Äntligen!

För en ganska lång tid sedan visade Isak en utställning om kors, den var då tillgänglig bara på Facebook tror jag. Nu har den äntligen släppts lite mer fritt, tänk också på hur snygg och djup den skulle kunna vara ute i fria luften?

Isak du är en toppenkille, -fotograf och -skribent! Varsågoda och njuta, utmanas och glädjas.

Gott nytt nådeår!

Det gamla är förbi, det nya har kommit. 2009 hälsades av arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin som ett skitår, vilket har fått efterföljare genom SSU i år (kanske inte snällt eller rättvist, men en smula påpassligt).

I kyrkan är man som vanligt lite före. Kyrkoåret började den 29 november, alltså första advent. Tema t för den söndagen, som sedan sätter tonen för hela det nya året är: ”Nådens år”. Är inte det fantastiskt? År efter år så finns Gud vid alla människors sida, goda och onda, rika och fattiga, och sträcker ut sin hand redo att ta tag i den som sträcker sin hand mot den helige. Det nu ingångna 2010 är utropat som ett bönens år i Svenska kyrkan, låt oss tillsammans ta tillfället i akt att be med människor till frälsning och be för oss själva, vår församling (oavsett vilken del av Kristi kyrka den tillhör) och vårt land och vårt samhälle!

Julens glädje, nyårets glädje och Guds godhet

Idag är det dagen före nyårsafton. Vi har varit på utflykt till Vojakkala och Anna-Saras farmor och farfar. Ett besök på IKEA hanns också med, några satsade på soffor, andra i sällskapet satsade enbart på restaurangen. Gott tyckte jag!

Nu är det i kyrkans värld juletid, den festtid som följer efter adventstidens förberedelse- och fastetid. Inför det nya året vill jag så dela med mig av två strofer ur två sångtexter som spelats mycket på radio och TV och i vår Spotify, men som nu helt kommer att konkureras ut av andra mer eller mindre musikaliska yttringar.

Den första är ifrån ”En stjärna lyser så klart” som väldigt vackert och talande fångar det stora som vi firar under jul: att Gud blir människa, en av oss.

Kärleken världen behöver,
vet vi att barnet bär
Vår långa vandring är över,
stjärnan har stannat här

Himmelen ligger och slumrar
på jordens gula halm

Tänk om vi helt kunde förstå att här är vår frihet och vårt hem, här är platsen, här är omständigheterna som låter oss vara helt oss själva, här kan vi vara ”vi”, här får jag vara ”jag”.

Den andra strofen är ifrån en av de äldre sångerna, en som brukar ses som svårsjungen, men också svårslagen i skönhet när den sjungs av en god sångare: ”O, helga natt

Ty frälsar’n krossat våra tunga bojor,
vår jord är fri, himlen öppen nu är.

Uti din slav du ser en älskad broder,
och se, din ovän skall bli dig så kär.

Kort och konsist vad evangeliet är och vad det ger för konsekvenser: Vi får leva med Gud och då ges oss möjligheten att se på våra medmänniskor med Guds ögon, slaven ser du inte, endast din broder i henom. Likaså är ovänen en tills nu okänd vän. Detta är ett mirakel när det sker, fullt i klass med Guds mer spektakulära ingrepp i vår värld (OBS!!! Länken är endast för modiga tror jag).

Om man vill fundera mer på detta med om man kan falla ned, såsom inför en härskare, och i detsamma hälsa sin egen frihet så kan man fundera tillsammans på denna blogg (minns att hålla en god ton i samtalet). Jag fann tankarna spännande!

God fortsättning och gott nytt år!

Profetiskt tal

Jag läser just nu en liten skrift med namnet ”flammor – profetisk tidskrift”.

Ganska intressant läsning och som vanligt i sådana här sammanhang så rör mycket Jesu återkomst och tecken på att den är nära. Intressant, tankeväckande och något som manar till eftertanke:  Hur förbereder jag mig inför Jesu återkomst? Lägger jag ned minst lika mycket energi på det som att griljera skinka, köpa julklappar etc?

