Gårdagens dikt tycker jag främst ska förstås som en kommentar till alla oss som årtionde efter årtionde låter diktatorer hota sitt folk utan att agera och till alla oss som låter hemska åsikter florera så länge de inte stör oss, men som så fort något hotar oss eller (ännu aktuellare) när diktatorerna är på väg ned (och inte kan sälja olja eller billig arbetskraft eller på annat sätt vara till nytta för oss) skyndar oss att fördöma och svära oss helt fria.
Men kanske är inte det revolutionärt? Kanske är det inte kristeligt? Kanske är det rent av fegt och ovärdigt människor och särskilt de som vill följa mannen från Nasaret?
Så återigen; What is revolutionary?
Filed under: kristen tro och samhälle, politik, samhälle | Tagged: diktatorer, jesus, kristen tro och samhälle, libyen, mellanöstern, politik, rättvisa, samhälle |
Livet Gud och allting 
Lämna en kommentar