• Mest lästa inlägg

  • Senaste kommentarer

    Adventstid återigen!… om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om HBT och tro
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om Yoga och annat trams – s…
    Profilbild för AnnikawollschlagerAnnikawollschlager om Uppdaterad länk i ”Svens…
    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Mikael AspelinMikael Aspelin om Utmattningssyndrom – Eft…
  • Senaste inläggen

  • Arkiv

Helljus framtid och ny predikan

En fråga som uppkom när vi flyttade ifrån mellansveriges mer tättrafikerade vägar till de med vägrenar, älgar och mörker fyllda vägarna i norra Sverige var detta: hur ska vi förbättra Huldas (Volvo V40 från -02) lysen? Det slutade med glasögon ifrån NBB (Nordisk bilbelysning)och mäkta starka helljus!

Vi går nu mot slutet av kyrkoåret (faktiskt har vi just nu passerat helgsmålet (lördag klockan 18) och är nu inne i adventstiden) och på grund av/tack vare viss barnledighet i arbetslaget så fick jag glädjen att kika framåt mot slutet av kyrkoåret tillsammans med några ganska mycket äldre än jag på ett äldreboende vid en andakt och vi konstaterade att man kan ofta säga att det var bättre förr, men för en kristen så återstår det bästa!

Framtiden är helljus! När Kristus kommer tillbaka så blir det en tillvaro bortom vår fantasis gränser!

Jag har lagt upp en ny predikan (nåja en opublicerad ska det väl stå) på predikosidan som betonar vårt uppdrag att berätta om denna framtid och se till att alla förstår att de är erbjudna denna tillvaro.

Men inte bara framtiden är helljus, utan också vår tillvaro nu när vi lever med Jesus. Inte som att allt är frid och fröjd, men som att Guds ljus har förmågan att lysa mitt in i vårt mörker, Gud vill dela våra liv, något som vi får påminna oss om nu i adventstid då vi firar att Gud blev människa i Jesus för att rädda oss ifrån synden, ondskan och döden.

Vår adventsljusstake har fått lite för starka lampor, kanske vill den påminna om att Gud vill ge oss en helljus framtid (och nutid)?!

Fars dag

Igår var det så lite speciellt. Många uppmärksammade det, även Dressman (kanske beläget här?) och många barn med fäder. Men vad är då så speciellt med gårdagens firningsobjekt? Farsta, en förort till Stockholm, kan det komma något gott från Farsta? Jag tycker det är sympatiskt i alla fall att uppmärksamma det som inte alltid lyfts fram, kanske ser det inte mycket ut för världen, men som den just bortgångna Eva Spångberg sa:

Är man något så är man obrukbar för Gud

Riktigt så enkelt är det väl inte, men ju mer vi låter Gud handla genom oss, ju bättre blir det för oss och andra! Och som om inte Eva Spångberg vore nog så finns ju alltid Skriften och då Natanaels ord: ”Kan det komma något gott ifrån Nasaret (en plats långt obetydligare än Farsta)?” och till svar fick han: ”Följ med och se” och han såg och lärde känna Jesus, världens ljus och räddare!

Så låt oss frimodigt fortsätta att fira den i våra ögon obetydliga orten Farsta, även nästa år! Kanske leder det till Jesus!?

Solidaritet i medieskugga på Afrikas horn

Vi har ofta anledning till självkritik, både i vår efterföljelse av kärlekens Gud och i våra prioriteringar av våra resurser och vår tid. Nu på söndag har vi likt de flesta söndagar möjlighet att både be kraftens Gud om att gripa in där hopplöshet råder, och vi har också möjlighet att ekonomiskt stödja de insatser som görs för den akuta situationen och för att långsiktigt stärka regionen.

Afrikas horn och dess svält och dess orsaker och möjliga åtgärder (långsiktigt och akut) hamnar ofta i skuggan av annat.

 

 

Dop och hjärngympa

I dagens gudstjänst var det dop, Sena hette dopkandidaten. Vi fick reda på att Sena betyder ”välkommen in”, vilket ju passar som hand i handske som beskrivning av vad som sker i dopet!).

Om dopet är enkelt och nådefullt så kan man ibland vilja stretcha de små grå med lite samtal, i början på min tid i Lycksele råkade jag på början av en debatt mellan John Lennox och Richard Dawkins, men jag hittade inte slutet. Nu har jag funnit det, heureka, men frågan om vad Dawkins svarar har jag fortfarande inte svaret på eftersom jag inte har lyssnat färdigt än.

Lapplandsveckan

Idag var vi på vad som ibland kallas ”Jesusveckan”, men som också kallas ”Husbondlidveckan”, men som oftast går under benämningen ”Lappis”. En slags jesusmanifestation mitt i Norrlands inland, närmare bestämt i Husbondliden. Det var avslutningsmöte och Niklas Piensoho predikade.

Jesusvecka och jesusmanifestation, det bör väl vara varje vecka och varje tillfälle som vi har Jesus så centralt och tydligt i våra liv? Ibland behöver vi dock påfyllning och vara vid mästarens fötter, eller också lite mer tydligt försöka visa att vi vill följa honom, då är det glädjande med Lapplandsveckan och en glädje att få ha den så nära inpå.

