• Mest lästa inlägg

  • Senaste kommentarer

    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om Yoga och annat trams – s…
    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om HBT och tro
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om HBT och tro
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om Yoga och annat trams – s…
    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Mikael AspelinMikael Aspelin om Utmattningssyndrom – Eft…

  • Senaste inläggen

  • Arkiv

Den helige Mikaels dag och den åttondedagen

Posted on 04 oktober 2009 by Martin Walldén

Herrens uppståndelsedag

Önskar dig en välsignad Herrens uppståndelsedag, eller med andra ord: Önskar dig en trevlig söndag! Söndagen firas ju på den första dagen i veckan, dagen efter sabbaten (den judiska veckans sista dag), den dag då Jesus uppstod.

Men dagen efter sabbaten gick [kvinnorna] i gryningen till graven med kryddorna som de hade gjort i ordning. De fann att stenen var bortrullad från graven, och när de gick in kunde de inte finna Herren Jesu kropp. De visste inte vad de skulle tro… (Lukasevangeliet 24:1-4a)

Denna söndag är ärkeängeln Mikaels dag och in i handlingen kliver några av hans kamrater för att berätta för kvinnorna, och sedermera för oss, vad det är som har hänt (ängel betyder just budbärare)

… men då stod där två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev förskräckta och sänkte blicken mot marken, men männen sade till dem: ”Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. (Lukasevangeliet 24:4b-6a)

Den åttonde dagen

I helgen har vi varit i Lövånger på inspirationsdagar med bland andra Elisabeth Sandlund (tidningen Dagens chefredaktör), Hakon Långström (fd. domprost i Stockholm och engagerad i Jesusmanifestationen) och Berit Simonsson (inspiratör i Oas-rörelsen).

Talet sju

Mycket bra och gott! En sak, som egentligen var ganska ovidkommande, var detta med den åttonde dagen. Det var Berit som mer eller mindre i en bisats kom in på detta, hon betonade hur mycket betydelse som ligger i ord, siffror och företeelser i Bibeln som vi inte alltid ser och förstår direkt. Talet sju det är Guds tal, det står för fullkomlighet och allt Gud är.

Sju dagar har veckan och den sista dagen var sabbatsdagen, då vi ska vila:

Tänk på att hälla sabbatsdagen helig. Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer. (Andra Mosebok 20:8-10)

Okej, varför inte det då? Jo:

Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag. (Andra Mosebok 20:11)

Talet sex

Talet sex är människans tal, det är ganska nära Guds tal, men det är inte riktigt. Det är ett ofullkomligt tal. Men inte ofullkomligt som i fullkomligt odugligt, utan bara just inte fullkomligt.

När jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna du fäste där, vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom? Du gjorde honom nästan till en gud, med ära och härlighet krönte du honom. Du lät honom härska över dina verk, allt lade du under hans fötter… (Psaltaren 8:4-7)

I lite mindre positiv bemärkelse har vi det i Uppenbarelseboken, the number of the beast, djävulens tal:

Här gäller det att vara vis. Den som har förstånd må räkna ut vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sexhundrasextiosex. (Uppenbarelseboken 13:18)

Antagligen är det helt medvetet som det är dubbeltydigt: ”en människas tal” (som i en bestämd person) eller ”en människas tal” (som i människans, när det handlar om eller betecknar människans/människor/mänskligheten inom talmystiken). Denna bok är ju fylld av referenser till judisk talmystik och världshistoriska händelser.

Den åttonde dagen

Så tillsist, det jag återigen blev så påmind om och som jag tycker är kul/intressant/uppbyggligt att tänka på när jag firar gudstjänst, för ibland kan det kanske kännas som att den är lite torr och tråkig, men den firas som en eskatologisk (dvs. med kopplingar till den sista tiden, då Jesus kommer tillbaka) och frälsningshistorisk (att Jesu död och uppståndelse, genom dopet och tron, tar bort min synd (allt det som hindrar mig från att komma till Gud) och ger mig evigt liv, med början här och sedan fortsättning i himlen en gång) påminnelse: Jesus har dött för vår skull och han har uppstått för att vi ska få liv i överflöd!

Talet åtta står i judisk talmystik för en ny början. Det var en beteckning för den nya dagen, den nya tiden som skulle börja då Messias kom.

Och nu har Messias, Jesus, kommit och den nya tiden, Guds rike, har börjat bryta in i världen!

Tänk att varje söndag, varje vecka, är en ny start, en ny början med öppning mot den nya skapelsen och framtiden med vår Herre i evighet!

