• Mest lästa inlägg

  • Senaste kommentarer

    Adventstid återigen!… om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om HBT och tro
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om Yoga och annat trams – s…
    Profilbild för AnnikawollschlagerAnnikawollschlager om Uppdaterad länk i ”Svens…
    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Mikael AspelinMikael Aspelin om Utmattningssyndrom – Eft…
  • Senaste inläggen

  • Arkiv

Barnperspektiv

Det går i vågor med uppdaterandet, mycket kommer ibland, lite andra dagar, men mest av allt så kommer det halva tankar som stannar som utkast och aldrig publiceras.

Orsaken är enkel, den heter Johannes, en alldeles underbar plutt som tar mycket tid och engagemang och som sätter lyckokänslor (och trötthetskänslor) i svall!

När man har barn får man i alla fall se saker som man inte alltid annars fått se, till exempel skötrum och skötbordshumor.

Här kommer så ett exempel ifrån skötrummet i Norrängskyrkan i Lycksele:

Hit och dit, men långt borta

Hit och Dit men Ganska Långt Borta, det är titeln på en bok som gavs åt min kusin av en fröken (lite rolig gåva!?), och det beskriver också vår senaste tid. Vi har varit i Tärnaby och Lögdeå och således hälsat på släkten. Mycket trevligt, men förstås många intryck och säkert lite omvälvande för Johannes. För oss andra har idyllen påverkats av andra saker: av svältkatastrofen på Afrikas horn, av attentaten i Norge och som om inte det var nog, också av ett dödsfall i släkten. Vi tänker på er och ber för er och finns i den mån det kan ha betydelse.

Avslutar med några bilder ifrån resan

Blöjbyte med vacker natur och en del mygg

O store Gud, när jag den värld beskådar som du har skapat med din allmakts ord, hur där din visdom väver livets trådar, och alla väsen mättas vid ditt bord - //: då brister själen ut i lovsångsljud: O store Gud, o store Gud! ://

 

Johannes mor- och farföräldrar

I veckan har vi haft besök av Johannes äldre släktingar och dessförinnan var vi i Norrköping och träffade andra släktingar. En trevlig tid och en fin avrundning av min ledighet för denna gång. Nu närmar sig arbetet och vardagen, tur att vår Herre inte tar semester!

Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd. Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både Kraft och Råd. Morgondagens omsorg får jag spara, om än oviss syns min vandrings stig. ”Som din dag, så skall din kraft ock vara”, detta löfte gav han mig. (Lina Sandells Blott en dag, (Svenska Psalmboken nr. 249:3))

På väg hem mot morgondagen med NextJet

His hand in mine

Elivs Presley spelade in en del kristna album vilka blivit favoriter för mig. På ett album sjunger han en sång som heter: ”His hand in mine”.

Som barnförälder blir det lätt en del kort, och ett av dem fick mig att tänka på denna sång och på Guds närvaro och ledning

His hand in mine, men här gäller det mig och vår lille Johannes

Vardagsrummet

Vi har mitt i den nya tillvaron som småbarnsföräldrar plötsligt fått ett par ryck och satt upp tavlor, de tavlor som stått i kassar och kartonger i ett drygt år. När jag så tittar på bilder av vad vi gjort och skrev bildtexten till följande bil slog det mig vilken kortfattad och god predikan det blev: Treenigheten i vardagsrummet, Gud mitt i vardagen, inte Gud bara på söndag förmiddag utan hela livet, alltid.

Treenigheten på plats i vardagsrummet

 

Präst- och diakonvigning

Denna helg är det präst- och diakonvigning i Luleå, den sista av tre helger då det vigts nya kyrkans tjänare. En helg som bara borde framkalla glädje, och visst kan jag stämma in i de ord som ärkebiskop Nathan Söderbloms lär ha sagt till de nya prästerna en gång för länge sedan:

Ni är att gratulera!

