• Mest lästa inlägg

  • Senaste kommentarer

    Adventstid återigen!… om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om HBT och tro
    Profilbild för Ulrik PeterssonUlrik Petersson om Yoga och annat trams – s…
    Profilbild för AnnikawollschlagerAnnikawollschlager om Uppdaterad länk i ”Svens…
    Profilbild för Martin WalldénMartin Walldén om Utmattningssyndrom – Eft…
    Profilbild för Mikael AspelinMikael Aspelin om Utmattningssyndrom – Eft…
  • Senaste inläggen

  • Arkiv

Tjugondag Knut, nu är det slut

Idag är det renplockat på julsaker, förutom de där små julpynten som går att hitta av och till fram till midsommar. Vi knutade ut julen redan i måndags eftersom vi båda kunde deltaga görandet då. Så ingen julgran finns mer att beskåda, ett minne får dock komma med i detta inlägg.

Idag är det bara jag hemma, dock kommer min främsta nådegåva hem om en liten stund, så då har jag ägnat mig åt andra avslutningar: Jag har varit och tagit adjö av mitt arbetslag i Sankt Olovs församling. Sedan hade jag glädjen att få några hem på middag vilket var väldigt trevligt!

Den kommande söndagens gudstjänst är det så dags att ta adjö av församlingen, vi får lämna varandra vid livets källa (temat för söndagen). Precis som med julens slut (i kyrkan är den dock inte slut, vi firar väl framemot Kyndelsmässodagen den 7 februari) som jag vet kommer varje år (plötsligt är krubban passé, fastän påskens kors aldrig behöver tas ned och läggas undan (konstigt undrar varför?)) så är det ändå överraskande att denna tid i Sankt Olov nu är slut. På fredag ska vi ha ett avslutande samtal och så söndagens gudstjänst.

Nå, ni ska ha ett stort tack för denna tiden, och även om avslutningen inte blev vad jag trott eller hoppats så hoppas jag att den långa goda tiden ska väga upp och bevara denna tid i mitt liv i ljust minne! Tack för det som varit, nu vandrar vi vidare:

O, hur saligt att få vandra hemåt vi vår Faders hand. Snart vi slutat ökenfärden och går in i Kanaans land. Härligt sången där skall brusa, stark som dånet av en vattuflod: Äran tillhör Gud och Lammet, som oss vunnit med sitt blod.

Och så får vi sjunga tillsammans:

Här vi skiljs ifrån varandra, här är möda sorg och strid, men uti i den gyllne staden snart vi mötas får i frid. Härligt sången där skall brusa, stark som dånet av en vattuflod: Äran tillhör Gud och Lammet, som oss vunnit med sitt blod.

Väl mött på vandringen!

Profetiskt tal

Jag läser just nu en liten skrift med namnet ”flammor – profetisk tidskrift”.

Ganska intressant läsning och som vanligt i sådana här sammanhang så rör mycket Jesu återkomst och tecken på att den är nära. Intressant, tankeväckande och något som manar till eftertanke:  Hur förbereder jag mig inför Jesu återkomst? Lägger jag ned minst lika mycket energi på det som att griljera skinka, köpa julklappar etc?

Sedan är det ju som alltid, Jesus säger att vi inte kan veta stunden och att vi alltid ska vara beredda. Några Jesusord ifrån Matteusevangeliets tjugofjärde kapitel får belysa detta:

Budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma. (Matteusevangeliet 24:14)

Ty det skall bli ett lidande vars like inte har funnits från världens början till denna dag och inte heller skall finnas. (Matteusevangeliet 24:21)

Ty liksom blixten kommer från öster och lyser ända till väster, så blir det vid Människosonens återkomst. (Matteusevangeliet 24:27)

Dagen och timmen känner ingen, inte ens himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. (Matteusevangeliet 24:36)

Något inom det profetiska som kanske är ännu viktigare är inför den kommande julhelgen. IOGT-NTO har en särskild utmaning till oss alla om en vit jul och även Blå Bandet uppmanar oss till en vit jul, inte bara i trädgårdarna och på taken utan en vit jul som bor i hjärtat och i gemenskapen. En helg utan alkohol, för barnens och mänsklighetens skull.

