• Mest lästa inlägg

  • Senaste kommentarer

    Adventstid återigen!… om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om HBT och tro
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om Yoga och annat trams – s…
    Profilbild för AnnikawollschlagerAnnikawollschlager om Uppdaterad länk i ”Svens…
    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Mikael AspelinMikael Aspelin om Utmattningssyndrom – Eft…
  • Senaste inläggen

  • Arkiv

Fortsättning följer för 28-åringen

På bilden är det inte ”tjugoåttaåringen” som är i bakartagen. För oss båda har dock  dagens stora projekt varit bakande inför födelsedagsfika imorgon.

Anna-Sara har gjort grunden till tårtan (och mycket annat), jag har bakat syltgrottor, en kaksort som jag länge uppskattat och nu för första gången går i närkamp med, tror att jag fick kläm på det hela efter en stund.

På bilden syns nämnda syltgrottor och Anna-Saras tillverkning av ”schackrutor”.

kakbakning-infor-19-april-2009

Då så, då var allt färdigt! Tårtan ska garneras efter kyrkan imorgon, så ett av påskens vittnen (temat för söndagen) går hem och vispar grädde och plockar på bär innan gästerna kommer (kanske är du en av dem?).

Välkomna!

Söndagarnas söndag, påskdagen

I dag är det påskdagen, en stor dag och den främsta av söndagar (i betydelsen att alla söndagar är dagar att minnas att Jesus uppstod dagen efter sabbaten, vilket är lördagen). Vi har på många håll i kyrkorna över hela vårt land fått ropa och svara varandra:

Kristus är uppstånden!

Ja, han är sannerligen uppstånden!

Kristus är uppstånden!

Ja han är sannerligen uppstånden!

KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN!

JA HAN ÄR SANNERLIGEN UPPSTÅNDEN!

Det är stora ord och att vi på detta sätt ropar till varandra kan tjäna som en påminnelse att detta är ett budskap till en hel värld, ett helt land, alla våra nära och kära, oss själva, vi behöver ständigt ropa:

Kristus är uppstånden, omvänd dig och tro evangelium!

Detta budskap är vad kyrkan har att förvalta, det är vår skatt och Guds gåva till alla människor.

Glad Påsk!

Låg-fredag

Vi är hemkomna efter långfredagsgudstjänst i Bergsbykyrkan. Det stora lugnet och den stora mattheten har infunnit sig, en verkligt låg-fredag. Jag känner mig fysiskt sorgsen. Det enda vi har orkat med är att ha suttit i varsin skön soffa och fåtölj och läst och sovit.

Vår Herre och Frälsare är död, inget finns mer att hoppas på. Vad är det värt att den romerske officeren utbrister:

Den mannen måste ha varit Guds son. (Markusevangeliet 15:39)

Om inte Gud är en levande Gud, då är vi döda. Då är denna världens kamp och girighet, ondska och våldsamheter och ofta stora oförmåga att ge godhet till sina inbyggare det enda vi har att vänta oss av livet.

Då måste vi säga som en gång August Strindberg:

Det är synd om människorna. (ur pjäsen Ett drömspel)

Men, som Strindbergs slutord, inte i pjäsen, men väl i livet, lyder:

O Crux ave spes unica – var hälsad kors, mitt enda hopp

Något finns att hoppas på, något finns som blir synligt och tydligt på korset.

Synligt på korset blir dina och mina synder, hur mycket ont det är att vara bortvänd från Gud och inte göra Guds vilja, att inte leva i kärlek till oss själva, våra medmänniskor och till Gud. Men synligt på korset blir också Guds kärlek till oss, det är våra synder som Jesus bär. Vi blir räddade genom Jesu död. Dagens gammaltestamentliga text från Jesajas femtiotredje kapitel får avsluta inlägget:

Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot. Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, men Herren lät vår skuld drabba honom. (Jesaja 53:5-6)

Askonsdag, fastan börjar

Idag börjar fastan, kyrkans förberedelsetid inför det stora som ska ske under påsken: Att Jesus, gudasonen, tar din och min skuld och skam (allt det som inte är så ljuvligt och fantastiskt som Gud önskar för oss) i sin kropp på korset och för det till sin rätta plats, graven. När Jesus sedan uppstår så är allt det kvar där, och du och jag får möjligheten att låta det vara kvar i dödsriket för att istället ta emot ta emot Jesu erbjudande: Det goda, eviga livet

Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd. (Johannesevangeliet 10:10)

Idag är det askonsdagsmässa i Sankt Olovs kyrka, klockan 18.30. En av texterna är från profeten Jesaja:

Är det en sådan fasta jag vill se: en dag då man späker sig, hänger med huvudet som ett strå, ligger isäck och ska? Kallar du det fasta, en dag som behagar Herren?

Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen! (Jesaja 58:5-7)

Stora och svåra ord och stora och svåra uppgifter. Genast blev det lite svårare än att bara avstå sötsaker, kaffe, TV-tittande eller vad det nu kan vara. En god start är det att avstå, då får vi mer tid och energi till att utföra Guds kärleksgärningar och så följa ”Kärlekens väg”.

Gud lämnar oss dock inte där, vi har fått den helige Ande som också kallas Hjälparen, vi får be om vishet, styrka och kärlek att utföra dessa Herrens verk, denna Guds fasta. Gud ger oss också sitt löfte, att om vi gör den fasta som Gud vill:

Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår ska läkas. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg. Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger han: ”Här är jag.” (Jesaja 58:8-9)

Shalom (Frid)!

Kärlekens väg

På söndag är det fastlagssöndagen, sista söndagen innan fastan inleds (på onsdag – även kallad askonsdagen). Fastlagssöndagen är på många håll i världen en festsöndag – Karnevaler är ju vanliga som ett sätt att ta förväl av vardagen och gå in i fastans enklare tillvaro. Jag tycker om idén om att kontrastera saker mot varandra. Från glädje till allvar och från allvar till glädje. Saker och ting blir tydliga när man tar dem på allvar och låter var sak ha sin särprägel. Det gäller både veckans dagar (vardag och helg) och våra kristna högtider, som ger dynamik till livet.

Nu på söndag är det ju då som sagt fastlagssöndagen och temat är ”Kärlekens väg”. En av texterna som kommer att läsas är hämtad från 1:a Korithierbrevet kapitel 13. Där återfinns en text som ofta kallas för kärlekens lov och delar av texten läses ofta ofta vid vigselgudstjänster och blir ju då någon slags romantisk dröm om kärleken. Men när texten hamnar såhär på en söndag finns ju möjligheten att gräva lite djupare i texten och se vad de egentligen är frågan om, och det är spännande…

Jag tycker väldigt mycket om kärlekens lov, det är stora och vackra ord och texten är som en predikan i sig. Men den får ingen riktig rättvisa om man bara läser kapitel 13. Läs hela avsnittet kapitel 12-14 i 1:a Korinthierbrevet om du inte har gjort det så framträder en helhetsbild av vad det är Paulus talar om.
Nu framträder bilden av den kristna gemenskapen, Andens gåvor och kärlekens plats där.
En bild av de troendes gemenskap och av hur vi alla har gåvor och talanger som är till för varandra. Gud har gett oss varandra!

Och där kommer kärlekens lov in – eller snarare kärlekens väg. Vägen vi har att vandra tillsammans är den i kärlek. Har vi alla gåvor, all kunskap, allt vi kan tänka oss men saknar kärlek – ja då barkar det rätt snabbt åt skogen. Då börjar vi använda det vi fått för egna syften. Kanske börjar vi manipulera andra eller sträva efter att själva framstå som framgångsrika. Allt för många människor har farit illa av kärlekslösa andliga ledare – om än aldrig så rikt utrustade med gåvor.

karlekens-vag

Vi behöver ödmjukhet och kärlek i vårt liv med varandra, för vi är alla sårbara och begränsade människor.

Ännu ser vi i en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig. Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.”  1 Kor.13:12-13

Jesus stillar stormen

På söndag är det gudstjänstdags, i Alhemskyrkan i Skellefteå. Det ska blir roligt och de kommande dagarna kommer förstås att ägnas åt predikoförberedelser. Texten är ifrån Markusevangeliet, kapitel 4:35-41.

Det är en text som många har hört många gånger. frågan infinner sig, vad ska jag säga? Vad vill Gud säga oss på söndag?

Det finns en barnsång som går ”Med Jesus i båten är man trygg mitt i stormen, trygg mitt i stormen, trygg mitt i stormen”, kanske är det så enkelt? Fast, lärjungarna var ju inte trygga, läser vi i texten. Å andra sidan kunde de vara trygga, om de bara litat på Jesus, tycks vara vad han säger: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?”

Nå, vi får se vad det blir av detta.

Jag har alltid undrat över hur han kunde sova i en ganska liten båt med det kalla, eller i alal fall svala, vattnet stänkande in över relingen (och då antagligen även över platsen där han sov)? Kanske är det den änden som jag ska börja ifrån?

Nå ja, vi kombinerar det med några stabila psalmer som tar upp söndagens tema ”Jesus skapar tro”

Nr. 69 ”Glad jag städse vill bekänna: Jag är döpt i Jesu namn.”

Nr. 256 ”Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken, ett namns som skyddar dig nu när du går.”

Nr. 716 ”Namnet Jesus aldrig mister genom tiderna sin glans. Det om evig kärlek vittnar, som hos ingen annan fanns.”

(samtliga ur Den svenska  psalmboken, 2002)