Vigselfrågan

Men det är också så att det står lite knackigt till med både teologi och samverkan i vår kyrka. Förra veckans torsdagsdepression, alltså det lite smärtsamt skämtsamma tillmäle som en studiekamrat gav Kyrkans tidning, innehöll somt att fundera över. Det som behandlades då var vigselfrågan, en fråga som jag stilla hoppades skulle börja gå mot sitt slut som debattämne, i alla fall i den inomkyrkliga debatten, eftersom vi har ett kyrkomötesbeslut att förhålla oss till. Beslutet sade förvisso att vi antog en obiblisk vigselsyn, men att både den och den vigselsyn som kyrkan alltid haft, som Jesus hade och som Bibeln fokuserar på, alltså med en man och en kvinna i ett förbund, skulle finnas bredvid varandra.

Förutsättning för att vigas till präst

Men i Kyrkans tidnings rundfrågning framkommer det att man i flera stift ”ser positivt” på att man omfattar den nya synen på vad en vigsel är och att man i Stockholms stift förutsätter att man viger även samkönade par. Ärkebiskop Wejryd betonar dock återigen kyrkomötets beslut, men tar ändå inte tag i det problematiska i att en enskild biskop som han har tillsyn över tar sig alldeles egna friheter (sedan kan det ju ifrågasättas vilken makt som enligt Kyrkoordningen verkligen ligger hos Kyrkomötet/riksplanet och hur mycket som egenligen är stiftens makt i en episkopal kyrka och vilken betydelse det har att Kyrkoordningen säger att församlingen är den fraämsta enheten i Svenska kyrkan, men det är en annan fråga om än viktig, nu är läget att vi ska följa Kyrkomötets beslut vad jag förstår). 

Egen ordning?

En intressant fråga infinner sig, kan ett annat stift/en annan biskop bestämma sig för att endast bejaka kyrkans traditionella syn på äktenskapet? Med biskop Brunnes sätt att argumentera så borde det vara möjligt!?

Internationella reaktioner

Ärkebiskop Wejryd har nu också tagit tag i att besvara en skrivelse i vigselfrågan från våra systrar och bröder i Mekane Yesus-kyrkan, undrar om de blir nöjda? Hoppas att våra relationer i alla fall får fortgå!

Men nog sagt om detta, allt gott och Guds rika välsignelse över er, nya kollegor, önskar jag!

Tacksamhet

Med ett nytt liv (både i form av Johannes och i form av ett förändrat liv i relation till ett barn) så förändras förutsättningarna för relationer till andra än just vår lilla familj.Tur då att vi  är omgivna av vänner och släktingar som förser oss med besök och som dessutom under dessa sköter markservicen såsom görandes hamburgare eller älgstek eller som kort och gott bara kommer förbi för att prata lite och se hur det är.

Tack!

Tidsdillatation

Med en liten nytillkommen drygt två veckor gammal familjemedlem så kan det kännas som om man inte måste vara i närheten av ljusets hastighet för att uppleva tidsförskjutningar (sk. tidsdillatation enligt Einsteins teorier). Till exempel tillbringar vi nu mycket längre tid i sovrummet och sängen än förut, men umgänget med John Blund har trots det minskat. Kanske kan man säga att nätterna blivit långa? Fast egentligen upplever vi dem ofta som kortare än förut. Nytt och annorlunda har det i alla fall blivit.

På promenad med vår nytillkomne familjemedlem

Så har det skett!

Ett barn är fött, en son är oss given! (Jesaja 9:6)

Och det verkar som om denna parvel som nu levt med oss en vecka faktiskt ska stanna, ganska omtumlande, men helt fantastiskt! Lite trött blir man allt, eller mycket trött för den delen, men det är stort! Vi får väl se vilka profetior som slår in på detta barn, men älskad och buren både av oss och av Gud det är han allt!

Besök och påskfirande

I helgen har vi haft besök av föräldrarna, mycket trevligt! Vi har också firat påsk tillsammans. En god helg och firandet av själva grunden till allt vårt hopp, ja faktiskt till allt hopp som någonsin kan finnas: Jesu död och uppståndelse.

En reflektion ifrån Göran Skytte om påskens normalitet och abnormitet att ta med sig ut i livet när nu vardagen börjar igen.