Sedan är det ju som alltid, Jesus säger att vi inte kan veta stunden och att vi alltid ska vara beredda. Några Jesusord ifrån Matteusevangeliets tjugofjärde kapitel får belysa detta:

Budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma. (Matteusevangeliet 24:14)

Ty det skall bli ett lidande vars like inte har funnits från världens början till denna dag och inte heller skall finnas. (Matteusevangeliet 24:21)

Ty liksom blixten kommer från öster och lyser ända till väster, så blir det vid Människosonens återkomst. (Matteusevangeliet 24:27)

Dagen och timmen känner ingen, inte ens himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. (Matteusevangeliet 24:36)

Något inom det profetiska som kanske är ännu viktigare är inför den kommande julhelgen. IOGT-NTO har en särskild utmaning till oss alla om en vit jul och även Blå Bandet uppmanar oss till en vit jul, inte bara i trädgårdarna och på taken utan en vit jul som bor i hjärtat och i gemenskapen. En helg utan alkohol, för barnens och mänsklighetens skull.

Detta, som jag ser det, profetiska tilltal (profetia innebär ”ord ifrån Gud”, inte nödvändigtvis ett tal om framtiden) delas också av dagens Norra Västerbotten och Studio P1.

En god, vit och kärleksfull jul önskas dig och er!

Snö och Mariapredikan!

Det SNÖAR! Igår och idag, hur mycket som helst. Jag överdriver inte om jag säger att snön på garageuppfarten räckte till mina knän. Det kändes som att bada i snö för snön var sådär fjäderlätt och porös. Det var en annorlunda start på dagen.
Men jag chansade inte på att bilen också ville bada i snö, så jag skottade en väg till den istället.

I söndags var det inte riktigt lika mycket snö, men desto mer predikande. Två gudstjänster han vi med. En av dessa höll jag i och här kommer min predikan!

Andra advent – ”Guds rike är nära”

Så är helgen här, en helg full av arbete. Dock trevligt sådant. Jag har haft förmånen att träffa en hel mängd yngre och äldre barn som visat sig från sin allra bästa sida och verkligen charmat mig. Jag har träffat dessa barn i samband med dop och i den svenskkyrkliga dopordningen så läser man ifrån Markusevangeliet:

Folk kom till honom med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem. (Markusevangeliet 10:13-16)

Detta handlar ju inte om dop, men väl om Guds rike (temat för den helg som vi nu är inne i). Inte för att jag vet exakt hur Jesus tänkte sig detta med barnen och Guds rike, jag tror till exempel inte att det handlar om ålder (då skulle det vara ganska kört för många av oss som blivit kristna efter det att vår barndom tagit slut), men kanske handlar det om förhållningssätt har det slagit mig i mitt umgänge med alla dessa härliga, roligt, spontana, nyfikna, okonstlade barn?

Om något av dem läser detta, eller kanske ännu troligare någon av era föräldrar, så ska ni veta att jag vill säga: Tack för predikan och textutläggningen!

Vad en handduk kan vara bra!

Vi firade i helgen första advent och det nya kyrkoåret med nyårsfika i lördags. En mycket trevlig tillställning.

Kanske var den dock i senaste laget för kvällens yngsta gäst, 3 år. Efter ett tag bytte hon om till pyjamas och förberedde sig för att varva ned. Som vi alla vet så är ingen sovstund fulländad utan en snuttefilt, själv har jag något som jag kallar ”papegoj-handduk” (eftersom den stänger ute ljud och ljus). Denna lilla dam hade den, tror jag i alla fall, praktiska vanan att inte vara bunden till en särskild snuttefilt utan det gick bra med vilken som helst vit diskhandduk. Så vi gick till skåpet och valde ut en lämplig (vi tog den översta).

