Biltvätt, att rengöra insida och utsida, själavård vid polertrasan

Bilen, en Volvo V 40 som ibland kallas ”Hulda” efter den gammaltestamentliga profetissan, ha varit ute på långresa (och mer ska det bli). Tidigt denna vår, ja rent (se ett ord som gradvis insmugit sig i min vokabulär sedan flytten till Västerbotten) i vintras, fick hon en 6000 milaservice som hon klarade rätt bra. Lite fix med hjälp av verkstaden och så var hon rustad för pendlandet mellan Skellefteå och Lycksele. Innan resan till Skåne fick hon så en ordentlig utvändig tvätt, men i avsaknad av en bra arbetsplats för detta ändamål så fick hon ingen vaxning eller polering. Jag hoppas hon får det till hösten. Jag har fallit för Lahegas Autorange-produkter.

För att kunna vårda vår nyköpta bil så ägnade jag ganska god tid åt att försöka få reda på vad man behövde tänka på, tips och idéer för ett långt och gott liv för bil och lack. Jag fann hjälp och råd och stöd på olika forum på internet och hos andra, än mig mer erfarna, vänner.

När jag så stod och gnuggade på bilen och när jag sedermera försökte lära mig att använda min nya, oscillerande polermaskin så slog det mig i min lite teologiförstörda (?) hjärna: Undrar om jag nu står och putsar och rengör bägaren på utsidan, men låter insidan förfalla i orenhet?

Hulda, Anna-Sara, Martin i uppsalamiljö

Nå inte alla tänker i så knäppa banor när de står över sin bil och gnider, inte alla ser något själavårdande i detta, men i min biltokiga och bibelsnurrande hjärna så blev lite stort att umgås med vår Herre genom Hulda. Att tjäna någon annan, om en en själlös (?) bil, gav helt enkelt mersmak och själaro.

Om nu någon skulle önska något mer allmängiltigt uppbyggligt än bilvård så pratade Carl-Erik Sahlberg om tjänande utifrån arbetet i St. Clara kyrka i Stockholm (genom att berätta om ett antal människor som blivit berörda i församlingen) på Lapplandsveckan (alias ”Lappis”) i Husbondliden utanför Lycksele. Mycket inspirerande och mot slutet inbjöds till förbön för de som ville följa Jesus, för första gången, de som ville följa Jesus, igen, och de som ville följa Jesus, ut till de behövande, lidande, sörjande. Bara att be att få vara en av dem!

Hälsningar ifrån ovan

Under vår resa genom Sverige så fick vi ibland hälsningar ifrån ovan.

På vägen ned kom hälsningen ifrån hemmet i Lycksele

Andra gånger kom hälsningen ifrån vår Herre, som gjorde sig påmind genom den mängd kyrkor som vi passerade på vår resa

Glimåkra kyrka i bakgrunden

Sifo och etanolbilar

Jag har fått en stor lunta i min vård, den heter: Sverige Nu och är en omfattande undersökning ifrån SIFO. Den var fokuserad på medie-använding och kommunikation tror jag, den hade i alla fall mycket frågor av slaget var man handlade och vad man lyssnade på, men mindre av frågor om varför man gör som man gör. Dock fanns det ett, för mig intressant undantag, vilket handlade om bilar och bilinköp. Frågan handlade om hur jag viktade olika egenskaper såsom miljövänlighet, säkerhet, utrymmen, design med mera.

I detta sammanhang så kom jag att tänka på att det minst miljövidriga sättet att driva en bil verkar vara att köra på biogas, dock ett alternativ som inte verkar finnas tillgängligt i Lycksele. Alltså måste vi kika på något annat om det skulle bli dags för ett bilinköp. Rapsdiesel är nog inte så vanligt heller, men etanol finns i alla fall. Dock har ju etanolen gått ifrån att vara Guds gåva till Sverige, med miljömärkning och stöd ifrån Naturskyddsföreningen till att nu vara mer problematisk och till och med ondskefull i någras mening.

Återger därför en rapport ifrån Lunds tekniska högskola som fångade mitt intresse och kryddar det med Naturskyddsföreningens egna siffror kring mer miljövänliga drivmedel, såsom etanol, biodiesel, el och biogas.