Detta, som jag ser det, profetiska tilltal (profetia innebär ”ord ifrån Gud”, inte nödvändigtvis ett tal om framtiden) delas också av dagens Norra Västerbotten och Studio P1.

En god, vit och kärleksfull jul önskas dig och er!

Andra advent – ”Guds rike är nära”

Så är helgen här, en helg full av arbete. Dock trevligt sådant. Jag har haft förmånen att träffa en hel mängd yngre och äldre barn som visat sig från sin allra bästa sida och verkligen charmat mig. Jag har träffat dessa barn i samband med dop och i den svenskkyrkliga dopordningen så läser man ifrån Markusevangeliet:

Folk kom till honom med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem. (Markusevangeliet 10:13-16)

Detta handlar ju inte om dop, men väl om Guds rike (temat för den helg som vi nu är inne i). Inte för att jag vet exakt hur Jesus tänkte sig detta med barnen och Guds rike, jag tror till exempel inte att det handlar om ålder (då skulle det vara ganska kört för många av oss som blivit kristna efter det att vår barndom tagit slut), men kanske handlar det om förhållningssätt har det slagit mig i mitt umgänge med alla dessa härliga, roligt, spontana, nyfikna, okonstlade barn?

Om något av dem läser detta, eller kanske ännu troligare någon av era föräldrar, så ska ni veta att jag vill säga: Tack för predikan och textutläggningen!

Att leva tillsammans

Idag är det söndag (om nu någon skulle vara ovetande om detta :-)) och jag har en lugn och skön förmiddag hemma i väntan på att fira gudstjänst i St. Örjans kyrka kl.16. Denna söndag handlar om att leva tillsammans, något som inte alltid är så lätt. Vi är ju så olika, tycker så olika, vill så olika och gör så olika. Jag har fått uppleva detta på nära håll under den vecka som gått. Särskilt detta med att tycka och vilja olika. I kyrkomötet kan man rösta om saken. Men hur enkelt är det i andra sammanhang? Och även när man kan det: har majoriteten alltid rätt?

En psalm vi ska sjunga idag som handlar om att leva tillsammans är en av min ungdoms favoritpsalmer, nr. 289 ”Guds kärlek är”.

Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem. Vi frihet fick att bo där gå och komma, att säga ”ja” till Gud och säga ”nej”. Guds kärlek är…

Vi vill den frihet där vi är oss själva, den frihet vi kan göra något av, som ej är tomhet men en rymd för drömmar, en jord där träd och blommor kan slå rot. Guds kärlek är…

Och ändå är det murar oss emellan, och genom gallren ser vi på varann. Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar. Vår fångdräkt är vår eget knutna jag. Guds kärlek är…

O döm oss, Herre, frisäg oss i domen. I din förlåtelse vår frihet är. Den sträcker sig så långt din kärlek vandrar bland alla mänskor, folk och raser här. Guds kärlek är…
Text: Anders Frostenson 1968

Nyhet och enhet

Jag har (som en del säkert noterat) varit en lat bloggskrivare under de senaste veckorna, men jag ska försöka göra bättring. Jag är ju numera präst i Skellefteå St. Örjans församling, och det betyder att jag är NY återigen. Det är JOBBIGT att vara ny. Jag menar, det är ju inte bara jag som är ny – ALLT är ju nytt (för mig). Hjärnkapaciteten när jag landat hemma har väl inte varit på topp om man säger så.
Men trots min nyhet så trivs jag bra i min nya församling, med alla nya människor, och en del börjar faktiskt snart bli mer av kändisar för mig och det är alltid en skön känsla.

