• Mest lästa inlägg

  • Senaste kommentarer

    Adventstid återigen!… om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om HBT och tro
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om Yoga och annat trams – s…
    Profilbild för AnnikawollschlagerAnnikawollschlager om Uppdaterad länk i ”Svens…
    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Mikael AspelinMikael Aspelin om Utmattningssyndrom – Eft…
  • Senaste inläggen

  • Arkiv

Fastan i liv och sång

Fastan är en speciell period, det är en period att återigen minnas att vi inte är här i världen för vår egen skull utan att vi lever med Gud och att det ger oss uppgifter i världen, uppgifter som går före våra egna bekvämlighetsönskningar och våra mål. Kort kan dessa uppgifter ifrån Gud sägas vara att utöva kärlek gentemot vår nästa, mot våra medmänniskor, och att vittna om gud och Guds kärlek till alla människor, till hela skapelsen och Guds erbjudande om räddning för alla människor. Det är kort och lätt att säga, men svårare att leva efter.

Igenom dopet och tron får vi den helige Ande, Hjälparen, som just vill stödja oss i levandet och ständigt påminna oss om att vi är Guds älskade barn. Idag fick vi en kärv påminnelse, vi som firade gudstjänst i Sankt Örjans kyrka i Skelleftehamn, om hur viktigt och allvarligt det underbara nådeslivet med Gud är. Vi sjöng psalm 565 – Gå varsamt, in kristen (nr. 344 i 1937 års psalmbok). Texten är ganska upplyftande på något sätt, men med den melodi som är i koralboken (jag antar att vi sjöng efter den i alla fall) så blir det en väldigt allvarlig stämning i stämman när man sjunger den.

Några exempel ur texten:

Gå varsamt min kristen, ge akt på din gång. Den vägen är smal och den porten är trång som leder till livet, och det är så få som finner den vägen och vill på den gå.

Den måste man varsamt, i ödmjukhet gå, i bön och i vaksamhet vandra därpå. Ett steg blott på sidan dig bringar i nöd, ditt själviska liv är din andliga död.

Något att bita i och leva i! Ett musikaliskt smakprov av muntrare karaktär kan åhöras Youtube framförd av Jan Johansson, dock är denna kanske egentligen alltför glad och lätt för att få vara med i denna allvarliga fastebetraktelse?

Musiktävling över generationsgränserna

Jag är för tillfället i Skellefteå och arbetar. Jag sitter just och funderar på en musiktävling till torsdagens ungdomsgrupp. Det blir en slags blandning av ”Så ska det låta” och ”Sing a long”. Ett problem har dock uppstått, de flesta av våra ungdomar är under 20 vilket innebär att de inte alls lyssnar på samma musik som jag gör. Det gäller att balansera här mellan klassiker som man bör/kan känna till och modern musik som jag inte känner till men väl tävlingsdeltagarna. Det braiga är väl att jag lär mig något nytt!

WordPress har inte varit sig själv på sistone så tävlingen har redan varit när du läser detta, det gick mycket bra och det var inte några jätteproblem med våra olika åldrar.

Gott nytt nådeår!

Det gamla är förbi, det nya har kommit. 2009 hälsades av arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin som ett skitår, vilket har fått efterföljare genom SSU i år (kanske inte snällt eller rättvist, men en smula påpassligt).

I kyrkan är man som vanligt lite före. Kyrkoåret började den 29 november, alltså första advent. Tema t för den söndagen, som sedan sätter tonen för hela det nya året är: ”Nådens år”. Är inte det fantastiskt? År efter år så finns Gud vid alla människors sida, goda och onda, rika och fattiga, och sträcker ut sin hand redo att ta tag i den som sträcker sin hand mot den helige. Det nu ingångna 2010 är utropat som ett bönens år i Svenska kyrkan, låt oss tillsammans ta tillfället i akt att be med människor till frälsning och be för oss själva, vår församling (oavsett vilken del av Kristi kyrka den tillhör) och vårt land och vårt samhälle!

Att glömma eller inte glömma

Oj vad jag har glömt att lägga in min predikan som jag hade på Tacksägelsedagen! (Titta i kalendern så ser ni hur länge sedan). Jag har verkligen tänkt, och tänk, och glömt och glömt. Men NU ligger den under ”Anna-Saras predikningar”. Tänk vilken skön känsla när man minns saker!