Varför allt detta ståhej kring bilar idag då det är den första semifinalen i fotbolls VM? Spanien mot Tyskland måste väl vara mer spännande? Givetvis är det spännande, men detta med livet och bilar och miljöpåverkan ingår i kallelsen vi har som kristna att vårda och råda över skapelsen (1 Mosebok 1:26-28) och som Paulus säger:

Kroppsövningar är nyttiga på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på alla sätt, med sitt löfte om liv både för denna tiden och den kommande.     1 Timotheosbrevet 4:8

Det handlar inte bara om att invänta himmelrikets fröjder, utan det handlar om att leva nu i Jesu efterföljd, ut till de fattiga, ensamma och hungrande, och till den sargade världen, ut med evangeliets glädjebud om upprättelse, helande, försoning och förlåtelse.

Ny predikan på Heliga trefaldighets dag eller Missionsdagen och kristna skolgrupper

Nu börjar det röra på sig lite i predikandet, denna är ifrån Lycksele kyrka på själva Gudomens egen dag. Men som man också kan ana i det dubbla temat, Guds väsen har med oss att göra, Guds väsen har med mission att göra.

När jag nu skriver om mission och om Gud och Guds karaktärsdrag så är det kanske värt att uppmärksamma skolverkets okunnighet och partiella blindhet, en blindhet och okunnighet som jag upplever allt för ofta får framträda och får företräde (exempelvis när den delas av olika instanser inom migrationsverket och i asylprocesser, och tillika delas av politiker och opinionsbildare allt för ofta journalister och andra inom media).

Jag fastnade denna gång för två artiklar ur Dagen, dels ifrån den 4 juni och Claes-Göran Aggebo ifrån Skolverket, och dels ifrån idag (9 juni) med respons på detta.

Sveriges Radios program Kaliber samt Brunchrapporten har också mer eller mindre begåvade tankar kring detta med kristen tro och skola/vardagsliv. Notera gärna lagtexten på högersidan. Kan kännas svårt att riktigt förstå att man inte kan ha en kristen skolgrupp med rastaktiviteter i en demokratisk skola utifrån skollagen i alla fall.

Nationaldag och Jesusmanifestation

Imorgon är det Sveriges nationaldag, en dag som ofta brukar utmärkas av ekumeniska gudstjänster som ett utslag av vår kallelse som kristna vara ett, en slags lokal Jesusmanifestation. Förra året var detta en anspänd dag då rasistiska grupper valt att samlas i Skellefteå och just på torget under den tid som var bokad för gudstjänst. De finns mycket att säga om detta, till exempel att kampen för alla människors rättigheter och påminnandet om alla människors skyldigheter aldrig blir riktigt klart (på den här sidan evigheten), och att kampen mot en förkastlig åsikt och yttringar av denna lätt kan bli allt för lik och föras med allt för snarlika metoder som det man bekämpar. Lite utav detta visade sig tyvärr föregående år. I år hoppas jag på en god gudstjänst och stark bön för Lycksele och vårt land och sedan ett trevligt fortsatt firande av nationaldagen på Gammplatsen.

Aktuellt med Gaza, Ohlson-Wallin med mera

Ibland blir man tagen av hur världen ser ut, det kan gälla tillgång på vatten och god hygien, ibland kan det handla om andra saker. Gårdagens aktuellt gjorde mig ledsen, jag fick känslan av att vilja skrika och den stora frågan jag ställde mig var: Varför? Varför sker sker som det sker?

Jag såg inte det goda i det som rapporterades, vem blev hjälpt? Vilken av ”dessa mina minsta” fick det ett uns bättre? Jag hoppas dock att vi människor, oavsett var vi bor, kan försöka leva som bröder och systrar, men jag är lite tveksam till om någondera sidan lyckades föra oss närmare detta?

Om man nu har kommit igenom Israel och Gaza delen av Aktuellt så kan man fortsätta med Elisabeth Ohlson-Wallin. Jag tror att jag bara gråter lite i stillhet, likadant här som med ”Ship to Gaza” så ser jag inte att enbart de ömmande skälen bakom det som sker.

En bra sak var i alla fall forskningen kring ADHD, det är bra att vi vet mer och mer om det som drabbar människan och som hindrar oss från goda liv.