I kväll har jag varit på två olika gudstjänstgruppsplaneringar*, en i Skelleftehamn och en i Ursviken. I Skelleftehamn har man haft gudstjänstgrupper ett tag men i Ursviken var det faktiskt premiär ikväll! Så det är inte bara jag som är ny :-)
Vi talade om nästa söndags texter som sammanfattas i temat ”Enheten i Kristus”, vi får se vart det bär hän i predikan på söndag. Ett stort och viktigt ämne är det då alla gånger!

* Gudstjänstgrupper är grupper som deltar i förberedelserna för en gudstjänst och har uppgifter i densamma. Gruppen och den präst som ska tjänstgöra följande söndag samlas på tisdagen för att fördela uppgifter och samtala om söndagens text och tema. Genom att gudstjänstgrupperna är med i gudstjänsten blir fler delaktiga och förhoppningsvis upplever vi alla att gudstjänsterna blir mer levande och berörande.

Ny predikan – dopet!

Inspirerad av Maritn lägger jag också ut dagens predikan om dopet, så kan ni kära bloggläsare jämföra!

Vill också göra reklam för en ny favoritpsalm:

När vi i tvivel frågar oss om vi är rena toner.
Då svarar Gud: Han lovar oss
att Jesus allt försonar:
I vattnets tecken blir du ren,
som sommarsolens klara sken
i himmelrikets sommar. (Psalmbokens tillägg 754)

Hör Israel! Herren är vår Gud, Herren är en.

…Så inleds den judiska trosbekännelsen, och tillika kommande söndags text från Gamla Testamentet. Jag har precis avslutat predikoskrivandet och just denna text är det jag har funderat kring.

”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft. Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat. Du skall inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. Du skall binda dem som ett tecken kring din arm, och de skall vara ett kännemärke på din panna. Du skall skriva dem på dina dörrposter och i dina stadsportar” (5 Mos.6:4-9)

Vad jag ska säga om detta återstår att höra… kommer du till Sunnanå kyrka på söndag så får du veta :-)

Pingst, så komme vår i Jesu namn

Vi befinner oss mitt emellan de söndagar som, i den svenska evangelieboken, har namnen ”Söndagen före pingst” och ”Pingstdagen”. Pingst tycks sålunda vara viktigt!

Denna helg och högtid firar vi inte bara att Gud steg ned till jorden, eller om man så vill steg in i vår tillvaro. vi firar inte bara att Jesus dog och uppstod för dina och mina synders skull, för att allt som skiljer oss från Gud ska kunna tas bort så att vi får och kan umgås med Gud på det sätt som han vill.

Nej, vi firar att Gud har stigit in i oss, i våra hjärtan, in i din och min tillvaro. För två tusen år sedan, när Anden för första gången gavs åt alla som tagit emot Gud, gick det till så här:

När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala. (Apostlagärningarna 2:1-4) Svenska Folkbibeln

Denna gång gick det dramatiskt till. På liknande sätt, med hörbara dunder och även emellanåt synliga blixtar från himlen, beskrev flera av de personer jag intervjuade under min etiopienresa väckelsens början i deras kyrka. Många kyrkor firade sin ”pingst” när Anden tydligt började verka just där.

Denna första utgjutelse skedde för två tusen år sedan, långt bort, men den sker också nu och nära: Varje gång någon kommer till tro och varje gång som någon döps i vår Herre Jesu Kristi namn (ja, eller annorlunda uttryckt: I den treenige Gudens namn), då utgjuts (eller snarare ingjuts) Anden i en människa. Genom tron griper vi tag och tar del av de löften som Gud knyter till dopet: Barnaskap hos Gud, syndernas förlåtels, att dö och uppstå med Kristus etc.

I episteltexten för söndagen före pingst läser vi lite om vad Anden gör i och med oss:

Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn. (Romarbrevet 8:16) Bibel 2000

Att vi är barn, det innebär att vi får del av fastheten, grunden och tryggheten hos Gud.

