| Adventstid återigen!… om Utmattningssyndrom – Eft… | |
 | Ulrik Petersson om HBT och tro |
| Ulrik Petersson om Yoga och annat trams – s… |
 | Annikawollschlager om Uppdaterad länk i ”Svens… |
 | Martin Walldén om Utmattningssyndrom – Eft… |
 | Mikael Aspelin om Utmattningssyndrom – Eft… |
För en ganska lång tid sedan visade Isak en utställning om kors, den var då tillgänglig bara på Facebook tror jag. Nu har den äntligen släppts lite mer fritt, tänk också på hur snygg och djup den skulle kunna vara ute i fria luften?
Isak du är en toppenkille, -fotograf och -skribent! Varsågoda och njuta, utmanas och glädjas.
Filed under: Familj, kristen tro | Tagged: kristen tro, personligt | Leave a comment »
Det sker stora saker ibland. Igår blev det för hundaelfte gången klart att SAAB är räddat. Holländska Spyker köper SAAB, hur det går vet väl ingen, men jag hoppas att det går bra!
Själv har jag börjat ett vikariat i Lycksele församling, förhoppningen är att detta sedan ska leda till något mer, men som vanligt är inget klart innan det verkligen är färdigt (se bara på alla turer kring SAAB). Jag hoppas att vi ska kunna komma överens om något bra!
Att bloggen blivit så styvmoderligt behandlad beror förstås på den senaste tidens turbulens (inte på SAAB-området alltså, utan i livet här). Nu hoppas jag att det ska lugna sig lite och att energin nu ska kunna användas för att komma in i arbetet i Lycksele.
Filed under: personligt | Tagged: personligt | 3 Comments »
Idag är det renplockat på julsaker, förutom de där små julpynten som går att hitta av och till fram till midsommar. Vi knutade ut julen redan i måndags eftersom vi båda kunde deltaga görandet då. Så ingen julgran finns mer att beskåda, ett minne får dock komma med i detta inlägg.
Idag är det bara jag hemma, dock kommer min främsta nådegåva hem om en liten stund, så då har jag ägnat mig åt andra avslutningar: Jag har varit och tagit adjö av mitt arbetslag i Sankt Olovs församling. Sedan hade jag glädjen att få några hem på middag vilket var väldigt trevligt!
Den kommande söndagens gudstjänst är det så dags att ta adjö av församlingen, vi får lämna varandra vid livets källa (temat för söndagen). Precis som med julens slut (i kyrkan är den dock inte slut, vi firar väl framemot Kyndelsmässodagen den 7 februari) som jag vet kommer varje år (plötsligt är krubban passé, fastän påskens kors aldrig behöver tas ned och läggas undan (konstigt undrar varför?)) så är det ändå överraskande att denna tid i Sankt Olov nu är slut. På fredag ska vi ha ett avslutande samtal och så söndagens gudstjänst.
Nå, ni ska ha ett stort tack för denna tiden, och även om avslutningen inte blev vad jag trott eller hoppats så hoppas jag att den långa goda tiden ska väga upp och bevara denna tid i mitt liv i ljust minne! Tack för det som varit, nu vandrar vi vidare:
O, hur saligt att få vandra hemåt vi vår Faders hand. Snart vi slutat ökenfärden och går in i Kanaans land. Härligt sången där skall brusa, stark som dånet av en vattuflod: Äran tillhör Gud och Lammet, som oss vunnit med sitt blod.
Och så får vi sjunga tillsammans:
Här vi skiljs ifrån varandra, här är möda sorg och strid, men uti i den gyllne staden snart vi mötas får i frid. Härligt sången där skall brusa, stark som dånet av en vattuflod: Äran tillhör Gud och Lammet, som oss vunnit med sitt blod.
Väl mött på vandringen!
Filed under: inför helgen, personligt, psalm | Tagged: inför helgen, personligt, psalm | 2 Comments »
Idag är det dagen före nyårsafton. Vi har varit på utflykt till Vojakkala och Anna-Saras farmor och farfar. Ett besök på IKEA hanns också med, några satsade på soffor, andra i sällskapet satsade enbart på restaurangen. Gott tyckte jag!