Bloggrekord

Det märks att kyrkomötets debatt om könsneutrala äktenskap intresserar, förra veckan slogs årets bloggrekord här på vår blogg. Kul att ni vill läsa vad vi har att säga, tråkigt att just denna fråga är den som sätter Svenska kyrkan i fokus. Jag hade önskat att exempelvis Jesus, Bibeln eller frälsningen hade varit lika intressant…

Allt gott i höstregnet!

Att leva tillsammans

Idag är det söndag (om nu någon skulle vara ovetande om detta :-)) och jag har en lugn och skön förmiddag hemma i väntan på att fira gudstjänst i St. Örjans kyrka kl.16. Denna söndag handlar om att leva tillsammans, något som inte alltid är så lätt. Vi är ju så olika, tycker så olika, vill så olika och gör så olika. Jag har fått uppleva detta på nära håll under den vecka som gått. Särskilt detta med att tycka och vilja olika. I kyrkomötet kan man rösta om saken. Men hur enkelt är det i andra sammanhang? Och även när man kan det: har majoriteten alltid rätt?

En psalm vi ska sjunga idag som handlar om att leva tillsammans är en av min ungdoms favoritpsalmer, nr. 289 ”Guds kärlek är”.

Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem. Vi frihet fick att bo där gå och komma, att säga ”ja” till Gud och säga ”nej”. Guds kärlek är…

Vi vill den frihet där vi är oss själva, den frihet vi kan göra något av, som ej är tomhet men en rymd för drömmar, en jord där träd och blommor kan slå rot. Guds kärlek är…

Och ändå är det murar oss emellan, och genom gallren ser vi på varann. Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar. Vår fångdräkt är vår eget knutna jag. Guds kärlek är…

O döm oss, Herre, frisäg oss i domen. I din förlåtelse vår frihet är. Den sträcker sig så långt din kärlek vandrar bland alla mänskor, folk och raser här. Guds kärlek är…
Text: Anders Frostenson 1968

En dag i kyrkomötets och kärlekens tecken

Igår gick jag in på ett konditori, en händelse som inträffar allt emellanåt, denna gång fick jag frågan: ”Är du präst?”. Eftersom jag var iförd prästkrage så var inte det jakande svaret någon högoddsare, men vi kommunicerar ju ofta så (med dylika varianter av retoriska frågor). Expediten sade att hon hade hört på radion att från första november kan homosexuella gifta sig i kyrkan.

Hon sade så, ”homosexuella”, men jag antar att hon menade människor som har en sexuell läggning där man attraheras av personer av samma kön som en själv, för det är väl just människor vi pratar om? Ibland i debatten kan jag undra om våra medmänniskor ses som just människor eller om dessa människor är reducerade till enbart en politisk stridsfråga som gör att vi kan berätta för de som inte tycker som vi hur dumma de är.

Sedan frågade hon vad jag tyckte, om jag var för eller emot, eller inte tyckte något eller inte ville säga. Jag tror inte att en exegetisk utläggning var det lämpligaste utan påpekade istället det lite lustiga att vara en del av statsförvaltningen och myndighetsutövningen, som vigselförrättare, nu när kyrkan är skiljd från staten. Både hon och ytterliggare en kund höll med.

När jag så tog upp min mobiltelefon hade jag ett meddelande från en vän som hört ”något om vigsel” och undrade om präster nu var tvungna att viga.

Redan innan konditoribesöket hade jag två gånger samtalat om vad för beslut som skulle fattas idag och vad vi tänkte om det och vad Jesus skulle tyckt och en massa aspekter. När jag så kom åter till Sankt Olovsgården kom jag i samspråk med en ämbetskollega och vi började fundera på när och hur vi ska samtala om vad som sker nu, den första november är ju ganska snart.

Vart vill jag nu komma med allt detta?

Jo, att det är nu det börjar. Samtalen med varandra, och andra. Det är nu vi ska leva med allt som har sagts, allt tyckande som har offentliggjorts, och allt tyckande som inte har offentliggjorts utan som vi kommer att upptäcka i olika sammanhang.

Personligen tycker jag att det är ett märkligt beslut och det är beslutat på ett märkligt sätt och på märkliga grunder. Jag tycker inte att det är mycket i allt detta som tyder på att det är en kyrka som har fattat beslutet (倪阔乐 (en för mig okänd Niklas, dock svenskskrivande) ger en icke-teologiskadad, från ateistisk horisont, utläggning av detta samt också en intressant kommentar om kyrkomötets beslut). Många aspekter som skulle kunna vara relevanta i andra sammanhang har fått gå före den stora frågan, hur relaterar Gud till allt detta: W.D.J.S?