Likaså är det en glädje att få höra om en god fortsättning på Jesusmanifestationen i Stockholm, mest har jag hört ifrån Jesusmanifestationen i Kalmar där också Svenska kyrkan deltog ifrån högsta ort, biskop Jan-Olof Johansson! Mycket roligt, jag tror nämligen att Svenska kyrkan är en otroligt viktig kyrka i ekumeniken och för att vinna Sveriges folk för Jesus, för att presentera evangeliet för hela Sverige, hög som låg, och för att presentera ett alternativ till det samhälle som allt mer verkar säga: ”Du är värd vad du tjänar/orkar, men inget värd om du inget kan, orkar eller om du inget har.”

Den viktigaste jesusmanifestationen, mötet och relationen med oss var och en och alla som önskar möta och följa hnom. På bilden Andreas och Petrus och deras möte med sin Mästare.

Vardagsrummet

Vi har mitt i den nya tillvaron som småbarnsföräldrar plötsligt fått ett par ryck och satt upp tavlor, de tavlor som stått i kassar och kartonger i ett drygt år. När jag så tittar på bilder av vad vi gjort och skrev bildtexten till följande bil slog det mig vilken kortfattad och god predikan det blev: Treenigheten i vardagsrummet, Gud mitt i vardagen, inte Gud bara på söndag förmiddag utan hela livet, alltid.

Treenigheten på plats i vardagsrummet

 

Doppa näsan i brännhett vatten

Med berått mod ska jag en gång till kasta mig ut i farvattnen utanför gaza-remsan och kommentera ”Ship to Gaza”. Några kommentarer som kan belysa svårigheten i detta företag, att ifrån vår avlägsna (ibland överlägsna?) position skapa något gott för israeler och araber/palestinier kommer här:

Jackie Jakubowski

Bo Widegren

David Karlsson

Siewert Öholm

Lukas Berggren

Det svåra är väl inte att tycka något, det är jag bra på. Det svåra är att göra något. Jag hoppas på en god fredlig utveckling i mellanöstern, jag tror att inspärrning, murar, avspärrningar, check points etc skapar fler terrorister, mer aggression mot Israel. Jag tror också att Hizbollah, Hamas och de andra är förödande för sina egna och för området och för Israel likaså orättfärdiga diktaturers stödjande av dessa (såsom Iran).

Så vad är min roll? Kanske är det att se vilka jag tycker minst om eller vilka jag skulle kunna se som mina motståndare och sedan följa min mästare och be för dem, särskilt för den som tycker illa om mig eller angriper mig!?

Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig. (Matteusevangeliet 5:43-48)

Till sist en tanke i samma anda ifrån Jonathan Ashauer i tidningen Dagen.

Ship to Gaza och 1967 års gränser

Kyrkans tidning och flera andra ska nu åter börja rapportera ifrån Ship to Gaza. Spännande är ett ord för det hela. Snedvriden debatt är ett annat.

Det är ju så att Ship to Gaza har fullständigt korrekt då de beskriver situationen på Gazaremsan som:

en politiskt skapad humanitär nödsituation i Gaza

 och jag håller helt med om att situationen i Mellanöstern och mellan araber och israeler ofta blir helt vidrig för den vanliga människan och min bön är att det ska bli varaktig fred och förståelse och läkedom i denna del av världen, liksom i andra där konflikter råder.

Men det som blir snett i debatten är att den israeliska staten framställs som förande krig emot den arma bonde som förlorat sina marker på andra sidan avspärrningen, eller förande krig mot den kvinna som förlorat hus och hem, man och söner och döttrar i strider kring Västbanken eller Gaza. Men de som ska jämföras, de som är i opposition till varandra är ju den israeliska staten och organisationer som till stor del är att jämställa med terroristorganisationer: PLO, Fatah, Hizbolla och Hamas.

Dessa är inga gullegrisar, dessa är inga knypplande, fredliga palestinier, dessa organisationer har i allt för hög grad som mål att motverka Israels existens, ja till och med förvägra Israel rätt att finnas. I allt för hög grad gör man detta med undervisning för barn i denna genre, men man är också ett tungt ok på sina respektive befolkningars axlar. Starka misstankar om att man använder civila byggnader och människor som levande sköldar framkommer allt som oftast. 

Jag vet inte om Ship to Gaza ens från början är intresserade av fred och rättvisa, men jag hoppas det. Tyvärr tvivlar jag på att denna och andra liknande aktioner är rätt väg att gå för att öka försåelsen, för att öka möjligheterna till fred.

1967 års gränser

Vid flera tillfällen, mest berömt på senare tid är väl president Obamas tyckande, framkommer åsikten att för att få en varaktig fred så ska 1967 års gränser gälla och två stater upprättas. Det är en spännande tanke, men jag undrar ofta hur den hänger ihop. 1967 års gränser innebär att man har de gränser som blev efter de arabiska staternas angrepp på den nyutropade staten Israel 1948, vad jag vet så skrevs inga fredsavtal då så varför just dessa skulle gälla är lite svårt att förstå på ett sätt. Det som ytterliggare krånglar till bilden är att 1948 års gränser ger överhuvudtaget inget utrymme för en palestinsk stat. För om jag förstår saken rätt så var då Gaza ett egyptiskt landområde och Västbanken en del av det som nu är Jordanien. Dessa två stater har väl också fredsavtal med Israel som reglerar gränserna, om jag förstått saken rätt?

