Richard Goldstone själv kommer här via två artiklar ifrån DN respektive Newsmill.

Goldstone och Israel

FN:s råd för mänskliga rättigheter

Sedan är det förstås så att krig i sig har svårt att hävda sig när man talar om godhet, Guds kärleks utbredande och annat riktigt väsentligt, så detta handlar inte om krig per ce utan mer om sanning i en fallen och trasig värld.

En dikt i tiden, men till vem?

Gårdagens dikt tycker jag främst ska förstås som en kommentar till alla oss som årtionde efter årtionde låter diktatorer hota sitt folk utan att agera och till alla oss som låter hemska åsikter florera så länge de inte stör oss, men som så fort något hotar oss eller (ännu aktuellare) när diktatorerna är på väg ned (och inte kan sälja olja eller billig arbetskraft eller på annat sätt vara till nytta för oss) skyndar oss att fördöma och svära oss helt fria.

Men kanske är inte det revolutionärt? Kanske är det inte kristeligt? Kanske är det rent av fegt och ovärdigt människor och särskilt de som vill följa mannen från Nasaret?

Så återigen; What is revolutionary?

En dikt i tiden, med en bön om demokrati, fred och frihet

To whom it concerns

To everyone that strives for freedom and justice

May God be with you in the present and in the future

 

Revolutionary

What is revolutionary

What is radical

You have entered my life

You have embraced my soul

You didn’t break in

You was waiting at the door

 

What is revolutionary

What is necessary

 

You have laid a new foundation

You have raised me up

You are the Freedom

You are the Future

You are the Beginning

You are the End

 

What is revolutionary

What is love

 

Who is revolutionary

He who is the Way, the Truth, the Life, the Love

 

Peace be with you

 

 

Olof Palme och jag

Igår högtidlighölls minnet av Olof Palme eftersom det var 25 år sedan som han sköts till döds. Många har pratat med varandra eller läst/hört ”Vad gjorde du?”/”Vad gjorde du när du fick veta att Olof Palme var skjuten?”

Själv satt jag vid frukostbordet morgonen efter och skulle tillsammans med resten av familjen (och kanske moster och kusin också?) lyssna på ”Ring så spelar vi”, men istället var det sorgemusik på radion. Jag minns dock själva Olof Palme rätt vagt, en femåring är väl inte överdrivet insatt eller intresserad av politik, annars har ju också det varit en populär fråga i sammanhanget: ”Vad betydde/betyder Olof Palme som politiker?”

Igår samtalade jag dock inte främst om Olof Palme utan om Jesus, och hur vi bör/kan/ska leva trovärdigt i vår kallelse att följa honom. Frågorna är lite lika: ”Vad gjorde du?”/”Hur var det när du mötte Jesus första gången?” och ”Vad betyder han idag?” Vi pratade utifrån Markusevangeliet och stycket om nytt vin i nya säckar, Markusevangeliet 2:18-22

Johannes lärjungar och fariseerna fastade. Då kom några och frågade honom: ”Varför fastar Johannes lärjungar och fariseernas, men inte dina lärjungar?” Jesus svarade: ”Inte kan väl bröllopsgästerna fasta medan brudgummen är hos dem. Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta. Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den dagen är inne kommer de att fasta. Ingen syr fast en bit okrympt tyg på ett gammalt plagg. Då sliter ju det nya tyget med sig av det gamla och det blir en värre reva. Ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för då spränger vinet säckarna, och både vinet och säckarna förstörs. Nej, nytt vin slår man i nya säckar.” (Markusevangeliet 2:18-22)

I sammanhanget pratade vi om svårigheten att se att Jesus rör sig, eller annorlunda uttryckt att det gäller att vara uppmärksam just på Jesus och vad han vill, inte hur formen ser ut nu och att den alltid ska se likadan ut, viktigt, men svårt. Att se till att när Jesus kallar då skaffa sig nya säckar så att han kan fylla på med nytt vin/mer liv/möjlighet att leva i sin kallelse att sprida evangeliet på det sätt som Gud vill.

Vi pratade också om två böcker i ämnet: Carl-Henric Jaktlunds ”Jesus gick vidare, men kyrkan står kvar” och Adrian Plass ”Oväntat besök”, förutom bön och efterföljelse så rekommenderas dessa!

