 | Martin Walldén om Yoga och annat trams – s… |
| Martin Walldén om HBT och tro |
 | Ulrik Petersson om HBT och tro |
| Ulrik Petersson om Yoga och annat trams – s… |
| Martin Walldén om Utmattningssyndrom – Eft… |
 | Mikael Aspelin om Utmattningssyndrom – Eft… |
Intressant från Expressens ledarredaktion om skolavslutningar i kyrkor. Alldeles riktigt i sina reflektioner, men helt oriktigt om indoktrineringen vid friskolor. Absurt och opåläst, det finns väl få delar av den svenska skolan som är så kontrollerad av skolinspektionen som de kristna friskolorna!?
Filed under: kristen tro och samhälle, politik, samhälle | Tagged: kristen tro och samhälle, politik, samhälle, skola | Leave a comment »
Det kan lätt bli mycket nyheter och mycket skrivande om Israel, ett land som till ytan och till folkmängden inte är så mycket att skriva om. Ett land som väl egentligen inte har en chans att finnas, med tanke på all fientlighet i omgivningen, men som inte bara finns utan också är en civiliserad, modern, demokrati! Som sådan inte perfekt, men med utrymme att föra just samtalet om hur man som land fungerar och agerar och hur man bör fungera och agera.
Jag delade häromdagen med mig om min hittills sämsta upplevelse av medierapportering från den pågående konflikten, men noterar att Annika Borg nog haft en ännu sämre, med bilder och med en rätt så fascinerande snedvridning i rapporteringen och med en hisnande brist på förståelse och insikt från ansvarig för bevakningen på SVT.
Från Dagen den 23 november: Ta ansvar för Israel-bilden – Dagen.
Nyhetsinslaget började med en rapport från Israel med bilder av välmående människor som umgås i solen och kisar upp mot himlen.
Dessa bilder kontrasteras sedan mot bilder från Gaza. Fasansfulla bilder av döda barn mötte tittaren. Man såg också en skadad journalist och fick ta del av en berättelse av en uppgiven läkare.
Det råder inga tvivel om att man ville förmedla en uppfattning om vem som är ond och i trygghet och vem som är god och utsatt. Budskapet når fram till tittaren och går inte att värja sig emot.
Dessutom betonar Annika Borg det riktigt lustiga som vårt kära kyrkomöte beslutat att Svenska kyrkan ska tycka i denna fråga.
Häromdagen valde Svenska kyrkans kyrkomöte att till alla sina ledamöter sända ut ett dokument som inte kan beskrivas som något annat än hatpropaganda. I Kairos-dokumentet beskrivs Israel som rasistiskt, barbariskt och att man utövar apartheid.
Tongångarna känns igen från den hårdföra och havererade retorik mot Israel och judar som återfinns i just hattexter.
Annika Borg betonar hur politik och religion inte bör höra ihop och hur svårt det kan vara att bli förknippad med en åsikt som inte är rimlig för en själv:
Jag menar att genom detta politiska utspel har Svenska kyrkan visat orimligheten med att göra sin fusion mellan politik och religion.
Som präst och medlem i Svenska kyrkan motsätter jag mig å det skarpaste att bli associerad med denna hatpropaganda mot Israel.
Hon har så en tanke om en kyrkas göranden i denna fråga:
Svenska kyrkan ska inte vara en åsiktsgemenskap utan en kyrka där evangeliet förkunnas. Sådana här utspel skymmer evangeliet, då det just är evangeliet – och inte politiska uppfattningar – som förenar oss kristna.
Filed under: kristen tro och samhälle, kyrkligt, politik, samhälle | Tagged: annika borg, israel, kristen tro och sa, kyrkligt, palestina, politik, samhälle | Leave a comment »
En påminnelse som är nästa ett år gammal, om att även det obetydliga kan innehålla stora saker. Kan man använda fars dag för att finna sin Skapare och Frälsare!?
Originalet finns här, en något omarbetad version följer här.
