Att se saker på nytt sätt

Posted on 05 mars 2009 by Anna-Sara Walldén

Ibland kan samma sak på ett nytt sätt öppna ögonen och fördjupa. Det hände mig här om dagen då vi sjöng en (för mig) känd lovsång. På svenska börjar den ”Du som är törstig…” Det är en bra sång, och i tisdags sjöng vi den på engelska, vilket jag aldrig gjort förut. Jag tyckte att den engelska texten var så bra så jag vill dela den med er:

All who are thirsty
All who are weak
Come to the fountain
Dip your heart in the stream of life
Let the pain and the sorrow
Be washed away
In the waves of His mercy
As deep cries out to deep…

Vineyard Songs

Filed under: kristen tro, ospecificerat | Leave a comment »

Lagens tredje bruk och 100 sätt att rädda världen

Posted on 04 mars 2009 by Martin Walldén

Rubriken skapar kanske lite olika reaktioner:

Vad då för lag? Svea rikes?

eller

Är det där riktigt lutherskt?

eller

Vore det inte bättre att skriva något om evangeliet?

Alla dessa reaktioner är förståeliga. För att vi alla ska vara på samma bana så börjar jag med en förklaring av begreppet i rubriken, ”Lagens tredje bruk”. Datt det är det som vi som kristna ska göra, inte för att få vara med Gud, inte för att bli räddade, utan vi gör det på grund av att vi blivit frälsta (räddade) till livet genom Jesu död och uppståndelse. Lagens tredje bruk är själva efterföljelsen, själva vår vandring i Jesu fotspår. Jesus sammanfattar kravet på våra liv kort och kärnfullt, till och med smärtsamt tydligt:

Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig. (Matteusevangeliet 5:48)

Så det är alltså något som inte bara har med Svea rikes lag att göra, även om mycket i den ursprungligen kommer ur Skriften.

Är det då lutherskt? Luther talar väl aldrig om lagens tredje bruk, men många hävdar att han ändå menar att det är något som hör till kristenlivet.

Detta om evangeliet då? Vore det inte viktigare? Jo, på ett sätt. Grunden för ett ett evigt liv tillsammans med Jesus (med start här och nu och fortsättning på andra sidan döden), och grunden för att dessa handlingar (gärningar), som lagens tredje bruk talar om, ska gälla är att:

om du med din mun bekänner att Jesus är Herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad.            (Romarbrevet 10:9)

På krånglig svenska kan man säga att lagens tredje bruk det är det som en kristen ska göra, inte för frälsningen men väl för rättfärdigheten.

Nu går vi vidare till vad jag egentligen ville.

Det talas mycket om miljö, om hur vi kan leva och om vi verkligen får leva som vi gör. Jag tror att du och jag har mycket att bidra med för att uppfylla vårt uppdrag att råda över skapelsen (1) och att vårda och bevara den (2). Vi fick en mycket tänkvärd bok, en bok som manar till handling, i present: 100 sätt att rädda världen av Johan Tell. Jag tänkte dela med mig av några tips som är enkla, men effektiva för att i vardagen kunna hjälpa till att rädda världen.

Tells tips nr. 1:

Ring din politiker. Du kan aldrig själv rädda världen. En politiker kan å andra sidan inte rädda världen utan dig. Det behövs ett brett folkligt stöd för att driva en miljövänlig politk, vilken kan handla om att införa begränsande regler och förbud, men även om att använda ekonomiska medel…

Ytterligare en fördel med tips nr. 1 är att vi får mer kontakt mellan politiker och väljare, något som både politiken mår bättre av (mer verklighetskontakt) och du (du slipper att bara snacka skit om politiker, du får istället möjlighet att börja göra något åt det du pratar om (lite jobbigare, men mer Gudi behagligt))

Nu kanske det får vara bra med utmaningar för denna gång.

To be continued…?