 

Förövrigt kan denna artikel från Newsmill vara av intresse, både vad gäller hur vi förhåller oss till diktaturer och till demokratier: ”När ska Sverige sluta gulla med diktaturer?

Etiopien

Kanske kan man hoppas och tycka att den våg av förhoppningar och kanske också frigörelse som sveper över arabvärlden och mellanöstern skulle kunna komma även våra bröder och systrar i Etiopien till del? Eller också är de ett exempel på hur det kan gå? I Etiopien har man egentligen aldrig åtnjutit någon större frihet i den mån statsmakten har haft koll på att man funnits. Kejsardömet, om än nu höljt i någon slags romantiskt skimmer, var nog ingen barnlek, den kommunistiska dergen-perioden ofta etter värre, och så nu, efter befrielsen så tog revolutionsledaren Meles över och för vanligt folk är det nog lite hugget som stucket.

Sedan barnsben ligger dock det stolta folket i det förlovade landet mig varmt om hjärtat (och magen, ska väl tilläggas) och jag hoppas och ber att landet ska få kunna få en ledning som kan ta tillvara potentialen i landet och ge människor deras gudomliggivna och för alla människor lika friheter och rättigheter.

Tills det sker kan man få dela kampen för en god etiopisk måltid, jag har för första gången åstadkommit etiopiskt smör, med hjälp av boken ”Laga kryddigt”.

Laga Kryddigt av Gennet Awalom

Recept

Etiopiskt smör i vardande

En ovanlig söndag

Vi går mot sjätte söndagen efter trettondagen, en lite ovanlig gynnare som inte inträffar särskilt ofta. Temat är ”Gud verkar nu” och det kan väl få vara vår bön att Gud ska göra.

Vi går också mot en ovanlig söndag så tillvida att det är en söndag, den första på mycket länge, som inte Hosni Mubarak leder Egypten. Nu går Egypten (under militärens förhoppningsvis temporära ledning) och stora delar av arabvärlden kanske mot en ny tid, eller så blir det en likadan tid, men med andra namn, eller så blir det en än sämre tid, vi vet inte, men vi vet att ”Gud verkar nu” och att vi får be den allsmäktige gripa in även här.

Avslutar med den kollektbön/dagens bön som återfinns i vår evangliebok:

Helige Gud, som alltjämt skapar och ger liv, lär oss att med iver söka din frälsning och i allt ära dig. I Jesu namn. Amen

 

 

Dominoeffekt över hela arabvärlden

The Domino effect: Pan-Arab unrest – Features – Al Jazeera English.

Tänk om det är så att vi nu får vittna om något stort? Rent av större än vem som vann Fångarna på fortet! I länken visas olika händelser från den arabiska världen, tänk om frihetens vindar kan få rum på nya platser!?

Vårt hopp, en liten helgsmålsbetraktelse?

För tillfället sker kanske stora och omvälvande saker, eller också så är det samma visa som vanligt, nyhetsrapportering tycks i alla fall innehålla ett visst mått av hopp tycker jag.

Det första är att det kanske finns något hopp om vett och sans i vårt kära lands migrationspolitik. Hoppet kanske består i bön, Wikileaks och träaktig mediehantering av deporta… (förlåt) migrationsminister Billström och utrikesminister Bildt? Utan bön sker väl inte mycket, därnäst verkar de uppgifter som framkommit ifrån den upphaussade sajten Wikileaks ha gjort (sanna eller ej) att även så pass religionsblinda publikationer (förlåt, lite elakt, men ibland är det fascinerande med många journalisters oförmåga att se på religion på ett kunnigt sätt) som Aftonbladet och DN menar att just kristna irakier borde få någon slags gehör för sin skräck inför återvändande till Irak (detta skedde i söndagens Agenda).

Alltså, inget direkt hoppfullt har väl hänt än och många funderar väl hur orden växlades den där gången (och andra gånger som vi inget vet om), men kanske kommer nu Irak, flyktingar och särskilt, kristna flyktingar upp på agendan? Fast att få till ett samtal om Irak och avvisningarna till en rätt  säker död verkar vara svåra att få till stånd (Billström och Bildt ville inte svara på några frågor på kallelse i alla fall och många är nu upprörda och frågande)? I mina ljusaste stunder hoppas jag det spiller över på övrig migrationspolitik, och fick man sedan drömma fritt så skulle en vettig migrationspolitik med rimliga skyddsskäl och rimlig bevisbörda för att erhålla asyl sedan kombineras med ett vettigt sätt att komma in i samhället, men där är det väl än mer bön som ska till?