Idag så är det lite speciellt. Många uppmärksammade det, även Dressman (kanske beläget här?) och många barn med fäder. Men vad är då så speciellt med dagens firningsobjekt? Farsta, en förort till Stockholm, kan det komma något gott från Farsta? Jag tycker det är sympatiskt i alla fall att uppmärksamma det som inte alltid lyfts fram, kanske ser det inte mycket ut för världen, men som den just bortgångna Eva Spångberg sa:
Riktigt så enkelt är det väl inte, men ju mer vi låter Gud handla genom oss, och ju mer vi försöker att inte ställa oss själva i vägen för Gud och Guds kärlek och kärleksfulla kraft genom oss, ju bättre blir det för oss och andra!
Och som om inte Eva Spångberg vore nog så finns ju alltid Skriften och då Natanaels ord: ”Kan det komma något gott ifrån Nasaret (en plats långt obetydligare än Farsta)?” och till svar fick han: ”Följ med och se” och han såg och lärde känna Jesus, världens ljus och räddare!
Så låt oss frimodigt fortsätta att fira den i våra ögon obetydliga orten Farsta, även nästa år! Kanske leder det till Jesus!?
Kan det komma något gott från fars dag?
Filed under: kristen tro | Tagged: eva spångberg, fars dag, kristen tro | Leave a comment »
Ekumenisk gudstjänst idag i Björksele kyrka. God gemenskap, Jesusnärvaro i denna och mässan och Ordet, som utlades och evangelium som förkunnades av (Lill)Mats Holmberg. Om Mats livsväg från raggare; med alkoholen, snarare än Jesus, som fokus till evangelist och därmed glädjebudbärare kan man läsa i Motorbibeln. Och förstås höra honom berätta om vid tillfälle.
För att få veta mer om denna Bibel klicka på bilden. För att köpa den klicka på länken/ordet i texten.
Mats pratade om flera saker utifrån dagens tema ”samhällsansvar” och texterna, bland annat från Jesaja 29. Det jag framförallt minns är hans fråga:
Om vi idag i kyrkan hade delat ut resor till Hawaii, hade du inte talat om det för din granne då?
Självklart hade vi gjort det, men nu fortsatte Mats, så har vi ju något ännu bättre i kyrkan, evigt liv, helpension, ett spa som ger läkedom från alla sjukdomar med mera, allt är gratis. Det satte sig i mig, så är det ju. Varför vill jag undanhålla mina medmänniskor detta?
Mats tre aspekter av samhällsansvar var, om jag minns rätt:
Tack Mats och alla andra för denna dag! Gud välsigne Lyckelse och allt annat land och alla folk och människor!
Filed under: inför veckan, kristen tro och samhälle, kyrkligt, predikningar | Tagged: björksele, ekumenik, inför veckan, kristen tro och samhälle, kyrkligt, predikningar, vindelådalen | Leave a comment »
Igår kväll ägnade jag en stund åt att försöka kunna se VM-kvalmatchen mellan Sverige och Tyskland, men fick till slut ge upp och det fick bli radiosporten (vilket inte är det sämsta för upplevelsen, men lite sämre om man vill se Zlatan och kompani). När kära frun kom hem blev det så paus i lyssnandet och jag återkom inte till matchen förrän till pausvilan under en kort biltur. Resultatet var då noll mål för Sverige och tre till Tyskland. Kommentatorerna använde ord som ”pinsamt” och de menade att det inte fanns någon idé att slå på för att följa andra halvlek, om man inte ville se hur stor förlust det skulle bli.
Misstaget – att döma på förhand
Andra halvlek började, men jag saknades bland lyssnarna, kanske var jag inte ensam om att missa den? Men vilket misstag det visade sig vara, förvisso gjorde Tyskland ett mål till, men Sverige gjorde fyra mål! FYRA! En slags bragd i den livsviktiga leken som kallas fotboll! Jag har nu så här dagen efteråt kommit att förstå att upplevelsen som jag missade igår var storslagen, synd kan tyckas.
Bollen är rund, allt kan hända?! Fast det tror vi sällan.
Jesus räddar!? Men det förstår vi sällan.
Jesus räddar?