Filed under: inför veckan, kristen tro | Tagged: , | 2 Comments »

Verbi Tjator och söndagens predikan

Posted on 14 september 2009 by Martin Walldén

Kanske kan man undra om jag inte gör annat än att påminna om kyrkovalsloggaoch att framföra Anna-Sara som en god kandidat till kyrkomötet!? Är jag enbart en ordtjatare (kanske heter det Verbi Tjator?).

Man kan lätt tro att i mångt och mycket är en ordtjatare (jag kan lätt och ofta snöa in på olika saker), sedan har jag också getts en tillmälet: ”Verbi Divini Minister” (det gudomliga Ordets tjänare), som man ibland kallar de som vigts till präster (givetvis är det ju lite av ett nonsens, alla är vi i lika hög grad Ordets (Jesu) tjänare). I min del av att tjäna Gud ingår att predika, vilket jag ibland gör med viss bävan.

Denna söndag handlade om enheten i Kristus (texten var Efesierbrevet kapitel 4 verserna 1 till 6), och ganska stor del av min tes cirkulerade kring hur vi mer och mer behöver jobba för enheten (jag kompletterade detta med hur Gud arbetar med oss och enheten), det kan vara en känslig sak att prata om. Inte minst för att det också handlar om hur jag är och gör.

Här kommer i alla fall predikan. Håll till godo!

Den återfinns också på predikosidan.

Filed under: inför veckan, kristen tro, kyrkoval, predikningar | Tagged: , , , , , | Leave a comment »

SM i kanotslalom och vikten av att inte bygga dammar

Posted on 10 augusti 2009 by Martin Walldén

I helgen har vi tränat på vårt kanothandlag, tillsammans med Tommy och Helena, i trakterna av Bodbysund. En härlig tur i mestadels medströmmande vatten. Dock var inte handlaget det mest upptränade som man kan tänka sig och färden blev vinglig och slalomaktig, ja stundtals blev det som för kråkan i sången (om prästens lilla kråka) ”än slank vi dit och än slankt vi dit”, dock ingen tur ned i diket!

Herrens dag (söndagen) tillbringades ute i Guds skapelse och på vattnet (se ovan), detta gjorde att vi inte kom in för gudstjänst under söndagen utan åkte på tältmöte i Bureå på lördagkvällen. Två saker tar jag med mig ifrån denna afton:

1. Mötena var ekumeniska sedan nitton åt tillbaka. Genom att sträva efter att vara ett och att tillsammans vara Kristi kropp, alla kyrkor och samfund, så är jag övertygad om att vi gör något efter Guds vilja.

2. Predikanten talade om att vara en kristen, det är en skillnad som gör skillnad. Det är inte samma som att vandra genom livet utan vår Herre. I vårt kristna liv är det också viktigt att vara öppen för Gud, att vara en kanal som Gud kan handla igenom i världen. Det är dock viktigt att inte bygga för kanalens utlopp så att det blir en damm av unket, stillastående vatten. Vattnet från Gud är levande vatten och utan slut och ände, vi fylls ständigt på och vi ska då ständigt släppa ut Guds liv i världen, till våra medmänniskor.

Filed under: inför veckan, kristen tro, vänner | Tagged: , , | Leave a comment »

Grattis på födelsedagen!

Posted on 24 juni 2009 by Martin Walldén

Idag firar många kyrkor den helige Johannes Döparens dag. Till skillnad från andra martyrer så firar man hans födelsedag, inte hans dödsdag. Nu vet man väl inte om han föddes just den tjugofjärde juni, likalitet som man vet om det nu är sex månader kvar till Jesu jordiska födelse, om aftonen den tjugofjärde december, i den heliga natten.

Idag har jag varit på utflykt till Sankt Johannes kyrka i Skellefteå (det var lite varmare än vad som antyds på bilden, temperaturen låg kring 25°C).

Landskyrkan3

Kanhända ser den lite bekant ut, kanske är det för att du varit i Tornio och tittat på kyrkor, eller så är det för att du är mer bekannt med att kalla den kort och gott ”Landskyrkan” eller möjligtvis ”Skellefteå Landsförsamlings kyrka”?

Landskyrkan är i alla fall namngiven efter den helige Johannes Döparen, mannen som vi idag kan minnas. Förelöparen till Jesus, den som skulle bereda Guds folk och världen på att nu visar sig snart världens frälsare, var redo!

Andakten på vår utflykt handlade om oss och Johannes Döparen, ”Den högstes profet” som den helige Ande säger genom hans pappa, Sackarias, då han föds:

Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet, ty du skall gå före Herren och bana väg för honom. Så skall hans folk få veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder genom vår Guds barmhärtighet och mildhet. (Lukasevangeliet 1:76-78) Bibel 2000

Filed under: inför veckan, kristen tro och samhälle, predikningar | Tagged: , , | 3 Comments »

Pingst, så komme vår i Jesu namn

Posted on 28 maj 2009 by Martin Walldén

Vi befinner oss mitt emellan de söndagar som, i den svenska evangelieboken, har namnen ”Söndagen före pingst” och ”Pingstdagen”. Pingst tycks sålunda vara viktigt!