Fotnoter

1) Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.” (Första Mosebok 1:26)

2) Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den. (Första Mosebok 2:15)

Filed under: kristen tro, kristen tro och samhälle | 3 Comments »

Fasta på olika sätt

Posted on 03 mars 2009 by Martin Walldén

Inför denna fasta har jag funderat mycket på fasta och vad det innebär, hur den ligger i kyrkoåret och vad som sägs i Bibeln.

En av mina vänner pratar ofta om fasta och vad jag förstår fastar ganska ofta, till exempel inför olika stora saker som ska ske, eller angående böneämnen och dylikt. Den traditionen är rätt så ny för mig så jag är inte riktigt inne i detta än, men finner mycket gott där.

När jag var i Etiopien var det fasta varje onsdag och fredag (om jag inte missminner mig), då fick man ganska ofta endast fisk (ovanligt dock, det är långt till havet i Etiopien) och grönsaksrätter på många restauranger, riktigt hur de gör under fastlagen vet jag inte (kanske festar de stenhårt då med tanke på att de har så många fastedagar under resten av året?).

När jag var yngre tänkte jag inte mycket på fasta utan tänkte att det var något som man inte behövde göra, kanske är det så, med avseende på frälsningen, men med tanke på efterföljelsen verkar det svårt att avvara att fasta:

När ni fastar, se inte så dystra ut som hycklarna (Matteusevangeliet 6:16-17)

När ni fastar, inte  om.

Men att fasta är inte bara enkelt:

Nej, detta är den fasta jag vill ha: … dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du en ser honom … (Jesaja 58:6-7)

Som synes är det bara utdrag ur Jesajatexten men det räcker mer än väl (en del har också behandlats tidigare). Inte trängs det så många vid mitt köksbord som delar mitt bröd (eller min morgongröt), inte heller är det fullt i våra gästsängar, jag har också klart fler än två skjortor (alla t-shirts oräknade).

Askonsdagens tema i kyrkoåret är: ”Bön och fasta”, jag börjar förstå varför: ”Detta är den fasta jag vill ha”

Filed under: kristen tro | Leave a comment »

Biskopsval i Stockholms, Härnösand och Borgå

Posted on 02 mars 2009 by Martin Walldén

För tillfället är det mycket biskopar i media. Biskopar som tycker att Svenska kyrkan ska behålla vigselrätten och biskopar som tycker att Svenska kyrkan inte ska behålla vigselrätten.

Detta kan ju synas viktigt, men jag skulle säga att det finns mer som är viktigt kring våra biskopar för tillfället.Det stundar biskopsval till biskopsstolarna i Stockholms stift, Härnösands stift och Borgå stift (Finland).

Ofta och på många sätt framförs det kritik rörande våra biskopar och kring Svenska kyrkan, också från undertecknad. Svårt kanske att tänka sig att det skulle vara annorlunda än att många engagerade människor gav uttryck för olika tankar och åsikter inom en så stor rörelse och rörande en så stor påverkansfaktor i samhället som Svenska kyrkan, vilken dessutom bygger på det viktigaste och mest engagerande och (som det verkar) mest anstötliga som tänkas kan: Jesus Kristus.

Att invända och opponera sig är viktigt när något hotar att skymma Kristus, men det är inte lika viktigt som att be.

Vi behöver be för biskosvalen, be för evangeliets framgång i Sverige och Finland (på andra sätt och genom biskoparnas verk). I Trosbekännelsen säger vi: ”Vi tror på Gud Fader allsmäktig…”, vilket ju faktiskt borde innebära att vi tror att Gud kan göra allt?

Vi läser i Johannesevangeliets sextonde kapitel att vi tycks ha bibliska skäl till att tro att Gud är allsmäktig:

Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Ännu har ni inte bett om något i mitt namn. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig.  (Johannesevangeliet 16:23-24)

Tänk om vi gnällt och invänt och fördömt istället för att be i Jesu namn och låta vår glädje bli fullkomlig?