Vad har det så med Jesus att göra? Han spelade väl inte igår? Det var väl målvakten Andreas Isaksson och hans kollega i Tysklands mål som stod för räddningarna (förutom fyra gånger var).
Jag tänker så här att mitt resonemang inför andra halvlek att det nog inte skulle ge något och att allt var bestämt och att det inte fanns något för mig att hämta, det är ganska likt hur allt för många människor resonerar kring Jesus. De dömer på förhand att det inte har något med dem att göra, att det inte finns något för dem och att inget gott kan komma ifrån detta okända.
Men precis som med fallet om gårdagens andra halvlek så antar man bara utan att själv undersöka, man litar på kommentatorernas påståenden att man inte måste vara med i andra halvlek, eller i fallet Jesus man litar på andra som säger att det inte är något, man tänker att man inte har tiden eller inte vill.
Kyrkans uppdrag
Vårt uppdrag som kyrka, alla kristna alltså, vårt uppdrag är att på olika sätt; med ord, resonemang, handlingar i kärlek med mera visa på att det är något stort som väntar om man knäpper på andra halvlek, att detta med Jesus, att lära känna honom är något nödvändigt och fantastiskt!
Filed under: kristen tro, personligt | Tagged: fotboll, jesus, vm-kval | Leave a comment »
Likt många andra såg jag premiären av Skavlan på SVT, ett program som jag hade hoppats skulle få en uppföljning denna vecka (och hoppas får det senare under säsongen). Gäster var bland annat Björn Ulvaeus och den relgionskritiske och debattsugne evolutionstroende biologen Richard Dawkins.
Det jag främst tänkte ta upp här är SVT:s och Fredrik Skavlans roll som public service-organ och några saker i Dawkins sätt att resonera som framkom i programmet.
SVT och Skavlan: Det jag främst tänker på är att jag ser fram emot en senare veckas sändning där den kristen vetenskapsmannen och tillika bokaktuelle Oxfordproffesorn John Lennox kommer och besöker sändningen, om det behövs en känd kristen profil bredvid kanske Markus Näslund eller drottning Silvia kunde komma också? Och det jag då tänker på är att Skavlan hela tiden endast lät religionen handla om tröst och inte om sanning. Givetvis handlar tron om tröst, men inte en tröst mot bättre vetande, utan en stabil förnuftig grund att bygga livet på, i framgång och i motgång.
Jesus tycker om Richard Dawkins, Fredrik Skavlan och dig och mig! Gött! Varför inte lära känna en sådan vänlig och älskande själ? Som dessutom är vägen, sanningen och livet, inte bara sanning, inte bara väg inte bara liv utan ALLT!
Dawkins resonemang i Skavlan: Det man först kan notera i sändningen är att Dawkins sa att det går att vara vetenskapsman och troende, eftersom det uppenbarligen finns sådana (om han sedan tycker att de är dumma eller inte framgick inte, jag tycker det verkar som om han mer är förvånad över att man kan kombinera dem (lite som Christer Sturmark om John Lennox)).
Det andra som jag noterade är att han verkar intresserad av sanning, inte tröst vilket inte borde vara ett hinder för att ha religionen med i samtalet (”Ni skall lära känna sanningen och sanningen skall göra er fria”, säger Jesus).
Sedan följer lite om vad som sades i fortsättningen, det är som att han går ifrån dessa grunder och (som lite för ofta, visar sig vara en skicklig debattör och bra på att argumentera, men utan att för den skull framföra hållbara argument eller att vinna med hjälp av sanningen och logik).
Bibeln: Han säger bland annat att han inte vill följa något för att det står i en 2000 år gammal bok (Bibeln), men det är väl irrelevant? Är något sant så är det, oavsett hur gammal kunskapen är så frågan är inte hur gammal Bibeln är, utan hur trovärdig den är och är den trovärdig så måste man tro på den, oavsett åsikt innan.
Religion och inte vetenskap: Han inledde med att säga att det fanns kristna vetenskapsmän, men sedan gör han utan att motivera det en glidning och ställer hela tiden upp vetenskapen som något annat än tro (vilket det förstås är) och som något helt oförenligt. Alltså att vetenskapen leder till ateism, men det är ju något han måste visa. Ofta i sina böcker och också i detta program så hävdar Dawkins saker utan att argumentera varför han hävdar dem, tråkigt för diskussionen, men effektivt för debatten.