Nu är det i kyrkans värld juletid, den festtid som följer efter adventstidens förberedelse- och fastetid. Inför det nya året vill jag så dela med mig av två strofer ur två sångtexter som spelats mycket på radio och TV och i vår Spotify, men som nu helt kommer att konkureras ut av andra mer eller mindre musikaliska yttringar.
Den första är ifrån ”En stjärna lyser så klart” som väldigt vackert och talande fångar det stora som vi firar under jul: att Gud blir människa, en av oss.
Kärleken världen behöver,
vet vi att barnet bär
Vår långa vandring är över,
stjärnan har stannat härHimmelen ligger och slumrar
på jordens gula halm
Tänk om vi helt kunde förstå att här är vår frihet och vårt hem, här är platsen, här är omständigheterna som låter oss vara helt oss själva, här kan vi vara ”vi”, här får jag vara ”jag”.
Den andra strofen är ifrån en av de äldre sångerna, en som brukar ses som svårsjungen, men också svårslagen i skönhet när den sjungs av en god sångare: ”O, helga natt”
Ty frälsar’n krossat våra tunga bojor,
vår jord är fri, himlen öppen nu är.Uti din slav du ser en älskad broder,
och se, din ovän skall bli dig så kär.
Kort och konsist vad evangeliet är och vad det ger för konsekvenser: Vi får leva med Gud och då ges oss möjligheten att se på våra medmänniskor med Guds ögon, slaven ser du inte, endast din broder i henom. Likaså är ovänen en tills nu okänd vän. Detta är ett mirakel när det sker, fullt i klass med Guds mer spektakulära ingrepp i vår värld (OBS!!! Länken är endast för modiga tror jag).
Om man vill fundera mer på detta med om man kan falla ned, såsom inför en härskare, och i detsamma hälsa sin egen frihet så kan man fundera tillsammans på denna blogg (minns att hålla en god ton i samtalet). Jag fann tankarna spännande!
God fortsättning och gott nytt år!
Filed under: Familj, inför veckan, kristen tro | Tagged: inför veckan, kristen tro, personligt | Leave a comment »
Det SNÖAR! Igår och idag, hur mycket som helst. Jag överdriver inte om jag säger att snön på garageuppfarten räckte till mina knän. Det kändes som att bada i snö för snön var sådär fjäderlätt och porös. Det var en annorlunda start på dagen.
Men jag chansade inte på att bilen också ville bada i snö, så jag skottade en väg till den istället.
I söndags var det inte riktigt lika mycket snö, men desto mer predikande. Två gudstjänster han vi med. En av dessa höll jag i och här kommer min predikan!
Filed under: inför veckan, kristen tro, personligt, predikningar | Leave a comment »
En vacker dag så kanske man kommer överens nere i Köpenhamn på klimatmötet.
En vacker dag kanske alla världens problem är lösta.
En vacker dag…så säger man ibland när man tänker på framtiden. Men redan idag är det en vacker dag. Jag vaknade upp vid klockan nio och solen strålade (nåja, men det var inte molnigt som de senaste månaderna i alla fall) och snön låg vit och vacker.
En vacker dag som det är idag, den får alldeles snart sin goda fortsättning, nu ska vi ivär och hämta upp en nyförlovad, efterlängtad vän vid flygbussen.
Filed under: vänner | Tagged: personligt | Leave a comment »
Så har jag då sällat mig till de lätt hypokondriskas skara, denna vecka började nämligen allmänhetens fria åkning gällande influensavaccin, och jag hängde på. Efter att ha tagit vaccinet så får man en checklista för de vanligaste biverkningarna, men den kanske vanligaste biverkningen stod inte med: Detta att man får lite av alla biverkningarna, även de som drabbar 1 av 6 000 000 000.
En positiv sak var att det inte var lika läskigt att få nålen instucken i sig som det har varit att se när det skett på andra i olika TV-inslag, tycker jag. Om sju timmar ska jag dock spela squash, vi får se om detta är en lyckad uppladdning. I Uppsala spelade jag en gång beach-volleyboll några timmar efter att ha gett blod, det blev ingen av mina större matcher kan man säga.
En bloddrypande bild på det enorma bandaget får avsluta inlägget.