Är världen, likt vi i Luleå skärgård, på rätt spår?

Nå, två andra nyheter som man kan fundera över är, först: Allt detta om Tunisien och om det håller på att hända något som liknar Berlinmurens fall, eller om det kommer surt efter i landet och i andra delar av arabvärlden? Egyptier tycktes i alla fall hoppas på det första och många är nog positiva eller hoppfulla eller beslutsamma och arga, fast president/envåldshärskare Mubarak tycks hård och orolig.

Israel och Palestina, återigen är det bara Wikileaks att luta sig mot, men lite spännande att det tycks finnas visst intresse för samarbete (dock dolt för oss i väst trots att vi alltid vet bäst i denna fråga).

Detta disparata inlägg avslutar dock i den som är Alpha och Omega, början och slutet, i den som vi lever, rör oss och är till i, i den som är vårt enda hopp och som har det eviga livets ord och genom vilken alla människor kallas att komma till Gud, nämligen Jesus Kristus. I helgen (vilken av tradition börjar klockan 18 på lördagskvällen, då det är helgsmål vilket på många håll firas som en enkel gudstjänst och på än fler håll uppmärksammas genom att kyrkklockorna ringer) är temat ”Jesus är vårt hopp”

100 dagar och asylpolitik

SVT är just programmet om Sverigedemokraternas första 100 dagar i Riksdagen, och deras roll och inflytande, avslutat. Kanske hade det varit roligt och bra att se, men orken fanns inte. Lite tyckanden kommer istället nu när orken infunnit sig igen. Det första och största tyckandet är att det är lätt hänt att man som ansvarig politiker, och kanske också som medborgare, gör det lite för enkelt: Sverigedemokraterna är de onda och vi de goda, men är det verkligen så enkelt?

Vi kan se på rapportering och våra tankar om vad som händer och vem som gör vad och varför, ett intressant exempel är hämtat ifrån Västerbottens Folkblad (bra skrivet, dock tycker jag att det verkar som att islam inte är den bästa grogrunden i sig för människovärde och demokrati, men kanske kan de kombineras).

Vi kan också se på hanteringen av våra kristna bröder och systrar, eller om man inte är kristen så på våra bröder och systrar som är förföljda. Migrationsminister Tobias Billström slår lite för ofta liksom knut på sig själv för att slippa att använda de verktyg han har för att vi i Sverige ska kunna vara så humana som vi kan mot de i dessa dagar så hårt trängda irakier som är i Sverige, exempel ifrån Världen Idag.

Dessutom har vi väl inte lyckats så särskilt bra med att ge människor möjlighet att rota sig i Sverige, förutom de som kom under de stora arbetskraftsinvandringarna. Det är inte lätt att lyckas få försöka klara sig och få använda sin utbildning och sin energi och sin framåtanda, det tycks vara lättare att fastna i ett lite för passiviserande system. Detta leder förstås inte till något gott för vårt samhälle eller för enskilda individer utan leder väl främst till att en brun nyans lägger sig över debatten?!

Bön och fasta för detta kanske vore den bästa vägen, och så det gamla klassiska ”ora et labora”, att som kristna ”be och arbete” för Guds rikes utbredning även i dessa frågor!

Påven Benedikt XVI

I väntan på att den vid tillfället inspelade filmen släpps till allmän beskådan så kommer här lite bilder på Petri efterföljare: Hans helighet Benedikt XVI

Väntan

Mycken väntan

Förväntansfull väntan

Allvarlig väntan

Nåja, lite svårt att vara så gravallvarlig är det allt

Vackert var det i St. James's Park var det, goda vinägerchips hade de också (jag blev dock rätt ensam om den påsen av någon anledning...?

Kommer han? Ser du nå't? Är det han?

Och så kom han...nej vänta, det var inte han

Så väntan igen...

Så äntligen kom the Popemobile! Hoppas nu bara att hr f.d Ratzinger sitter i akvariet!?

Och det gjorde han!

Snabbt var det över och dags att se sig om efter lite mat ifrån det förlovade landet!

Jag säger som telefonrösten: ”Tack för att du väntar!”

Nu till det alla undrat?! Hur får man veta mer om påvebilen? Jo här, och här om de som varit av märket Mercedes-Benz, och här är de bästa av Papamobilerna.