Filed under: kristen tro, kyrkligt | Leave a comment »

Prövningens stund

Posted on 01 mars 2009 by Anna-Sara Walldén

Idag är det första söndagen i fastan och dagens rubrik är ”prövningens stund”. Evangelietexten som lästes i många kyrkor idag var hämtad från Matteusevangeliet kapitel 4 verserna 1-11. Där kan vi läsa om hur Jesus, i öknen, sätt på prov av djävulen. Också vi möter många prövningar i våra liv. stora och små. Och när vi gör det är det gott att påminna sig om att vi inte möter dem ensamma. Jesus har prövats precis som vi och han delar våra prövningar.

En psalm jag vill bära med mig ut i veckan som kommer är SvPs 48 – ”Vilken vän vi har i Jesus”. Jag ger den till er också:

Vilken vän vi har i Jesus, trofast, kärleksfull och god! När vi frestas, när vi prövas, vill han ge oss kraft och mod. Ofta tyngs vi ner av oro, glömmer att vi har en vän som har lovat vara med oss, hjälpa om och om igen.

Har du sorger och bekymmer, är du modlös trött och svag, Jesus hjälper dig att bära dina bördor dag för dag. Han som gråtit våra tårar ser vår ångest och vår nöd. Den som sörjer vill han trösta, den som vacklar ger han stöd.

Är du bitter och besviken, har ditt hjärta djupa sår, säg till Jesus vad du känner, våga tro att han förstår. Han som bar vår synd och plåga i sin egen kropp en gång älskar oss och ger oss vila, tänder hopp och föder sång.

Text: J. Scriven ca 1855, E. Magnusson 1984

Filed under: inför veckan, kristen tro, kyrkligt | 2 Comments »

Ny predikan – ”Kärlekens väg”

Posted on 26 februari 2009 by Anna-Sara Walldén

Nu finns förra söndagens predikan upplagd under ”Anna-Saras predikningar”. Temat var som jag tidigare skrev ”Kärlekens väg”. Trevlig läsning!

Kommentera gärna!

Filed under: inför veckan, kristen tro, kyrkligt, ospecificerat | 2 Comments »

Fettisdag, att gå in i fastan med glädje!

Posted on 24 februari 2009 by Martin Walldén

Idag är det fettisdagen, en dag att äta semlor och glädja sig. Imorgon börjar fastan. På Kyrkpressens hemsida kan man rösta/ge sin tanke om vad man ska avstå från under fastan. Man kan välja på: Matvaror, konsumtion, ingenting, något annat och nöjen. Vissa matvaror är vad de flesta har angett som sin tanke om vad de vill avstå ifrån, vilket kanske inte var så otippat?!

Jag vet inte vad du tänkt att avstå ifrån, kanske är det också matvaror, kanske något annat?

Jag har inför denna fasta tänk mycket på vad fasta innebär. Hela fasteidén är riktigt konkret och lättförståelig: Att avstå delar av världen för att fylla denna plats i sitt liv med Gud. Under förfastan förbereder man sig inför fastan, sedan kommer fastlagen (vilken tycks variera lite i längd mellan olika kyrkotraditioner, men ofta är den i alla fall tre dagar: fastlagssöndagen (nu i söndags) till och med fettisdagen (idag)) då man riktigt tar i i festandet. Detta kan vi se i dansen och karnevalen i till exempel Rio de Janeiro och Rom. Ursprunget till dessa fester, som säkert nu tappat mycket av sin förankring i kyrkans liv, är kyrkoåret och dess festliga avslut av förfastan och ingången i fastan. Karneval lär också betyda ”kött adjö”, eftersom man under fastan inte äter kött i många traditioner)

Nu till det revolutionerande, eller i alla fall något jag funnit värt att notera:

Fastlagens festande och glädje påminner oss om att vi kan ta med oss glädjen in i fastan, in i förberedelsetiden inför påsken. Med glädje får vi förbereda oss för det som förvisso är tungt (vi är syndare, så Jesus led och dog på grund av mig), men samtidigt glädjefyllt (Jesus gjorde det för att han älskar mig, genom Jesus har jag nu förlåtelse och upprättelse).