Denna helg och högtid firar vi inte bara att Gud steg ned till jorden, eller om man så vill steg in i vår tillvaro. vi firar inte bara att Jesus dog och uppstod för dina och mina synders skull, för att allt som skiljer oss från Gud ska kunna tas bort så att vi får och kan umgås med Gud på det sätt som han vill.

Nej, vi firar att Gud har stigit in i oss, i våra hjärtan, in i din och min tillvaro. För två tusen år sedan, när Anden för första gången gavs åt alla som tagit emot Gud, gick det till så här:

När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala. (Apostlagärningarna 2:1-4) Svenska Folkbibeln

Denna gång gick det dramatiskt till. På liknande sätt, med hörbara dunder och även emellanåt synliga blixtar från himlen, beskrev flera av de personer jag intervjuade under min etiopienresa väckelsens början i deras kyrka. Många kyrkor firade sin ”pingst” när Anden tydligt började verka just där.

Denna första utgjutelse skedde för två tusen år sedan, långt bort, men den sker också nu och nära: Varje gång någon kommer till tro och varje gång som någon döps i vår Herre Jesu Kristi namn (ja, eller annorlunda uttryckt: I den treenige Gudens namn), då utgjuts (eller snarare ingjuts) Anden i en människa. Genom tron griper vi tag och tar del av de löften som Gud knyter till dopet: Barnaskap hos Gud, syndernas förlåtels, att dö och uppstå med Kristus etc.

I episteltexten för söndagen före pingst läser vi lite om vad Anden gör i och med oss:

Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn. (Romarbrevet 8:16) Bibel 2000

Att vi är barn, det innebär att vi får del av fastheten, grunden och tryggheten hos Gud.

Att vi är barn det innebär att vi är lika vår Pappa, det innebär att han vill att vi ska vara lika honom. Därför har vi fått den helige Ande, som också kallas Hjälparen så att vi kan mer och mer leva vårt liv som ett vittnesbörd om Gud genom att mer och mer leva ett liv likt Guds natur, alltså i kärlek och helighet.

”Så kommer vår i Jesu namn” är hämtat från Svenska Psalmboken, nr. 198 ”Likt vårdagssol i morgonglöd gick Jesus fram ur natt och död till liv förutan like.”

Filed under: inför helgen, inför veckan, kristen tro, psalm | Tagged: , , | Leave a comment »

Ny predikan ”Påskens vittnen”

Posted on 19 april 2009 by Anna-Sara Walldén

Nu har jag lagt in en alldeles ny predikan på min predikosida. Som alltid blir det ju en del tillägg och ändringar i predikan när den väl hålls. Så ni som hörde mig idag kan ju läsa och se om ni märker någon skillnad :-)

Trevlig läsning! Kommentera gärna

Filed under: inför veckan, kyrkligt | Leave a comment »

Söndagarnas söndag, påskdagen

Posted on 12 april 2009 by Martin Walldén

I dag är det påskdagen, en stor dag och den främsta av söndagar (i betydelsen att alla söndagar är dagar att minnas att Jesus uppstod dagen efter sabbaten, vilket är lördagen). Vi har på många håll i kyrkorna över hela vårt land fått ropa och svara varandra:

Kristus är uppstånden!

Ja, han är sannerligen uppstånden!

Kristus är uppstånden!

Ja han är sannerligen uppstånden!

KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN!

JA HAN ÄR SANNERLIGEN UPPSTÅNDEN!

Det är stora ord och att vi på detta sätt ropar till varandra kan tjäna som en påminnelse att detta är ett budskap till en hel värld, ett helt land, alla våra nära och kära, oss själva, vi behöver ständigt ropa:

Kristus är uppstånden, omvänd dig och tro evangelium!

Detta budskap är vad kyrkan har att förvalta, det är vår skatt och Guds gåva till alla människor.

Glad Påsk!

Filed under: inför helgen, inför veckan, kristen tro | Leave a comment »

Passionstidens slut och den nya tidens början

Posted on 06 april 2009 by Martin Walldén

Nu inleds stilla veckan. Jesus har tågat in i Jerusalem, till folkets jubel, och i många kyrkor är det nu andakter och bibelläsningar från Markusevangeliet varje dag under veckan fram till skärtosdagsmässan på torsdag. Den dag då det nya förbundet mellan Gud och oss människor instiftades i den sista måltiden (Jesu instiftande av nattvarden. Förbundet beseglas/fullbordas sedan i Jesu plågor och lidande på korset på långfredagen.