Att vi är barn det innebär att vi är lika vår Pappa, det innebär att han vill att vi ska vara lika honom. Därför har vi fått den helige Ande, som också kallas Hjälparen så att vi kan mer och mer leva vårt liv som ett vittnesbörd om Gud genom att mer och mer leva ett liv likt Guds natur, alltså i kärlek och helighet.

”Så kommer vår i Jesu namn” är hämtat från Svenska Psalmboken, nr. 198 ”Likt vårdagssol i morgonglöd gick Jesus fram ur natt och död till liv förutan like.”

Bön

På söndag är det bönsöndagen vilket förpliktigar till att uppmärksamma bönen. Detta gör jag gärna och gudstjänsten kommer att innehålla många olika former av bön. Att förbereda en predikan om bön känns dock svårt. Stora och viktiga, och på ett sätt självklara ämnen, är svåra att predika över tycker jag. Det finns liksom så många trådar att dra i.
I bönsöndagens evangelietext (Luk. 18:1-8) uppmanar Jesus oss att alltid be. Alltid. Det kan kännas både tungt och kravfullt, men jag tror inte att det är tanken. För fortsättningen är… och inte ge upp. Bön och hopp!

När bön ger känslan av att jag ska lyfta mig i håret, sträva mot ouppnåeliga höjder, då blir det tungt och svårt – och fel. När vi istället låter bönen landa i oss, komma nära så att vi istället kan stå stadigt med båda fötterna på jorden – då har vi hamnat rätt.

Vi byggde katedraler högt mot himlen men du gick hela tiden längre ner. (Sv. Ps. 717)

Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er. (Ef.3:17-19)

Ny predikan upplagd och tankar om den kommande

Den predikan som nu publiceras höll jag i Bergsbykyrkan på långfredagen, en rätt så tung och korscentrerad predikan.

Denna söndag är det åter Bergsbykyrkan som gäller, då är det ”Den gode herden” som är tema, predikan kommer utgå ifrån den gammaltestamentliga texten från Hesekiel:

Ty så säger Herren, HERREN: Jag skall själv söka upp mina får och ta mig an dem. Liksom en herde tar sig an sin hjord när han är bland sina får, när de har varit skingrade, så skall också jag ta mig an mina får och rädda dem från alla de orter dit de skingrades en mulen och mörk dag. (Hesekiel 34:11-12) Svenska Folkbibeln

En sak som slår mig är ”Liksom en herde tar sig an sin hjord” eller som det står i Bibel 2000 (som är den Bibel som är antagen av Svenska kyrkans kyrkomöte och därför är den som ska användas under gudstjänster i Svenska kyrkan): ”Som herden vårdar sig om sin hjord”.

Hur vårdar sig då herden om sin hjord, om oss? Inte jättelätt för oss moderna människor att veta på rak arm, men med lite efterforskningar har det visat sig att vi vet en hel del om en herdes liv, och dennes vårdande om sina får, under denna tid (cirka 500-talet före Kristus). Bland annat så hade herden ansvaret för fårens liv, vilket blir än mer underbart när man läser evangelietexten för denna söndag. Den påminner om vem Jesus är, vad han gjort och vad det innebär för oss:

Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd. Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. (Johannesevangeliet 10:10-11) Bibel 2000

När jag var i Bergsbyn på långfredagen så handlade predikan, som man själv kan se när man tar del av den, mycket om korset, om Jesu lidande, hur våra synder drabbar Jesus och frågan var om det fanns något evangelium i långfredagens kors. Denna söndag då det handlar om den gode herden och Jesus som leder oss, sin hjord (utspridd i olika samfund, men samlade i en kyrka, en kropp, samlade och förenade av vår Herre i Kristi egen kropp), så är evangeliet, det glada budskapet om att Jesu död och uppståndelse gäller dig och mig, varje dag alltid, lättare att upptäcka.

Det var några tankar, nu följer en länk till predikan, som också finns under ”Martins predikningar”.