Det såg väldigt mysigt ut att ligga mellan tidningshögen (under kudden) och mammas knä (ej med på bilden).

När alla gäster hade åkt hem och det var dags att plocka ihop och plocka undan så tittade jag lite extra på snuttefilten, den var märkt BE (efter Anna-Saras mormor) och gjord förhand med mycket omsorg.

Bokstäverna BE fick mig att tänka på begreppet ”böneduk” och så när jag idag hade andakt och läste på det ställe som stod i tur kom jag så småningom fram till Apostlagärningarnas nittonde kapitel:

Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer, så att man till och med tog dukar och plagg som varit i beröring med hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut. (Apostlagärningarna 19:11-12)

Gud har lite olika roliga sätt att svara på bön på. Så här i adventstid så blir vi påminda om att Gud verkligen besöker sitt folk, att Gud verkligen älskar alla människor, att Gud vill rädda oss alla och ha gemenskap med oss alla. Extra roligt då tycker jag att genom adventsfikat bli påmind om Guds hörande och svarande på våra böner, extra roligt att bli det genom en av de största i himmelriket (Markusevangeliet 9:33-37; 10:13-16).

Olika exempel på svenska efterföljare av bönedukskonceptet i lite mer organiserad form: Förbönsverige, Apg. 29

Ännu mer Domsöndag

På domsöndagen firade jag gudstjänst tillsammans med många andra i Sankt Olovs kyrka. Jag var både predikant och celebrant, vilket var roligt. Men det är en tuff text (Matteusevangeliet 25:31-46) och tuffa utmaningar som Jesus levererar, resultatet av min balansering mellan lag och evangelium kan läsas här: Domsöndagspredikan

 

Vad en skelleftebo gör på domsöndagen

Nu vet jag vad skellefteborna gör en söndag kl.11!
Ja, väldigt många söker sig till en kyrka för att fira gudstjänst. Men nu vet jag vad resten av befolkningen gör. De går broarna runt!
I går var en sådär fantastiskt solig och vacker dag som bara skrek efter att få användas till en lång och härlig promenad och eftersom jag skulle fira gudstjänst i S:t Örjans kyrka kl.16 så passade jag på att gå den där promenaden just kl.11. Så just när jag låste ytterdörren började alla Skellefteås kyrkklockor ringa, och det kändes ganska märkligt att inte vara med.
Men promenaden var härlig och jag mötte måååånga på min väg. Landskyrkan ligger i ena änden av rundan ”broarna runt”, och när jag vid 11:30 var där kunde jag inte låta bli att slinka in en kortis för att insupa atomsfären. Halva trosbekännelsen var jag med på och sedan bar det hemåt.

Kl. 16 när mörkret redan sänkt sig över bygden var det så dags för oss i Skelleftehamn att fira domsöndagen! Det blev en fin gudstjänst med skön sång av Sandra Hansson. Min predikan hittar ni under ”Anna-Saras predikningar”.

Bloggjobb

Det verkar finnas något slags samband mellan krav på stor arbetsinsats (läs: ffa. Mittpunkt) och blogginläggsfrekvens? Senast handlade det om kyrkopolitik, nu vill jag istället meddela att julklappsköpandet är igång. Den viktigaste (?) är köpt.

CIMG0174

Via Hoppets Stjärna kan man fylla en banankartong som blir till julklapp någonstans, denna går antagligen till en barnfamilj i gamla östeuropa.

Dock har vi inte riktigt löst hur allt ska rymmas under locket, men större under har skett (jag menar att dela Röda havet måste ha varit jobbigare än att lyckas med detta).

Här nedanför syns ett exempel på hur enkelt det är att handla till detta paket, ganska utmanande vad som kan tänkas gå hem hos några som man inte känner!

CIMG0173

Kanske kan detta vara ett sätt att stilla köpsuget som spås komma i jul (SVT och TV4)?