Vi lever hela året, och särskilt dagarna efter sabbaten (ett krångligt sätt att säga söndag), i kraft av och i ljuset av Jesu uppståndelse. Denna vecka går vi dock mot döden, Jesu död och våra synders begravning.

Denna vecka firar vi att det inte finns några hinder mellan oss och Gud. Vi är välkomna att ta emot alla Guds gåvor, särskilt den helige Ande, genom att sätta vår tillit till att Jesu död och uppståndelse helt öppnar vägen till Fadern för oss.

Kanske blev detta teologens betraktande av stilla veckan? Kanske blev denna betraktelse en akademisk utläggning av kristendomens kärna istället för ett livgivande evangelium? Kanske är det så, och det må så vara, det viktiga är att vi var och en tar till oss Guds kärlek till oss och sedan verkar för att alla andra också får del i detta fantastiska som korset och Jesu död och uppståndelse innebär för var och en av människosläktets barn.

Filed under: inför veckan | 2 Comments »

Jungfru Marie bebådelsedag

Posted on 25 mars 2009 by Martin Walldén

Hade egentligen ett annat inlägg ute (det återkommer nog en annan dag), men blev påmind om att det ju faktiskt är Jungfru Marie bebådelsedag idag på middagsbönen på Strängnäs stifts stiftsgård, Stjärnholm.

Vill gärna dela med mig av slutversen till en psalm som nog sjöngs i många svenskkyrkliga kyrkor i söndags, då vi firade Jungfru Marie bebådelsedag, och kanske också på några ställen idag.

Temat för den gångna söndagen var ”Guds mäktiga verk”. Ett fantastiskt firningsämne, vilket också skulle kunna uttryckas på följande sätt:

Vad gör Gud för mig/ i mig/med mig?

Psalmen har rubriken ”Alla källor springer fram i glädje”

Alla min akällor är hos Jesus, och de springer fram i Andens glädje när jag böjer mig och prisar Herren.

Du vare lovad, Kristus. (Svenska Psalmboken 481:5)

Gud är stor och helig och vi har bara att böja oss under detta, men Gud ger oss också den helige Ande så att vi just kan jubla i glädje över Guds mäktiga verk.

Filed under: inför veckan, psalm | Leave a comment »

Luther hade fel

Posted on 17 mars 2009 by Martin Walldén

Söndagens episteltext från Efesierbrevet kapitel fem, vers fem, säger:

Ni vet ju mycket väl att ingen kan få del i Kristi och Guds rike om han är otuktig eller oren eller självisk, alltså avgudadyrkare. (Efesierbrevet 5:5)

På vilket sätt ger det Luther fel? Jo, i de tio Guds bud som återfinns i Luthers lilla katekes (och således i vår svenska tradition) utelämnar han det andra budet:

Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. (5 Mosebok 5:8-9)

Eller kortare uttryckt:

Du ska inte göra dig några avgudar och inte tillbe dem eller tjäna dem.

Jesus nämner ju främst ekonomiska tillgångar, eller Mammon, som en avgud att tydligt ta avstånd ifrån:

Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. (Matteusevangeliet 6:24)

Paulus nämner här otukt, orenhet och själviskhet som det som gör eller i alla fall konstituerar en avgudadyrkare.

Både att hylla pengar som det högsta och mest eftersträvansvärda, att hänge sig åt otukt, orenhet och själviskhet (jag, mig mitt) är väl inte dirket okända fenomen för oss nutidsmänniskor? Utgör inte dessa de främsta frestelserna (och kanske vanligast förekommande synderna) för oss?

Vad ska vi göra med denna information? Kanske ska vi se upp med vad olika lärare säger, när inte ens Luther är gångbar alltid och överallt?

En annan sak som vi kan ta med oss från texten är versen efter:

Låt ingen bedra er med tomt prat. (Efesierbrevet 5:6)

Allt är inte lika bra, en del saker bygger upp dig och andra, en del saker tjänar Guds rike och människors bästa, annat gör inte det. Allt är inte lika. en del är gott en del är ont. Om du vandrat med den helige Anden en tid så vänds också ditt sinne mer och mer till att känna igen vad som är vad och vi märker rätt så snart att efterföljelse efter vår Herre och Mästare ofta är en motkultur med andra värderingar jämfört med det övriga samhället.

Filed under: inför veckan, kristen tro, kristen tro och samhälle | Leave a comment »

« Föregående sida — Nästa sida »