• Mest lästa inlägg

  • Senaste kommentarer

    Adventstid återigen!… om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om HBT och tro
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om Yoga och annat trams – s…
    Profilbild för AnnikawollschlagerAnnikawollschlager om Uppdaterad länk i ”Svens…
    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Mikael AspelinMikael Aspelin om Utmattningssyndrom – Eft…
  • Senaste inläggen

  • Arkiv

Från bloggrollen: Hur ofta ska jag fira gudstjänst?

Under parollen ”Från bloggrollen” kommer det att bjudas på andras ord, här Tomas Jarvid om gudstjänstfirande.

 

Från bloggrollen: Nedläggning av Kalix Sjukhus en dyrköpt historia

Under parollen ”Från bloggrollen” uppmärksammas emellanåt några av våra vänner och släktingar i just bloggrollen, här svärfar Stefan Tornberg och en het fråga i dessa tider, i alla fall i norrlands inland: Sjukvården

Stefan Tornberg: Nedläggning av Kalix Sjukhus en dyrköpt historia.

Nytt i bloggrollen

Efter att ha följt dessa bloggar under en längre tid så tog jag mig också före att faktiskt underlätta för andra att glädja sig över dem:

Storasyster i vassen

Vandra vägen

Att vara Jenny Jarvid

Sista, konfirmation och annandag pingst

Sista, ett avslappnat och samtidigt laddat ord. I helgen har det varit konfirmation i Lycksele församling, förhoppningsvis inte den sista konfirmationen, men den sista för min del innan jag går på föräldraledighet. Alla förberedelser inför vad som skulle sägas, vad som skulle framföras, det är sista gången jag hade ansvar för något i Lycksele kyrka på länge. En predikan till blir det i sommar, på Stegeborgsgårdens 50-års jubileum, sedan är det paus.

Det känns stort, och konstigt. Störst av allt känns dock att få ägna tiden åt Johannes istället, någon har sagt att den första församlingen det är familjen och någon annan har sagt att barnen är viktiga!

Det har varit Jesusmanifestation i helgen (precis som varje helg alltså då vi samlas i våra kyrkor och annorstädes och firar den uppståndne Jesus), denna gång är det en efterlängtad Jesusmanifestation i Umeå. Jag tycker det är ett smart drag att ha ekumeniska samlingar när det är liv och rörelse, så en måndag är ju smart, dessutom är det måndagen som också är annandag pingst! Mycket härligt, för vår kyrka behöver ju inte bry sig om att det inte är en helgdag i almanackan, hur skulle då kyrkans firande se ut i Nordkorea, Saudi-Arabien, det gamla romarriket eller alls någonstans där almanackan inte är utformad efter kyrkoåret?!

Vi är en skara som längtar i Lycksele också, vi får se om och hur och när det kan bli, tills dess gläds vi åt detta!

 

Vad är sanningen om dig?

Vem är jag? Jag tror att det är en av de frågor som följer de flesta av oss genom livet. Till och med Jesus ställde frågan en gång  (Mark.8:29)

När jag var tonåring svämmade tjejtidningar som Veckor Revyn över av test. ”Vilken kärlekstyp är du?” eller ”Vilken träningstyp är du?”. Som vuxen, nu mera förälder, är det kanske på andra sätt som frågan finns med. Kanske försöker vi istället hitta oss själva i den mat vi äter (eller inte äter), i de kläder som vi köper, eller de attribut som våra barn får på sig, eller i hur väluppfostrade våra telningar är. Vem vill jag vara? Och vem ser andra mig som?

Vi definieras väldigt ofta av andra och oss själva efter vad vi presterar, vad vi köper, säger, tycker, gör o.s.v.

Jag var på ett möte i fredags där prästen och debattören Ewa Lindqvist Hotz tog upp just detta. Och mitt i allt så uttryckte hon det så klockrent. Hon sade: ”Och jag känner att: Nej, det är inte sanningen om mig!”

Nej, det är INTE sanningen om mig! Sanningen om mig är inte vad jag köper, inte hur duktig jag är, inte hur välartad min son är, inte vilka åsikter jag har, inget av det jag lyckas prestera. Det är inte sanningen om mig, och det är inte sanningen om dig!

I somras när vår son var nyfödd och mest var ett litet skrutt som bara kunde skrika, äta, bajsa och sova, då blev det väldigt tydligt för mig vad sanningen om oss är. Jag satt med vår son i famnen och spelade piano och så hittade jag en psalm:

”Du vänder ditt ansikte till mig och ler mot ditt barn som en mor. Ditt ansikte lyser som solen. Det är detta som gör att jag tror, att du ler emot mig som en mor.” Sv ps. 763

Sanningen om oss är just detta! Vi är allt igenom älskade av vår himmelske förälder, Gud. I hans leende blick finns vi till. Inte för att vi gör något, utan för att han älskar oss! Mycket mer än jag älskar vår son! (Även om det är svårt att tro att någon kan älska mer än så :-))

Sanningen om dig: Älskad, förlåten och värdefull genom allt!

HBT och tro

Har varit på kurs med just namnet: HBT och tro och jag tyckte om den!

Vad var det då som var så bra? Innehöll den bibliskt korrekta tankar om homosexualitet? Nej, inget ifrån Bibeln diskuterades

Var den då ett möte mellan människor av olika uppfattning i frågan om HBTQ och tro? Nej, det var i stort sett ensidigt, ett propagandamöte i det lilla för redan övertygade.