Nu ska vi ut och äta semla och sedan glädja oss i förberdelsen för påsken.

Välsignelser och goda semlor önskar jag dig!

Filed under: inför veckan, kristen tro | Leave a comment »

Bokrea, fastlagsfähigt eller fastefrestelse?

Posted on 23 februari 2009 by Martin Walldén

Om det är en stor last jag har (bokstavligt både stor och tung) så är det nog böcker. Jag tycker om böcker. En gång läste jag en sentens: ”Bokhyllan är den stege med vars hjälp du blir din övermans like”, den tycker jag mycket om!

I afton börjar så bokrean, Bokia i Skellefteå öppnar portarna vid midnatt. Jag har aldrig varit på en bokaffär öppen om natten när bokrean börjar, både jag och Anna-Sara är lediga imorgon. Fyndläge? Smashboll? Kanske vore det ett värdigt och fint sätt att fira inför fastan?

Vi befinner oss  ju i fastlagen, den festliga tid då det på andra håll i världen firas med karnevaler och annat, innan vi så går in i fastan då vi förbereder oss och riktar in oss mot påskens stora händelse: Jesu död på korset och hans uppståndelse.

Men, kanske blir det ändå ingen bokrea. Något som börjar mitt i natten börjar faktiskt rätt så sent, det tenderar likaledes att ta slut rätt så sent. Men den viktigaste orsaken är nog trots allt att jag inte behöver några fler böcker, likt de flesta i Sverige och i västvärlden behöver jag väl strängt taget betydligt mindre/färre än jag har. Av någon anledning har jag hamnat här, i ett land och i en omgivning som inte direkt gör fest och överflöd till något svårt, men som definitivt blir en utmaning under fastan och som definitivt är en utmaning annars i livet med Gud.

Det är lätt att söva sig eller döva sig med vad världen ger, mycket lättare än att fråga efter vad Gud vill och vad Gud ger.

Ta hand om er i natten och fyll endast en skottkärra per person.

Filed under: inför veckan, kristen tro, kristen tro och samhälle, personligt | Leave a comment »

Kärlekens väg

Posted on 20 februari 2009 by Anna-Sara Walldén

På söndag är det fastlagssöndagen, sista söndagen innan fastan inleds (på onsdag – även kallad askonsdagen). Fastlagssöndagen är på många håll i världen en festsöndag – Karnevaler är ju vanliga som ett sätt att ta förväl av vardagen och gå in i fastans enklare tillvaro. Jag tycker om idén om att kontrastera saker mot varandra. Från glädje till allvar och från allvar till glädje. Saker och ting blir tydliga när man tar dem på allvar och låter var sak ha sin särprägel. Det gäller både veckans dagar (vardag och helg) och våra kristna högtider, som ger dynamik till livet.

Nu på söndag är det ju då som sagt fastlagssöndagen och temat är ”Kärlekens väg”. En av texterna som kommer att läsas är hämtad från 1:a Korithierbrevet kapitel 13. Där återfinns en text som ofta kallas för kärlekens lov och delar av texten läses ofta ofta vid vigselgudstjänster och blir ju då någon slags romantisk dröm om kärleken. Men när texten hamnar såhär på en söndag finns ju möjligheten att gräva lite djupare i texten och se vad de egentligen är frågan om, och det är spännande…

Jag tycker väldigt mycket om kärlekens lov, det är stora och vackra ord och texten är som en predikan i sig. Men den får ingen riktig rättvisa om man bara läser kapitel 13. Läs hela avsnittet kapitel 12-14 i 1:a Korinthierbrevet om du inte har gjort det så framträder en helhetsbild av vad det är Paulus talar om.
Nu framträder bilden av den kristna gemenskapen, Andens gåvor och kärlekens plats där.
En bild av de troendes gemenskap och av hur vi alla har gåvor och talanger som är till för varandra. Gud har gett oss varandra!