Filed under: personligt | Tagged: personligt | Leave a comment »
Vi firade i helgen första advent och det nya kyrkoåret med nyårsfika i lördags. En mycket trevlig tillställning.
Kanske var den dock i senaste laget för kvällens yngsta gäst, 3 år. Efter ett tag bytte hon om till pyjamas och förberedde sig för att varva ned. Som vi alla vet så är ingen sovstund fulländad utan en snuttefilt, själv har jag något som jag kallar ”papegoj-handduk” (eftersom den stänger ute ljud och ljus). Denna lilla dam hade den, tror jag i alla fall, praktiska vanan att inte vara bunden till en särskild snuttefilt utan det gick bra med vilken som helst vit diskhandduk. Så vi gick till skåpet och valde ut en lämplig (vi tog den översta).
Det såg väldigt mysigt ut att ligga mellan tidningshögen (under kudden) och mammas knä (ej med på bilden).
När alla gäster hade åkt hem och det var dags att plocka ihop och plocka undan så tittade jag lite extra på snuttefilten, den var märkt BE (efter Anna-Saras mormor) och gjord förhand med mycket omsorg.
Bokstäverna BE fick mig att tänka på begreppet ”böneduk” och så när jag idag hade andakt och läste på det ställe som stod i tur kom jag så småningom fram till Apostlagärningarnas nittonde kapitel:
Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer, så att man till och med tog dukar och plagg som varit i beröring med hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut. (Apostlagärningarna 19:11-12)
Gud har lite olika roliga sätt att svara på bön på. Så här i adventstid så blir vi påminda om att Gud verkligen besöker sitt folk, att Gud verkligen älskar alla människor, att Gud vill rädda oss alla och ha gemenskap med oss alla. Extra roligt då tycker jag att genom adventsfikat bli påmind om Guds hörande och svarande på våra böner, extra roligt att bli det genom en av de största i himmelriket (Markusevangeliet 9:33-37; 10:13-16).
Olika exempel på svenska efterföljare av bönedukskonceptet i lite mer organiserad form: Förbönsverige, Apg. 29
Filed under: inför veckan, kristen tro, vänner | Tagged: inför veckan, kristen tro, personligt | Leave a comment »
Vissa dagar är inte toppendagar, andra är ännu sämre. Idag var en dag som började på minus, vändningen kom inte förrän på eftermiddagen. Som en del vet så är det rätt oklart vad jag gör efter den 15 december, då slutar min pastorsadjunktstid i Sankt Olovs församling (en mycket rolig och givande tid!), och idag blev det ännu oklarare vilket inte gjorde mig helmunter.
Så gick dagen och det blev tillfälle för psalmsång, psalm nummer 249 – ”Blott en dag…”. I den andra versen, vilken jag tror att jag kan baklänges efter denna adjunktstids alla begravningar och dop (där den ofta sjungs), grep så vår Herre in i min situation med ett fantastiskt löfte, och en stabil försäkran:
Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd. Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både Kraft och Råd. Morgondagens omsorg år jag spara, om än oviss syns min vandrings stig. ”Som din dag, så skall din kraft ock vara”, detta löfte gav han mig. (Svenska Psalmboken nr. 249)
Gud är god, och jag är buren av honom!
Filed under: personligt, psalm | Tagged: personligt, psalm | Leave a comment »
Nu är det dags att kavla upp böneärmarna, Anna-Sara och de andra 250 ledamöterna är samlade för den andra omgången av årets Kyrkomöte, det är nu som beslut ska fattas.
För att veta när och vad som kan vara fokus i bönerna, alltså den mer särskilda tillämpningen av ”låt ditt rike komma, låt din vilja ske”, så rekommenderas Svenska kyrkans hemsida och särskilt kyrkomötessidorna (direktsändning av debatten kan rekommenderas, i alla fall i lagoma portioner).
Vi ses när vi kommer samman i bön (kanske på detta sätt, vore spännande då detta ställe alltid har verkat både lite fränt och lite mysko i min värld)!
Det skedde, sedan ni och min ande med vår Herre Jesu makt förts samman (1 Korinthierbrevet 5:4b)
Filed under: Familj, inför veckan, kyrkligt | Tagged: inför veckan, kyrkligt, personligt | Leave a comment »
Livet Gud och allting 