Så vad var det som var så upplyftande? Jo, att det inte bara var ett ställningskrig mellan åsikter utan att den handlade om något viktigt: Människor som tror på Gud. I det här fallet HBTQ-personer som tror på Gud, som vill leva i en relation med Jesus. Det är något att dels glädjas åt, dels något att uppmuntra och stödja! Det blev liksom ett inifrån perspektiv på många sätt.

Sedan är det ju störande att Bibeln inte ens får vara med i samtalet, att inte Guds särskilda uppenbarelse ens får vara med och problematisera, men jag tycker ändå att detta var något gott. För att vara en konferens av detta slag så var tonen mer lik de givande samtal jag haft med mina vänner som har en annan sexuell läggning än jag, inte ens Elisabeth Ohlson Wallin trampade över mer än en endaste gång (då hon sa att även motståndare till Ecce Homo tyckte om korsfästelsescenen: ”Kanske var det för att bögen var död?”) och en kvinna till som menade att de som var på konferensen var de som förespråkade bibelns kärleksbudskap och de med andra åsikter stod inte  för kärleken. Detta var långt mindre än vad jag förväntade mig av övertramp ifrån kärlekens budbärare, och det gjorde mig glad! Vi hade trevligt och möttes gott i samtal vid mat och fika och i konferensföredragen!

Om jag tycker kärlek är så här, då är den det! Om jag tycker Gud är så här, då är h*n det! Det är sant, för jag har själv sagt det! Så det så!

 

Sjukdom och trons kraft

Med delar av familjen i olika grader av sjukhet så blev denna söndags gudstjänst den som tillhandahölls via radions P1. glädjen, mitt i sjukligheten, blev stor då det visade sig vara ifrån Vasakyrkan i Umeå och predikant ingen mindre än vår före detta klasskamrat: Anna Olsson (då hette hon Selberg). Uppbyggda efter goda ord och trygg norrbottensdialekt så har dagen fortsatt rätt så bra!

Anna Olsson och Kristina Sturk

Trons kraft var temat och vi fick exempel på detta och tillämpningar, tack så mycket! För övrigt är det ju spännande att som vanligt de söndagar när vår tid ställer om sig kika hur många som redan varit där respektive kommer om en timme, för vår del gick det ju som så att vi inte kom alls, men det är tveksamt om det går att skylla vintertiden för det!?

När träden avlövas ser man länger från vårt kök

Rubriken är hämtad ifrån Tomas Sjödins första bok: När träden avlövas ser man längre från vårt kök.

I vårt fall är det inte så mycket lövmängden på den lilla rönnen som påverkar utan snarare frodigheten hos våra pelargoner på insidan av fönstret, nu när de flyttat och det snart är mörkare än de tycker om så kunde man i går se vinterns första snö. Välkommet nog så stannade den inte så länge, på kvällen var det barmark igen. vintern är nu en hel vecka senare än förra året och kan väl i mitt tycke avvakta ett tag till.

Om man inte fått nog, inte av vinter, utan av Tomas Sjödin så kommer han imorgon att lunchtala i Missionskyrkan i Lycksele.

Stilltje

Allt medan världen ständigt snurrar vidare och orkaner av stora händelser som svält i Afrika, omvälvningar i Mellanöstern och osäkerhet i arabvärlden så är det kav lugnt på Livet, Gud och allting, för livet är inte så lugnt på andra sidan datorskärmen. Här försöker vi hinna med både kärleken till varandra och till Johannes och samtidigt arbeta och klara av att bli med hus.

Stort och spännande är det alltihop, och rätt så bra går det. Ibland hinner vi till och med vara sociala med andra än oss tre. Husägande och görande som kommer därav får vi allt som oftast hjälp med, tack för det! Men hjälpen kan skapa nya frågor, som nu när snickarkollegan tyckte att vi skulle förbereda nästa projekt genom att köpa hem sockelskruv, hjärnan, invand på kyrkotänkande, funderade på vad han sa: ”sockenskruv”? undras just om det är bättre än ett fungerande kyrkoråd för att hålla ihop församlingar på dekis?

Rimligt att tänka sig är att inläggsfrekvensen under en tid framöver inskränker sig till ett par, tre, fyra stycken i månaden, men hav förtröstan, läs Romarbrevet (enligt Luther något man bör göra varje dag) och invänta nyheter!

Tills dess rekommenderas Pär Parbrings tankar om familj och bloggande.

Lev och må!

Bärtider

Bryt upp! Bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt äventyr. (Karin Boye)

 

Gud för uppbrott och förvandling, lär oss glömma bort vårt jag. Driv oss ut att bygga broar till en okänd morgondag. Det finns underbar förlossning i det blod som göts en gång. Det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång. (Britt G. Hallqvist/Svenska Psalmboken nr. 285 vers 3)

 

Vi vet att då det tält som är vår jordiska boning rivs ner har Gud en byggnad åt oss i himlen, en evig boning som inte är gjord av människohand. Medan vi är här ropar vi av längtan efter att få ikläda oss vår himmelska boning. Ty har vi väl klätt oss i den skall vi inte stå där nakna. Vi som ännu bor i tältet ropar i vårt betryck; vi vill ju inte bli avklädda, vi vill bli påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet. Gud har själv skapat oss just för detta, och som en borgen har han gett oss Anden. (Paulus/2 Korinthierbrevet 5:1-5)

Som man kanske kan ana så står en flytt nu nära förestående, vi packar och planerar och tiden räcker inte till så särskilt mycket, men snart, snart så kanske vi äntligen kan flytta in i vårt första hus (nåja ett bostadsrättsparhus, men ändå)!

Kanske är detta vårt nya hem? Naturnära och idylliskt!