Bokrea, fastlagsfähigt eller fastefrestelse?

Om det är en stor last jag har (bokstavligt både stor och tung) så är det nog böcker. Jag tycker om böcker. En gång läste jag en sentens: ”Bokhyllan är den stege med vars hjälp du blir din övermans like”, den tycker jag mycket om!

I afton börjar så bokrean, Bokia i Skellefteå öppnar portarna vid midnatt. Jag har aldrig varit på en bokaffär öppen om natten när bokrean börjar, både jag och Anna-Sara är lediga imorgon. Fyndläge? Smashboll? Kanske vore det ett värdigt och fint sätt att fira inför fastan?

Vi befinner oss  ju i fastlagen, den festliga tid då det på andra håll i världen firas med karnevaler och annat, innan vi så går in i fastan då vi förbereder oss och riktar in oss mot påskens stora händelse: Jesu död på korset och hans uppståndelse.

Men, kanske blir det ändå ingen bokrea. Något som börjar mitt i natten börjar faktiskt rätt så sent, det tenderar likaledes att ta slut rätt så sent. Men den viktigaste orsaken är nog trots allt att jag inte behöver några fler böcker, likt de flesta i Sverige och i västvärlden behöver jag väl strängt taget betydligt mindre/färre än jag har. Av någon anledning har jag hamnat här, i ett land och i en omgivning som inte direkt gör fest och överflöd till något svårt, men som definitivt blir en utmaning under fastan och som definitivt är en utmaning annars i livet med Gud.

Det är lätt att söva sig eller döva sig med vad världen ger, mycket lättare än att fråga efter vad Gud vill och vad Gud ger.

Ta hand om er i natten och fyll endast en skottkärra per person.

Mer från Jokkmokks marknad

Jag kunde inte undanhålla detta fantastiska vykort som egentligen inte alls visade hur det såg ut i Jokkmokk när jag var där, men något i det fångade mig och jag blev alldeles glad av det!

vykort-jokkmokks-marknad

Snö

insnoad-brevlada-skelleftea-09

mycket-sno-i-skelleftea

Jokkmokks marknad

Just återkommen till värmen (bara runt tio minusgrader), men inte hemkommen. Är i Luleå hos svärföräldrarna och hälften av svågrarna. Har just gjort något som jag länge velat göra, besökt Jokkmokks vintermarknad. Det var en härlig upplevelse, gott om snö, mat och trevliga människor. Jag bodde hos en kollega och vän, jag träffade min före detta kombo med fru och hela klanen jag bodde hos då jag gjorde praktik sommaren 2005.

Helt enkelt en helt galen och underbar helg!

Jag tänkte, på väg till mitt boende efter kyrkan i söndags, när jag gick och svettades i de nitton minusgraderna: ”Så här är det man ska bo! Det här är på riktigt!”

Så vi får väl se, Anna-Sara har i bekantskapskretsen orsakat rabalder rörande framtiden i Stensele-Vilhelmina församling, jag får väl orsaka rabalder med denna lappländska längtan!

Fika och vårtecken

I Skellefteå finns det ett väldigt trevligt café som vi hittade av en slump innan jul då vi var på julpyntsjakt. Caféet ligger i Röda Korsets second handaffär vid busstationen och heter passande nog ”Flustret” (Affären heter ju (Bi-)Kupan). Här kan man fika gott och billigt och trivas i de vackra secondhandmöbler som utgör caféets inredning. Dessutom får man ju ytterligare en anledning till att gå på loppis och det är ju alltid lika trevligt! (Särskilt i en stad utan tusen miljarder studenter som ska slåss om allt…)
Ännu dröjer våren, men vid vårt besök på Flustret i går fann vi ändå ett vårtecken – krokus! Vid dessa berddgrader växer de väl mest inomhus, men bättre det än ingenting… Vackra är de hur som helst!

Hade tänkt bifoga en bild på den vackra krokusen, men den vill inte hamna åt rätt håll… så håll till godo med den vackra Lejonströmsbron (Sveriges längsta och äldsta? träbro), som jag cyklar över både nu och då under mina arbetsdagar.lejonstromsbron