Välsignelser till oss alla!

Kyrka och skola

Jag har just kommit hem ifrån Skolkyrkoforum i Örnsköldsvik.

Skolkyrka, det kan klinga lite olika i olika människors öron tror jag. Det kanske kan  låta lite mossigt och gammaldags och rent av livsfarligt för de små liven (Christer Sturmark m. fl.) med att blanda ihop kyrka och skola, det kan låta lite som  forna tiders ecklesiastikminister. Det kan också låta som om man ser till att, för allt man är värd, avhålla sig så mycket som möjligt ifrån att vara kyrka och enbart blir någon form av relationskonsult eller uppfostrare eller undrevisare i etik och moral. 

Jag kände mig på förhand lite skeptisk, jag kan tycka att det lätt blir diskussion om hur lite kyrka man kan vara när det har med skolkyrkofrågor att göra. Att inte vara kyrka är ett ämne som intresserar mig föga mer än löss i håret, jag tror på en missionerande kyrka och jag tror vi behöver mod att vara kyrka snarare än tvärtom.

Därför kommer jag ifrån dessa dagar upplivad. Vi hade gudstjänster och bön, seminarier och snack och mingel och allt möjligt. Vi fokuserade på att vara kyrka och att låta skolan vara skola och mötet däremellan, relationen där de kan sammanfalla. Och, det kanske viktigaste, jag tror att det går. Jag tror till och med att det är bra för båda parter, eller kan vara (det beror förstås på hur man gör), men det kan bli bra!

Korset hugget i sten

Idag gör de kors i täljsten på ungdomsgruppen i Skelleftehamn. Korset hugget i sten. Klippan, grunden för våra liv. Grunden att bygga våra liv på. Jag tyckte det var en god idé, tänk att få det så konkret det som alltid är sant: att Gud är grunden och vår räddning.

Från snö till väta

I helgen var vi i Göteborg hos svåger och svägerska. Mycket trevligt, men lite blött. Göteborg bjöd på stora snövallar, många Mini och rikligt med vatten. I och C bjöd istället på trevligt umgänge och glädje! Tack för i helgen! Här skulle det kommit lite bilder, men allt verkar inte vara som det ska (för vilken gång i ordningen?) så bilderna får vänta lite. Istället kan den som önskar tänka vidare på lite olika saker kika vidare bakom länkarna som följer. En del är upprörande, annat glädjande och också lite tankeväckande.

Lars Ohly goes Hamas/Hizbolla/Iran (alltså in under kampropet: ”Inget Israel på våra gator!”)

God glass (ordlekar kan man aldrig få för många av, lite som Ben&Jerry-glass? Men ett frågetecken reses för ägaren Unilever, god eller ond?)

Kristna i valrörelsen, absolut självklart och absolut mycket viktigt!

Drottning Silvia och bön

Jag vågade – OS och prövningar

Igår gjorde jag det, fast jag högt och tydligt vid flera tillfällen hade deklarerat att jag inte kommer att göra det. Jag skyllde på mina nerver, jag tycker inte om dramatik.

Vad jag gjorde? Jag såg på Sverige mot Vitryssland i OS-hockeyn (herrar). För den som förträngt eller inte vet något om bakgrunden till mina känslor så ges här möjligheten att fördjupa sig (Lasse Granqvist i Radiosporten).

Det var lugnt för nerverna i halva matchen, 3-0 till Tre Kronor var som balsam, men sedan började det. Alldeles för länge stod det 3-2 i sista perioden och då vågade jag knappt titta, inte förrän de sista 10-12 sekunderna blev jag lugn (efter 4-2 målet).

Vad har nu detta med prövning att göra? Söndagens tema är ju prövningens stund. Ett tillfälle, eller ett uppdrag eller något som vi står inför som kommer ifrån Gud och som styrker oss och vår relation till honom då vi går in och igenom prövningen (här någonstans är det lämpligt att släppa OS-hockeyn, den bilden har nog tjänat ut nu).

Söndagens episteltext säger så här: Salig är den som håller ut då han prövas; när han har bestått provet skall han få det eviga livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom. (Jakobsbrevet 1:12)

En fridfull helg önskar jag var och en!