Men oavsett vad jag tycker så är inte Kristi kyrka en gemenskap kring knäppa beslut, och inte kring visa beslut heller för den delen, utan Kristi kyrka (sorgligt splittrad i olika samfund här på jorden) är en gemenskap kring Jesus (till och med en gemenskap i Jesus) och det ger oss klara riktlinjer för det sp nu kommer. Vi får be vår Herre om hjälp att gå i hans fotspår i våra relationer:

Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra. (Johannesevangeliet 15:17)

Det är inte bara viktigt för de inbördes relationerna i kyrkan, utan också för missionen:

Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall ni också älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek. (Johannesevangeliet 13:34-35)

Mitt i allt

Jag är, som Martin skrev tidigare, på kyrkomötet den här veckan. Det är roligt, påfrestande, lärorikt, tröttsamt, intressant och intensivt. Under förmiddagen beslutade vi i en mängd frågor, bland annat den mest uppmärksammade frågan det här året – den om vigsel och äktenskap. Efter debatten igår träffade jag CUFaren Stefan Lundkvist som hade följt delar av debatten. Hans kloka reflektioner hittar ni här.

Annars är det härligt att vara i Uppsala igen! Fast så mycket av själva Uppsala hinner jag väl egentligen inte uppleva. Det är universitetshsets väggar som blir mest betraktade, och det är förvisso ingen dålig syn. Ni som har varit inne i aulan vet vad jag talar om. Det är verkligen magnifikt!
Det är fascinerande hur annorlunda hösten är här i Uppsala mot för i Skellefteå.  Här är det FUKTIGT! Och väldigt vackert med alla STORA löv som gulnat på träden. Kanske ska jag ta en extra sväng förbi en stor fin lövhög ikväll på väg hem till hotellet… :-)

Du hänger väl med? Kyrkomötets andra session

Nu är det dags att kavla upp böneärmarna, Anna-Sara och de andra 250 ledamöterna är samlade för den andra omgången av årets Kyrkomöte, det är nu som beslut ska fattas.

För att veta när och vad som kan vara fokus i bönerna, alltså den mer särskilda tillämpningen av ”låt ditt rike komma, låt din vilja ske”, så rekommenderas Svenska kyrkans hemsida och särskilt kyrkomötessidorna (direktsändning av debatten kan rekommenderas, i alla fall i lagoma portioner).

Vi ses när vi kommer samman i bön (kanske på detta sätt, vore spännande då detta ställe alltid har verkat både lite fränt och lite mysko i min värld)!

Det skedde, sedan ni och min ande med vår Herre Jesu makt förts samman (1 Korinthierbrevet 5:4b)

Kyrkomöte i Uppsala

Svenska kyrkans kyrkomöte har haft sin första session denna vecka och därför har jag befunnit mig just där, i Uppsala, tisdag-fredag. Kyrkomötet fyller mig med blandade känslor. Det är en fantastiskt mötesplats för människor från hela vårt land, från alla möjliga fromhetsinriktningar (eller inga inriktningar alls) och det är full fart från morgon till kväll! Det är härligt!
Samtidigt är Kyrkomötet mycket en blek kopia av Sveriges Riksdag. Det är mycket som är som det alltid har varit, det är dolda maktstrukturer och fiffel i korridorerna. Det kan vara svårt att veta hur man ska kunna påverka i ett sådant sammanhang. Särskilt tydligt tycker jag att det har blivit nu när vi ska behandla frågan om hur Svenska kyrkan ska definiera det kristna äktenskapet, helt plötsligt händer det en massa saker och ingen vet egentligen hur det gick till. I början av året skulle vi definiera äktenskapet som en relation mellan en man och en kvinna. Nu är man konstig om man tycker så. Jag har svårt för dessa tvära kast, då förlorar den demokratiska processen mitt förtroende. Vilka bestämmer och hur? Jag har under veckan suttit i gudstjänstutskottet som har behandlat denna fråga, i vilken jag har reserverat mig till förmån för det äktenskapsbegrepp vi har i dagsläget. Jag tror att det skadar Svenska kyrkan på många sätt om denna fråga drivs igenom, särskilt nu.

Dag Sandahl bloggar också om detta, om än understundom lite väl spydigt…

Såhär vackert är det i Universitetshusets aula där kyrkomötet hålls. Foto: IKON

Såhär vackert är det i Universitetshusets aula där kyrkomötet hålls. Foto: IKON