Land för fred

Israel prövade konceptet att ge land för fred, Gaza överlämnades till palestinierna, men jag tror att den inrikespolitiska bedömningen inte otvetydigt är att detta gav önskat resultat!?

Salam och shalom

Men vi alla som inte direkt är utsatta för detta allt för långt gångna drama har som uppgift att be och arbeta för fred, kanske via Ship to Gaza, men jag tror att andra sätt är bättre, till exempel genom de projekt som finns där israeler och palestinier får mötas, som människor, sådant tror jag på!

 

Jesusmanifestation?

Som vanligt är det ju viktigaste att skriva och berätta om och fokusera på Jesus så det tänkte jag ägna detta inlägg åt. I år har den stora Jesusmanifestationen varit återigen i Stockholm, och den får sedan uppföljare i andra städer i vårt land, vilket känns som en god sak! Sverige behöver mer Jesus och mer förbön och det är ju vad kyrkan ska ägna sig åt! Alla kyrkor var närvarande, hela familjen samlad inför vår gemensamma Herre!

Eller? Nej just det, ett samfund saknades, världens största lutherska kyrka saknades: Svenska kyrkan. Ynkedom! Ännu mer ynkedom eftersom det varit så varje år sedan starten av Jesusmanifestationen. Istället hamnar Svenska kyrkan i media på grund av att man inte manifesterat Jesus, på grund av att vi är en mänsklig organisation fallen i synd precis som hela den övriga skapelsen (och därför bara har vårt hopp i Kristus och därför bör tillsammans med våra trossyskon manifestera Jesus). Blåsvädret gällde sexuella övergrepp vilket är hemskt och dåligt och verkligen ingen Jesusmanifestation. Givetvis är det inte på grund av att vi/Svenska kyrkan inte är med på Jesusmanifestationen som detta har skett, men det känns så olyckligt att allt för ofta vara kyrkan som står ut åt ett dåligt håll.

Kanske kan vi hoppas på ett bättre deltagande på lokalplanet under nationaldagen? Kanske i Sverigebönen?

Vad får du tänka på?

För en tid sedan funderade jag kring vad man fick tänka ikring och vad som inte fick ifrågasättas, nu har det blivit dags för ytterligare ett inlägg på detta tema, så:

Vad får du tänka på? och vad får jag tänka på?

I en demokrati så är det höjden på diskussionen eller det offentliga samtalet, och inte likriktningen, som är styrkan och som visar på friskheten för demokratin, då tycker i alla fall jag. I grunden, eller till och med grundlagarna, så ser det bra ut. Vi har regeringsformen, successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Särskilt tycker jag man kan fästa sig vid andra stycket i yttrandefrihetsgrundlagens 1 §

Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.

Nu till ämnet eller snarare ämnena. I det tidigare inlägget uttryckte jag mig så här:

[I] Sverige har vi många friheter, men samtidigt har vi i kampen för frihet nog gått lite vilse så att det inte finns öppning för samtal och möten i en del frågor såsom mellanösternkonflikten, abort, evolutionsteori, tro och vetenskap

Jag hade också kunnat säga att man inte får mena att min tro, min relation med Jesus och min läsning av Bibeln/mitt hörande av Guds ord, får påverka mina tankar, mina handlingar eller mina åsikter och särskilt inte påverka på ett sådant sätt att jag menar att någon annan borde påverkas av Gud, all kärleks källa, godhetens, rättvisans och gemenskapens Herre och givare.

Av de exempel på snävhet i den offentliga debatten som tillkommit sedan debatten om Stavros ifrån Klass 9A och hans funderingar kring sagan om evolutionen (han kallade det dock inte saga) som rör de ämnen jag skissat här ovan så måste väl Kalla Faktas så kallade granskning av Frälsningsarmén och därefter kommande krav på styrning (och därmed motverkande av våra grundlagsstadgade fri- och rättigheter) av organisationer via statsbidrag. Missförstå mig rätt, alla ska kanske inte kunna mottaga statsbidrag, men håller man sig inom demokratins och lagens råmärken och dessutom gör ett bra och uppoffrande arbete så kanske man inte bör vara i första rummet att nekas? Sedan bör kanske kristna försöka att lösgöra sig ifrån det som inte är Gud för sitt bistånd, men det är en helt annan fråga.

Frälsningsarméns svar på kritiken

Kalla Faktas kommentar

Ett ytterligare exempel som fångat mig är problematiserandet som skedde på DN debatt kring att avsluta ett människoliv innan det ens fötts, det har dock väckt reaktioner.

Det får räcka här, men med en påminnelse till mig själv att när något sådant som går emot min tro och övertygelse dock inte glömma vederbörande i mina böner, bön förvandlar (kanske mest mig själv, men också världen).