Och där kommer kärlekens lov in – eller snarare kärlekens väg. Vägen vi har att vandra tillsammans är den i kärlek. Har vi alla gåvor, all kunskap, allt vi kan tänka oss men saknar kärlek – ja då barkar det rätt snabbt åt skogen. Då börjar vi använda det vi fått för egna syften. Kanske börjar vi manipulera andra eller sträva efter att själva framstå som framgångsrika. Allt för många människor har farit illa av kärlekslösa andliga ledare – om än aldrig så rikt utrustade med gåvor.

karlekens-vag

Vi behöver ödmjukhet och kärlek i vårt liv med varandra, för vi är alla sårbara och begränsade människor.

Ännu ser vi i en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig. Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.”  1 Kor.13:12-13

Filed under: inför helgen, kristen tro, kyrkligt | Leave a comment »

Familjen i rampljuset, Teliabutiken, Familjens jurist och Jesus i skön förening?

Posted on 14 februari 2009 by Martin Walldén

När detta inlägg först kom till, för ett par dagar sedan, så visste jag inte att den kommande söndagen hade utropats till ”Äktenskapets dag” av Svenska Evangeliska Alliansen, det gör kanske inlägget än mer spännande.

Låt dock inte det vara ett hinder för att se de goda poängerna i inlägget.

Det är en svår balansgång mellan att framhäva det Gudi behagliga (så som jag uppfattar det) i en fungerande familj, bestående av minst en kvinna och en man (och kanske fler till exempel barn, föräldrar och andra) och att inte lyckas trampa ned varenda människa som inte lever exakt så. Att sedan detta med familjens vara eller inte vara är en stridsfråga med gamla anor och stolta traditioner av övertoner, hetsiga tongångar och ideologisk enögdhet, istället för en mänsklig och resonerande och kärleksfull ton gentemot varandra gör det extra delikat att uttrycka några tankar överhuvudtaget.

Så varför gör han det då? Delvis för att jag tror att den mänskligt sätt bästa, alltså i överensstämmelse med de specifikationer (om detta uttryck som för tankarna närmast till produktion av exempelvis bilar) som Gud givit oss människor, och det samhälleligt klokaste förhållningssättet är att på allt sätt värna stabila familjer med goda relationer. Jag tror helt enkelt att det är bäst för oss.

Med detta inte sagt, som den uppmärksamma läsaren nog noterat, att alla andra sorters relationer och sätt att leva är helt ofunktionella eller i varje given stund och situation sämre/skadligare (eller ens dåligt/skadligt jmfört med givna alternativ) än en familj i enlighet med vad jag skissade på här ovan.

Ett annat skäl till att jag tar upp detta just nu är för att jag blev påmind om att allt i samhället inte är så dumt, ibland springer man på oväntade glädjeämnen, som dessa två i från Skellefteå:

Teliabutiken i Skellefteå försöker locka oss in till sig med detta budskapfamiljen-i-rampljuset

I Skellefteå finns det också en advokatbyrå/juristfirma med namnet ”Familjens jurist”.

familjens-jurist

Och kanske borde vi vara fler som är just det: Familjens jurist, eller familjens värnare.

Det handlar om allt från lagstiftning som kan gagna eller motverka familjer, eller som kan motverka relationen barn till förälder eller som kan motverka barnens bästa, till hur vi själva handlar gentemot våra familjer. Arbetet och olika ”förverkliga dig själv-projekt”, eller egotrippar av olika slag har ofta en stor påverkan på våra relationer och på våra familjer.

Sedan är det ju som så att det finns allt för många som inte funnit sig vad de tror är sin livskamrat, och de som funnit någon som inte är livskamraten utan en tyrann, eller de som är kallade att inte finna någon alls. Dessa ovanstående rader är förstås inte till för att köra ned något vast och obehagligt i halsen på er, utan jag delar (så gott jag kan, jag försöker och vill i alla fall) den frustration och sorg och längtan detta kan ge upphov till.

Filed under: kristen tro, kristen tro och samhälle | Leave a comment »

« Föregående sida — Nästa sida »