Filed under: kristen tro och samhälle | Tagged: apologetik, björn ulvaeus, fredrik skavlan, jesus, kristen tro och samhälle, richard dawkins, sanning, vetenskap | 2 Comments »
Igår var det inte tid att blogga, men idag vill jag uppmärksamma oss alla på djupet, tryggheten och glädjen i att tillhöra Herren. Något vi inte alltid känner eller kan omfatta, men så fort vi tvivlar så kan vi se tillbaka och veta att är jag döpt, ja då har jag också dött och uppstått med Jesus, jag har fått alla synder förlåtna och himlens port är öppen, gemenskapen med Gud nu och i livet efter är för mig!
Johannes dop den 11 september 2011 i Lycksele kyrka
Den 11 september 2011 döptes Johannes, ett år sedan så idag har vi firat med bakelse och annat fika tillsammans med dopprästen! Gud välsigne dig vår älskade son!
För lite mer att tugga på och läsa om dopet så återfinns här en äldre predikan om detta.
Filed under: Familj, kristen tro | Tagged: barn, dop, kristen tro, personligt | Leave a comment »
Söndagens tema i kyrkoåret är de små orden ”enheten i Kristus”, låter enkelt, låter enkelt att tala om och att leva i, men är egentligen väldigt närbesläktat med den söndag som har temat: ”Att inte döma”.
För vilka tillhör Kristus? Egentligen? Är den och den tillräckligt renlärig? Kan vi tillåta kvinnor som präster? Homosexuella par att vigas i kyrkan? Icke-döpta att ta emot nattvarden? Är även predikanter som inte alltid talar om korset och försoningen riktigt frälsta, riktigt tillhörande Kristus? Och att överhuvudtaget tala om Kristus istället för att säga Jesus, är inte det ett sätt att tala om att man inte tillhör vår Herre och frälsare?
Enhetstankar att fundera vidare kring. För tillfället är jag aldrig den som ska predika om söndagarna, och på söndag så gör biskop Hans Stiglund det i Lycksele kyrka, men några fallgropar och funderingar klurar jag på i detta med enhet och ekumenik.
Först att detta med enheten och ekumeniken inte är något som vi människor egentligen skapar utan vi blir en del i Jesu bön för sin kyrka.
Det andra jag klurar på är att Bibeln egentligen aldrig sysslar med ytterkanten av tron, Jesus kallar sina lärjungar och i förlängningen oss att följa honom. Gud verkar inte så intresserad av att prata om hur långt ifrån jag kan vara, utan hur nära han vill vara med oss. Hur mycket han vill ha gemenskap med oss. Det leder till att vi kanske inte heller ska vara för intresserade av vilka som tillhör Kristus och vilka som inte gör det, endast Gud vet och det är ju egentligen den ende som det spelar roll med i relation med oss.
Det tredje är de upprepade förmaningarna att inte gå i par med otroende, att noggrant hålla fast vid undervisningen, att göra alla folk till lärjungar och att lära dem alla de bud som Jesus gett oss.
Det fjärde är att i en luthersk kyrka så är kyrkan/församlingen de troendes gemenskap, där evangeliet rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas, vilket faller på prästens lott i vår kyrka, då kan vi inte säga att allt är evangelium, alla tillhör Kristus, allt är ok. Då är vi inte sanna mot Gud eller mot evangeliet eller mot oss som kyrka eller oss som människor.
Det femte och kanske viktigaste är att lyckas få till balansen mellan att Jesu ointresse för vart den bortre gränsen går, och hans intresse för hur nära vi kommer, utan att för den skull tappa bort evangeliet och enheten genom att låta allt vara ok, allt vara Gud, allt vara sant, allt vara rätt.
Riktigt hur man lyckas i sitt liv, i sin förkunnelse, eller som församlingar är inte så lätt att svara på, men de fyra B:na från Apostlagärningarna 2. Alltså: Bön, Bibel, nattvard/brödsbrytelse, församlingsgemenskap/brödragemenskap och så kan man kanske lägga till att det inte är så lätt att döma vem som tillhör Kristus eller inte, vi kan se till exempel rövaren på korset, han hann inte göra något gott, men han är en av få som vi vet fått uttalat över sig att han ska vara med Jesus i paradiset!
Enheten i Kristus, en enhet under Guds vingars skugga. Något att ta emot, att bedja om och att arbeta för!
Filed under: inför helgen, kristen tro, predikningar | Tagged: enhet, inför helgen, jesus, kristen tro, predikningar | Leave a comment »
Medmänniskan var den gångna söndagens tema och således också denna veckas tema. Medmänniskan är ett svårt tema, tycker jag, det kan vara svårt att se vem min medmänniska är, se min medmänniska som tycker annorlunda än jag och som är annorlunda än mig.
Cristina Grenholm skrev i pappersversionen av Kyrkans Tidning om detta: ”Du måste få syn på den andre”, säger hon, och talar om den barmhärtige samariern och hon påminner oss om att:
När vi lever i tron påminns vi ständigt om Guds gränslösa kärlek som inte håller tillbaka eller sparar sig. Guds kärlek gäller aldrig bara den egna personen, utan hela mänskligheten. När jag tror att Gud älskar mig, tror jag samtidigt att gud älskar den som strå bredvid mig, min nästa.
Samarier är väl inget som du och jag vet så mycket om, vi kanske känner till att de var rätt så ringaktade i det judiska folkets ögon och att prästen och leviten som passerar förbi den slagne mannen i Jesu liknelse var aktade och respekterade, rent av de som tjänade Gud allra närmast (genom sin tjänst i templet) och då också förtjänade respekt av alla.
Den barmhärtige samariern i nutid – israelen och hamasmedlemmen
Men hur vore det om man istället för samarier berättade om en medlem av Hamas, styret i Gaza som har som uttalat mål att utplåna sina medmänniskor i staten Israel (och ibland får jag känslan av att de har det outtalade målet att utplåna även sina egna?!), berättade att han vandrade vägen fram, men blev överfallen av några okända våldsverkare. Först dyker en palestinavänlig svensk upp, just inseglad på båten Estelle genom organisationen Ship to Gaza. Denna ser den slagne mannen, men tycker det är olustigt och går vidare.
Nästa som dyker upp är en ekumenisk följeslagare från Sveriges Kristna Råd, men också denna viker åt sidan.
Den tredje som kommer förbi är en israelisk bosättare från Västbanken. Han ser mannens ursprung, mannens kalasjnikov, men stannar upp, förbinder såren och kör honom till ett sjukhus där han tjatar in den skadade mannen.
Jag vet inte om detta gav dig något, men för mig så är Guds kärlek så konkret att den kan få oss att mötas och vilja leva ett liv i försoning med varandra, vare sig vi är israel eller palestinier, HBTQ-person eller ej, liberalteolog eller konservativ, kort sagt ”för människor är det omöjligt, men för Gud är allt möjligt!”
Filed under: inför veckan, kristen tro och samhälle, samhälle | Tagged: inför veckan, kristen tro och samhälle, samhälle | Leave a comment »
En del tror att inlandet är dött och att allt är mörkt och utan hopp. Andra arbetar på att föra ljuset in i världen, oavsett var det är mörkt. Det sistnämnda är ju verkligen kyrkans uppgift!
Rapporterna från Kristineberg har varit mörka och dystra, allt läggs ned, nu också kyrkan. Till exempel P4 Västerbotten.
Men Anna-Sara predikade både sorg och hopp i sin avslutningspredikan i Kristinebergs kyrka och nu går livet vidare, sorgset ibland, glatt och med tillförsikt ibland så varsågod att ta del av vad som händer och sker i Svenska kyrkan i Björksele och Kristineberg!
Filed under: kristen tro och samhälle, kyrkligt, predikningar, samhälle | Tagged: björksele, kristen tro och samhälle, kristineberg, kyrkligt, predikningar, samhälle | Leave a comment »
Livet Gud och allting 